Dubbelmoral?

Ibland tänker jag tankar som vissa människor säger att man inte gör. Men faktum är att jag tror alla gjort det någon gång, men inte vågar erkänna. Jag kan bli smått uppgiven emellanåt av att tiden aldrig tycks räcka till. Jag vill kunna sy utan att bli avbruten, sitta ner och dricka en kopp kaffe utan att det hinner bli kallt. Skulle vilja få ta all tid i världen på mig inne på toaletten, läsa en tidning som inte blir sönderriven. Vill kunna mysa med mannen utan att behöva oroa mig för att bli avbruten. Vill sitta och skriva detta försjunken i tankar och slippa att ofrivilligt dras tillbaka till verkligheten. Det finns ingen garanti för att jag kan göra det. Men det är såhär det är. Den första tiden. Småbarnsåren.

Vad jag menar är att ibland önskar man att man inte hade barn. Det är inget att sticka under stol med och försöka övertyga omvärlden om att man inte gör. De som säger att de älskar sitt barn alltid, oavsett, hela tiden, de ljuger. Jag älskar Viking. Han tar fram det bästa hos mig, men också det värsta. Överallt förskönar folk hur det är att bli förälder, men jag vill ärligt säga att det fan inte alls är sådär underbart ljuvligt som man jämt får höra. Inte alltid. Tolka mig rätt, det är underbart och man älskar alltid sitt barn, oavsett, hela tiden, men där finns bra mycket mer bakom. Tänk som så här, en människa som alltid är glad, oavsett vad, när, hela tiden och aldrig är ledsen, hon vet ju inte heller om att hon är glad. Hur kan man vara glad om man aldrig är ledsen? Hur kan man älska om man aldrig hatar? Det är kontrasten mellan dessa känslor som gör att vi vet vad vi känner, när vi känner det. Jag tror att det är nödvändigt att känna sig arg, ledsen, irriterad etc, för gör man det så kan man även känna glädje när saker och ting går bra.

Se där, nu fick jag minsann en stund för mig själv. Jag hann fördjupa mig i mina tankar utan att bli avbruten. Faktum är att kaffet blev kallt men det är min egen förtjänst. Känns helt ok.

Ibland önskar jag att jag aldrig hade fått barn, men jag skulle aldrig, oavsett vad, när som, hur som helst ALDRIG vilja göra det ogjort. Dubbelmoral? Må så vara, jag är bara människa och inte perfekt.