Clementiner och missiler!

Tänkte att lite kort uppdatering kunde vara på sin plats. Så kort får det bli för Loke har precis somnat och jag har tvätt, disk och leksaker tillförbannelse som bara ligger och väntar på mig. Tror till och med ibland att det förökar sig utan att jag behöver göra något.

Vi letar hus. Har letat länge, alltså i några år, men nu känns det betydligt mer aktuellt och engagerat. Vi vill verkligen ha något eget, speciellt med tanke på barnen. Så vi letar och letar, det är väldigt spännande faktiskt. Utan att stressa, vi vill ju hitta vårt hus.

Viking använde min bärbara dator som juicepress så nu är den inlämnad på reparation. Fyra små clementiner hade han mosat däri. Kreativt? Jovisst, men jag saknar min dator. Fattar bara inte när han har gjort det! Helt plötsligt var det liksom bara gjort. Suck! Tur att försäkringsbolaget tog det bra, de fick ju sig ett gott skratt!

Tvätta är ju inte särskilt roligt men måste göras, ännu värre är det att tvätta tvätt som redan HAR tvättats. Jag drog ut en hel ikea-påse med torra kläder ur torktumlaren häromdagen. Eftersom plikten kallade hann jag aldrig vika in kläderna utan de låg kvar i påsen i badrummet. Tvättade, rena och torra! När jag senare bytte blöja på Loke började han såklart att kissa, i en jäkla stråle dessutom. Jag hoppade undan missilstrålen, men upptäckte försent att han prickade rätt ner i ikea-påsen med den rena tvätten. Suck!

Har en del nytt sytt som jag hade velat lägga upp bilder på, dock ligger alla bilder och badar i clementinsaft hos Net on Net, och självklart även så mitt minneskort till kameran. Bra där!

Snart kommer E hit med "Pinnen" som Viking kallar honom. Det blir mammamys och kaffe. Gott med sällskap till de i övrigt rätt så tradiga vardagssysslorna!

Slut på bus?

Det är skönt nu. Vi har redan rensat ut julen. Det gjorde vi på nyårsdag eftersom jag fick ett ryck och bara ville få undan allt. Nille är hemma, det underlättar i vardagen. Även om vi alla är sjuka så känns det mysigt att ha hela familjen samlad. Vi gör helt enkelt vad vi orkar med. Nyår firade vi därför hemma i soffan med film och snacks. Barnen somnade och sov faktiskt trots alla smällar och raketer som brändes av innan tolvslaget. Kvart i tolv väckte vi Viking och drog med honom ut på balkongen som vi lovat. Han visste inte vad han skulle tro riktigt. Han var nog mest förundrad över varför det skulle smällas överallt. Men han var inte rädd och efter vi stått där en lång stund så ville han se mer ”pang”. Att lägga honom efteråt var lite knepigt och tog sin stund. Men det gick. Dock började Loke hålla liv i luckan efter det ända fram till småtimmarna då Viking löste av honom. Vi var helt slut på nyårsdagsmorgon. Värre än baksmälla konstaterade vi.

Viking flydde frukosten ganska snabbt och ville leka istället. Fram och tillbaka i hallen sprang han. När jag sen gick in för att kolla efter vad han verkligen höll på med fick jag hålla mig för skratt. Han hade hängt upp våra skor på dörrknopparna till garderoberna i prydlig ordning. Vi förflyttade oss därför in i sovrummet istället där Nille snabbt somnade i sängen med Loke. Jag ville dock fortsätta dricka mitt kaffe så jag satte mig ner och höll ett halvt öga öppet på busungen. Ganska snart ställs jag i valet och kvalet att tillrättavisa honom eller att ignorera honom. Jag väljer det senare, då kan jag nämligen fortsätta dricka mitt kaffe i ”lugn och ro”. Viking fyller därför successivt sovrumsgolvet med lägenhetens alla skor. En i taget hämtar han dem. Nille sover. Loke likaså. Jag beskådar kreativiteten hos Viking utan att lyfta ett finger. Tvärtom ler jag lite trött åt honom när han söker uppmärksamhet, vilket peppar honom till att fortsätta. Suck. Ibland är det dock värt det. Kaffet var ljuvligt och precis vad jag behövde.

