Var på leos lekland igår med underbara Natalie och hennes
son Kingston. Var helt fantastiskt att se hur roligt de hade. Sist jag var där
med Viking var han inte särskilt intresserad utan gnällde och klängde på mig mest.
Denna gången skrattade han och sprang runt med stora ögon och kastade bollar
och klättrade. Mamma hjärtat fylldes med kärlek över att se sitt lilla liv ha
så roligt. Fullt med folk och barn var det också så det gällde att ha koll på
de små. Killarna gjorde i alla fall av med massor utav energi och när vi kom
hem senare så somnade lilleplutt och sov två hela timmar i sträck. Skönt.
Jag måste dock beklaga mig lite. Toaletterna på Leos var
grymt äckliga, det stod inte när de var städade senast, trots att det framgick
på tavlor på väggarna, att det skulle vara 1ggr/timmen. Endast en toalett hade
skötbord, på ett lekland fullt av barn. Hur tänker man då? Skötbordet var inte
heller särskilt fräscht och hela utrymmet luktade bajsblöja. Blöjan fick
slängas i vanliga sopor eftersom där redan fanns ett berg av blöjor som vällde
över och ner på golvet. Inte nog med det så gick man endast iförd strumpor på
fötterna in i denna kladdiga röra. Urk!
Ingen mat fick man ta med sig, vilket jag kan acceptera, men då får det inte ta mer än 30 minuter från beställning tills man får sin mat heller! Hela restaurangen kryllade av folk och hungriga, sura småbarn, men vi kunde bara räkna till 5-6 barnstolar. Det var också rent idiotiskt. Av burkmaten fanns det inte särskilt många alternativ, så det fick bli nuggets med pommes. Dock var pommes frites supersaltade vilket är totalt onödigt på en barnmeny kan jag tycka. För mycket salt är inte bra för små barn. Kanske var jag lite extra gnällig, men det beror säkerligen på mina kunskaper från sjuksköterskeutbildningen. Där har vi haft mycket diskussioner gällande näringslära, hälsokost samt vad fel mat kan göra för kroppen. Av den anledningen är jag ganska petig när det kommer till vad Viking får eller inte får äta. Salt och socker är bland annat sådant som man kan skita i, eller åtminstone vara noga och ge av rätt sort. Det är t ex mycket bättre om Viking får socker från lite frukt än från en kanelsnäcka, eller dricker juice eller mjölk istället för saft eller läsk. Små saker men som jag vet påverkar. Men jag är ingen mat-Hitler heller så bli inte helt avskräckta nu. Jag kan absolut tillåta att lilleplutt får smaka eller att han ibland får äta en bulle eller ett kex, och jag är också medveten om att man ibland som förälder har svårt för att säga ”nej”. Jag vet att jag har det! Jag bryr mig inte heller vad andra föräldrar stoppar i sina barn, det är upp till var och en att göra som de tycker är bäst. Men jag försöker att stå på mig när det kommer till mina åsikter kring mat och de matvanor jag sätter för min Viking.
Ingen mat fick man ta med sig, vilket jag kan acceptera, men då får det inte ta mer än 30 minuter från beställning tills man får sin mat heller! Hela restaurangen kryllade av folk och hungriga, sura småbarn, men vi kunde bara räkna till 5-6 barnstolar. Det var också rent idiotiskt. Av burkmaten fanns det inte särskilt många alternativ, så det fick bli nuggets med pommes. Dock var pommes frites supersaltade vilket är totalt onödigt på en barnmeny kan jag tycka. För mycket salt är inte bra för små barn. Kanske var jag lite extra gnällig, men det beror säkerligen på mina kunskaper från sjuksköterskeutbildningen. Där har vi haft mycket diskussioner gällande näringslära, hälsokost samt vad fel mat kan göra för kroppen. Av den anledningen är jag ganska petig när det kommer till vad Viking får eller inte får äta. Salt och socker är bland annat sådant som man kan skita i, eller åtminstone vara noga och ge av rätt sort. Det är t ex mycket bättre om Viking får socker från lite frukt än från en kanelsnäcka, eller dricker juice eller mjölk istället för saft eller läsk. Små saker men som jag vet påverkar. Men jag är ingen mat-Hitler heller så bli inte helt avskräckta nu. Jag kan absolut tillåta att lilleplutt får smaka eller att han ibland får äta en bulle eller ett kex, och jag är också medveten om att man ibland som förälder har svårt för att säga ”nej”. Jag vet att jag har det! Jag bryr mig inte heller vad andra föräldrar stoppar i sina barn, det är upp till var och en att göra som de tycker är bäst. Men jag försöker att stå på mig när det kommer till mina åsikter kring mat och de matvanor jag sätter för min Viking.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar