Skickat och klart!

Var nyss iväg och postade en beställning på en luvjacka i storlek 116. Den blev riktigt snygg tyckte jag. Härliga kontraster med röda moln tyget och svart sweatshirt utvändigt. Röda kantband och muddar. Ville egentligen sätta fast helsvarta tryckknappar, men de var inte lika grova och gick inte igenom alla lager av tyg. Jag använder alltid mellanlägg numera för att minska risken för att tyget slits sönder när man drar isär en knapp, och hellre att jag struntar i de svarta tryckknapparna om jag annars tvingas tumma på kvaliteten. Men det blev inte fel med silvriga knappar heller. Hoppas att beställaren blir nöjd och får mycket glädje utav jackan. 

 

Fick klart en rosa grodmössa med fleecfoder också. Den passade perfekt på Vikings huvud (något liten bara) vilket innebär att den kommer passa lilla Leia också. Hon har mindre huvudomfång, men betydligt mera hår, och så kan hon förhoppningsvis ha den hela vintern istället. Ska sy en fodrad mössa och vantar till Viking ikväll. Nu har det ju blivit riktigt kyligt ute. Jag måste bara bestämma mig för vilket tyg. Den eviga frågan… 

Ska se om jag hinner titta lite på mönster ikväll också. Har fått en beställning på bland annat en kjol och en annorlunda mössa med flikar som går över öronen. Ska bli roligt att ta sig ann detta projektet. 

Mamma-kort och PCB-sanering!

Var med Fanny större delen av gårdagen. Mysigt. Vi gick långpromenad, handlade lite fika och busade massa med Viking. Fanny fick köra vagnen, mata, byta blöjor och klä på. Hon blev godkänd i alla momenten och kommer säkert att bli en bra mamma. Viking är mycket förtjust i henne också. Tänk om det hade funnits mamma-körkort. Alltså att man ska gå igenom alla jobbiga bitar med en bebis och sedan bli bedömd, godkänd eller underkänd. Om man då skulle bli underkänd så förlorade man sin rätt att bli förälder! Ungefär såhär ”Nej, tyvärr du blev inte godkänd på alla delarna i mamma-kortet så du får inte lov att skaffa barn!” Sen på något konstigt och futuristiskt sätt kunde de koppla bort den kroppsfunktionen och möjligheten. I en del fall hade det kanske passat att införa lite mamma uppkörningar, finns ju tyvärr många som blir föräldrar som egentligen inte borde. Jag tänker mycket psykiskt sjuka människor eller de som saknar förmågan att känna empati för en annan person. Samtidigt är det varje människas rätt att få bestämma själv över sin kropp. Eller? Jag vet dock att jag själv gärna hade velat ha lite mer fingervisning när det kommer till vissa moment som rör små bebisar. Tillexempel ”hur man nattar en bebis” och ”hur man på smidigaste sättet byter en blöja med en skrikande, vilt sparkande bebis som har bajsat ner sig öööööverallt”. Där hade i alla fall jag kunnat tänka mig att köra upp.

Träffade Sandra en liten snabbis igår också. Hon kom förbi för att byta lite mönster samt låna lite mudd och en dragkedja. Hon hade med sig lille Dennis också. Så roligt att se Viking och Dennis tillsammans. Viking är nästan större än Dennis samtidigt som han ligger mycket efter i utvecklingen då det är ett par månader mellan dem. Viking är 10 månader och Dennis snart 1,5 år. Fina killar i alla fall och jag tittar på Dennis och ser vad som komma skall med min lilleplutt. Härligt!

 

 

 

Hämtade ut mina härliga yogapants med tillhörande zipper från Me&I igår. Supersköna och de passade perfekt. Var i alla fall inte för små som jag först hade oroat mig över. 

Snart kommer faster Miia hit och fikar. Jag tänkte sno lite av hennes tid till att slå i lite tryckknappar på en beställning. Är så dumt när det gäller dessa tryckknappar eftersom man måste slå i dem med hammare vilket såklart inte går att göra vilken tid som helst på dygnet. Det går inte att göra när Viking är vaken eftersom han är alldeles för intresserad och inte låter mig få arbeta i fred (ovanligt va?), och det går inte att göra när han sover för då… ja, det säger väl sig själv. Med andra ord behöver jag ha barnvakt för att få i dessa fördömda tryckknappar! Alternativt så fort Nille har kommit hem, men då är det ofta stressigt med matlagning och man vill hellre umgås som familjen och busa, än sitta och slå med en hammare. Funderar på att investera i en prymtång. Är dock lite osäker på hur denna fungerar så ska höra mig för innan jag slår till.

