"Familjen"

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig tom på ord men vill samtidigt explodera ut och beskriva hela dagen. Gör ett försök i alla fall.

Morfar begravdes idag. Ett sista farväl fastän jag redan har sagt det så många gånger nu. Ord räcker inte till för att förklara sorgen i kapellet. Fruktansvärt jobbigt. Fruktansvärt mycket kärlek. Det var överallt. Prästen, som även stod morfar nära, höll en mycket emotionell ceremoni. Det var fint. Det var äkta. Det var kärlek. Och det var fruktansvärt jobbigt.

Ofta hör man folk beskriva släkten i negativ bemärkelse. Men vår släkt är inte den där jobbiga ”släkten” utan vår släkt är ”familj”. Morfars familj. En familj man älskar och tycker om att träffa. En familj som gråter, skrattar och lever tillsammans. En familj jag älskar så mycket… nu blev det jobbigt…

Finaste Kroon passade Viking under tiden. Hämtade upp lilleplutt efteråt och han fick följa med och äta. Stämningen blev inte lika sorglig när det kom in en liten bebis i den fint uppdukade salen. Första barnbarns barnet. Morfar älskade barn…

Är trött. Trött överallt. Hjärta. Kropp. Huvud.

Nilles pappa har tagit Viking över natten. Finns tusen saker vi ”borde” passa på att göra. Men vi ska inte göra någonting. Vi ska beställa hem mat. Vi ska lägga oss framför tv:n. Vi ska gråta. Vi ska kramas. Vi ska sova tillsammans. Vi ska låtsas som om ingenting har hänt. Som om allting är bra. Som att allting är bra...

...

Viking vaknade 05:17. Lika härligt som alltid. Vi sov inte jättebra någon av oss inatt. Kändes som att sova på hotell av någon anledning. Spöregnade och åskade ute. Katterna smög längs med golvet. Det ekade i rummet när man prasslade till med täcket, och golvet knarrade sådär som det brukar göra innan man har gått in det ordentligt.

Följde med syster in till sjukhuset. Sista MR-röntgen förhoppningsvis. Jobbigt att se henne må dåligt. Satt utanför ingången en stund efteråt och såg vädret klarna upp. Viking sa vad som var det närmaste liknande ”mamma” som han någonsin sagt tidigare.

Fasar inför morgondagen. Snälla låt mig slippa. Vill inte känna som jag känner. Önskar jag vore död inombords. Fan.

Ljuva verklighet!

Känns som fredag eller lördag just nu. Rörigt när jag inte vet vilken dag det egentligen är. Det innebär ju att den härliga fredagskänslan lyser med sin frånvaro, och helgen är aldrig lika skön som en helg ska vara. Blir väl så när man är mammaledig antar jag. Man är ju alltid ledig. Ledig… hah! Man är ALDRIG ledig skulle jag vilja påstå. Var ute och åt middag på restaurang inne i stan med två väninnor, har nyss kommit hem. Kanske därför det känns som helg, eftersom jag varit ”ledig” och ute?

Tänkte att jag skulle uppdatera lite eftersom jag ändå är alldeles för orolig i kroppen för att gå och lägga mig. Blir så ibland. För mycket i huvudet, då är det bra att jag kan skriva av mig lite och sen trött gå till sängs med vetskapen om att jag suttit uppe på tok för länge med påföljden att jag kommer vara dödstrött imorgon. Det blir jättebra. Skäms på mig att jag sen beklagar mig över hur trött jag är och att jag aldrig får sova ut. Gå och lägg dig istället för fan.

Fick faktiskt ett litet sms under eftermiddagen om att tygerna hade anlänt. Tog syster med och promenerade bort för att hämta ut dem. Blev glad i själen igen och ny skaparlust tog form i huvudet. 

Inatt ska vi sova första natten i nya sovrummet. Äntligen. Lägenheten är fortfarande kaos men nu är det på gång att bli bättre. Det går åt rätt håll i alla fall. Imorgon kanske jag får sätta fingrarna i lite tapet och dra ner. Minns som vi (Nille) svor över dessa tapeter när vi (Nille igen) satte upp dem. Med det i åtanke borde det inte vara så förbaskat roligt att dra ner dem igen. Men det är det. Jag älskar att riva tapet. Att förstöra. Se kaoset växa upp på nytt. Får en annorlunda känsla i kroppen som kan liknas med en blandning av rädsla och förväntan. Jag tänker ”Shit, vad gör jag!” samtidigt som jag river och fylls av glädje. Så håller det på tills det är kaos och Nille får ta över. Då är det inte lika roligt längre. Jag vill börja och jag vill avsluta, men allting där emellan ignorerar jag. Säkert på grund av att jag blundar för vissa bitar som jag hinner påbörja många projekt som sen aldrig blir av.

Hej och välkommen till kaoset!

Nu känner jag mig någorlunda avslappnad och smått stressad också över att klockan tickar på, så jag ska faktiskt avsluta nu. Börjar bli lite långt dessutom. Vill bara få sagt ett par saker till…

*Det bor en spindel under min sadel. Jag var jätterädd för att den skulle krypa in i mitt underliv medan jag cyklade. Vad skulle jag gjort då? Förmodligen kastat mig av cykeln i farten. Det hände en gång när jag körde bil och fick syn på en spindel i taket precis ovanför mitt huvud. Tvärnittade och kastade mig ut ur bilen. Mitt i gatan. Nille blev arg. ”Man kan inte göra sådär fattar du väl?!” utbrast han. Jag blev ännu mer upprörd och skrek tillbaka att ”Det var ju för fan en jävla spindel, fattar du väl att jag inte kan sitta kvar i bilen heller!!” Jag förlorade den fighten och fick gå hem, men jag vann över spindeln i alla fall. Den dog. Lova – Spindel 1-0.

