Målvecka, Lust & Spontanfika!

Vilken mysig vecka det har varit. Massor av fint besök av underbara människor och tid för både nytta och en hel del nöje.

Nu ligger jag dock bänkad i soffan. Kände mig på tok för yr och orkeslös för att ens sitta upp, så fastän jag egentligen vill sätta mig och sy, så får jag nog ligga här ett tag och hämta kraft. Blir så ibland, blodtrycket sjunker och jag försvinner nästan bort. Det är tur jag inte varit själv när det inträffat. Första gången rasade jag ihop i hallen. Jag förstod det inte ens själv, så fort gick det. Jag plockade legobitar till förbannelse och gick från stående till hukande flera gånger för att sen fortsätta rätt in i väggen och säcka ihop. Hann få ur mig att ”jag svimmar nog nu” till Nille som snabbt kom och fångade resten av min bedövade kropp. Nu hände det igen, jag reste mig för fort och höll på att ramla ihop, men Nille var där lika snabbt denna gången och hade ett stadigt tag om mina armar innan jag ens förstått att jag var på väg att tuppa av. Men jag är inte orolig, det var likadant under de andra två graviditeterna, det jobbiga är bara om det skulle hända när jag är ute någonstans, och själv med barnen. Det finns ju liksom inga garantier.

Gått in i vecka 24 nu vilket innebär att bebisen har en chans att klara sig om det skulle vara så att någonting händer. Det är en milstolpe för mig och mitt psykiska mående. Nu behöver jag inte känna panik över vare sig blödning, smärtor eller andra symtom längre. Även om risken är liten så hjälper det ändå. Det finns hopp! Det kommer gå bra det här. Lillasyster kämpar på därinne. Bjuder på lite bebisbula och skitsexiga mammatrosor bara för det.

Idag blev det spontanbesök hos min älskade E och hennes familj. Kaffe, bullar och nya leksaker. Barnen var mer än nöjda över att få leka med ”Tevos” bollhav och vi vuxna fick en mysig paus. Sen bar det vidare ut till Svågertorp för lite shopping. Jag köpte material och tyg till ett babynest som jag tänkt sy till Krabaten och det blev även påfyllning utav spackel till pysselrummet. Totalt 30 liter har redan gått åt, på bara två väggar. Men det artar sig och jag har börjat titta lite och planera inredning och möbler till rummet. Härligt!

Har även skickat iväg en hel del beställningar under helgen så det är många som kommer få paket under morgondagen. Sylusten har varit på topp hela veckan och jag har fått massor gjort på kvällarna. Även till barnen. Kunde också köpa hem lite nya tyger, och det gör mig alltid lite extra glad. Kul när man dessutom tar hem tyg som andra uppskattar och som tar slut direkt, haha.

 

 

 

 

 

 

Ska se om jag får kraft nog att sy färdigt lite småprojekt, har en hel del dregglisar som jag snart tänkte lägga ut till försäljning igen.
Imorgon blir det öppna förskolan med bästa Natalie och sedan avslutas dagen med middag och bio med två av mina äldsta väninnor. Precis vad denna mamman behöver. Men avslutar med lite bilder på de nya tygerna. Vad tycker ni? Ugglorna är tyvärr redan slut, men de två dödskallarna i rosa och gult, samt  de två tatueringsinspirerade tygerna är helt "färska" och nytvättade. 

Renovering, Renovering & Renovering!!

Här hemma renoveras det för fullt, nästan lite väl mycket. Nille har haft semester men ibland känns det som att han har varit borta mer trots att han varit ledig. Men vi har fått massor gjort och det är väl lika bra att passa på när man för en gångs skull haft tid till det. Så här kommer lite renoveringsbilder i följd. 
Matkällaren är äntligen färdig, inredd och väntar på att fyllas. Jag ångrar lite att jag inte tog någon före bild på hur den såg ut innan, men tanken var aldrig att vi skulle lägga ner så mycket tid på den egentligen. Dock kändes det dumt när vi började riva ut den gamla mattan och hyllplanen, att bara göra den lite fräschare när man lika bra kunde göra den tipp topp. Så golvet fick slipas, primas med flytspackel och lagt klinkers. Väggarna är spacklade, putsade, målade och elen är omdragen. Ny ventil och ny taklampa i taket. Även dörren har fått ny färg och nytt dörrhandtag, samt en liten textskylt i vinyl. Jag älskar vår matkällare och jag är inte rädd för spindlar längre när jag ska gå in där. Nille har sett till så att den är 100% tätad! Om det inte är äkta kärlek så vet jag inte vad det är. 