Idag påbörjas PCB sanering av fastigheten som är under renovering. Loftgångarna som leder in till lägenheterna ska bytas ut, vilket inte är det lättaste. Ett arbete som beräknas ta ungefär tre månader. Under tiden kommer vi att använda vår balkongdörr som entredörr. Stora byggnadsställningar är upprättade utanför och snart stänger de igen vår huvudentre. Jag tycker att det ska bli spännande.

Vardagsbestyr och förlorad inköpslista!

Fick klart en hel del småbeställningar igår, som blev ivägskickade redan tidigt imorse. Samtidigt som jag kunde stryka tre ramlade det in förfrågningar från två till. Blir lika glad varje gång. Det är lite stressigt, men jag älskar det, och jag jobbar väldigt effektivt under stress. I viss mån, det handlar förstås om olika saker man stressar kring. Stress kring skola, ekonomi eller sjuka katter är definitivt ingen rolig sådan. Men allting kring att sy är roligt och jag har börjat se det som lite mer än bara en hobby just nu. Det är inga stora summor jag tjänar, men jag tar det ändå på största allvar. Som ett extrajobb. Vill vara snabb och ha god service, samtidigt får jag inte glömma att jag är mamma också. Dygnet har för få timmar.  
 

Tre dregglisar till en tjej vid namn Therese!

En retro apdregglis påväg till Lee i Rönninge.

Tre dregglisar med bara cupcakes! Samtliga med fleece och tryckknappar. Hoppas att kunden blir nöjd.

Förhoppningsvis får jag klart en luvjacka ikväll, hinner inte med att sy så mycket under dagen då min lilla kusin Fanny ska komma på besök. Får se vad vi kan tänkas hitta på. Skulle behöva komma iväg och handla lite också, men nu bara ströskriver jag. Detta är inget intressant för er att veta. Liksom ”Tjena, jag är jättespeciell för jag behöver handla mjölk, blöjor och ost!” Nä, jag tänkte nog inte det… Fast när jag ändå talar om det så kan jag berätta vad som hände häromveckan, när jag skulle iväg och handla lite vardagliga produkter som toapapper och smör. Det var ganska mycket smågrejer, så pass att jag hade skrivit en liten lista. Ute var det storm och jag packade ner Viking noga i vagnen. Mössa och vantar fick vänta tills vi kom ut eftersom han alltid sliter dem av sig inomhus. Väl ute på gatan piskar vinden och jag skyndar mig för att ta på lilleplutt kläderna. Svoosh!! sa det och så flög alla små papperslappar iväg ur min väska. Tänkte inte så mycket på det just när det hände utan kände väl kanske att det var dags att rensa väskan på skit. Tills jag såg den gula post-it lappen, med mina matvaror slarvigt och stressigt nerklottrade, vinka farväl och dra iväg med vinden. Fan då! Gick hela vägen till affären och undrade vilken viktig ingrediens jag skulle glömma bort att köpa. Har fortfarande inte kommit på vad det var, men å andra sidan var det kanske inte så viktigt då heller? Tack vädret för att du sparat mig onödigt spenderande.

Slut med Socker!

Var hos tandläkaren idag. Inte roligt. Hatar att gå dit, samtidigt vet jag ju att det är för min egen skull. Tycker ändå att det känns jobbigt att ligga där med munnen full av verktyg. Oftast är det någon hårdhänt tant också som står och gräver och drar i kinder och tänderna. Fick inga roliga besked denna gången heller, men det visste jag om. Har skött min munhälsa sämre och sämre sen jag fick Viking. Glömmer måltider vilket leder till att jag småäter när det finns tid, dricker alldeles för mycket kaffe, glömmer att borsta tänderna och tandtråden behöver vi inte ens nämna. Nu ska det dock bli ändring. Det får vara slut med sött, noggrann tandborstning TVÅ gånger om dagen och jag ska även introducera tandtråden igen. Ovanpå det lägger vi in en liten munskölj också. Under tiden jag var borta fick Viking leka med Simon och Kroon. Det var en mycket sur och förtvivlad unge när jag kom tillbaka. Säkert en period nu när ingen duger utom mamma och pappa. Kroon hade dock en bra ideé, att vi skulle gjuta masker av våra ansikten och dela ut till barnvakterna. Värt att tänka vidare på...

Jag satt uppe länge igår kväll eftersom jag ville sy färdigt en luvjacka jag fått i beställning. Poänglöst då jag i morse insåg att jag sytt på kantbandet på fel håll. Det var bara till att börja sprätta upp och göra om. Blev därför inget sytt under förmiddagen eftersom detta misstag kostade mig hela Vikings förmiddagssömn. Det jobbiga när man syr i stretchmaterial är att sömmen blir riktigt dryg att sprätta upp. En raksöm i stretch syr alltid två stygn framåt och ett stygn bak, hela tiden. Gör om och gör rätt, och sy aldrig igen när jag är trött.
Glömde lägga upp bild på denna grodbeställning, tillkommer en mössa också, men den ligger ännu på hyllan eftersom det var lite osäkerhet kring storleken.

