En dag. Eller en "halv".

Torsdag 21:00: Trött. Båda barnen sover och jag vill sy, men är så fruktansvärt trött. Feber har jag också. Vi är dunderförkylda hela familjen. Jag bestämmer mig för att i alla fall sitta en liten stund vid symaskinerna och koppla bort stress och sjukdom. Jag är lyckligt ovetandes om den väntande natten.

Torsdag 22:00: Viking vaknar med feber. Han får vatten och flytande Alvedon. Han är ordentligt förkyld och har hostat hela dagen, nu kommer väl toppen av infektionen med feber. Jag går och lägger mig efter att jag varit inne hos honom. Loke ska dock ha mat så jag matar honom först, rapar och försöker få honom att komma till ro. Det tar tid…

Torsdag 22:45: Loke sover äntligen och jag kan nu lägga mig ”på riktigt”.

Torsdag 23:00: Viking börjar gråta och gny ifrån sin säng. Nille springer in och ut för att trösta honom i ungefär en halvtimme.

Torsdag 23:45: Nille lyfter in Viking till vår säng och går själv och lägger sig. Viking kommer inte till ro. Vi tar ny temp som visar att febern har stigit. Han får då Ipren också, men sover oerhört oroligt. Rullar rundor i sängen. Av och på med täcket. Byta kudde. Ligga nära mamma, ligga nära pappa. Kan inte bestämma sig. Jag lägger mig och klappar/stryker och försöker få honom att lugna ner sig. Han ligger still och blundar. Efter 20 minuter slutar jag för att själv sova, då börjar han gny igen och fäktas. Han ska ligga på tvären med fötterna i mitt ansikte och huvudet på Nilles kudde. Det GÅR INTE att somna. Även om han nog sover egentligen, men han vägrar att ligga still. Vet inte hur länge detta håller på, men jag hinner inte blunda länge innan Loke börjar skrika…

Fredag 02:30: Loke börjar skrika. Han är hungrig. Viking är inte lika varm längre, men ligger fortfarande inte stilla. Jag går upp och gör mat till lillebror som vid detta laget skriker så att Viking vaknar på riktigt. Jag matar Loke samtidigt som Viking sitter i sängen och gråter. Nille tröstar.

Fredag 03:00: Loke har ätit upp och sover igen. Jag lägger mig ner och försöker sova.

Fredag 04:15: Jag får nog av Vikings oroliga sömn och säger till Nille att jag måste få sova om jag ska orka ta hand om två sjuka barn imorgon, samtidigt som jag själv är sjuk. Vi bär tillbaka Viking till hans säng igen, för jag är övertygad om att han sover bättre där utan diverse störmoment. Han somnar direkt. Babymonitorn visar inga utslag… han ligger med andra ord stilla. Pust!

Fredag 05:30: Loke börjar gny och jag vaknar till. Väcker Nille eftersom hans alarm inte har ringt. Dags för honom att gå upp och jobba. Jag tröstar Loke och får honom att somna om och sova vidare.

Fredag 06:30: Loke börjar gny och sedan skrika. Nu är det dags för mat.

Fredag 06:45: Matar Loke i sängen samtidigt som jag hör att Viking börjar vakna.

Fredag 07:00: Loke sover vidare efter matning och jag försöker övertala Viking om hur mysigt det är att ligga kvar i sängen och gosa lite. Han lägger sig i sängen men vill leka med min mobil. Jag lägger den åt sidan och säger att batteriet är slut. Protester och gnäll uppstår och jag ger tillslut med mig och vi går upp tillsammans.

Fredag morgon och förmiddag: Efter en rent ut sagt helvetisk natt, kokar jag en hel kanna kaffe som jag sedan fyller upp i en termos. Energi i plåtflaska, nummer ett för att överleva dagen som komma skall. Viking tömmer resterna av sin chokladkalender under tiden som jag tömmer diskmaskinen. Jag känner att det inte spelar så stor roll eftersom han ändå är för liten för att förstå ”en om dagen fram till julafton”. Vad är tiden för honom?
Jag gör en macka till honom som han tar en tugga av och sedan vill han inte ha mer. Han vill ha medicin, men tempen visar ”bara” 38,3 så jag låter det vara så. Bättre kroppen får jobba mot förkylningen tänker jag.
Vi får en ganska lugn start på morgonen i alla fall. Vi busar tillsammans i hans ”riddarborg”. Ett tält som han fått av faster.
Snart vaknar Loke och jag går för att ta upp honom, byta blöja osv. När han är färdig går jag ut i köket där Viking står på en stol och har plockat ut alla kött och grönsaksbuljongtärningar ur sina förpackningar och börjat öppna dem. Vi lägger tillsammans tillbaka det som räddas kan i kartongerna och jag föreslår att vi ska kolla lite film. Det vill han och han vill se ”monster”. Jag sätter på Herkules och går sedan för att hälla upp dagens första kopp kaffe. Viking hjälper mig att hämta Lokes babysitter så att han också kan kolla på ”monster”. Loke sitter nöjd i sittern, men Viking har redan slutat bry sig om filmen. Istället har han hämtat en låda full med lego och verktyg som han häller ut över golvet framför Tv:n. Jag överväger att säga till honom när jag ser honom komma gåendes med lådan, men tänker att det ändå kommer bli stökigt under dagen. Dessutom vill jag gärna få dricka den där koppen kaffe.