*Malmö stad luktar bajs.

*Jag hatar cancer.   

*Jag hatar spindlar.

Gangster!

Nille är ledig idag. Sista lediga dagen från skolan, sen börjar han sin praktik. Han är snart färdig elektriker. Är stolt över honom. Han är en person som överraskar då han egentligen inte ser ut att vara någon som tar saker och ting på allvar. Allra minst ser han ut att vara någon som fixar en hel utbildning. Jag minns vad min mamma sa till mig första gången hon fick se honom. Hon frågande med orolig blick ”han är väl snäll mot dig!?” Sådär i efterhand är det ganska lustigt att tänka tillbaka på. För Nille är verkligen snäll. Han är gudasnäll, men jag håller med om att han inte ser ut som den ”typiska” snälla människan. Han ser mer farlig ut, speciellt med sin storlek och utstrålning. Igår kväll kom han hem efter att ha varit och inhandlat kostym. Första kostymen. Han är inte en ”typisk” skjorta-slips-kostym-nisse heller, men faktum är att han såg riktigt bra ut i det. Jag erkänner visserligen att han, i mina ögon, såg ännu mer gangster ut och att det tilltalade mig. Skumt.

Väntar fortfarande på mina namnlappar och på tygerna jag beställt. Har fått en beställning på mössor till en kompis som har två små flickor. Fick fria händer helt och hållet. Kan inte riktigt bestämma mig men vill eventuellt använda något från denna leverans.
Har ritat upp mönster till ett par sparkbyxor som var tillhörande till luvjackan jag sydde. Kan inte bestämma mig om tyget där heller. Vill väl bara att det ska bli perfekt första gången så jag inte behöver göra om. Har inte tid för att göra om. Tiden är för dyrbar. 

Har klippt ut alla delar till Vanjas onepiece så den ska jag strax sätta igång med i alla fall. Kommer lägga upp bild här sen.  

Har inte hört något mer om Lotus, men jag antar att det är ett gott tecken. Jag har inte ägnat henne så mycket tankar heller. Tror att jag släppte det helt efter att hon fick komma till sitt nya hem. Gav inget positivt av att gå och grubbla. Hon har det bra nu och jag kan kela med de andra katterna utan dåligt samvete. Ändå erkänner jag att jag går och kollar efter kiss i sofforna med jämna mellanrum. Vet inte varför. Är väl rädd för att hennes beteende kan sitta kvar hos någon av de andra katterna. Eller så är det mitt beteende som bör ifrågasättas, för jag hittar inget kiss i sofforna. Inte en enda gång.

Dubbelmoral?

Ibland tänker jag tankar som vissa människor säger att man inte gör. Men faktum är att jag tror alla gjort det någon gång, men inte vågar erkänna. Jag kan bli smått uppgiven emellanåt av att tiden aldrig tycks räcka till. Jag vill kunna sy utan att bli avbruten, sitta ner och dricka en kopp kaffe utan att det hinner bli kallt. Skulle vilja få ta all tid i världen på mig inne på toaletten, läsa en tidning som inte blir sönderriven. Vill kunna mysa med mannen utan att behöva oroa mig för att bli avbruten. Vill sitta och skriva detta försjunken i tankar och slippa att ofrivilligt dras tillbaka till verkligheten. Det finns ingen garanti för att jag kan göra det. Men det är såhär det är. Den första tiden. Småbarnsåren.

Vad jag menar är att ibland önskar man att man inte hade barn. Det är inget att sticka under stol med och försöka övertyga omvärlden om att man inte gör. De som säger att de älskar sitt barn alltid, oavsett, hela tiden, de ljuger. Jag älskar Viking. Han tar fram det bästa hos mig, men också det värsta. Överallt förskönar folk hur det är att bli förälder, men jag vill ärligt säga att det fan inte alls är sådär underbart ljuvligt som man jämt får höra. Inte alltid. Tolka mig rätt, det är underbart och man älskar alltid sitt barn, oavsett, hela tiden, men där finns bra mycket mer bakom. Tänk som så här, en människa som alltid är glad, oavsett vad, när, hela tiden och aldrig är ledsen, hon vet ju inte heller om att hon är glad. Hur kan man vara glad om man aldrig är ledsen? Hur kan man älska om man aldrig hatar? Det är kontrasten mellan dessa känslor som gör att vi vet vad vi känner, när vi känner det. Jag tror att det är nödvändigt att känna sig arg, ledsen, irriterad etc, för gör man det så kan man även känna glädje när saker och ting går bra.

Se där, nu fick jag minsann en stund för mig själv. Jag hann fördjupa mig i mina tankar utan att bli avbruten. Faktum är att kaffet blev kallt men det är min egen förtjänst. Känns helt ok.

Ibland önskar jag att jag aldrig hade fått barn, men jag skulle aldrig, oavsett vad, när som, hur som helst ALDRIG vilja göra det ogjort. Dubbelmoral? Må så vara, jag är bara människa och inte perfekt.

Störande "Mmmm"!

Ibland är alla ljud bättre än barnskrik, eller i detta fall barngnäll. Vikings nya läte består av sammanpressande läppar och bokstaven M i långa utdragna verser. ”Mmmmm!” Och inte det där nöjda ”mm” som uppkommer vid lite god efterrätt utan ett mer frustrerat och beklagande ”mm” som uppkommer när mamma är tråkig och inte orkar bära honom längre. Suck. Så hur löser vi detta? Jo, vi låter honom själv dränka ljuden i ännu fler och högre störande ljud. Men så länge de inte är det förbannade ”mm”-ljudet så är jag mer än nöjd. Fick tyst på honom och huvudverk på köpet.