Eljobb, slipat betonggolv, och spacklat över de djupaste hålen.

Flytspackel på golvet samt putsade väggar som ska bränna i 3 veckor.

Klinker lagt.

De gamla dörrarna i "gul" ton med dörrhandtag som lossnar bara du tittar på dom.

Gamla dörren behandlad, vitmålad med nya sköna handtag (ja handtag kan vara sköööna!!)

Inredningsbygge av Ikeas Ivar lagerhyllor, sågade till bekväm höjd, väggarna har även blivit primade och vitmålade.

Fina dörren fick sig en fin dörrtext! Beställt från Paxlux.

 

Börjat fylla med bland annat Ullaredsfynd, pasta på extrapris och blöjor till förbannelse.

De andra rummen på bottenplan börjar också så smått att ta form. Det gamla arbetsrummet som var smått fuktskadat har fått ny puts och ny färg. I taket har Nille satt upp reglar, dragit fram el till spottar samt isolerat och satt gips. Han har spårat nya uttag och dragit kablar. Miljoner små moment som ska göras och sen syns det inte ens!? Haha! Ena väggen har han slätspacklat där bilden ska vara, då det ska bli ett biorum när det är färdigt. Små detaljer som svarta vägguttag och en dimmer har också varit viktigt att tänka på. Ventilationen (MED insektsnät) samt spottarna fanns bara i vitt så de har vi fått spraymåla i matt svart. Det är inte färdigt på ett tag, men man börjar ana hur det kommer att se ut, eller hur?

När det befintliga bruket var smått fuktigt var vi tvungna att hacka ner allting, då såg det ut såhär.

Nille spårade i väggarna och drog ny el.

Ny puts på plats och elementet bortplockat. Ventilationshål gjutet.

Påbörjat målning med silikatfärg på ytterväggar och hörn.

Spottar insatta i taket, samt målat tak och väggar. Vita väggen är slätspacklad.

Ventilation och pilleri med dosorna. Mannen in action.

Svart dimmer, något dammigt och färgerna på väggarna är svarta egentligen.

Pysselrummet på 26kvm har också fått lite kärlek. Först tog vi bort de två påbyggda och isolerade ytterväggarna eftersom det finns viss risk för mögel när väggarna är under mark om det är isolering framför. Besiktningsmannen påtalade det för oss inför köpet, men sa samtidigt att det inte fanns några indikationer på att där fanns mögel i det läget, och behövde inte heller uppstå något. Men vi valde att ändå ta bort det, göra om och göra rätt. Där fanns tack och lov inga större mögelutbrott, men vi fann ett par mörka ”prickar” på ett ställe som hade kunnat vara mögel så det kändes gott att vi tog tag i att riva ner väggarna trots allt. Sedan behövde väggarna putsas och behandlas. Elementen plockades bort för att komma åt överallt. Nille drog ny el, utökade antalet vägguttag och satte in dosor i taket för sammanlagt 15 spottar. Belysning är viktigt när man pysslar i alla dess olika former, så det har vi varit noga med innan vi valt ut vilken ljuskälla som lämpade sig bäst. Jag skriver vi men jag menar egentligen Nille. Han är den som tänker, argumenterar, undersöker, kollar priser, jämför, söker, handlar, bygger och installerar. Han kan sånt! Jag ger bara tummen upp eller ner, sen tar jag hand om barnen så att han kan renovera. Så arbetar vi! Tillsammans men var för sig.
Taket har även nu fått reglar och isolering och så fort gipsskivorna är uppe ska väggarna målas och allting städas ut. Där finns en stor glipa i klinkern längs med ytterväggarna på ca 10cm eftersom det var där de gamla väggarna stod. Denna glipa ska fyllas i med fog eftersom det blir för kostsamt att riva upp och göra om hela golvet. När vi väl gör golvet (någon gång längre fram) vill vi kunna lägga nya golvslingor med golvvärme som inte är eluppvärmt och dra det till pannan, men det har vi inte råd med i nuläget och det kan faktiskt vänta. 

