Babyshower!

Idag var jag på Babyshower hos finaste E. Det var lugnt och mycket trevligt. Fick umgås med härligt folk, nytt som gammalt folk jag inte sett på flera år. Åt god "blå" tårta med babyfötter på och drack bubbel utan alkohol. På bordet fanns det framdukat bodys samt textilpennor och även om jag kände mig smått okreativ (är det ens ett ord?) så lyckades jag måla dit lite hjärtan och en textrad. Att rita är ju verkligen inte min starka sida.

 

 

 

Jag hade förberett en korg med lite blandade godsaker till E. Bland annat en blöjtårta som jag kämpade med i säkert en timme. Först rullade jag ihop alla blöjorna var för sig med gummiband runt. Rulla, rulla. Det blev inte alls snyggt. Blöjorna flikade upp sig och blev inte alls runda och fina. Detta upptäckte jag kunde undvikas när jag med sista blöjan testade att rulla ihop den åt andra hållet. Suck. Ok, bara till att börja om igen. Kan tro att jag var irriterad på dessa blöjor, men fast besluten om att göra en snygg tårta i alla fall. Rulla rulla. När blöjorna var fint formade var det dags att sätta ihop tårtan i tre lager, vilket visade sig vara svårare än jag tänkt mig. Jag lyckades få ihop det, men inte utan att dra en hel ramsa svordomar samtidigt som blöjor ramlade ner till höger och vänster omkring mig.
Förutom blöjhelvetet sydde jag en dregglis och en pillfilt i det mintgröna aptyget som jag vet att E är väldigt förtjust i. Baksidan gjorde jag i en mjuk vit fleece. Det var första gången jag gjorde en sådan filt, men lär definitivt inte vara sista. Jag tror nog att liten i magen också ska få en sådan nämligen.

 

Väl hemma igen har jag gått runt och plockat leksaker, kläder, skräp och diverse andra småprylar från golv till tak. Jo, så känns det. Har blåst lägenheten på stökigheter och nu har jag kunnat slappna av i soffan. Viking somnade dessutom utan problem, trots sin förkylning, men först efter att jag läst "Max Potta" fyra gånger i följd. Lika fascinerad varje gång.

Galna föräldrar!

Sydde klart lite dregglisar under gårdagskvällen. En påfyllnadsbeställning kan man säga. Kunden var så nöjd med tidigare dregglisar att hon ville ha fler. Så himla roligt! Det är den allra bästa komplimangen man kan få. En nöjd och återkommande kund!

Spelade även ett parti brännboll med fina vänner nere vid havet igår. Vädret var inte på vår sida, men folk var glada och stämningen på topp. Eftersom Viking var med kunde vi inte stanna särskilt länge, men det räckte för att hinna fylla på med lite kärlek från alla underbara ansikten. Det var år sedan jag spelade brännboll. Visserligen kunde jag inte vara med denna gången ändå, inte fysiskt i alla fall, men det var nästan lika roligt att gå bredvid och iaktta. 

Viking var på toppenhumör hela dagen och under middagen testade han sina, inte längre så små, lungor. Han skrek med isande, skärande, gälla toner ändå tills han blev röd i ansiktet och luften tog slut. Då skrattade han istället hysteriskt för att sedan ta ett nytt djupt andetag och skrika så gällt han kunde en gång till. Det var såklart inget man som förälder bör uppmuntra, men det var så fantastiskt roligt att se honom upptäcka dessa ljud som han själv kunde skapa. Att se honom anstränga sig så till den grad att rösten svek honom och han tappade andan. Underbart. Han tyckte det var så himla roligt. Ett par gånger vrålade han men sedan fick det vara nog. Grannarna måste tro vi är galna…

Åka åk-gräsklippare.

Spenderat midsommar på landet med familjen och njutit av god mat och avkopplande stunder. Fyllt på med lite själslig energi. Känns bra, bortsett från min fruktansvärt dryga halsbränna som numera tycks ha kommit för att stanna. Välkommen.

Skulle vilja be om lite smakråd. Detta tyg med vikingar skriker på mig och har gjort länge. Dock kostar det ganska så mycket och eftersom jag ännu inte kommit igång riktigt med syendet så känns det ganska vågat (för att inte säga dumt) att köpa på mig mer tyg. Jag har inte riktigt några starka argument för det. Nille tycker dock om det lika mycket som jag och därför har jag väl för avsikt att, åtminstone inom en snar framtid, köpa hem någon meter av i alla fall ETT utav dem. Men vilken färg ska jag då välja? Grått? Grönt? Blått? Vilket gillar ni mest? Tyget kommer ifrån Lillestoff.