Luvjackan var lite stor, men satt ändå bra på honom. Funderar på att sy ett par matchande joggingbyxor till jackan. 

Började lite på min kusin Vanjas onepiece igår som hon ska få av mig i födelsedagspresent. Blir i blå/turkosa färger och med en gnutta cupcake. Har verkligen spånat helt fritt och lite galet så får hoppas att det blir bra och att hon blir nöjd med resultatet.  

Har förresten sytt färdigt setet som min väninnas syster ska få i babypresent. Slutade upp med ett par muddbyxor i nattugglor med gula muddar och en matchande dregglis. Nu väntar jag bara på att mina namnlappar från 3exter ska komma så jag kan sy på dem också.

Tävlingen kommer att avslutas ikväll klockan 20:00 och jag publicerar vinnaren direkt efter det. Spännande! Fortsätt gärna kommentera, jag blir så himla glad!

Luvjackan!

På kvällarna har jag sytt en del på luvjackan. Till en början var jag supermotiverad, men denna drivkraft försvann lika snabbt som jag läste igenom mönsterbeskrivningen. Så komplicerat det verkade. Satte mig att sy fickorna som inte blev särskilt bra. Varnade Sandra, som syr en likadan luvjacka, om fickorna. Hon var nog mer noggrann än jag men lyckades ändå inte heller helt hundra. Så jag struntade i att ändra på fickorna och fortsatte med sömnaden. Fick plocka isär beskrivningen till beståndsdelar. Varenda liten mening fick stå ord för ord för att jag skulle kunna förstå hur jag skulle lägga ihop och sy delarna. Sen bara flöt det på och var inte alls så svårt som jag först hade beklagat mig över att det verkade.

Alla delar av utsidan ihopsydda utom huvan.

Ärmarna och mudden.

Innerfodret färdigsytt.

Att vända fodrets aviga mot utsidans aviga med dolda sömmar.

Med huvan på plats o fodret på insidan.

Sy på kantband.

Färdig!

Färdig

Blev supernöjd med den. Stor blev den också, lär passa Viking först till våren tror jag. Men sen har jag å andra sidan världens sämsta uppskattningsförmåga när det gäller storlekar så vem vet egentligen. Det finns dock alltid något man hade kunnat göra bättre eller annorlunda, som fickorna tex. Så… det blir nog en till luvjacka så fort tygerna har kommit. Fick lite mersmak och det är perfekt nu när hösten börjar närmar sig. Mys. Sen vill jag beklaga mig lite över de där tryckknapparna igen. Eller, ja både och faktiskt. Lite ris och lite ros. Det gick alldeles utmärkt att slå i knapparna med de nya verktyget jag köpte. Gick lite väl bra bara. Tyget höll ihop tack vare mellanlägg men bordet gjorde det inte... Nille kom hem och höll på att gå i taket. Vi har 3 stycken satsbord i olika storlekar som går att ställa in under varandra sådär snyggt och prydligt. Nu är det inte lika snyggt längre då lilla jag har kört en hammare rakt genom det ena bordet. Nille körde i frustration en snabb fysiklektion för mig, och med den förklarade han i princip hur korkad jag var som inte fattade någonting. Han pekade och gjorde en jämförelse med att slå någon i huvudet med en hammare eller med den stora spannen med målarfärg, vad som orsakar mest skada. Varpå jag utbrast spannen för "då blir det ju färg överallt!" Slut på diskussionen, jag fick inte godkänt i Fysik.

Tack för att ni finns!

Har haft full rulle hela dagen. Började imorse då Viking vaknade 04:05. Fem över FYRA!! Åh, skjut mig. Nille var inte heller helt förtjust. Konstigt hur man på natten förvandlas till världens sämsta förälder inom loppet av 2 sekunder. Tänkte minsann inga höga tankar om knodden då inte.

Mitt uppe i renovering är vi också och lägenheten är mer kaos än mitt sinne. Det är fan illa. Tror samtidigt att det kan vara bra för mig. Får fokusera på annat än att hålla kontrollen här hemma, för det är ändå helt kört. Hade dock velat få färdigt luvjackan, har bara kantningen och tryckknapparna kvar, men det får vänta lite till. 

Träffade Anna och Maximus idag. Det var längesedan. Har saknat henne. Maximus är 10 månader äldre än Viking. Jag kunde se Viking vara som honom om cirka ett år från nu. Spännande. Det är så stor skillnad i utveckling bara på några månader. 

Vill tacka alla ni fina människor där ute som läser min blogg och som kommenterar den. Blir väldigt glad över er respons. Får nästan dåligt samvete när jag inte hunnit gå in och skriva eftersom jag vet att vissa av er väntar på uppdatering. Försöker verkligen få en stund över att skriva något varje dag. Jag behöver det själv. Det ger mig ofta ro i sinnet efteråt. Ibland blir det dock för mycket och det kör ihop sig både tidsmässigt och framför tangenterna. Jag vill inte bara skriva strunt. Jag vill skriva något som får er att tänka. Får er att reflektera. Att känna igen och att känna med. Huvudet är fullt av tankar och hade jag haft tiden och tålamodet hade jag skrivit ännu längre inlägg. Fast då hade ni kanske inte orkat läsa det heller? Hur som helst, ibland vet jag inte var jag ska börja. Det känns som att jag är sprängfylld med historier som bara väntar på att få komma ut. Men om jag successivt börjar släppa ut dem så kommer jag tillslut att rasera. Likt Pandoras ask. Tänk om jag öppnar upp mig själv, blottar mig, kommer ni då att finnas kvar omkring mig? Vågar jag det och vågar ni läsa? Inget vågat inget vunnet. Men jag är feg. Feg och trygg. Blundar för mig själv eftersom det är så mycket lättare. Det är fegt, men det är tryggt och det känns bra. För stunden i alla fall…

Vill även be om ursäkt till er som jag inte har svarat eller hinner träffa så ofta som jag skulle vilja. Tröstar mig med att jag känner mig älskad eftersom jag har så många fina människor omkring mig. Men att jag är berikad gör mig även begränsad. Önskar det fanns mer tid.

