Att vara både mamma och änglamamma! : Nytt utseende.

Har nytt utseende på bloggen. Den förra layouten har jag haft sen jag startade bloggen, dvs sen 2012. Det var med andra ord dags för lite ny färg och nya bilder. Den är ännu under konstruktion, men ni får gärna kika runt lite och tycka till. Jag har försökt rensa ut en del och sortera fram de inlägg som är lästa mest gånger, samt de inlägg som är mest sökta efter, såsom Freja, förlossningar och det som rör graviditet, men även en del pyssel och sömnads inlägg. Själv tycker jag alltid att det är roligt att läsa andras förlossningsberättelser så jag tänkte att jag skulle försöka göra det mer lättåtkomligt för andra också. Känns dock som att mycket ännu är i oordning, och där finns ju en hel del inlägg att leta fram. Närmare 300st sedan start.

Midsommar spenderades på landet hos mina föräldrar. Utan större firande. Det räcker med underbart frisk luft, fina djur och fantastisk mat. Som alltid. Det är verkligen ett tillfälle att fylla på med ny energi. Så jag har fått tänka och fundera mycket också, vilket jag tycker om. Det ger en känsla av att ha kontroll på läget. Det slog mig att det var fem år sedan som vi förlovade oss. Fem år sedan på midsommarafton, uppe i stugan bakom dammen. Vi har fått tre barn sedan dess. Vi har utvecklats en hel del. Jag har gått nästan tre års utbildning till sjuksköterska och insett att jag inte alls vill arbeta inom vårdsektorn. Åtminstone inte aktivt. Nille har bytt karriärinriktning och gått från anläggning till färdig elektriker. Vi har köpt hus, katter, bilar. Förlorat nära familjemedlemmar och nu i februari även vår dotter. Saker han hänt. På gott och på ont. Vänskapsband har stärkts och en del har brutits eller tunnats ut. Nya relationer har skapats. Alla tar vi olika vägar i livet och jag har nog aldrig varit så vilsen som jag är just nu. Samtidigt känner jag mig mer trygg och säker på vad som är viktigt för mig. Jag vet vad jag ska lägga energi på och vad jag inte ska bry mig om. Jag märker även hur kärleken förändras. Kärleken och inställningen till mina föräldrar, syskon, vänner och till Nille. Jag minns fortfarande känslan i kroppen första gången jag såg honom. Jag trodde aldrig att jag skulle fortsätta sova bredvid honom tio år senare. Ändå gör jag det, och alla vägskäl vi haft har vi valt och vandrat på tillsammans. Det är fantastiskt. Det slog mig när vi kom hem från stugan, hur mycket vi har förändrats. Det slog mig när Nille utbrast att han tyckte det såg ut som fan i huset och självmant kopplade in dammsugaren och drog över alla rummen. Inget konstigt alls, egentligen, han gör det nog oftare än jag. Men, för tio år sedan då hade han aldrig rört en dammsugare, om det inte hade gett honom ett flak öl eller en stor summa pengar eller så. Vi är annorlunda idag. Vi är vuxna. För jag tror att man är vuxen, om man blir kär i sin kille igen, när man ser honom ta dammsugaren och dra över golvet. Tänka sig så mycket känslor och minnen det väckte i mig… häftigt.

Kör en bildbomb från helgen. Hoppas att ni haft en skön långhelg, med firande eller ej.