Att vara både mamma och änglamamma! : Målvecka, Scrapbooking, Blod & Förlängningssladdar!

Just nu känns det som om jag står och snubblar på mållinjen. Imorgon går jag in i vecka 25, dvs 24+0. Det var i den veckan som Freja föddes. I vecka 24+5 för att vara exakt. En tid då 85% av alla prematurer överlever. Men inte hon.
Jag borde känna mig tryggare för varje dag som går nu. För varje dag som passerar felfritt är en gåva, en dag då det ska bli lite lättare att andas. Ändå känner jag bara mer och mer oro och tvivel. Jag är livrädd över att något ska hända nu, nu när jag är så nära. Som om jag går och väntar på att kotten ska födas.

Nu.

Imorgon.

Närsomhelst.

Han kommer att dö.
Det är så dubbelt, alla känslor. Jag har väntat på att gå förbi den tid i graviditeten då Freja föddes, som ett första delmål. Trott att jag ska må bättre. Bli gladare. Känna mer tro till att vi ska bli föräldrar ännu en gång. För visst ska vi det, fast får vi behålla honom? Att vara gravid är inte längre lika med att få ett barn. Den naiva människan jag en gång var är borta och jag vet, jag vet att allting kan hända. För det händer. Hela tiden. Det som inte får hända.

Det är tungt just nu. Så himla delade känslor… på ett sätt får jag dåligt samvete över Freja. Men också mot lillebror i magen. Hade han ens funnits om hon hade levt? Hur kommer det att kännas den dagen då jag gått längre än vad jag gjorde med henne? Ångest. Glädje. Trygghet. Mer oro. Känns som att jag håller på att förlora allt ibland. Mig själv inkluderat.

Sista och enda bilden på pojkarna tillsammans med Freja i magen. Två veckor innan allt gick åt helvete.

Loke har blivit så himla stor. Han har slutat helt med blöja nu, även på natten. Han har tjatat och tjatat om kalsonger och att han vill sova utan blöja, och faktiskt även lyssnat när vi förklarat för honom att han måste sluta kissa i den på natten först. Så, efter vår stora sommarfest lovade jag honom att han skulle slippa, och det har gått över förväntan. Det gick fort!

I början av veckan berömde jag honom när han satt på toaletten. Jag sa att han var så duktig och stor som nu inte hade blöja alls längre, varpå han kontrade med att han var ”stor ända upp till taket, och jag ska inte ha napp mer”! Helt och hållet hans eget beslut. Så vi samlade ihop alla nappar vi kunde hitta, la dom i en burk, som han sen ska ge till bebisen i mammas mage. Idag har han varit utan nappen i en hel vecka och jag är så himla stolt över honom. Han är så mycket tidigare än sin bror, även om det fortfarande gick ganska så smidigt för Viking också. Men Loke är fortfarande under 3år, han fyller först i oktober. Lillebror kommer förhoppningsvis i november och då börjar vi om igen. Men, så skönt om vi bara har ett blöj- och nappbarn då. Faktiskt.

Egna beställningar: Kanelbullekalsonger till Viking och limegröna "uggle-songer" till Loke.

Mithras hostade blod igår. Jag har haft extra koll på honom, men han verkar må som vanligt. Går ut så ofta han kan och får. Äter. Sover. Myser i gräset. Han har varit borta ett par nätter också, och första natten var jag ganska orolig, men klockan 6 på morgonen satt han utanför dörren och skrek i vanlig ordning. Jag tänker att han får vara ute så mycket han vill, för han mår så mycket bättre av frisk luft. Jag hoppas bara att han inte försvinner bort, det hade gjort mig ledsen. Men jag är villig att ta risken, med tanke på hur pass förbättrad hans livskvalitet har blivit.

Jag har tagit upp scrapbookingen igen. Det var egentligen det dåliga samvetet gentemot lillebror i magen som fick mig att börja igen. Jag har skapat album till alla barnen under mina graviditeter. Tagit magbilder, skrivit tankar och känslor, klistrat in ultraljudsbilder och annat som rör graviditeten i dom. Men när Freja dog försvann så mycket mer än bara lusten att fortsätta. Vad var poängen? Men, nu har jag kommit igång igen. Jag vill att kotten också ska få ett album, men jag känner inte att jag kan börja med hans förrän jag fått avsluta Frejas. Så. Jag har samlat mig. Jag har gråtit mig igenom urvalet av bilder. Plockat ut alla minnen jag vill få ner i albumet. Det är ganska tidskrävande och även psykiskt påfrestande. Min fina E har suttit med mig sen när jag pysslat, och tillsammans har vi skapat utan att lägga så mycket tanke kring vilka bilder det är jag scrapbookat. Det är så mycket lättare om jag slipper vara själv. Då kan jag försvinna bort i samtal med henne eller bara lyssna på allting hon har att berätta eller behöver få ventilera. Det tar bort fokus från mig och det är nog en förutsättning för att jag överhuvudtaget ska kunna genomföra det. Att jag lyckas stänga av.
Jag har mycket kvar, men jag känner mig stark och laddad över att få fortsätta. I trevligt sällskap förstås. Här kommer lite smakprov på innehåll, för er som gillar scrapbooking!

Krabaten, Knytet och Knodden... klart att Kotten också ska få ett album!

Några magbilder med Loke.

Lite magbilder med Freja... sista bilden togs 2 dagar innan hon föddes.

Tidigt ultraljud med Freja, där hematomet syns i bild.

Lite av Vikings förlossning.

Vi har även äntligen börjat med renoveringen i källaren. Nu är det garaget som ska delas i två och det ena ska bli ett nytt bostadsrum, nämligen vårt arbetsrum. Med datorspel, airsoft, scrapbooking och att sy så har vi ett ganska stort behov av ett eget rum för våra alla hobbys. Vårt nuvarande arbetsrum på ovanplan kommer att frigöras och bli ett till barnrum.
Nille gör som vanligt allting själv, läser på det han saknar i kunskap och testar sig fram. Det vi inte kan köper vi förstås i tjänster, men det är roligare och en aning billigare att göra så mycket som möjligt själva.
Nu har han byggt själva muren som delat garaget i två sektioner. Idag har vi planerat och skissat hur vi vill möblera i rummet. Det är viktigt och nödvändigt för honom att veta var alla mina maskiner ska stå, var datorerna ska vara, eller lampor och skrivare. Det ska finnas dosor för alla ändamål och inte en endaste förlängningssladd ska få komma in i rummet. Jag gissar att det beror på att jag är gift med en elektriker. Så imorgon ska han börja spåra i väggarna för att dra el och sätta in vägguttag vid alla markerade punkterna. Jag har faktiskt saknat detta, renoveringskaoset. Huvudet blir så upptaget av annat då.