Viking är störtförtjust i bilar. Vart han än går pekar han på bilar. Legobilar, leksaksbilar, motorcyklar, åkgräsklippare… ja, det mesta med hjul och en kraftig motor. I stugan fick han åka med morfar på hans åkgräsklippare och det var ljuvligt att se lyckan i hans ögon. Så fort de stannade ville han upp igen och på med hörlurarna. Senare den dagen när vi åkte ”riktig” bil satt han och upprepade ”åka bil” under hela turen. Två ord. I en och samma mening. Lycka! 

 

 

Scrapbooking-stress!

Så fort jag får tillfälle till det så försöker jag att beta av lite bilder i min "scrapbooking-mapp" på skrivbordet, en hobby som jag för övrigt sysslat med i nästan 6 år. Mappen fortsätter att fyllas på (naturligtvis) och då sållar jag ändå bort en hel del fotografier på grund av tidsbrist. Det finns inte en möjlighet att jag ska hinna göra alla bilder som jag vill göra. Tyvärr. Jag lider av en positiv stress relaterat till för många scrapbooking projekt och för lite tid. Tänkte i alla fall dela med mig av några layoter som jag skapat nyligen. Datumen på fotografierna varierar ganska mycket, men det är för att jag ofta känner för att scrappa en viss bild och det är sällan "nästa" fotografi i datumordningen. De färdiga layoterna hamnar slutligen i rätt ordning i mina album i alla fall. Alla är skapade i 20x20" format.

"Bara bus i blicken" med detaljbild för att jag är en obotlig scrapbooking-nörd. En liten apa håller en ballong med text som i sin tur är upphöjd på 3mm 3d kuddar.

"Tack för maten" talar sitt tydliga språk. Kaoset som numera uppstår kring middagarna. Det var länge sedan jag använde mig utav knappar, men jag tyckte de passade bra in färgmässigt på den här layoten.

 

Jag älskar att använda kontraster och att blanda stora som små fotografier. På denna layoten "Sytokig mamma" fick jag användning av min lilla metalsax som jag köpte på symässan i Malmö för något år sedan. Också det en detalj som jag tycker lyfter hela layoten.

Ständiga bråk!

Har nu brutit isen och gjort min första beställning sen mitt uppehåll för nästan exakt tre månader sedan. Känns dock som längre tid än så, kanske för att jag saknat det så mycket? Det blev i alla fall en liten beställning på dregglisar till en superflickig liten tjej. Det skulle vara sött, fräckt och tjejigt. Tycker nog mixen är ganska så bra, hoppas bara att mamman blir nöjd också, jag fick nämligen fria tyglar. Lite blandade cupcakes, nyckelpigor, svampar och hello kitty. En liten leopard dregglis fick väga upp med lite tuffhet.
Jag kan väl med detta säga att jag har hävt mitt beställningsstopp, men jag förbehåller mig rätten att neka för stora beställningar tills jag känner att jag är helt "back on track" igen. Jag vill inte bara prestera för skapandets skull. Jag vill skapa med kärlek och jag vill sitta med ett leende på läpparna när jag syr och inte göra något mindre än mitt allra, allra bästa. Det är lika viktigt för mig som det är för dig.

Klockan är inte mycket men jag överväger att ändå gå och lägga mig. Är helt slut i kroppen och det värker i benen efter en tung arbetsdag. En arbetsdag som ändå varit relativt lugn för att vara en helg på hotellet. Får se hur jag överlever morgondagen. Tråkigt när huvudet vill en sak men kroppen en annan. Vi är i ständiga bråk med varandra. Kroppen och jag. Hur jag än gör så förlorar jag.

Bebis eller pojke?

Imorgon blir Viking 1,5 år! Otroligt så stor han har blivit. Det lär bli ännu tydligare när lillebror kommer, för i mina ögon är Viking fortfarande min lilla bebis även om han är stor. För att fira honom lite köpte jag en leksaksbil och packade in till honom. Den låg fint och väntade på honom i hans säng när han kom hem. Han blev så uppspelt över denna bil. Körde runt den överallt i lägenheten. Sedan tog han till sina favoritleksaker - verktygen i verktygslådan, och skulle skruva lite på bilen förstås. Lite som en välkomstceremoni.

