Bajs!

Det som inte fick hända hände imorse. En fasa jag haft, en tanke som slagit mig och som jag sjasat bort eftersom den är för osannolik. Det får helt enkelt inte ske. Låter kanske väldigt allvarligt detta, och jag vet inte vad ni tycker men jag känner mig fruktansvärd. Kunde jag ha förhindrat det? Jag vet inte. Känns som att jag gör allt i min makt men likväl kan man inte skydda sin skatt ifrån allting här i världen. Eller i hemmet för den delen.

Jag hade precis gått upp och klätt på mig. Nille bytte om på Viking och jag började bädda sängen. Snart kryper lilleplutt in i sovrummet, ombytt och redo för dagen. Han ställer sig upp mot sängkanten och småler mot mig. Jag pratar lite med honom medan jag fortsätter dra på överkastet och kuddarna. Han ser väldigt finurlig ut. Det ser nästan ut som om han har något i munnen. Som om han suger på något, mungiporna rör sig. Jo, visst har han något i munnen. Går fram mot honom samtidigt som hjärnan arbetar på högvarv över vad det är han hittat för något. Ibland hittar han små fyrkanter av mackan som han äter på morgonen, som han har slängt ner på golvet. Fast köket är rent och frukosten är ännu inte framplockad. Detta slår mig under tiden jag hinner fram till honom och öppnar upp hans mun. Fan. Fan i helvete, det är en kattbajs! Helvete! Skriker på Nille samtidigt som jag kör in ett finger i munnen på honom och får ut en rund, stor som en tummfingernagel, kattskit. Klöks vid närmare eftertanke på det. Hur kunde detta ske? Han hade inte varit inne i vardagsrummet där kattlådan står, det hade jag koll på. Han hade i princip bara tagit sig från sitt sovrum, genom hallen och in i vårt sovrum. Vi brukar alltid blåsa golvet från smått och skit varje kväll efter vi lagt honom. Plockar upp små papper, leksaker osv. Men bajs?! Fan. Jävla kattskrällen som måste ha dragit med sig skiten ut i hallen. Det händer ju faktiskt ibland. Men fy, alltså detta fick inte hända. Det har inte hänt. Gör det ogjort. Viking var inte alls så bekymrad som sina föräldrar. Han blev mest ledsen för att vi tog det goda ifrån honom. Har ungen inga smaklökar? 

Jag tröstar mig med att detta säkert har hänt någon annan småbarnsfamilj någon gång. Vi är ju många som har katt. Jag kan väl inte vara den enda? Snälla, säg att någon annan har varit med om detta eller vet någon som har. Det hade lugnat mig lite. För just nu känner jag mig som världens värsta morsa som inte förhindrade detta, samtidigt vet jag att jag aldrig hade kunnat förutspå det. Förbannade kattkräk! 

Tur i oturen att Viking redan går på antibiotika på grund av öroninflammationen, för vem vet vilka bakterier som finns i katternas... ååååee!