Först skulle rummet tömmas. Fick användas till förvaring när vi flyttade in.

Började plocka ner de påbyggda väggarna.

Viking hjälpte såklart till så mycket han fick.

Börjat dra bort tapet på de andra två innerväggarna.

Tagit bort gammalt bruk även på dessa väggar samt spårat och valt ut plats för nya eluttag.

Ny puts på ytterväggarna och tapet borttagen på de andra två väggarna.

Reglar uppe samt fästena för kommande spottar inkopplade.

Isolering i taket.

Isolering i tak.

När dessa rum är färdiga går vi på hallen på ovanplan. Men just nu är hela bottenvåningen smutsig och en byggarbetsplats så jag längtar inte egentligen efter att få upp kaoset här. Men bra blir det!

Skåningsförakt, Stolpskott & Levengood!

Jag går alltid i fientligt läge när jag slår numret till försäkringskassan. Det ligger liksom ett djupt förakt mot deras system och alla olika bud jag får höra när jag frågat efter beslut, blanketter eller helt enkelt vill veta vad som gäller. Så jag har skaffat e-legitimation och bank-id så att jag ska slippa prata med dom och kan sitta och svära åt dom framför datorn istället. Det är lite trevligare för alla, utom för Nille som får lyssna på mina påhopp efter jag loggat in och ska börja ändra eller planera föräldrapenning tillexempel. Men igår var jag tvungen att prata med någon, för jag vill inte gärna göra fel på blanketter eftersom det alltid innebär merjobb och ännu mer svordomar. Så, för det första kan jag numret utantill vilket verkade imponera på Nille, tragiskt egentligen. Kan ju tilläggas att jag knappt kan mina barns personnummer, för så värdelös på siffror är jag. Då får ni kanske en uppfattning över antalet samtal som ligger till grund för mitt förakt.
När man ringer får man alltid prata med deras fula datoriserade snubbe, och denna mannen är efterbliven. Antingen hör han jäkligt illa eller så har han feta issues mot skåningar, troligtvis både och! På upprepade frågor om "han" har "uppfattat dig rätt" så svarar jag "jaah" eller "nääh", varpå han förtydligar för mig att jag ska "svara BARA Ja eller Nej". Alltså får jag göra mig till åtlöje och slå till med en fånig stockholmsdialekt och stryka "ditt jävla stolpskott" från meningen. DÅ funkar det och jag kopplas till fel telefonkö. Men det bryr jag mig inte om för de kan ju oftast ändå inte svara på mina frågor.
Man kan även gärna uppge sitt personnummer (med tio siffror) så kan de hjälpa en snabbare! Jag avskyr matte och siffror och att då begära att jag ska behöva räkna ut hur långt mitt personnummer är INNA.N jag talar väcker starka stress och ångestkänslor inom mig och jag kastas tillbaka till gymnasietiden och de nationella proven i Matematik. Fast, vid det här laget har jag fått höra det så många gånger så jag vet faktiskt redan att jag ska skippa de första två siffrorna och att mitt fulla personnummer är 12 siffror. DET kan jag numera, men det hör hur som helst inte hit, det är bara ytterligare en faktor som gör mig irriterad när jag ringer. Men, för att återgå till deras uppmaning "..så kan vi hjälpa dig snabbare", för det första spelar det ingen roll för de kan aldrig hjälpa mig, och för det andra så hade jag kunnat rabbla vilka jävla siffror som helst för när jag väl kommer fram i kön ber de mig ändå att rabbla mitt personnummer på nytt. Suck! Så igårkväll när jag insåg att jag skulle behöva ringa till dom började ilskan bubbla redan innan jag slagit numret. Men när jag kom fram fick jag prata med en man som måste vara försäkringskassans inhyrda Mark Levengood, för han lät precis som honom. Det är ju omöjligt att vara arg på en sådan människa. Han gav mig svar och väntade tålmodigt på att jag skulle komma ihåg allt jag tänkt passa på att fråga om som jag såklart glömde bort sekunden efter jag hörde hans röst. Jag önskade honom till och med en fortsatt trevlig söndagskväll! Det spelar egentligen ingen roll om han gav mig rätt svar eller gjorde mig mer förbryllad, jag kunde i alla fall fortsätta kvällen på relativt gott humör! Tack Mark!

