Bitterfitta & Babyshower!

Varning för gnäll. Men ibland behöver man få tycka att allt är skit. Fastän man har det hur bra som helst egentligen, i jämförelse med andra.
Nu gör kroppen ont. Varendaste liten rörelse ömmar, strålar, spänner eller trycker mot någon smärtkänslig nerv. Gången är långsam och rörelserna pressade. Fan vad kroppen kan göra ont, fastän den är helt frisk. Det är galet och desto mer jag tänker på det gör det mig förbannad. Folk som påstår att graviditet inte är en sjukdom. Såklart har de rätt. En normal graviditet är toppen. En frisk graviditet med en välutvecklande bebis i magen. Nog stämmer jag in på den beskrivningen. Ändå har jag aldrig mått så dåligt eller haft så ont som när jag varit gravid. Smärtstillande värktabletter dagligen, vitamintillskott, järnbrist och järntabletter, b-vitamin brist, magmedicin mot magsyra, blodtrycksfall, förstoppning, hemorrojder, huvudvärk, foglossning, illamående och dagliga kräkningar, vätskeansamlingar i armar och ben, hormonrubbningar, åderbråck, bristningar på lår, mage och bröst, ömmande bröst, svullna bröst, läckande bröst, stickningar i underlivet, viktuppgång, ryggont, håravfall, finnar, dubbelslag på hjärtat, hjärtklappning, vallningar, kliande tandkött, nästäppa… osv. Känns som att jag kan rabbla upp hur mycket som helst som tillhöra det normala men ändå anses friskt.
Jag är så jävla trött. Trött på min kropp. På smärtan. Tröttheten sträcker sig längre än till det fysiska och når mitt inre vilket gör mig bitter, nedstämd och ledsen. Att försöka tänka positivt är i detta läget ganska meningslöst. Det ända positiva är dagarna som går och att jag närmar mig slutet på denna process. Jag tror att många kan relatera till hur jag känner, samtidigt som många inte alls kan förstå eller har upplevt i närheten samma symtom eller smärtor som jag. Lucky you! Många gravida mammor uttalar sig om att de saknar magen efter en förlossning, att man ska njuta av sista tiden etc. Jag har aldrig saknat magen efter någon av mina barn, med Freja som undantag. Men det är en helt annan sak. Jag har aldrig saknat att vara gravid. Jag har alltid avskytt det. Det värsta jag vet. Samtidigt gör jag med glädje och längtan ändå om det, önskan att bli gravid. För jag gör det av kärlek till mina barn. För att jag älskar mina barn. Men det gör ändå inte graviditeten till en enkel sak, och jag blir både avundsjuk och irriterad över de som mår så himla bra alla månaderna. 

Usch, idag känner jag mig gnällig. Bitter. Arg och ledsen. Längtar tills dagen är slut. Jag längtar till snittet, till lillebror är utanför min mage. Till att jag får min kropp tillbaka. Jag ska kämpa hårdare än jag gjort förr. Drivet inom mig håller på att göra mig tokig ibland. Jag vill röra på mig igen. Jag vill slippa ha så förbannat jävla ont hela tiden. Tanken på att få tillbaka ”mitt liv” är nog det ända som håller mig uppe just nu. Tanken på allt jag kommer kunna göra. Tanken på airsoft. På att kunna städa och hålla efter här hemma så som jag trivs och vill ha det. Att kunna plocka upp saker från golvet. Att kunna köra bil utan att magen slår i ratten. Att vända mig i sängen utan att grimasera av smärta eller behöva draghjälp. Att ha sex. Att få känna mig pigg. Att bli av med stödstrumpor, stödtrosor, kryckor och foglossningsbälte. Alla tappa alla 24 kg! Komma ner i mina vanliga kläder igen. Kunna sitta på golvet och leka med barnen. Lyfta barnen och ha dom sittandes i mitt knä. Slippa be om hjälp. Ta upp tvätten själv från källaren. Rensa ogräs i trädgården. Gå i trappor. Veckohandla. Knäppa jackan och kunna ta på mig skorna själv. Stå upp i duschen. Klippa mina tånaglar. Böja mig fram utan att kräkas eller inte få luft. Få på mig min vigselring igen... osv. 

Igårkväll fick jag dock pepp helt oväntat. Det kom så himla perfekt. Några av mina väninnor hade planerat en babyshower till mig. Den skulle varit för ett par veckor sedan egentligen, men allting ställdes in då Viking blev plötsligt kräksjuk. En babyshower hade jag verkligen inte förväntat mig. Jag blev så himla rörd över hela tanken och all planering som tjejerna arbetat med. Till och med Nille. Istället fick jag ett presentkort. Ett presentkort som bara är för mig. Det kunde nog inte blivit bättre! (Eller jo… jag hade ju kunnat få träffa alla om inte Viking blivit dålig förstås.) Presentkortet gäller för airsoft. En ordentlig knuff för motivationen. Det som får mig att bita ihop och stå ut sista tiden. En längtan tillbaka och det var precis vad jag behövde. Kan inte tacka er nog!! Jag älskar er!!