Sist av allt vill jag påminna om tävlingen som avslutas på söndag. Eftersom jag inte garanterat vet när jag får en stund över med bloggen, så vill jag inte heller sätta en exakt tid då jag stänger tävlingen. Det är med andra ord säkrast att delta nu om du vill ha en chans att vara med! Du kommer till tävlingen genom att klicka här – TÄVLING!

Baby-rosa och Baby-blå!

Har beställt en ”liten” laddning nya tyger. Beställde från Jofotex Jersey, de är kanonbra. Har stort sortiment och till helt ok pris. Dock är det ofta slut i lagret tycker jag, eller i alla fall de tyger jag spanat in. Vill så gärna ha mer flickigt i rosa, men har känts lite dumt att köpa när jag inte kommer göra något till Viking i det. Har dock många runt omkring mig som har fått flickor och det är av den anledningen som jag nu har investerat i lite rosa. Älskar kontrasten som uppstår mellan typisk baby-blå och baby-rosa färg. Är så himla svag för moln med så dessa två kunde jag inte låta bli. Jag vet att de inte är riktigt tonerna för babyblå och rosa, men starka kontraster är det sannerligen ändå.

Kanske inte babyblå men kraftigt blå går lika bra.

En stark cerise-rosa färg.

Var ute på långpromenad med Sheima och Leia häromdagen. Fina flickor. Jag tror Viking blev lite kär i Leia. Jag vet att jag blev det i alla fall. Gick in och käkade på Malmöfestivalen. Kändes skönt att få prata av sig, allt mellan himmel och jord. 

  

Nu sover Viking förmiddag så jag ska passa på att röja lite i vårt "gamla" arbetsrum som nu ska bli sovrum. Har dock en bra bit kvar eftersom vi igår bestämde oss för att både lägga nytt golv och måla om där inne. Om alla rum ska bli ändrade och renoverade, varför då inte vårt sovrum också? Ska satsa stenhårt i helgen på att få ordning. Snart börjar Nille praktisera som elektriker och då blir det ännu svårare att få tiden att räcka till renovering. Tänk så skönt om vi hinner komma i ordning till dess. Två veckor kvar. Go!

Dregglisar!

Så här kan det se ut efter en stund… tror det är dags för mig att sy lite fler dregglisar åt lilleplutt. Han måste ha en hel armé tänder på gång så som han slabbar.

Vill samtidigt påminna om min tävling som är igång nu och i ytterligare 5 dagar. Du kan vinna två dregglisar/scarfs till ditt/dina eller andras barn som du känner. Du väljer själv hur du vill att de ska se ut. Du kommer till tävlingen här – TÄVLING! Obs, man behöver inte dregla så mycket som Viking för att ha nytta av en dregellapp. Det är en ganska så söt accessoar också.

Hormonhäxa och minnesförlust!

Den senaste tiden har jag inte riktigt varit mig själv. Stundvis mår jag bra, men för det mesta har jag känt mig ganska nere. På morgonen när jag vaknat har jag längtat efter kvällen igen då dagen är slut och jag kan gå och lägga mig. Som om jag räknar ner inför något. Som om jag tar mig igenom dag efter dag i väntan på den dagen. Dagen då allt ska bli bra.

Nille fick äntligen ordnat med sitt skrivbord igår, så nu kan vi snart flytta in i vårt sovrum, vilket innebär att Vikings rum är på gång. Ritade upp molnen som ska vara mallar till rummet. Blev nöjd med resultatet.

Stora kartong ark från Panduro.

Ritade upp tills jag var nöjd.

Klippa klippa klippa.

Slogs av en förfärlig obehagskänsla igår kväll. Jag hade varit inne på Malmöfestivalen och ätit gott med en väninna och på väg till bilen insåg jag plötsligt att det var måndag. Gick nog och tänkte på morfar undermedvetet eftersom det var en måndag han dog på. Det var då det slog mig. Jag tänkte genast att det var en vecka sedan, men ett gammalt minne började göra sig påmint. Ett minne av mig själv, med fasa stod jag i köket tittandes på väggklockan när den blev 08.00 och morfar dog. Då var det en vecka sedan. Nu var det alltså två veckor sedan. En sjuk känsla av uppenbarelse och panik kom över mig. Vart hade senaste veckan tagit vägen? Vad hade jag gjort? Hur kan jag helt plötsligt bara öppna ögonen och inse att jag inte är på samma plats, men samma dag fast en hel vecka efter? Som i en film där någon blir kidnappad av utomjordingar och sedan återlämnad, men saknar minne av varken kidnappningen eller vad man gjort under tiden man varit borta. Obehag. Men mina minnen finns där och vittnar om att jag lever, men i sinnet känns jag ibland långt, långt borta. Tur jag har bloggen och kan gå tillbaka. Men frågar någon mig vad jag har hittat på, kommer jag att svara ärligt ”det vet jag inte!”

Jag har dessutom PMS värre än fan själv, och jag vet om det. Blir irriterad på allt och alla men riktar det mestadels inåt. Nille får nog ta en del skit dock. Men det får han tåla, jag har aldrig varit någon ängel och han borde vara van vid det efter mer än 7 år tillsammans. Vill ändå säga ett litet ”förlåt” och ett litet ”jag älskar dig” för jag vet att jag är en satkärring och ett rövhål ibland. Punkt.