Nätterna har varit ganska tuffa den senaste veckan. Loke somnar bra i sin nya säng och kommer inte upp hundra gånger längre, men han har börjat vakna på natten hela tiden igen. Viking har också sovit sämre och det kan han göra i perioder, men det är drygt när de håller på tillsammans och dessutom väcker varandra gång på gång. Men inatt vaknade de max 5 gånger och sov dessutom längre än till 5:30. Loke kom faktiskt in och väckte mig med blöta pussar (och ett gäng skor?!) först 7:15. Underbart! Viking sov vidare till 7:40 vilket också det är ett litet mirakel. Man är väldigt tacksam för varje extra halvtimme man får sova och ännu bättre när man är inställd på att INTE få någon sömn. Det är fan bättre än ett dubbel-Twix!

Bekräftelse & En Påse Popcorn!

Jag är så grymt jäkla nöjd nu så jag bara måste dela med mig. Jag älskar när jag har rätt!
Ikväll tog det ungefär 10 minuter för Loke att somna och han gick inte upp en endaste gång! Inte en endaste gång! Det är fantastiskt!! Han satte sig upp i sängen och grät bara, och då kände jag att det var okej att gå in och trösta en längre stund. Bekräfta honom, visa att vi finns där. Varje gång Nille gick ut så började han gråta igen, MEN HAN LÅG KVAR I SÄNGEN! Jag själv stod inne på toaletten och gjorde victory-dans samtidigt som jag städade vasken (ja, man är ju aldrig ledig så lika bra att multitaska). Underbart! Jag fortsatte att skicka in Nille så fort Loke grät och efter några minuter så kom han till ro och somnade. SJÄLV! Jag tyckte det var så himla fantastiskt att hela jag blev på strålande humör! Allt kämpande har faktiskt gett resultat. På bara ett par dagar egentligen! Jag är så glad att jag inte gav upp, fastän jag idag varit så less på det och mest gått och våndats över nattningen. Men det fungerade och Loke tröstade sig snabbt med att vi kom farandes så fort han grät och jag tror att han med det kände trygghet i att kunna somna själv. Han vet ju att mamma och pappa kommer! Halleluja! Detta firar vi med en påse popcorn för chokladen är såklart slut! Envisheten har segrat igen!

 

Tålamodsprövning, Förändringar & Älskade sömnen!

Jag ska erkänna en sak. Som är totalt oviktig i sammanhanget, men jag kanske kan lätta på någon människas dåliga samvete genom att berätta det här. Jag har ätit 10 Twix på ungefär 3 dagar. Jag hade ätit ännu fler om det hade funnits några. Är nog en himla tur att de tog slut faktiskt. Jag har gått upp ca 7 kg totalt, 4 av dessa kilon lade jag på mig från det att jag plussade tills jag gick in i vecka 20. Resterande är jag övertygad om beror på choklad. Jag är nu i vecka 21. Skäms jag? Verkligen inte! Kan man så ska man! Om man vill alltså! Jag ville!  