Blev glad häromdagen när jag insåg att jag haft över 5000 besök sedan jag startade bloggen. Detta tycker jag ska firas med en tävling. Har dock ingen aning om vad jag ska hitta på denna gången. Kom gärna med förslag.

En prick!!

Sy, sy, sy. Så mycket jag har fått att göra på en gång. Så himla roligt, men tråkigt att det drabbar alla andra intressen som också kräver lite tid. Att blogga till exempel. Känns som om det var längesedan jag skrev ett sånt där djupt inlägg som antingen upprör eller blir positivt omnämnt. Saker som händer i min vardag tänker jag ofta att jag vill skriva och berätta om här, men när kvällen sen kommer så sviker minnet.

Var ute igår och drack öl med härliga människor. Firade Kroon som fyllde 24 år. Gick vilt till och kvällen avslutades inte förrän 4.15. Började ute på pub och restaurang och avslutades hemma hos Kroon. Nille kallade mig för ”fludd-flädder” vilket tydligen var en kombination av fruntimmer och flickvän, då han inte kunde bestämma sig i tankarna för vilket av det han skulle säga. En stund senare, efter vi hade kommit hem, så satt han iförd endast kalsonger, och sov på toaletten. Känns som om det var evigheter sedan jag och Nille var ute tillsammans och festade. Saknar det ibland. Jag dricker ogärna om vi inte har skaffat barnvakt. Nille kan ta någon öl och så, men jag håller mig alltid helt nykter. Ogillar tanken på att dricka när Viking är hos oss. Jag vet att det inte är någon fara ifall jag skulle vilja ta en öl någon gång, men ändå låter jag hellre bli. Tänk om det skulle hända något… något som kräver att jag måste köra bil? Nja, jag kan lika gärna ta en kopp varm choklad istället.

Är nyss hemkommen från söndagsmiddagen. Pappa kom hem från Italien ikväll med en resväska full med härligheter. Pasta, skinka, ost och vin. Han berättade om en bussresa de gjort upp i bergen på en grusväg som saknade skyddsräcke. Det sluttade rakt ner, säkert 400meter och han trodde vid flera tillfällen att han skulle dö. Så på vägen ner var det han och några till från klassen som valde att istället promenera nerför berget. Ett klokt val tyckte dem, och även vi här hemma.

Mamma fick se lillasysters nya tatuering och vägrade först att tro på henne att den var riktig. När hon så sakteliga insåg att den inte alls var fejkad, så lutade hon sig halvt över matbordet och utbrast uppgivet ”Alla mina barn har tatueringar… Suck!” Stackars lilla mamma, hon slutar aldrig med att bli förvånad. Varje gång hon ser min drake med fågel fenix på låret utbrister hon förfärat ”har du gjort mer??” Jag tror att hon vägrar acceptera det för sig själv. Tatueringar är bajs i hennes ögon. Ändå har hon lovat att hon, vid 80 års ålder ska tatuera sig. Då ska hon göra en prick! Go mamma!

Klädparty och dåligt samvete!

Får lite dåligt samvete när jag inte uppdaterar bloggen varje dag. Märker att tiden inte räcker till att både sy så mycket som jag gör nu, och till att blogga. Önskar det fanns mer tid, fast det är väl klassiskt, det gör väl alla. Samtidigt kan jag vissa dagar bara önska att dagen ska ta slut så att jag kan gå och lägga mig. Har varit väldigt trött på sista tiden. Förkylningen dröjer sig kvar och den gör säkerligen sitt också, men jag börjar undra om jag kanske inte har lite lågt järnvärde igen. Ska nog kolla upp det. Känner mig inte så sugen på att äta järntabletter, bajsa svart och må illa, men lite piggare kan jag nog tänka mig bli. Då kanske jag i slutändan vinner lite mer ork och tid på kvällarna så jag kan umgås med mina symaskiner?!

Varför ska alla kvinnliga action hjältar fightas i underkläder och högklackat? Inte slåss männen i kalsonger och morgontofflor heller? Känner mig ytterst konfunderad över detta...

Har nyss haft Me&I klädparty. Blev lite stökigt med massor av barn, men väldigt trevligt samtidigt. Mysigt med alla barnen som sprang och kröp omkring. Men jag antar att det mest är jag som värdinna som blir stressad. Vill ju så gärna att alla ska ha det bra. Kom en hel del fina människor faktiskt och fick mycket beröm för fikan jag bjöd på. Vilka underbart snälla vänner jag har som dessutom fyllde diskmaskinen åt mig. Den har gått varm idag och där finns fortfarande disk kvar på diskbänken. Så mycket planering och så mycket efterjobb för något som är över så snabbt. Lite trist när man tänker efter, men där blev ett par intensiva och roliga timmar i alla fall. Tack alla ni som kom, och jag hoppas att ni hade lika trevligt som jag hade. Nästa träff blir i början av nästa år, då är det nya vår kollektionen. Spännande!