När jag senare matar Loke i köket springer Viking in och öppnar kökslådorna. Han tar fram en sax som han vill använda för att klippa upp den stora 10kg säcken med kattmat som han släpat fram och lagt i hallen. Jag lyckas (heja mig) övertala honom om att lägga tillbaka saxen i lådan igen. Han tar då sina egna matbestick och går därifrån. Ok, tänker jag. Harmlöst. När Loke ätit upp går jag ut för att se efter Viking. Jag hittar honom då grävandes i kattlådan med kniv och gaffel. Jag vänder om direkt och lägger ifrån mig Loke i sängen. Sedan tar jag ett bestämt tag om Vikings midja och bär in honom på toaletten där jag tvålar in hans händer och skäller på honom. Han vet. Han VET att han inte får leka med kattlådan. Jag kunde se det i hans ögon när jag upptäckte vad han höll på med. Det är inte första gången jag säger till honom om kattlådan.

Efter den noggranna handtvätten sätter jag honom i hans säng och ber honom ”stanna där” tills jag lugnat ner Loke, som vid det här laget legat och skrikit sig röd i sängen. Jag lugnar honom med napp och snuttefilt. När jag går för att se efter Viking igen är han faktiskt kvar på sitt rum. Dock har han plockat ner den lilla krukan från fönsterkarmen och plockat av samtliga blad från den stackars växten. Kvar i sin hand håller han en liten pinne med ett rotsystem och en jordklump. Resten av jorden ligger nere bland stråna i ryamattan. Bladen har han fint samlat ihop och lagt på lära-gå vagnen. Jag säger ingenting. Tar jordklumpen ifrån honom och går och häller upp en ny kopp kaffe.

Det börjar bli dags för lunch och jag värmer upp lasagne till Viking. Loke får samtidigt för sig att han också är hungrig och börjar skrika ifrån sovrummet. Viking gnäller och är säkerligen vrålhungrig med tanke på att han inte åt någon frukost. Jag värmer självfallet lasagnen så att den blir tokhet och måste stå och svalna. Prioritera! Jag gör mat till Loke och lyckas prata med mig Viking in i sovrummet så att han får vara med under tiden lillebror äter. Det är svårt att prata ”tid” med Viking. Jag förklarar så pedagogiskt jag bara förmår att lasagnen är för varm så vi måste vänta annars bränner man sig. Vänta. ”Vänta” finns inte i hans vokabulär. Inte heller ”sista”. ”Sista” kan vara hur många gånger som helst. Det är ett ord han tar till när han vill något riktigt mycket. Tillexempel när vi var i stugan för någon vecka sedan och jag på kvällen öppnade en öl (som jag förvisso aldrig hann dricka) ville han ”Ha den”. ”Nej, Viking du får inte denna.” ”Smaka”, sa han då. ”Nej, älskling du får inte smaka denna!” Sen kom det ”Sista!!” sa han och pekade med ett finger så som jag själv brukar göra när jag verkligen menar att detta är ”sista” gången osv. Lustiga unge, du är i alla fall inte dum.

I alla fall så lyckas jag på något sätt få mat i barnen samtidigt utan att ”dela” på mig och efteråt somnar Loke nöjd och belåten. Viking leker med kaffekapslar på köksgolvet medan jag häller upp femte (?) koppen kaffe och tittar på. Ovanpå kylen står flertalet lådor med kaffekapslar som Nille fått i födelsedagspresent av mina föräldrar. Viking får en låda att leka med. Och en ”sista” låda. Och en absolut ”sista” låda. Bara för att jag ska få dricka min kopp kaffe… 

Snart är det dags för vila och jag lägger Viking i sängen utan att han protesterar. Han dricker lite vatten och somnar sedan lugnt och stilla. Loke sover fortfarande. Jag fyller på med mera kaffe från min stora termos. Sätter på en tvättmaskin och slår på datorn för att betala några räkningar som måste betalas. Njuter av tystnaden. Njuter så galet mycket! Tröstar mig med att jag knappast är ensam om att ha det kämpigt. Viking är inget överaktivt barn, bara väldigt påhittig och busig. Det är ett gott tecken. Loke är väldigt snäll och lugn. Han sover mycket. Jag är lyckligt lottad, det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara ännu kämpigare. Ändå måste man få kräka ur sig lite ibland. Få klaga på att det är jobbigt. På att man inte orkar mer. Såklart är det betydligt jobbigare när man inte själv heller mår bra. Så jag gör inget fel i att längta efter att Nille slutar jobbet. Idag längtar jag extra mycket. Idag är det fredag. Dock är jag så trött i kropp och huvud, av feber, förkylning och barnen, att jag nog får hoppa den efterlängtade julfesten som är ikväll. Jag längtar bara efter sängen just nu… och efter Nille.