Det händer mycket nu, med barnen. Viking slutade med napp på julafton och några månader innan dess har han varit blöjfri under dagen. Igår bäddade vi med plastlakan (under lakanet förstås) och lät Viking sova i kalsonger och pyjamas. Hans blöja har varit torr på morgonen under lång tid, men vi lät ändå inte skynda på något. Men nu var det dags och det kändes så himla bra. Han är verkligen duktig! Han fick en tågbana i present för att han varit så duktig och slutat med blöja och den har han lekt med hela dagen. Härligt! Är han glad och nöjd är vi det med.
Loke genomgår också en förändring just nu. Han började sova ”hela” nätter strax efter att han fyllt 1 år (på tiden liksom). Med hela nätter menar jag att han bara vaknar ett par 3-4 gånger. Det är enorm skillnad mot tidigare då han vaknat mellan 15 – 30 gånger, under mer eller mindre hela natten. Varje natt! Varenda. Jävla. Natt. Sen han föddes! Fattar ni hur jobbigt det är? 

Man blir knäckt.

Man blir ledsen.

Frustrerad. Förbannad!

Man tänker att man vill kasta ut ungen genom fönstret.

Man gråter.

Man svär.

Man tröstar.

Man ligger vaken. Väntar på nästa skrik.

Man sitter upp och sover.

Man tror att man ska dö om man inte får sova snart.

Man dör nästan.