Dille på Dregglis!

Har nu sytt färdigt ett gäng nya dregglisar i massa olika färger och material. Gemensamt för alla är mönstrad jersey på framsidan och kardborreknäppning baktill. Baksidan är antingen i velour, jersey, fleece eller sweatshirt material. Supergosiga och sköna runt den lilla babyhalsen.
Alla nedan är till salu för 40:-/st alternativt 3 för 100:-. Det går att välja dregglisar i mina andra tyger också, mejla mig så syr jag upp det i så fall.

Röda moln, bruna moln, gröna moln, gula moln, rosa moln.

Älgar, gröna svampar, krokodiler, gröna ugglor, blå fyrklöver.

Orange flodhäst, vinröd flodhäst.

Lejon, apor, orange fordon, cupcakes, vita ugglor.

 

Helg, Hosta och Hjälpsam Viking!

Har nu sytt en mössa till lille Frans som föddes nästan två månader för tidigt.

Det är den minsta mössan jag någonsin sytt och något säger mig att den ändå kanske är för stor (!). Det är fantastiskt hur fort de små liven växer. Träffade en liten Nella idag som är drygt en månad gammal och jämförde skillnader mellan henne och Viking. Tänka sig vad de utvecklas på bara några månader. Vi minns knappt när Viking var så liten och hjälplös. 

For en runda ut och ”fyndade” lite nytt tyg idag. Behövde nog tröstköpa något efter den tuffa räkningen för Zeke. Det är korkat, jag vet men jag fungerar på ett mycket märkligt sätt. Ju mindre pengar vi har desto mer vill jag spendera och gör även det. Idiotiskt, men glad blir jag i alla fall. Dessa två blev det samt lite dragkedjor, nålar och enfärgat fleece-foder. 

 

För övrigt har jag åkt på en förkylning som verkligen tar hårt på min hals. Torrhosta deluxe. Jobbigt för oss allihop här hemma. Lade mig för att vila lite medan Viking sov förmiddag idag. Somnade till och vaknade 1,5 timme senare, något tröttare än förut. Kroppen behöver väl mer vila med en infektion på gång, men kändes ändå surt att ha förlorat den tiden på sömn när jag istället hade kunnat sitta och sy. Men men…

Viking är nu inne i en period när han vill göra allt som vi gör. Det är både bra och dåligt. Han vill gärna hjälpa till att tömma diskmaskinen och gör så genom att ta upp stora tallrikar och sedan släppa dem i golvet. Då gäller det att vara med. När vi hänger tvätt vill han också hjälpa till. Där gäller det för oss att vara ännu snabbare annars slutar det upp med nytvättat i hela vardagsrummet.

Fångade Mithras på bild när han sökte solen som sken in genom fönstret. Där solens strålar slår är det varmt och där vill man gärna ligga om man heter Mithras. Att det sen råkar vara ovanpå kattlådan är en annan sak. Är väl värt att tillägga att lådan är ganska så stor för det är katten också. 

Kvällen avslutades med tacos hemma hos Elin och Sebastian. Trevligt som alltid och mycket udda men roliga samtalsämnen. Viking var på gott humör trots att det var över hans läggtid och när vi skulle köra hem så vinkade han åt dem. Äntligen kan han vinka!

Vinter-set!

Har sytt ihop två beställningar på vinter-set som består av mössa, halsduk och vantar. Fick beställningarna innan Italienresan men hann inte få gjort så mycket då. Oavsett så är det superroligt att skapa hela kombinationer. Mössorna är fodrade med svart fleece och vantarna likså. Baksidan på halsduken är också i fleece så att den blir riktigt gosig mot halsen.

Det ena setet var lite problematiskt. Beställaren var mycket noga med att det skulle vara ”zebramönstrat” då det ska bli en födelsedagspresent till en 1 åring. Men inte hade jag något sådant tyg, och hur mycket jag än kollade runt så hittade jag inget snyggt eller likvärdigt i rätt material. Då slog det mig att man ju faktiskt kunde köpa något klädesplagg med Zebraränder på och klippa i det. Fick tag i ett par snygga leggings på Tradera som såldes ut från butik, nya alltså, och klickade hem ett par. Där var minsann inte mycket tyg på dessa tights, var nog världens minsta ”one-size” leggings, men det skulle nog räcka med lite knep och knåp, eller snarare klipp och sy. Båda benen skarvades och fick bli ena sidan av halsduken, mössan fick plats på rumpan (haha!!) och vantarna skapades från spillbitar. Det blev hur bra som helst och tack vare ränderna var det enkelt att skarva ihop tyget utan att det syntes. Super!

