Mammas popcorn & lite skit i soffan!

Verkar ha fått en hel del nya läsare, vilket jag tycker är jätteroligt! Samtidigt blir jag påmind om hur naken jag är, att jag faktiskt berättar i princip allting, med betoning på de känsliga delarna. Jag gillar ju sånt, att vara ärlig och att våga visa och säga hur man tycker eller känner. På riktigt. Oftast är det lättare för mig i text än i det sociala samspelet mellan människor. Jag vill gärna yttra mina åsikter, men jag vill aldrig såra eller göra en annan människa ledsen eller obekväm. Därav håller jag ibland hellre tyst och säger ingenting alls. Jag behöver inte hålla med, men jag måste inte hävda motsatsen heller. Så jag skriver istället, för där sårar jag ingen. Det är ju upp till var och en om man väljer att läsa eller inte. I bloggen kan jag vara ärlig, naken och tycka vad jag vill.
Allt för många lever enligt mig i en falsk verklighet, där man försöker inbilla sig själv och alla runtomkring att man mår så himla bra och att man har det perfekta livet. Man älskar hit och dit, blir älskad tillbaka och på fredag myser hela familjen och allt är bubbelgum och rosa moln. Mjo, visst hade det varit något, men när vi myser hela familjen så är det alltid någon unge som skriker, spiller ut mjölk på golvet, hostar över gottisskålen eller för all del sitter och skiter i soffan (i blöja då får man hoppas). Men vi har det mysigt ändå, det är bara det att verkligheten ser lite annorlunda ut, inte så som den gör i netflix reklamerna där familjerna sitter samlade och snällt delar en skål med popcorn. Här hemma ska jag ha en egen skål med popcorn och de ska vara dränkta i salt, och inga kladdiga fingrar får ner och pilla i min skål. Bara så att ni vet. Så är vår verklighet. Och vi älskar varandra till månen och tillbaka, och allra mest när barnen sover (Haha!). Då kan jag ibland stå och titta på dom länge, länge. Klappa och pussa på dom, och bara känna kärleken inom mig, så mycket jag älskar de små liven. Men ge fan i mammas popcorn!

Åkte in en snabbis till barnmorskan häromdagen för att dubbelkolla mina järnvärden och få prata av sig lite. Visade sig att jag svarat bra på järntabletterna så det blir bara till att fortsätta som jag gjort. Vilken lättnad! Hoppas bara jag kan få i mig mer järn via kosten nu också, så jag kan dra ner på tabletterna, då kanske mamma snart kan få bajsa normalt igen. Ni som inte vet, järntabletter kan göra en ordentligt förstoppad, som om inte en graviditet redan gör det tillräckligt. Jodå!
Vi pratade i alla fall vidare om denna trötthet och kom tillslut fram till att jag äter för lite och för sällan. Tänk att man kan glömma det mest basala ibland? Så mycket annat som kretsar kring blödning, näringsbrist, mediciner och dylikt att man inte ser det mest självklara. Jag hinner inte alltid, jag har ofta inget sug, blir illamående av mycket och oftast på kvällen efter middagen så kräker jag. När jag tänkte efter så verkar det ganska så logiskt. Jag har inte gått upp i vikt heller, snarare gått på andra hållet. Så, ändring på det!Nu!