Men… förstår ni att man efter ett tag vänjer sig och lär sig fungera ändå, trots denna makabra sömnbrist!? Hjärnan är en fantastisk apparat. Verkligen fantastisk. Jag förstår nästan inte själv hur vi orkat oss igenom denna tiden, även om det i princip bara varit jag som tagit nätterna. Nille har fått ta över när jag känt mig på gränsen till farlig! För man tänker inte klart, inte när man aldrig får sova. Det är en förjävlig tortyr! Tur vi haft varandra, så att den ena kunnat stötta när den andra fallit. Så ni förstår säkert att det är helt otroligt skönt att få sova igen. Att få sova värdesätter jag högre än mycket annat! Och efter att äntligen ha fått sova en ”hel” natt under en månads tid nu, så kände vi oss laddade att ta tag i projekt ”låta mamma och pappa få sova ensamma” också! Om några månader kommer dessutom lillasyster och då behöver hon spjälsängen och vi är tillbaka på sömnlösa nätter steget igen. Och det hade faktiskt varit underbart om vi kunde få någon månad utan barn i sovrummet. Det behöver vi. Så, Lokes ”nya” säng har stått i Vikings rum under lång tid och bara väntat. Väntat på rätta tillfället. Det tillfället tog vi nu och blev starten på 2015. Första natten gick helt problemfritt. Han somnade utan klagomål och sov mer eller mindre ”hela” natten (ja, inräknat de där 3-4 gångerna vi fick gå in och ge nappen, bädda om eller ge dricka), men det är ju inget konstigt. Dagen efter när jag skulle lägga honom för att vila middag gick det också bra. Men, vi var beredda på det värsta och mycket riktigt kom det senare dag två, läggning för natten. Jag höll på i strax över en timme. Han var trött, men vägrade att ligga kvar i sängen. Han gick upp, jag gick in, bar honom till sängen och bäddade ner honom. Detta upprepade sig 31 gånger (Jaaa, jag tycker det är intressant att räkna, så jag hade laddat med papper och penna, men sådan är jag). Jag var så less på det och nära att ge upp flera gånger men visste att om jag gav vika nu så skulle vi få ett ännu större helvete nästa gång. Någonstans i bakhuvudet mindes jag sådant jag sett på Tv och läst om hur man skulle gå tillväga. Så jag fortsatte. Vänligt men bestämt och tydligt bar jag tillbaka honom till hans säng. Utan ett ord. Trettioen gånger! Men han somnade tillslut. Jag med.
Dagen efter trodde jag lite naivt att det skulle bli ännu lättare men förstod snart att jag nu skulle nå toppen av protesten. Lokes middagsvila slutade upp i nästan 50 rundor, då jag fick bära honom tillbaka till sängen. Det tog dock ”bara” 45 minuter, men då kan ni ju få en uppfattning om tempot. Jag hann knappt ut ur sovrummet förrän han var på väg ur sängen. Hade min väninna Cecilia med som stod och peppade mig i hallen under hela tiden. Det var nog en himla tur att hon var med för jag var så nära att bara ge upp. Jag ville skrika på honom! Men jag fortsatte, knäpptyst, och skrek i en kudde när det blev för jobbigt. Jag vann. Igen. När kvällen kom var jag mer bestämd än tidigare. Jag skulle verkligen inte ge upp nu, inte efter att ha lagt ner så mycket tid på det redan. Det tog då strax under en halvtimme och jag bar tillbaka honom runt 20 gånger. Härligt! Äntligen vänder det. Ikväll fick Nille lägga då jag sträckt mig i ljumsken eller något konstigt så jag kan inte ta ett steg utan att det hugger till av smärta (kan ju faktiskt bero på antalet gånger jag burit ungen fram och tillbaka till sängen, men det låter vi förbli osagt). Lämpar sig inte att jag ska springa fram och tillbaka i alla fall. Det tog också runt en halvtimme, men han kom bara upp 10 gånger. Jag tror att han äntligen börjar förstå. Det känns emellanåt så hårt att bara lägga honom i sängen och gå ut, men jag tror det är nödvändigt för att han ska lära sig och förstå att nu ska vi sova. Att vi är tydliga nu i början. När han förstått det kommer jag kunna sitta kvar en stund och klappa och pussa på honom tills han somnar, gosa lite liksom, men jag är livrädd över att ”vänja” honom vid det till en början. Då kommer det bli oerhört svårt att få honom att somna på annat vis senare. Jag tror det är viktigt att man visar tydligt vad som gäller. Barn behöver rutiner och det skapar trygghet. Viking var aldrig såhär svår, men Loke brås nog mer på mig och är enormt envis. Jag känner mig ändå väldigt säker på det jag gör och när jag väl bestämt mig för att köra, då kör jag. Låter nog hårdare än vad det egentligen är. Gråter han går jag självklart in, visar att jag finns där och kommer om han behöver mig, men jag vill inte att han ska använda ”mig” för att somna. Jag vill inte vara hans snuttefilt eller napp! Jag vill att han ska kunna komma till ro själv, känna sig trygg med vetskapen att ”mamma finns där” om jag behöver henne, men hon är inte ett redskap för att jag ska somna.
Jag minns i början, när han bara var någon månad gammal, så bumpade vi honom lite lätt i rumpan, som att han blev vaggad. Gör man det för ofta och som ”lösning” så blir ju barnet beroende av bumpandet för att kunna sova. Snabba lösningar är ofta inte bra när man ser till det långa loppet, har jag lärt mig. När Viking föddes var det ett tag som jag vaggade honom i mina armar, ganska snabbt, runt, och fram och tillbaka, för att få honom att komma till ro och tillslut somna. Efter ett tag fick jag givetvis grymt ont i ryggen av detta bärande och gungande varje kväll och insåg att såhär kunde jag ju knappast fortsätta. Han vägde ju inte mindre för varje dag som gick direkt. Så jag slutade och fick kämpa ett par kvällar med att få honom att somna själv, med tryggheten av att ha mig i närheten, och det tog inte lång tid innan han faktiskt somnade själv och min rygg fick läka.
Jag vill dela med mig av hur jag gjort och gör, och har full förståelse över att alla gör på olika vis. Alla barn är olika. Vissa kräver mer än andra, eller behöver andra förutsättningar. Det viktiga tror jag är att man gör det som känns rätt. Inte alltid det man läser om eller hör andra säga till en, för det är bara en själv som förälder som vet precis hur ens eget barn är. Vad ens plutt har för behov. Så lyssna på mammahjärtat (pappahjärtat också för den delen) och utgå ifrån det! Nu ska jag sova, själv, utan barn. Ja, Nille blir jag förstås inte av med, hehe.