Röda moln setet är till en liten flicka som heter Leia. Hon ska även få ett vinter-set med de Rosa grodorna.

Zeke har fått komma hem igen!

Zeke är hemkommen och mår mycket bättre idag. Han är mager som en sticka och ser ganska risig ut, men vi har kelat med honom till tusen och han får ta styrka med hjälp av vår kärlek. Är ändå orolig över hur dessa närmsta dagarna kommer te sig. Han hade ätit idag på Djursjukhuset utan att kräkas.
Förklaringen var en inflammerad tarmkanal som gjort honom både illamående och kräkig. Detta ledde i sin tur till att han åt mindre och mindre vilket gjorde honom uttorkad och även då förstoppad. De vet fortfarande inte varför han blev sjuk och de kan inte heller med säkerhet säga att han kommer fortsätta hålla sig frisk. En hårboll kan ha gett upphov till att problemen startade, men finns den kvar... det vet man inte. Bara att hålla tummarna!
Zeke ska få specialfoder som givetvis är R Ö V  D Y R T, lite lactulos för att smörja tarmen och även fortsätta med Pepcid tabletterna för att lugna magsyran. Det komiska var när jag fick alla papper och såg att de skrivit ut ett nytt recept på Pepcid och fakturerat mig för det också. Jag bestämde mig för att stå på mig och tog upp det med djursjukvårdaren som lämnade över Zeke. "Inte bara har jag tabletter kvar sen sist utan det blir också dyrare när ni skriver recept på ett läkemedel som är receptfritt! Skillnaden i pris är bara 10:-", förklarade jag, "men sen tar ni ju ut en avgift på 95:- för denna papperslapp. Då blir det dyrare för mig!" Detta skulle lösas och jag skulle få mina pengar tillbaka sa hon. Hon förstod ju själv att det var ganska korkat. Packade ihop oss och gick ut till kassan för att köpa fodret och få tillbaka den lilla summan pengar för receptet. Det var en principsak men jag kände nästan för att bråka lite också. Fy, fy. Personalen där hade gått hem och ingen annan kunde hjälpa oss. Stod på oss ytterligare en gång och efter en kvart kom det ut en kille för att hjälpa oss. Han kunde inte ge oss rabatt på fodret för den summan vi skulle ha tillbaka, då detta sköttes i olika system (shop vs vård), men han kunde ge oss ett tillgodokvitto. "Det kan ni använda när ni kommer nästa gång tex vid vaccination eller så..." Nille avbröt honom ganska barskt "Vi går inte hit och vaccinerar." Spänd tystnad uppstod för en sekund. Killen i kassan såg så nervös ut att jag började tycka synd om honom. Han visste inte hur man gjorde, han var ju inte stationerad i kassan i vanliga fall, förklarade han. Jag bad honom då att skriva i journalen att vi skulle ha pengar tillbaka och sen kunde jag ringa på måndag och lösa detta med ordinarie personal istället. Så fick det bli och vi kunde äntligen köra hem.
Totalsumma: En jävla massa tusen... minus en hundralapp, men jag är faktiskt, förvånansvärt, ganska så nöjd i alla fall!

Zeke uppdatering!

Zeke är fortfarande inlagd på Djursjukhuset. Inte ätit något men inte heller kräkts. Haft lite avföring vilket är ett mycket gott tecken. Han är piggare idag men fortfarande är läget ganska allvarligt och framförallt osäkert. Man vet inte om där finns ett stopp någonstans i tjocktarmen. Blodproverna var utan anmärkning vilket är ett gott tecken antar jag...
Får ny status av veterinären imorgon eftermiddag. Pengarna rullar iväg. Nu är lilla Zekes räkning uppe i 13 200:-, då är det medräknat första besöket samma dag vi åkte till Italien. Vad som helst för att lille pojken ska bli bra.

Kvällen ägnar vi åt mys på hög nivå. Film och risotto med trattkantareller. Jag behöver döda lite tankar och tid. Vill inte sitta framför datorn eller symaskinen. Sorry.

Zeke!

Ibland undrar jag ifall det poppar upp en liten rödblinkande notis på Djursjukhusets datorskärmar när jag ringer. "Obs! Varning för jobbig kund!" skriker den. Tycker mig känna en viss skillnad i tonläget efter att jag uppgett mitt personnummer. Men det kan vara inbillning från min sida också. Var i alla fall ute med Zeke där idag. Akut. Kom hem alldeles nyss. Utan katt. Han blev inlagd. De fick ta en ny röntgen som visade på massor med avföring i tarmen, men om där fanns ett eventuellt stopp kunde de inte se. Blodprover togs vilka vi väntar svar på. Veterinären skulle ringa mig inatt så fort de var klara. Zeke var mycket medtagen och uttorkad och skulle få dropp. Även smärtstillande och lite Lactulos att smörja tarmen med. Laxerande ges inte eftersom det kan stimulera peristalltiken i tarmen, vilket inte är bra om där skulle finnas ett hinder någonstans. Bara att avvakta och se. Blir en dyr natt... men nödvändig. Saknar honom redan.

