Ibland tar det bara ett par minuter för Viking att
åstadkomma ren och skär förödelse. För ca två veckor sedan, när jag hölls
upptagen av en kladdig bajsblöja på Loke, lyckades Viking sprätta upp dynan
till vår soffa som står på balkongen. Likt en hund som river ut stoppningen i
möbler. Fråga mig inte hur han gjorde det, eller VARFÖR, men han gjorde det
likt förbannat. Jag blev så ställd över synen att jag varken kunde bli arg
eller ledsen på honom. Två minuter? Tre minuter? Under maximalt tre JÄVLA minuter så hade jag inte ögonen riktade direkt på honom. Man tycker ju att det ska räcka med att man i alla fall kan höra honom? Men nä!! Stort Nej, No, Never, Nein, Nicht etc etc. Vi hjälptes åtminstone åt att plocka upp de miljoner små
skumgummikvadrater som en gång utgjort dynan. Sedan låste jag balkongdörren och
svettades inne i lägenheten tills Nille kom hem. The End!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar