...så var dom bara två!!

Jobbig vecka. Zombie fick somna in och Elvis blev samtidigt omplacerad. Vi hade letat ett nytt hem till henne länge, men att allting skedde på samma dag gjorde det inte lättare. Vi gick med andra ord ner från fyra till två katter på ett dygn. Det känns. Det märks. Men båda beslutet var rätt och det känner vi också nu i efterhand, även om det fortfarande känns fruktansvärt tråkigt. Zombie var hur mysig och trevlig som helst. En riktigt fin kattunge men med taskig uppväxt som tyvärr hade satt sina spår i honom. Vi gav det nästan tio veckor innan vi insåg att det inte blir bra. Hans mage var körig från start. Eftersom han blivit uppfödd på fel sorts mat för en kattunge så fick han tillslut permanenta skador i mag och tarmkanalen, och kunde inte äta någonting annat. Första dygnet då han fick äta riktig kattmat fick hela magen en chock och han var nära att dö, blev inlagd över natten men repade sig fort. Veterinären trodde dock inte att han skulle bli bra i magen någonsin. Han hade ju rätt, men vi ville inte ge upp så lätt. Vi provade alla sorters torrfoder och kattgodis, snordyra som gratis, kräsna katter och rent kött. Han var inte intresserad. Så tappade Loke lite pasta på golvet insmetat i ketchup och med mosade ärtor till. Detta kastade han sig över som en hungrig varg. Men han hade också diarré under nästan hela tiden han var hos oss. Vi kämpade med att få honom rumsren, men utan att se någon direkt förbättring. Bajs och kiss precis överallt. Längs med väggar, bakom soffan, under sängen, mitt på golvet, på mattor, bredvid kattlådan och även i kattlådan. Han fick hålla sig i ett rum tills han bara gick på lådan, det tog ett par veckor, men så fort vi sen släppt ut honom gick han var helst han ville igen. Vi berömde honom när han gjorde rätt, vi satte honom i lådan flera gånger om dagen, vi bestraffade honom aldrig, vi köpte flera kattlådor, vi hade Feliway inkopplat, men han kissade och bajsade lika naturligt på golvet som om han aldrig gjort annat. Vem kan klandra honom? Han hade aldrig fått lära sig av sin mamma. Han gjorde verkligen avtryck i vårt liv på den lilla tid han var här. Så himla sorgligt när det är en katt som har helt underbart temperament och som busar och leker med barnen, kelar hela tiden och fullkomligt utstrålar kärlek. Men livet är inte alltid lätt eller rättvist. Vi försöker att hålla oss tacksamma över att han i alla fall fick ett hem och att han fick leva här så bra det bara gick!

Mithras och Zombie.