Imorgon fyller morfar år. Skulle. Fyllt. År. Jag, Viking och mormor ska åka till Minneslunden. Vara lite närmre. Ögonen tåras och jag kan inte skriva mer...

Katt-A-Strof och kritik mot Djursjukhuset!!

Dagen innan vi åkte till Italien började vår ena katt Zeke att hosta och kräkas. Han hulkade ordentligt utan att han egentligen fick upp något. Han höll på så hela dagen och även natten. På morgonen skulle vi resa iväg och katten var nu ännu sämre. Vi bestämde oss för att han behövde åka till veterinären. Tänk om han svalt något olämpligt? Snabba ryck. Packa det sista. Ringa samtal. Leta fram kattburen. Bära ner till bilen. Osv osv… Först och främst körde vi och lämnade en beställning på kläder jag sytt i en brevlåda, sedan vidare till mina föräldrar där vi snabbt fick låna lite kontanter till eventuella kostnader på djursjukhuset. Åkte sedan vidare till stan och hämtade upp Nilles syster Miia som kunde vara med Zeke hos veterinären. Det var köer överallt och det verkade som om de byggde om på varenda gata i hela Malmö. Kom fram tillslut i alla fall och fick lämnat av katt och syster för att sedan köra i ilfart mot Hyllie tågstation. Hann precis i tid till tåget mot Kastrups flygplats. Stress!

Miia passade katterna under tiden vi var i Italien och Zeke piggnade på sig så smått. Han fick bara äta torsk och ris som är snällare mot magen än torrfoder. Nu har han hastigt försämrats igen. Hulkade som en tok igårkväll och även inatt. Blir till att åka in med honom igen. Är dock inte förtjust i Djursjukhuset överhuvudtaget. Hade så mycket problem med dem innan med Lotus. Missförstånd, misstag, ombokade tider, förseningar, strykta tider, nya veterinärer, bristande journalföring - vilket ledde till mer kostnader för oss då de behövde göra om samma undersökningar igen och igen och igen… listan kan göras ofantligt lång. Organisationschefen för Djursjukhuset sökte även upp mig och bad personligen om ursäkt för alla ”olyckligheter” som drabbat mig vad gällde deras vård och service. Blev positivt överraskad, men problemen fortsatte ändå att komma och tillslut fick jag nog och begärde ut journalerna (vilka inte innehöll någon konkret fakta om Lotus tillstånd alls!!). Jag sökte mig till Hagaveterinären, som jag blivit rekommenderad av, en bit utanför Malmö. Efter kostnader på ca 15 000:- hos Djursjukhuset, som aldrig gav något svar på vad som var fel med henne och hennes kisseri, fick vi komma till Haga där vi fick hjälp direkt. Verkligen direkt! På-dagen-direkt! Om det inte hade varit så mycket privat i mitt liv just då så hade jag tagit itu med alla veterinärbesöken på Djursjukhuset, och anmält eller gått till pressen. Fick faktiskt förfrågan om det men orkade inte med det just då.

Så vidare till Zeke, där fanns ingen tid att åka till Haga den morgonen och vad jag vet går inga bussar ut dit heller. Därför fick det bli Djursjukhuset eftersom Miia skulle vara med honom. Vände mig till Haga direkt efter det. Nu visar det sig dock att de har utbildningsdagar så Zeke kan inte komma dit förrän tidigast på fredag, och jag tror inte att han kan vänta så länge. Suck. Stackars katt.

Notan från Djursjukhuset den morgonen med Miia gick på 2200:-. Helt ok ansåg jag med tanke på att vi hade åkt in akut. Men när jag fick se VAD jag hade betalat för blev jag mäkta irriterad. För det första tog de ut 650:- för grundundersökning och lade till 350:- för akut. Det var alltså 1000:- bara för att ”undersöka” katten, vilket de gör bara genom att se på honom, titta i ögon, öron och mun, kanske även klämma lite. Sen tar de givetvis ändå betalt för allt annat de gör. Röntgen kostade 1100:- vilket är förståeligt, det är ändå en större undersökning och jag blev nästan förvånad över att den inte kostade mer. En sak gjorde mig dock grymt sur, mest av principiella skäl, det är ju en ganska liten summa pengar det handlade om, men dock… Att skriva ut ett recept kostar 95:-. Djursjukhuset skrev ut ett recept på Pepcid (för människa) som är receptfritt på apoteket. Har man läkemedel på recept brukar det bli billigare, men i detta fall kostade det oss mer. Att köpa Pepcid på apoteket utan recept kostar 104:- och med recept 94:-. Var finns logiken i det då? Vi fick betala nästan dubbelt för medicinen jämfört med om vi köpt den själva utan papperslapp. Bitter.

