Sen fick jag lust att krossa alla pepparkaksfigurerna till en smuldeg...

Imorse gick jag upp i god tid för att hinna med morgonrutinerna. Balder skulle nämligen till BVC på läkarbesök och tiden var satt innan omsorgstiderna gällde för pojkarna på dagis, vilket innebar en hel del pusslande för mig. Men det var löst med att farfar skulle passa den stunden jag var med lilleman på vårdcentralen. Jag ville ogärna ha med mig alla tre till BVC, även om det ändå gick relativt bra förra gången de var med. Om man bortser från att Loke klättrade upp i bvc-sköterskans kontorsstol och knappade på datorn, medan Viking upptäckte lådan med D-droppar med störtblandad förtjusning (massa små flaskor med dricka av något slag!!).

Så, jag matade Balder och hade hällt upp en kopp kaffe som jag räknade med att hinna dricka under tiden. Det blev dock inte så. Såklart. Annars hade jag inte ens tagit upp det där med kaffet. För det som hände var att barnen kallade från sitt rum och jag gick in för att se efter dom, med Balder i famnen. Jag hinner säga några ord innan Balder kastar en spya rätt ut över min axel. Den står ut ur munnen på honom som om man startat en kraftig stråle ur en vattenslang. En gång. Två gånger, tre… tills han tömt all mjölk över mina kläder, sina egna, mitt hår (!!!), mattan på golvet, Lokes täcke (som av någon irriterande anledning alltid hamnar på golvet), golvet, ett gäng böcker samt en spya skjuter han rätt in i bokhyllan bakom mig där det står fullt med leksaker. Det kommer så mycket mjölk överallt att jag inte ens försöker stoppa spridningen, även om jag kunnat. Det var liksom meningslöst ändå. Så, fram tills det låg jag bra till i planeringen. Sen blev allting väldigt stressigt. Jag torkade upp mjölken med täcket, bytte kläder på både mig och lilleman och kramade ur håret i hästsvansen. Fan då. Jag lyckades ändå få på samtliga barn kläder under tiden som de retades och kivades med varandra och ljudnivån var lite lagom skärande i huvudet. Jag tror att jag röt ifrån tillslut och skrek något väldigt dumt (ja, skäms på mig) och sedan tystnade båda busbröderna och satt snällt och väntade tills kräkmamman hade plockat ihop allt viktigt som behövde tas med. Kaffet var såklart kallare än is, men jag svepte några snabba klunkar i förbifarten ändå. Man måste ju tanka bilen innan man kör och jag behövde verkligen, verkligen det där kaffet idag.
Vi packade in oss i bilen och jag tackade Nille högt över att han skrapat bort isen på vår bil innan han farit till jobb. Vi hinner knappt komma ut ur byn innan jag ser en väldans massa blåljus, ambulanser och brandbilar. Precis innan påfarten till motorvägen har två bilar totalkrockat. Jag blir väldigt berörd och ledsen över synen. Barnen förstår också allvaret när jag berättar att det hänt en olycka. Jag kör ut på motorvägen och ser den gigantiska månen torna upp sig. Påtalar detta för Viking (som sitter framåtvänd och kan se) som ett försök att byte ämne och prata om något finare och bättre än ambulanser och bilar som krockat. Viking säger ”åh, wow vilken måne. Det är där Freja bor!” Jag får en klump i halsen och lyckas få fram ett ”jaså, gör hon?!” varpå han svarar ”ja, mamma, det vet jag att hon gör.”
Sen kommer tårarna och de rinner tills pojkarna tjuter om att de vill höra Thåströms- var e vargen. Jag spyr snart på den låten, men den fick mig åtminstone att samla mig igen.

Framme hos farfar hämtar han barnen direkt från bilen och jag kan köra vidare till BVC. Läkaren var helt fantastisk. Det första han frågade var om det var första barnet för mig och hans reaktion var obetalbar när jag sa att det var fjärde.
”Men hur gammal är du?”

”29.”

