Luvjackan!

På kvällarna har jag sytt en del på luvjackan. Till en början var jag supermotiverad, men denna drivkraft försvann lika snabbt som jag läste igenom mönsterbeskrivningen. Så komplicerat det verkade. Satte mig att sy fickorna som inte blev särskilt bra. Varnade Sandra, som syr en likadan luvjacka, om fickorna. Hon var nog mer noggrann än jag men lyckades ändå inte heller helt hundra. Så jag struntade i att ändra på fickorna och fortsatte med sömnaden. Fick plocka isär beskrivningen till beståndsdelar. Varenda liten mening fick stå ord för ord för att jag skulle kunna förstå hur jag skulle lägga ihop och sy delarna. Sen bara flöt det på och var inte alls så svårt som jag först hade beklagat mig över att det verkade.

Alla delar av utsidan ihopsydda utom huvan.

Ärmarna och mudden.

Innerfodret färdigsytt.

Att vända fodrets aviga mot utsidans aviga med dolda sömmar.

Med huvan på plats o fodret på insidan.

Sy på kantband.

Färdig!

Färdig

Blev supernöjd med den. Stor blev den också, lär passa Viking först till våren tror jag. Men sen har jag å andra sidan världens sämsta uppskattningsförmåga när det gäller storlekar så vem vet egentligen. Det finns dock alltid något man hade kunnat göra bättre eller annorlunda, som fickorna tex. Så… det blir nog en till luvjacka så fort tygerna har kommit. Fick lite mersmak och det är perfekt nu när hösten börjar närmar sig. Mys. Sen vill jag beklaga mig lite över de där tryckknapparna igen. Eller, ja både och faktiskt. Lite ris och lite ros. Det gick alldeles utmärkt att slå i knapparna med de nya verktyget jag köpte. Gick lite väl bra bara. Tyget höll ihop tack vare mellanlägg men bordet gjorde det inte... Nille kom hem och höll på att gå i taket. Vi har 3 stycken satsbord i olika storlekar som går att ställa in under varandra sådär snyggt och prydligt. Nu är det inte lika snyggt längre då lilla jag har kört en hammare rakt genom det ena bordet. Nille körde i frustration en snabb fysiklektion för mig, och med den förklarade han i princip hur korkad jag var som inte fattade någonting. Han pekade och gjorde en jämförelse med att slå någon i huvudet med en hammare eller med den stora spannen med målarfärg, vad som orsakar mest skada. Varpå jag utbrast spannen för "då blir det ju färg överallt!" Slut på diskussionen, jag fick inte godkänt i Fysik.