Jag kände att jag behövde skriva ner allting denna gången, få all ilska över Djursjukhuset ur mig. Tänk ifall det blir en liknande historia med Zeke som med Lotus, det kan man aldrig veta. Då är det bra om jag har allting nedskrivet, för denna gång tänker jag dock inte ge mig. Är ändå svårt att själv påverka så mycket när det väl händer, man lär sig en hel del i efterhand istället. Det är ju min katt och jag behöver inte gå med på att göra alla undersökningarna om jag inte vill. Men jag är samtidigt ingen veterinär, och om veterinären då säger att ”din katt kan ha diabetes” vem är jag då att ifrågasätta eller misstro? Jag blir ju galen av förtvivlan och veterinären får sina undersökningar gjorda och jag får en saftig räkning. Katten hade givetvis inte diabetes, och hade inga reella symtom på det heller, det fick jag också lära mig i efterhand… ”Förlåt. Det var ytterst olyckligt!” sa organisationschefen.

Italien!!

Nu är vi hemma igen och har så smått landat i vardagen igen. Semestrat en vecka i Rom med familjen, mina systrar och härliga vänner till familjen. Ett gäng på nio personer, eller åtta och en Viking. Vädret var underbart. Precis lagom varmt för att kunna gå i precis vad man ville utan att frysa eller svettas för mycket. När det regnade vid ett par tillfällen fick vi uppleva hur snabbt gatorna befolkades med Indier som sålde paraplyer till överpriser.

Gatorna i Rom bestod av kullersten från 1800-frös ihjäl med ömsom höga och ömsom låga trottoarkanter eller stenblock. Den nya vagnen fick utstå ett och annat men överlevde hela resan vilket jag tycker är helt fantastiskt. En riktigt bra kvalitetsvagn och värd varenda krona.

Jag är ganska kräsen när det kommer till mat, men både pasta och pizza är favoriter och går alltid att äta. Såg verkligen fram emot framförallt pasta kulturen i Italien så blev smått besviken redan efter första måltiden. Vi åt en sen lunch på en gata med inkastare till restaurangen och det första jag beställde var en ravioli i tomatsås. Hjärnan var väl trött efter resan för när jag fick min mat insåg jag att raviolin innehöll kött. Jag äter inte köttfärs. Nille var snäll och erbjöd sig att byta mat med honom och han hade beställt pizza. Pizza med endast ost. Herregud, jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt av bara anblicken. En stor rund fettdrypande cirkel med en liten brödkant runtom. Mozzarella, mögelost, fårost… jag vet inte allt, men det var ingen hit i alla fall.

Maten i övrigt vad god men jag tror att mina förväntningar var för höga. Jag kan göra lika god pasta själv. Pasta bra nog för mina smaklökar i alla fall. Kändes lite konstigt när alla andra sjöng ut om hur gott deras rätter smakade och att det var gudomligt, fantastiskt, godaste de ätit osv, när man själv satt och kände varken bu eller bä. Det är nog sådan jag är bara. Svårimponerad och kräsen.

Vi var iväg på en hel del äventyr och varje dag bjöd på något nytt. Colloseum var fantastiskt vackert och alldeles enormt. Det var en mäktig känsla att både se och gå in i byggnaden. Föreställde mig det i bruk för flera hundra år sedan och fick rysningar över hela kroppen. Känslan av att ha besökt Colloseum kommer jag ha med mig länge. Lustigt hur sugen man blev på att se Gladiator helt plötsligt…

Vi besökte Vatikanstaten och torget Petersplatsen - Piazza San Pietro som är världens mest heliga plats. Vi gick in i Peterskyrkan - Basilica di San Pietro och fick se var Påven hade sitt kontor och var han står och predikar. Kände stort obehag när vi gick in i kyrkan. Enormt högt i taket och med stora kupoler. Överallt var det målningar och statyer uthuggna ur stenen. De flesta av stora män som tittade ner och massor med tjocka små barn. Hästar med spridda hovar och präster med stora böcker osv. Det var för mycket för att kunna ta in och se skönheten för överallt svämmade religionen över som ett mycket stort och tungt moln. Ett moln av bland annat skuld och skam. En påminnelse av att människan syndar och ska be om förlåtelse för allting. Det var hemskt. Det var fantastiska skapelser verkligen, men det osade obehag över allting. En fruktansvärd religion egentligen, kristendomen.

