Osynliga spindlar, Batman & Persiennsnören!

Vi har sjukstuga här hemma. Barnen mår nog bättre än vad jag gör, så de ska till dagis imorgon. Själv har jag hostat halva natten och huvudet spränger när jag anstränger mig. Helgen som kommer är min jobbhelg så jag ska försöka att kurera mig ordentligt till dess.

Igårkväll i badrummet, när jag borstade tänderna på barnen så utbrast Loke samtidigt som han pekade mot det öppna badrumsskåpet, ”spindel”. Han hann säga det ett par gånger innan jag fick fokus på honom, då jag var mitt inne i Vikings gap med tandborsten. Men jag såg ingen spindel och jag har fortfarande inte hittat ”den”. OM den nu finns. Jag får dock ångest varje gång jag går på toaletten. Jag är så in i helvetes rädd för dessa kryp. Jävla Loke, kunde han inte bara varit tyst istället. Ibland är det bättre att inget veta.

Kvällen spenderades framför symaskinerna. Viking har tjatat om sin Batman och igårkväll hann jag färdigt med två långärmade tröjor till pojkarna i det tyget. De blev duktigt uppskattade idag och mammahjärtat blev varmt.

 

Jag gick även loss med saxen på husets alla persienner igårkväll. Detta efter att Nille visat mig ett hemskt filmreportage om en pojke i USA som fastnade och ströp sig i persiennsnören. Jag rös till ordentligt och sa till Nille att ”nu klipper jag av alla snören i huset”, och det gjorde jag också. Är lagom svårt att dra upp eller ner dom nu, men jag kunde inte brytt mig mindre. Jag är så fruktansvärt rädd för att något ska hända mina barn nu. Man är väl alltid orolig som förälder, men sen Freja dog så har vi verkligen fått erfara hur skört och ömtåligt livet är. Frasen ”det händer ju aldrig oss” har totalkrossats och det känns mer som ett undantag om olyckor händer någon annan än oss. Allt kan hända, och det gör det också. Vi tar en dag i taget och försöker att se ljuset i alla små händelser istället.

"Enjoy the sweet simple things in life beacuse they are the real ones afterall", ljuslyktan kommer ifrån Majas Cottage.