Blöjbarn & "Avlösande måsten".

Loke kommer oftare nu och säger att han vill bajsa, springer sedan in på toaletten och sätter sig på pottan. Ibland bara lossnar det för dom. Jag vet att vi var på Viking en period när han var liten och försökte potträna aktivt. Han tyckte det var spännande till en början men sedan svalnade intresset efter ett tag. Då lät vi honom vara och väntade tills han kände sig redo igen. När han sen fick leka med Maximus, en väninnas ett år äldre son, så gick det ganska fort. Kompisen hade ju tuffa kalsonger, mycket häftigare än de jag köpt åt honom såklart, och det gav honom en vilje-skjuss på vägen till att bli helt blöjfri. Ett par månader senare var han också det, även på natten. Han var då 3år.
Loke är nu 2,5 år och jag har varit ganska avslappnad kring hela pottränandet. Väntat på att han själv ska känna sig redo och vilja. Vilket börjar bli oftare nu. Det hade varit skönt om han blev av med blöjan på dagen till hösten. Det är ganska tungt med flera blöjbarn, för att inte tala om kostnaden. Och hur många blöjpaket man än har hemma så tar de ändå alltid slut för fort. Men det är följden av att ha barnen tätt och inget jag hade valt bort heller, men man kan ändå få tycka att det hade varit skönt om man slapp ett par blöjbyten om dagen.

Idag är det fredag och det känns skönt. Jag fyller dagarna med städning, veckohandling, tvätt, disk, lite hushållsfix och liknande, så mycket som jag känner att jag orkar. Jag syr en hel del nu också. Det är avkopplande, även om jag lätt får ont i svank och höft när jag suttit för länge. Så det blir ofta en kombination av aktiviteter, där jag varvar mellan det olika ”måstena” för att inte trötta ut kroppen. Dagarna går fort. Men jag hinner också vila, vilket är tacksamt. Då och då träffar jag vänner också, fyller på hjärtat med energi. Kvalitetstid. Nästan varje vecka är det något möte inom sjukvården också. Läkare, ultraljud, psykolog, barnmorska eller sjukgymnast. De avlöser varandra. Känns bra. Det hinner aldrig gå för lång tid mellan träffarna vilket också får mig att känna att jag håller mig på samma bana i livet.