I Vatikanstaten fanns Sixtinska kapellet som är Påvens privata kapell. Där finns några av världens mest berömda målningar och det är även i det kapellet som man utser en ny påve. Såg Michelangelos målning av Adams skapelse med de två händerna som sträcker sig mot varandra. Jag är inte duktig på historia men när jag såg denna målning häpnade jag. Kändes smått overkligt eftersom jag förstod hur berömd denna var och att jag nu fick bevittna den med egna ögon. På riktigt. Den var målad i mitten av taket som var ordentligt högt. Det gick inte att se små detaljer, men det var ändå häftigt och går inte att jämföra med att se andra målningar på bild, även om man då kan se alla fina detaljer bättre.

Rom var mycket vackert. Antikt. Gammalt. Fullt med folk. Kaffet smakade skit om man inte valde espresso förvisso. Både jag och Nille led av koffeinbrist och huvudvärken trängde sig på redan andra dagen. Var nog ändå ganska nyttigt för oss att få en liten detox.

Viking skötte sig exemplariskt hela resan… förutom en gång. Vi satt på ett stort torg och drack kaffe när han blev riktigt arg. Först ville han inte äta och bara spottade ut maten. Sedan gjorde han ett utfall mot mamma och bet henne kinden. När lillasyster skulle ta honom till sig högg han henne med en Grissini (brödpinne) i halsen så att brödsmulorna flög. Ja, han var riktigt mordisk. När vi bestämde oss för att gå därifrån började han gallskrika. Jag var ordentligt irriterad på honom men alla andra bara skrattade, det var så oväntat och oprovocerat att det blev lustigt. I efterhand kan jag väl hålla med, men i stundens hetta ville jag bara försvinna.

Att flyga med honom gick jättebra och han sov mesta delen av tiden i luften. Tristess månne? Han spenderade mycket tid i vagnen under dagarna vilket kanske inte alltid var så roligt, men Roms energiska liv höll honom sysselsatt, och när tillfälle gavs fick han leka av sig på marken. Det gick jättebra. På kvällarna nattade vi honom i vagnen för att sen gå ut och äta middag tillsammans, allihop. Höga ljudnivåer men han sov igenom alltihop. Duktig kille!

Vikings ena öga var lite kletigt en av de första dagarna och jag fasade att han hade fått ögoninflammation. Vi letade upp ett apotek för rådgivning. Två män tittade noga på honom, artikulerade lite högljutt med varandra och plockade sedan fram en kräm. Antibiotika förstod vi och lyssnade och såg hur han gestaltade användningen av krämen. Betalade och gick därifrån med krämen. På hotellet gick jag in på Fass för att läsa lite mer om vad det var för läkemedel. Jag vill veta vad det är innan jag eventuellt skulle ge det till min son. Det var ju kanske inte tvunget en ögoninflammation som behövde behandlas med antibiotika heller. Tacka fan för Internet. Krämen skulle inte användas i ansiktet, påverkade både tänder och skelett negativt, fick inte ges till barn under 8 år och var dessutom borttagen ur svenskt sortiment. Vikings kletiga öga behandlades med Eldorados våtservetter istället och försvann efter 3 dygn.

Träffade ett annat par på hotellet som hade två barn. De var Italienare. Deras yngsta son var 10 månader precis som Viking men betydligt större. Första gången jag träffar en bebis i samma ålder som är större än honom. Viking kändes liten i jämförelse med Joseph, som han hette. Det var kul att jämföra lite och prata om dessa ”big boys” tills pappan skämtade till det och sa att ”they can go to Sweden and get married!” Fan, han tror att Viking är en flicka. Detta var för långt in i ett samtal för att vi skulle kunna berätta att han faktiskt var en pojke, utan att det hade blivit riktigt pinsamt. Lillasyster tyckte det var hysteriskt roligt och drog det längre genom att säga ”give HER a kiss!” med betoning på ”her”. Följden blev att jag de resterande dagarna klädde Viking i ordentligt pojkiga kläder, så att Josephs pappa kanske själv skulle inse sitt misstag. Det gjorde han aldrig. Insåg senare (trots de grabbiga kläderna) att det var lilleplutts blonda kaluffs på huvudet som var vilseledande och gjorde att fler misstrodde honom för att vara en flicka. På marknaderna vi var på drog försäljare i mig för att visa de rosa kläderna på deras försäljningsbord, medans jag stod vid de pojkiga hängslebyxorna utan blommor. Blev smått förnärmad när andra kallade honom vacker med böjelsen ”Bella” och inte den manliga formen ”Bell”.  Känner mig stolt som mamma i alla fall, för hade Viking varit en flicka så hade han, utan tvivel, varit en väldigt vacker och uppskattad liten sådan. Åtminstone i Italien.