”Det var himla bra jobbat” osv.. kommentarer som jag myser av att få höra. Faktiskt. Jag fick berättat om Freja och han var både professionell och personlig i sin beklagan. Samtalet spann vidare från graviditeter till Balder och till serien Vikings från HBO och hur bra den är.
”Den är väldigt välgjord, säger han” samtidigt som han undersöker Balder, och jag undrar för en sekund om han menar Vikings eller min son. En stund senare pratar jag ikapp med barnsjuksköterskan medans läkaren sitter och kollar airsoftvapen på sin telefon på min inrådan. Samtalen fick ett väldigt brett utslag. Ett minst sagt trevligt läkarbesök, och lilleman växer förstås på bra och följer sin kurva också. Även om han varit och fortfarande är väldigt förkyld. Fick råd och tips på vad jag ska hålla koll på om det blir värre, om det tex skulle utvecklas till lunginflammation. Men nu hoppas vi att det snart vänder för honom.
Efter besöket hämtade jag upp busbröderna igen och körde mot dagis. Precis innan avfarten mot Oxie har en bil krockat och hamnat på taket. Vi kommer bara några sekunder efter en av brandbilarna och de börjar dirigera om trafiken. Jag ryser i hela kroppen. Så fort livet kan vända…

Under hela bilfärden tjatade både Viking och Loke om att de inte ville vara på dagis, men då det är deras sista vecka så stod jag fast vid att de skulle dit. Vi hinner komma innanför dörrarna när jag läser på stora tavlan att det nu råder kräksjuka på samtliga avdelningar i huset, samt de är stor sjukfrånvaro från både barn och pedagoger. Jag vänder i dörren. Pedagogerna kommer ut och kramar och säger hejdå eftersom barnen nu får jullov och inte är tillbaka förrän i mitten på januari. Sen vill varken Viking eller Loke hem, nu vill de vara på dagis igen och jag kan knappt dölja min frustration längre. Ombytta roller. Hormon-mamma med mjölkspya i håret vägrar lämna barnen på dagis på grund av smittorisken och skitungarna vill inte längre åka hem. Alltså… vadå, så era åsikter är lika obetydliga som en påse med luft? Man kan inte bara ändra sig sådär och ge mig värsta dåliga samvetet. Vad jag än gör så blir de aldrig nöjda. Suck. Men hem for vi i alla fall och tiden rusade och först runt halv tre kunde jag äntligen få ta min kopp kaffe. Trodde jag. Jag satt på golvet, med Balder nymatad i knät och med 4000 småbitar lego som skulle byggas ihop till en bensinmack framför mig. Balder får en hostattack och spyr ner hela mig igen. Och sig själv. Och 4000 småbitar bensinmack. Och min mobiltelefon. Och mitt kaffe. Mitt. Kaffe. Fan. Jag sitter där i den andra marinaden av sur mjölk och undrar för en stund om de kanske inte är meningen att jag ska dricka kaffe idag, eller överhuvudtaget. Sen funderar jag på att ignorera kräket och bara sitta kvar i skiten tills Nille kommer hem. Men jag tar ett moget beslut och torkar upp istället.
Sen går en ballong sönder och Viking blir helt katastrofalt knäckt och stortjuter under tiden jag sitter på toaletten.
Sen vill de äta pepparkakor, men inte den, eller den eller den, eller den… eller den och jag får lust att krossa alla pepparkaksfigurerna till en smuldeg och hälla tillbaka ner i burken.
Sen häller Viking ut en miljon småbitar lego till och tycker att jag ska bygga ihop det.
Sen upptäcker jag att barnen använt min flaska med flytande makeup-remover som tvål och därmed spolat ner ca 200 spänn i vasken.
Sen orkar jag inte bry mig mer.

Sen får jag ny energi och slänger stora barnen i badkaret med lilleman i babysittern.

Sen gör jag middag till dom och under tiden de äter badar jag Balder.

Sen sorterar jag ut tre maskiner tvätt, för nu har jag inga kläder kvar alls att ha på mig.

Sen borstar jag tänderna på vilddjuren och matar Balder igen, och jag sitter livrädd kvar i soffan en bra stund efteråt för att vara säker på att han inte ska spruta ner mig med mjölk en tredje gång.
Sen sover barnen och då tar jag en efterlängtad dusch!
Sen satte jag mig vid datorn!
Sen drack jag en kopp… te. Te!
God natt!