Mammas mumsiga mat!

Heldag igår med Natalie. Scrapbooking för fullt som på kvällen avslutades med lite vin. Tänkte mig ett glas vin, lite avkoppling. Det brukar inte krävas särskilt stora mängder innan jag känner av det, och eftersom Nille var ute blev det jag som fick ta ansvar över lilleplutt. Alltså bara ett glas vin. Komiskt var det när Natalie kom upp med två glas lika stora som guldfiskskålar och som dessutom fylldes till bredden. Riktigt avslappnat och tjejigt. Inga män och inga ”vakna” barn. Livet är en fest.

 Var iväg på kalas idag hos kusiner där den yngsta fyllde 14 år. Glatt sällskap och brännande hett. Bil-termometern visade på 29 grader ute. Jobbigt. Vanja fick ett presentkort på en Onepiece som jag ska sy. Det blev hon mycket glad över. Hon fick välja färg men lämnade mycket upp till mig vad gäller designen. Ska fundera lite på färg och mönster till henne. Ett önskemål var i alla fall blått eller turkost så det ska jag väl lyckas ordna. Får ge mig iväg ut och inhandla lite mera tyg. Ska även dyka ner i gömmorna i garderoben för lite inspiration. 

Kvällen avslutades hos mina föräldrar. Grillad fläskytterfilé med klyftpotatis och bondbönsås. Efterrätt var en kolapaj med röda vinbär och kanelkryddad creme fraiche. Behöver inte säga annat än att magen är mycket spänd. Tänk om jag hade kunnat laga mat som min mamma!? Märkligt hur otacksam man var när man var liten. Då kunde jag kläcka ur mig dumma kommentarer om att maten var äcklig eller visa besvikelse över att det inte var någon mat jag var sugen på. Oförskämda unge! När jag själv har lagat mat åt Viking, och han visat ointresse för det, har jag i princip velat lägga mig ner på köksgolvet gråtandes och banka knogarna i parketten. Undrar hur min mamma kände när jag gjorde äcklade grimaser? Jag har dock alltid varit väldigt kräsen när det kommer till mat. Länge har jag haft en dröm om att uppfinna en pilla som täcker samma behov som en ordentlig måltid gör. Inte bantning och sådant utan mer att man hade kunnat överleva på tabletter istället för att äta. Nu låter jag som en knarkare, jag hör det själv. Men den drömmen fick jag när jag var liten och har fortfarande. Men visst… ibland finns det heller inget som klår en riktigt god måltid. Helst en sådan där som mamma har gjort.

Pyssel-Mania!

Tänkte lägga upp min tävling här antingen ikväll eller under morgondagen. Tävlingar riktar sig till dem som har barn eller de som känner någon som har barn och som vill vinna något babyplagg att ge bort. Alla får vara med och tävla. Det kommer att vara mycket enkelt. Håll utkik efter när jag publicerar tävlingen.

Snart kommer Natalie hit och vi ska ha pyssel-mania. Det blir scrapbooking för mig hela långa dagen. Eventuellt kommer Sandra förbi under em/kväll och i så fall dyker kanske symaskinen fram en sväng också.

Tack!

Någons lycka är en annans olycka. Idag har varit en bra dag. Inte bara har jag omgivit mig med underbara människor utan Lotus har även fått ett hem. En tung börda har lyfts bort från mitt bröst. Sådan lättnad! Nu hoppas vi bara att allting kommer fungera bra i nya hemmet. Pratade med tjejen som fått hem henne och hon ville veta så mycket som möjligt. Jag var ärlig. Hon var lugn. Nu behöver jag inte sörja. Tack! 

Loosing my mind!

Älskar reklamer som börjar med ”spara pengar genom att köpa…”. Lagom ironiskt.

Känner mig vilsen i mig själv. Som om jag har tappat kontrollen. Glömmer vardagliga saker i sådan utsträckning som jag aldrig gjort tidigare. Är så förvirrad och glömsk att det påverkar min omgivning negativt. Dubbelbokar mig, glömmer bort att jag bestämt en träff eller fika, glömmer ringa upp eller svara på mejl osv osv. Huvudet är fullt med tankar och känslor som bara rör till allting. 

Promenerade en långrunda hem till Elin idag och drack kaffe och snackade familjeliv och känslor. Mys. Viking var på bra humör och skrattade åt Elins grimaser. Hennes hund Diva var han särskilt förtjust i och hon tvättade rent honom frenetiskt. Det var Viking första ordentliga möte med en vovve. En mycket snäll sådan dessutom.   

 

Träffade mormor på eftermiddagen. Vi gick en lång runda medan plutten sov i vagnen. Det smärtade något otroligt inom mig när mormor sa att hon saknade morfar så fruktansvärt mycket och att hon längtar efter honom. Jag höll på att gå sönder. Vad svarar man? Vad gör man? Led med henne av hela min kropp och själ. Sa till henne att morfar bara sover nu och inte vet av att han är borta, och att nästa gång han vaknar så kommer mormor vara där vid hans sida.
Att gå runt i lägenheten var plågsamt. Överallt var han. Han satt i soffan mitt framför mig och han stod på balkongen och rökte. När vi skulle gå ut och jag packade ner Viking i vagnen så var han där och kramade om mig igen. Jag hörde hans röst, hans ärliga röst som sa ”var rädd om dig min tös” och hjärtat fylldes av otrolig kärlek och saknad. Varför var du tvungen att lämna oss? Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Dagen avslutades med svärmor som kom på besök. Viking fick fina presenter, som alltid, och jag fick underbara tyger och bra tips vad gäller symaskinen och mönsterbeskrivningar. Sorgen vände litet.