 

 

Jag har så smått fastnat för ett namn till lillebror. Dock verkar inte Nille vara lika förtjust. Kanske vänjer han sig eller ändrar uppfattning längre fram. Eller så gör jag det? För jag är fortfarande väldigt osäker. Det är ju så svårt med namn. Men det händer allt oftare nu, speciellt när han sparkar, att jag tänker på honom som Vilde. Min lille bebis Vilde.

En stolt snigel!

Dammade av mitt sybord igår, inklusive alla maskiner. Det behövdes verkligen! Medan jag torkade gick det upp för mig hur länge sedan det faktiskt var som jag höll på och sydde som en tok. Det var kanske dags att ge det ett försök nu. Lite försiktigt. Akta så det inte bits... Känner mig löjligt stolt över det, men jag lyckades faktiskt sy en t-shirt!! Det tog tid att komma över den psykiska barriären och sätta igång, men när jag väl satt där så flöt allting på som vanligt. Tog det kanske något lugnare än vad jag brukat göra. Kände efter med hela kropp och själ och insåg efteråt att "det var ju inte så farligt". Dock smärtade det i höften emellanåt, men jag tror inte att det hade med min kroppsställning att göra, utan det var nog bara min rumpa som ville påkalla lite uppmärksamhet då och då. Resultatet blev en kortärmad t-shirt med tvättbjörnar och orangea kantband i storlek 92/98. Den passade Viking perfekt! Hade dock inte skadat om den varit lite större för då hade den kunnat finnas med lite längre. Nu växer han ju så det knakar.

 

 

Var och träffade en sjukgymnast i morse. Fick beskrivet och förklarat en hel del tips för att underlätta vardagslivet när man har foglossning. Dock ingenting som kan "bota" men om man har tur så kan det i bästa fall förhindra att problemen blir mycket värre längre fram. Börjar infinna mig med tanken på att jag nog inte kommer att bli av med smärtorna heller. Inte förrän efter förlossningen i alla fall. Känns på något sätt ändå ok. Jag har börjat acceptera det. Skönt. Däremot känns det svårt att applicera alla råd jag fick till vardagslivet. Att inte lyfta tungt tex. Jag försöker att inte bära runt på Viking, men det är omöjligt att utesluta det. Att gå långsamt och inte stressa, det är också svårt. Hur ska jag göra om jag bråttom? Komma sent! Är det ok? Eller när jag arbetar? Då är det ett högt tempo på oss allihop, inte kan jag då gå och snigla efter dem. En vaggande snigel. Nja, råden är väl bra, men ibland går de helt enkelt inte att följa. Jag antar att man får ta situation för situation och anpassa sig efter den. Det är rimligt och det är genomförbart. Lova - Höften, 1- 0. 

Na-na-na-na-na-na-na Na Batmaaaan!!

Ligger på soffan. Lyssnar på dansk radio. Fråga mig inte varför. De pratar mycket och jag förstår ingenting. Det ger mig en svag känsla av nostalgi. Minnen från utlandsresor med familjen. Drömmer mig bort lite och det får mig att må bra. Solen skiner. Jag vilar, men har tänkt ge mig ut en runda och posta lite brev och göra lite små inköp från mataffären. Det räcker som aktivitet för dagen. Det är inte långt, men jag tänkte ändå ta cykeln då det inte gör lika ont att cykla som att gå. Får spara på höfterna.

Blev tipsad av en lika sytokig väninna som jag själv om ett batman-tyg. Blev förälskad förstås och slogs av besvikelse då det visade sig att det inte var särskilt mycket stretch i tyget. Skickade en bild till Nille som beordrade mig att köpa det ändå, fastän jag förklarade för honom att det inte lämpade sig att sy barnkläder med. Kanske på sin höjd en filt eller något annat smått. "Bara köp det!!"svarade han. Sagt och gjort. Jag hittade lite andra batman artiklar med såsom band och clips. Beställde hem det också. Hoppas att detta triggar igång min sylust nu. Jag ser i alla fall fram emot att att få hem sakerna. Toppade det hela med ett nummer ifrån Ottobre och en tygsnutt med gula smurfar. Underbart! Snart så... snart ska jag sy!

