Lilla snigel, akta dig...

Jag vill berätta om en sak. En händelse. En händelse som jag behöver få nerskrivet, inför framtiden. Kanske för att jag ska kunna återberätta det rätt för mina barn när de själva är vuxna. Eller också för att det lärt mig en läxa och att det någon dag kan ge mig ett gott skratt. Eller ge någon annan en stunds sadistiskt nöje, på vår bekostnad. Det är helt ok. Jag bjuder på det i så fall, eller rättare sagt, mina barn bjuder på det.

Som småbarnsförälder är det inte alltid självklart att man hinner med sina egna privata behov. Som att tex få bajsa ifred, eller bara få låsa dörren om sig på toaletten. Sist jag fick stänga dörren om mig var för tusan i en stinkande Bajamaja på Rammstein i Danmark förra veckan, och det är fan inget att skryta om. En annan grej kan vara att få duscha. Ostört. Att få tvätta håret. Jag badar med barnen en till två gånger i veckan, men efter ett sådant bad är man nästan mer skitig än vad man var innan man gick i. Barnen kanske inte luktar illa, men de är smutsiga ändå. Tro mig! De döljer det väl bara.
I söndags, efter en hel helg ensam med barnen, då Nille varit iväg och hjälpt mina föräldrar, fick jag plötsligt tillfälle att duscha. Farfar kom för att avlasta mig en stund och jag såg därmed min chans. Jag är inte borta länge, kanske max 20 minuter. Det är varmt ute och Viking och Loke leker i trädgården. Så som de brukar. Farfar kollar till dom då och då. Så kommer Viking upp till mig, på altanen.
”Titta mamma, jag har hittat en rosa snigel!”
Jag försöker se i hans hand, men han gömmer den för mig. Han har en lurig blick. Han lägger den ifrån sig och springer snabbt därifrån. Jag stirrar på snigeln. Blinkar några gånger och tittar igen. Den är rosa. Knallrosa. Ceriserosa. Biltema sprayfärg ROSA!
”Fuck!”

(Förra veckan köpte vi sprayfärg på Biltema då vi skulle spraymåla två bildäck som jag sedan ska plantera i. Det kan bli en fräck och annorlunda anordning i trädgården. Vi köpte en burk i guld och en i rosa.)

Jag hinner tänka att Nille måste ha råkat spraya en stackars snigel medan han höll på med däcken, som barnen sen har hittat. Men nästa tanke får mig att fasa över det andra alternativet.

”Fan, fan, fan…”

Jag småspringer nerför trapporna till markplan. En efter en upptäcker jag dom. Fläckarna. De rosa fläckarna. På skottkärran. På trädgårdsbordet. På stolarna. På barnens vita bil. På klossarna i kubbet. På reglarna som Nille köpt hem. Ju mer jag tittar desto mer ser jag. Där är rosa sprayfärg på fasaden. På den svarta pollaren (lampan som Nille grävt ner i trädgården och som han ägnat många timmar åt att leta rätt på). En stackars buske och på flera ställen på plattorna som Nille la själv förrförra sommaren. Det ser ut som om de slaktat ett djur med rosa innanmäte på vår stensättning. Loke står med burken i sin hand när jag rycker den ifrån honom. Jag är så chockad att jag inte får fram ett ljud. Jag vänder snabbt och går in igen. Jag kan inte se det. Ska jag skratta eller gråta?
Där inne står Viking på toaletten med kranen fullt öppen, det skvätter och vattnet sprutar överallt.
”Vad gör du??” frågar jag, och får världens lögn som svar ”Ingenting…”

”Tvättar du händerna? Varför tvättar du händerna?”
”Eh, ja… jag vet inte varför jag tvättar händerna!” svarar han och låtsas oförstående.

När jag kommer till badrummet är allting blött och Vikings händer är fulla med rosa sprayfärg.
Jag minns inte konversationen därefter, men både han och Loke fick höra att det de hade gjort var mycket, mycket dumt. Jag var så arg att jag inte kunde vara arg tillslut. Farfars närvaro lugnade mig en aning också, och när det kommer till sin spets, det är materiella ting. Barnen fick höra att det var fel, men i slutändan har vi nog alla lärt oss en läxa. Det var vårt fel att ”lita” på barnen, att de inte skulle röra burkarna. Sådana saker ska aldrig stå tillgängligt och det var vi, i all hast, som glömde bort att ställa undan dom.

Viking menade på att det skulle regna bort, som kritorna de använder i vanliga fall. Men nej, det gör ju inte det. Kritorna har vi också fått ta bort nu, då de målat dinosaurier på hela husfasaden. Varför sluta när det är som bäst liksom? Vårt hus ser nu ut som jävla villervillekulla! Men vet du, jag bryr mig inte. Barnen fick konsekvenser i form av indragen veckopeng samt tv- och ipadförbud, men viktigast av allt var ändå att de förstod allvaret. Och det gjorde dom.