Efter Viking somnat kom Sandra förbi och vi började med luvjackorna. Underbart vad lite sällskap kan göra. En turbulent dag rent psykiskt men som ändå fick ett ganska bra avslut.  

Tips: Barnmatsburkar!

Uppfostrar lilleplutt med att kattlådan är ”ajaj”. Undrar om det är en bra ide egentligen? Ju mer man förbjuder desto mer intressant blir det. Vill bara inte hitta honom där en morgon gnagandes på Mithras bajstolle. Mums!

Hann rita upp och klippa ut hälften av alla mönsterdelarna på tyg medan Viking sov förmiddag. Det är ganska lönlöst att försöka göra det när han är vaken. Han kryper fram och drar i allting han kommer åt. Han verkade dock gilla mitt val av tyg. 

 

Tänkte berätta om alla tips jag fick in vad gällde de tomma barnmatsburkarna.
*Camillas tips var att göra snölyktor. Då rullar man burkarna i lim och sedan i en blandning av socker och glitter. Det lyser vackert med ett värmeljus i under julen.

*Elin kom med baktips som innebär att fylla botten med tårtbotten och sedan fylla på med valfri fyllningar i lager. Utifrån burken ser det väldigt tjusigt och smarrigt ut. Elin har för övrigt en bakblogg där hon har gjort dessa burktårtor och där kan ni läsa mer om det, eller bara titta på alla hennes härliga cupcakes och tårtor. Hennes blogg med just tårtinlägget hittar ni här på Bakmonstret.
*Miia vill ha burkarna till att fylla med egen hemmalagad barnmat. På så sätt får man det både billigare och i lagom stora portioner.

*Sandra tyckte burkarna var perfekta till förvaring av smått pyssel såsom tex pärlor, glitter, band, blommor och andra små dekorationer.

Tack för alla roliga och smarta tips! Hoppas att någon annan också kan få nytta av sina berg av barnmatsburkar. Men glöm inte att slänga dem i en glascontainer annars!

Sprudlande skaparlust!

Träffat lillasyster lite idag. Hon tog hand om Viking medan jag sydde två kuddfodral till sofforna. Blev riktigt nöjd med både sömnaden och resultatet. Trodde det skulle vara bra mycket svårare men det hela tog knappt 10 minuter per kudde. Ibland lurar man sig själv.

 

Fick ett konstigt mejl där det stod uppgifter om mig själv och information om en kurs som jag tydligen hade anmält mig till. Fick smått panik medans jag läste eftersom jag verkligen inte har anmält mig, och dessutom kostade det ju pengar. Strax senare fick jag ett mejl till och det var från pappa. ”Hej, kolla in den här länken, jag har anmält dig till en kurs. Busigt va!” What?! Kursen hette babykläder remake och handlar om att sy om gamla kläder till babykläder och riktar sig till föräldralediga. Kul! Är dock nervös som få. Vet inte varför men det känns kanske som att jag sätts på prov med mina sykunskaper. Ska bli riktigt skoj att lära sig ett och annat knep i alla fall.

Sandra kom förbi på kvällen idag igen och jag kände genast att pyssel-suget kom tillbaka. Behövde lite pepp av någon som är lika intresserad av att sy som mig själv. Hon hade med sig senaste numret av Ottobre. Vi glodde igenom tidningen och valde ut en ”baby-luvjacka” i storlek 86. Sen ritade vi av mönstret ggr 2 så att vi har det klart båda två. Jag ritade och Sandra klippte. Teamwork! Hon hjälpte mig och var smakråd över vilka tyger jag skulle göra min luvjacka i (Vikings luvjacka), och det lutar åt det senaste aptyget jag köpte på Stoff o Stil. Har aldrig sytt ett plagg med innerfoder heller så det ska bli spännande. Känns ännu bättre att Sandra också ska sy jackan samtidigt, då kan vi ta hjälp av varandra och se resultatet ihop. Nu vill jag bara sätta igång att sy, men klockan är mycket och det är en dag imorgon med. Godnatt!

Ett blödande hjärta!

Idag gick knodden och jag på långpromenad. Vandrade runt överallt i Limhamn och bara rensade tankarna. Han somnade efter en stund och vaknade igen lagom till jag mötte upp Cecilia. Vi gick in på ett café och drack kaffe. Hade mycket trevligt. Som alltid. Viking var medgörlig när det passade honom. Ibland undrar jag om inte ungen har PMS!? Han är i alla fall mamma upp i dagen vad gäller humörsvängningar.

Tappade lusten för allt nu under kvällen. Låg i badet en stund men det kändes inte bra. Tänkte bädda ner mig i soffan med lite gottis och bara glo tv. Vill inte låta tankarna vandra iväg. Vill inte tänka alls. Låter tv:n sköta resten och jag slipper må skit, om så bara för ett tag. Lotus är kvar hos veterinären och idag är det en vecka sedan jag höll min morfar i handen…

En rik fattiglapp!

Dålig sömn inatt igen. Viking vägrade ligga ner från 2.15 till 3.45. Suck. Envisades med att lägga honom ner varenda gång han ställde sig upp. Det är natt, du SKA sova. Tänkte inte ge vika och låta honom tro att det är ok. Drygt att det skulle ta honom 1,5 timme att somna om.

Igårkväll kom Sandra över och vi hade sykväll. Kreativitet på hög nivå. Hon körde lite på en omlottbody som hon ritat upp mönster själv till. Jag fixade till overlocken och sydde sedan klart alla tyglapparna. Nu ska det bara dit en ring och en jävla massa öljetter.