 

En stund senare när Nille vaknat till och Loke likaså, försvinner Viking ut i köket. Vi vill ogärna att han är där själv eftersom han numera lätt drar fram stolar och ställer sig för att öppna diverse lådor och skåp som han inte bör öppna. Men vi hör inga skåp som öppnas, vi hör inte mycket alls för den delen. Lite väl tyst är det allt. Nille går ut i köket och finner honom sittandes under köksbordet med handen nere i Oboy´paketet. När Viking får syn på pappa spärrar han skrämt upp ögonen och backar kvickt in i hörnet, där han är mer svåråtkomlig. Som en liten gremlings. Jaja, lite Oboy´pulver har väl ingen dött av och det är lätt att torka bort.

Det är läskigt hur fort det går. Hur det räcker med bara ett par sekunder för att han ska hinna hitta på bus. Jag beundrar honom. Samtidigt är jag så trött på att vara på helspänn. Trött på att jämt behöva hålla ögonen på honom för att förhindra dessa små bus. Det är inte så svårt egentligen, för rent krasst så kan jag ju faktiskt inte hålla koll på honom precis hela tiden. Då skulle jag aldrig hinna med någonting annat. Däremot ogillar jag känslan jag får i kroppen när jag går för att se efter honom och innerst inne vet att han nu har gjort något han inte borde. Tankarna kan verkligen oroa mig emellanåt.

Lite senare samma dag håller jag på med middagen. Nille bär runt på Loke och pratar i telefon. Han har någorlunda koll, men som jag tidigare förklarat så kan man ju inte ha det precis hela tiden. När Nille går in för att byta blöja på lillebror hör jag en ganska kraftig smäll och hur Viking uttrycker lite nervöst ”OOOJ!!” Jag blundar och suckar lätt för mig själv. Nej, jag bryr mig inte vad det där var, det var ”sääääkert” inget farligt, och Viking har åminstone inte slagit sig, det hade jag ju definitivt hört. Jag låtsas istället som ingenting och fortsätter med maten. Viking kommer ut i köket en stund senare och får syn på en burk med majs. ”Maash! Maaaaaaash!!” utbrister han nästan beklagande. ”Jaja, lugna dig, du kan få lite majs, vänta lite!” ”MAAAAAASH!!” ”Viking, lugna dig jag håller på!” ”Mamma maaaaaaaaaaaaaash maaaaaash!” Jag öppnar burken fortare än vad som är förklarat möjligt och häller upp i en skål. En sked vill han också ha. Givetvis. Han får sin skål och ler stort samtidigt som han säger ”tack”. Det värmer i hjärtat över att jag har en sådan väluppfostrad liten kille och jag säger lite rörd ”varsågod älskling” innan han tassar iväg igen. Nille jobbar med en ordentlig bajsblöja så det tar lite tid. Jag lämnar därför matlagningen för att snabbt kolla läget hos Viking igen. Min kärleksfulla känsla som han lämnade mig med blåses snabbt bort när jag upptäcker vad han håller på med. Han har tagit fram ett stort gäng Dvd-filmer och strött ut de allihopa över vardagsrumsborden. Sedan har han strategiskt placerat ut en sked majs på varje filmfodral. Jag fångar honom ”in action” och säger strängt åt honom att majsen är till för att ätas och inte för att hälla på filmer. Han protesterar i alla fall inte när jag snabbt plockar ihop majskornen och lägger tillbaka i skålen.

Mitt älskade busfrö. Ibland blir jag tokig på honom. Eller, snarare ganska ofta så blir jag tokig på honom. Det är emellanåt svårt att komma ihåg att han faktiskt inte menar illa. Han är ju bara ett barn, en liten två-åring i full färd med att upptäcka världen. Men ibland undrar jag om han inte snart har hittat på allt som går att hitta på. Dock fortsätter han likväl att överraska mig. Det är underbart och det är skrämmande. Det gör mig tokig och jag älskar honom för det.