Bilden är lånad.

Bilden är lånad.

På gott och ont!

Spenderat första dagen hemma som sjukskriven. Har vilat hela helgen men ändå är höften ett snäpp värre idag. Förstår inte vart detta ska sluta. Får panik över smärtan som kommer likt ett blixtnedslag utan att ge vika förrän jag desperat ändrat kroppsställning. Emellanåt gör det så ont att tårarna bara rinner utan att jag förmår röra mig. Det kunde ju inte bli värre, det hade jag gjort klart för mig själv och för alla andra. Jobba, det ska jag göra till vilket pris som. Hela sommaren ut. Så hade jag åtminstone planerat. När läkaren föreslog sjukskrivning med 50% brast jag ut i gråt och förtvivlan. Vill inte! Men, jag har insett mina begränsningar nu. Jag kan inte fortsätta så som jag gör. Inte nu. Förhoppningsvis snart igen. Jag måste bara vila lite till. Är rädd för vilka konsekvenser det kan få för min kropp och hälsa om jag inte börjar lyssna på den snart. Mitt samvete är dock tungt av skuld mot mina arbetskamrater, mot Nille och mot Viking. Det känns hopplöst att vara så otillräcklig. Det jag inte kan göra får någon annan göra åt mig. Jag avskyr att behöva be om hjälp. Nu har jag inte mycket till val om jag inte ska förvärra symtomen. Känns fint med allt stöd jag får, det dövar mitt dåliga samvete en aning. Antar att jag måste jobba på det också.

Har idag lagt ut Vikings vagn på blocket. Hoppas få bli av med den snart nog. Så fort den är såld kan vi köpa den nya syskonvagnen istället. Åh, jag längtar. Vill ni kika på annonsen gör ni det här!

Viking gör fantastiska framsteg nu. Han förstår så otroligt mycket. Nu har man börjat inse hur barnuppfostran på allvar spelar in i vilken sorts människa han kommer att bli. Stort ansvar. Skrämmande samtidigt som det är otroligt roligt och framförallt givande.
Han pratar också massor, dock på ett språk jag ännu inte hört talas om, men många ord påminner om det språk som Ewokerna på planeten Endor i Stjärnornas Krig använder sig av. Fascinerande!
Senaste orden som han nu lärt sig att uttala är iaf: "allå" (hallå), "bil", "akta", "mih" (min), "doppa", "Gy" (syster Gry), "kis" (kise) och "bapp" vilket betyder "bappis" som på mer korrekt svenska är "napp". Hur roligt den än är med språket så är det ingenting i jämförelse med hans snabba inlärningsförmåga vad gäller sådant han snappar upp från vardagen. Som tex att lägga in saker i ugnen (leksaksspisen) och att sedan skruva på knapparna, eller hur man ska använda ett skohorn när man sätter på sig skor. Saker som han ser oss utföra och som han sedan överraskar oss med att härma vid de mest otippade tillfällena. En dag kunde han plötsligt själv dricka ur ett vanligt dricksglas och ville självmant äta med sked och gaffel. Kan ni ana den frustration han visat under måltiderna, då maten snällt glidit av hans sked vid upprepade tillfällen. Ve och fasa! Ungen har humör!

 

Bebisen i magen är en riktig vilding. Sparkar ofta och mycket. Det är mysigt, men gör det något svårare för mig att somna på kvällarna, för det är ofta då han börjar kick-boxas med mina inre organ. Har nu slutat med alla läkemedel mot illamåendet. Blir nästan salig av lycka när jag tänker på det. Så underbart det är att slippa må illa! Det vänder rätt på hela den negativa bilden av min tidigare vardag. Visst, andra krämpor har tillkommit, men att slippa gå och må illa och kräkas är underskattat. Det är betydligt lättare att njuta av graviditeten nu. Ge mig hemorrojder, ge mig nästäppa och förstoppning! Ge mig humörsvängningar och blödande tandkött! Ge mig några extra kilon, vad som helst så länge jag slipper det förbannade illamåendet. Tack! Bara för det tänker jag bjuda på lite hud... Nu är jag inne i vecka 22.  

Studentfest för lillasyster och Totta!