Fick upptvättat nästan allt nytt tyg igår. Körde nog 6 maskiner totalt. Var en runda på stoff och stil med lillasyster också. Hittade bland annat ett superhärligt jerseytyg med apor i brunt och offwhite. Jag är speciellt svag för mönster med antingen apor eller ugglor. Hittade också lite grå jersey med svarta älgansikten på som fick följa med hem. Fattig men ändå rikare.  

 

Äggröra och knäppgökar!

Trött. Fick sova till 07.20 imorse och det är ju verkligen sovmorgon jämfört med att vakna kl 6.00. Natten var dock ett helvete. Viking vaknade flera gånger och gnydde eller grät, så utvilade var vi inte trots den dryga extra timmen vi fick sova på morgonen. Han var dock väldigt mysig imorse och väckte mig med ett gäng riktigt blöta kyssar i ögat och i näsan. Sedan smackade han med handflatan i pannan på mig och all saliv stänkte. Ja, det var verkligen sådär slabbigt och förfärligt som jag beskriver det. Dock får man vara tacksam för de kyssar man får av honom, för det är inte alltid han vill dela med sig.

Gjorde äggröra och bacon till frukost. Det gör vi ibland för att lyxa till det när vi båda två är hemma och går upp samtidigt. Kvalitetstid sådär på morgonkvisten. Jag är väldigt petig när det kommer till ägg. Lite smått sjuk i huvudet faktiskt. När man knäcker ett ägg så sitter där ofta två vita, klumpiga trådar på vars sin sida om gulan. Detta vita har jag mer eller mindre fobi mot. Klarar inte av det. Vet knappt vad det är men äcklas något otroligt över det. Därför måste jag alltid pilla bort de vita trådarna. Med andra ord tar det ganska så lång tid för mig att göra äggröra, eftersom det innebär att knäcka 4-5 ägg och hälla i en dl grädde! Gott blir det i alla fall.

Jag nämnde för Nille att det nog är dags att dammsuga igen. Han sa att det kunde han göra. Blev smått förvånad över hans engagemang och välvilja till att städa lägenheten och frågade honom om det. Han utbrast ganska snabbt att han tänkte en sak i huvudet ”att dammsuga kan Lova göra” som sedan blev avbrutet av att munnen sa något helt annat. Hans mun har ett eget liv, vilket jag kan styrka med hans kommentarer när han precis har vaknat. Imorse när vi fortfarande låg kvar i sängen så frågade han mig tex om jag hade gjort en boll till honom!? What? ”Nä”, svarade jag, ”vill du att jag ska göra en boll till dig?” ”Nej, det går nog bra”, svarade han. Kort därefter sa jag till honom ”ska vi inte ta och gå upp nu?” och han svarade förvånat ”men vi vet ju inte hur vädret är?!” Hm… vi är nog smått sjuka i huvudet båda två.

Påbörjade nytt pyssel igårkväll. Klippte ut små kvadrater av alla tyger jag har och overlockade kanterna. Tänkte göra hål med öljettverktyg och sätta alla tyglappar i en metallring. På så vis har jag hela sortimentet samlat. Detta underlättar när jag ska köpa nytt tyg i butik och enkelt kan kolla på lappringen vad jag har hemma och vad som passar ihop med det nya. Kan också använda den när någon vill att jag ska sy babykläder till dem då de själva kan se och välja vilket tyg de vill ha plagget i. Hann dock inte göra färdigt alla lapparna för maskinen protesterade och jag var på tok för trött för att orka fixa den.

Tänkte kort nämna också att jag lagt till en funktion som heter ”Reaktioner” längst ner efter varje inlägg här på bloggen. Där får ni läsare gärna kryssa i vad ni känner angående respektive inlägg. Om ni tex tyckte läsningen var intressant osv. Blir kul för mig att se och gör att jag vill fortsätta utveckla mitt skrivande.

Go To Hell tryckknappar!!

Lotus är kvar hos veterinären. De letar efter ett större hem till henne med möjlighet att få gå ut. Mitt dåliga samvete växer. Hade det inte fått vara bättre om hon fått somna in, undrar jag? Slippa utsätta henne för denna stress som inte alls är någon garanti på att hon ska ändra sitt beteende. Det är jobbigt. Ovissheten är den som tär mest på mig.

För övrigt var jag ute en sväng med Camilla idag. Hon bjöd på glass och vi pratade om alla ämnen som berör oss och lite till. Ändå finns det alltid något jag glömt att säga eller fråga henne. Vi har mycket att ventilera om. Alltid. Med henne kan jag blotta mina innersta tankar, vilket man behöver få göra ibland. Man behöver få lov att vara lite dum i huvudet eller säga knäppa saker, och det är extra skönt att få göra det i närheten av någon annan. 

Camilla hade en bra ide´ vad gäller alla barnmatsburkar som nu vuxit till en ordentlig samling här hemma. Om man rullar burkarna i lim och sedan i en blandning gjord av strösocker och glitter så blir det som små söta snölyktor. Då hon arbetar på förskola med massa barn så passar det utmärkt till jul-pyssel. Hon tog hela rubbet och beställde en samling till. Lär nog hinna få ihop till många snölyktor med tanke på mitt matvrak till son samt att det är 4 månader kvar till jul.  

Lite nytt på pyssel fronten:

*Blev grymt besviken imorse när jag började sätta fast trycknappar på pyjamasen jag sydde häromveckan. Slog fast 4 stycken utan problem men den sista kom fel och gjorde faktiskt hål i tyget. Faaaaan!! Fortsatte ändå att slå dit resten men då hände det ännu en gång. Fan fan faaan!! Är så fruktansvärt tråkigt när man lagt ner tid och energi på att skapa något som sedan förstörs av en sådan här sak. Ska köpa nya tryckknappar och nya verktyg att slå i dom med… antingen det eller så lär jag aldrig mera sy ett plagg som kräver knappar igen. Pyjamasen är mer eller mindre oanvändbar nu. Känns ju kul.

*Har fyllt på lagret med lite nytt muddtyg i vitt, grått och lila. Tänkte använda den vita muddväven i setet som jag ska göra till min väninnas syster. Började lite igår. Lägger upp bild här när jag är färdig.

*Jag har ÄNTLIGEN beställt mina namnlappar! Har arbetat på en design ett tag nu med en liten flodhäst på och har velat fram och tillbaka vad gäller färger, namn etc, men så nu äntligen var det klart. Fick jättebra hjälp av Ulrika på 3exter som jag beställer mina lappar av. Kolla gärna in hennes facebook sida. Där finns massvis med härliga lappar som kunder beställt av henne. Hon fick mig även att ändra bakgrundsfärg i sista sekunden och gjorde en kostnadsfri mall med logon över hur mina namnlappar kommer att se ut. Gilla! Nu är det bara att vänta på leveransen som nog tar ett tag eftersom lapparna trycks i Kina.

*Kommer även att lägga upp en tävling på bloggen snart så håll utkik. Tänkte sy något babyplagg, som inte involverar tryckknappar (!!), till vinnaren. Då vill jag såklart ha med min namnlapp så att folk kan se vart plagget kommer ifrån. Man får ju börja någonstans. 

Fredagsmys!

Idag blir det fredagsmys. Känslan är nästan där. Åkte inom godisaffären HappyCandy på svågertorp. Alltså guuuud! www.happycandy.se Skulle egentligen bara titta, men slutade upp med en hel påse onyttigt. Som jag ska mumsa. Jag säger ”jag” därför att det bara är jag och mina cravings. Nille ville istället ha risotto till middag så det ska han minsann få. Kantarellrisotto coming up! Mmm…

Viking har varit megagnällig hela dagen. Nille blev så frustrerad och trött att han tog till sina skyddshörlurar. Viking tyckte bara det var roligt när pappa såg ut som en alien med antenn. Win win! Hade tid på bvc för 8 månaders kontroll också och allting var bra. Han ligger före motoriskt i utvecklingen, hur man nu kan mäta det. Alla barn är ju olika så vem är det han ligger före då egentligen? Gamla system. Oavsett så var det roligt att höra och jag blev glad i lilla hjärtat.

Pratade med kattjouren idag med. De ville veta lite mer om Lotus och jag berättade hela hennes livshistoria. De hade fått in flera som var intresserade av henne och ville bara se vad som passade henne bäst. Kände sådan otrolig lättnad. Denna lättnad byttes dock snabbt ut mot ilska och irritation när jag såg hennes ”nödrop” på facebook. Folks kommentarer skar som en kniv och jag fick hjärtklappning. ”Vem avlivar en frisk katt?”, stod det. Inte jag. Sanningen om henne kom inte fram i annonsen utan där framkom jag som ett elakt monster som lämnat in henne på avlivning för att jag inte orkat med henne. Ajajaj. Det brann i fingrarna och jag ville bara skriva en hel novell och berätta för alla ovetande idioter om hur mycket jag kämpat för denna katt. Hur länge jag har försökt och försökt, och hur hon alla gånger ändå fortsatt kissa i sofforna och på golvet. Bytt kattsand. Bytt soffor. Kört med Feliway. Get off. Nytt foder. Läkemedel etc etc. Tiotusentals kronor har jag/vi lagt på henne och skulle gjort igen. Men vem vill ta emot en katt som kissar? Vem vill ta emot en katt där det i ”nödropet” står att hon inte är rumsren, där sjukdomen sitter i hennes beteende och inte i hennes kropp? Nä, jag hade inte avlivat en frisk katt! Aldrig! Men Lotus är inte frisk… Hoppet ligger i att ett nytt liv kommer ändra på hennes beteende och att hon därmed slutar upp med kissandet. Hoppet.
Någon figur lämnade även en kommentar om att det minsann såg på pricken ut som hennes katt som sprungit bort. En annan pushade henne till att kontakta jouren för att se om det inte var hennes katt. Suck. Glädje med sorg. Eller snarare sorg med lite glädje. Vilken jävla röra allting blev.

Bebis i farozonen!

Robot byxorna passade ändå. Tack vare mudden kan man ju bara dra upp det överflödiga tyget så att byxorna blir pösiga istället för långa och smala.
Det händer massor just nu med Viking. Han ställer sig upp så fort han får chansen till det och det gäller att ha full koll annars faller han. Lägenheten är fortfarande kaos och jag börjar bli smått stressad över att hinna komma i ordning innan lilleplutt springer rundor här hemma. Då blir det rena farozonen. 

Ska gå nappjakt idag och när jag ändå är igång ska jag leta upp alla mina decilitermått! Har en eller flera tjuvar som tar alla måttsatser.

Tänker på Lotus idag. Tänker mer på henne än på morfar just nu. Morfar är död, Lotus väntar på chansen att få leva eller dö. Och jag är inte hos henne!

Robotar och Apor!

Blev klar med muddbyxorna i robot-tyget. Sydde efter ett mönster som saknade strl och de blev nog alldeles för stora. Men då vet jag i alla fall det. Lär nog passa honom när han är runt 1 år eller så. Hittade ett par i det gröna klätterapor tyget som jag förmodligen också sytt i samma mönster för de är för stora de med. Gissar på att de är i strl 86.

Så fina sömmar det blir med nya maskinen!! Känns riktigt kul att sy då.

Tänkte så småningom börja på ett set med byxor och tröja, alternativt byxor och dregglis, åt en kompis vars syster är gravid. Vet inte könet på bebisen så får försöka sy i något könsneutralt tyg. Annars blir det mycket blått och grönt från min sida.