Lillasyster tog studenten i fredags med dunder och brak. Lillasyster och bästa kusinen Totta hade slagit ihop studenterna. Det var en megafest med fantastisk mat, öppen bar, dansgolv och hundratals fina människor. En superhärlig upplevelse som fyllde mer än mitt hjärta med eufori. Allting blev väldigt lyckat. Stämningen var underbart positiv och glädjesprudlande. Folket var otroligt nöjda och vi var stressade och trötta utan dess like. Men det blev lyckat och det var poängen i alla fall. Halv 4 stupade jag i säng och strax innan klockan 6 på morgonen kom Nille krypandes. Då hade han fått köra bort de sista festsugna partyrackarna som envisades med att hålla igång, trots att både lillasyster och kusinen dragit sig tillbaka långt tidigare. Bjuder på lite bilder, mycket mer att berätta finns inte. Det var en fantastisk studentfest helt enkelt. Tack alla som medverkade!!

Dukat för ca 150pers. Resterande 100 pers kom först senare under kvällen.

Totta och Viking fann varandra direkt!

Baren var uppbyggd till ett kemi-labb med galna forskare och biologiskt riskavfall.

Hundratals glittrande (hemmavikta) Origami-fåglar löpte som en röd tråd genom hela festen.

Skojiga minnes-texter från Grys och Tottas barndom var även uppsatta lite varstans.

Darth Maul var givetvis med, som han är på alla andra stora tillställningar. Här däckad i trappan iklädd silverperuk.

Viking var finklädd med vit skjorta och slips, vilken vacker kille vi har minsann!

Mat: Ugnsstekt kulpotatis, Börek och vegetariska bönbollar med syltad ingefära.

Mat: Kallrökt vildsvinsskskinka.

Mat: Mammas underbara stenugnsbakade bröd.

Mat: Diverse kötträtter såsom Parmaskinka, citron & vitlöksmarinerad rostbiff, Coppa, köttbullar med parmesan och soltorkade tomater, balsammarinerad kycklingfilé, kaprismarinerad fläskfilé samt qournfilé.

Mat: Quesadillas med ost & jalapenos, rostade rotfrukter med quinoa.

Mat: Bönsallad, bulgursallad, syltade champinjoner, färgglada cocktailtomater, soltorkade tomater, ruccolasalladd, risonisallad med fetaost, röd pestosås, nobisås, tsatsiki och mycket mer!

 

 

De två glada studenterna anlände i en av farfars gamla bilar, en Ford pickup från 1947.

Halva över, halva kvar!

Hej hopp, nu är vi inne i juni månad. Tiden går fort som vanligt. Gäller att fylla dagarna med värdefulla händelser, annars sitter man där i slutet av veckan, månaden, året och minns inte vad man har gjort. Denna helgen har varit mycket efterlängtad. Kroppen har börjat säga ifrån mycket mer och även om jag känner mig piggare så klarar jag inte av saker i samma utsträckning längre. Det är väl helt normalt, men jag har ändå svårt för att acceptera förändringen. Jag kan känna mig smått otillräcklig både i hemmet och på jobbet. Vill prestera som vanligt men jag tampas med olika signaler som kroppen sänder ut. Foglossningen bland annat. Har fått tid till läkare för att "få en ordentligt bedömning". Är bara orolig över att smärtan inte har gått över utan hållit i sig från dag till dag. Kör jag på för hårt? Kanske bara under sista tiden?
Att få vara ledig en hel helg har därför varit väldigt efterlängtat just nu. Har hunnit med massor av vardagsbestyr och ärenden, samtidigt som jag inte behövt stressa eller utsätta kroppen för onödiga rörelser. Kunnat göra allting i lugn och ro. Känns värdefullt att kunna stryka saker från listan. Projekt som tar tid och energi så länge de bara står skrivna på papper. När de väl är avklarade tänker man att "det där var ju inte så jobbigt!" Ett psykologiskt lugn lägger sig.

Halva graviditeten har nu passerat. Andra halvan är kvar. Med slutmålet.
Jag har successivt dragit ner på Primperan tabletterna och har tagit endast 1 tablett på morgonen ganska länge nu, fram tills för ett par dagar sedan Då tog jag istället 1 Lergigan på morgonen och det var relativt smärtfritt. Inga kräkningar, bara lite smått övergående illamående. Helt ok med andra ord. Hoppas på att kunna fortsätta med enbart dessa tabletter nu och utesluta Primperan helt. Hoppas.