"Familjen"

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner mig tom på ord men vill samtidigt explodera ut och beskriva hela dagen. Gör ett försök i alla fall.

Morfar begravdes idag. Ett sista farväl fastän jag redan har sagt det så många gånger nu. Ord räcker inte till för att förklara sorgen i kapellet. Fruktansvärt jobbigt. Fruktansvärt mycket kärlek. Det var överallt. Prästen, som även stod morfar nära, höll en mycket emotionell ceremoni. Det var fint. Det var äkta. Det var kärlek. Och det var fruktansvärt jobbigt.

Ofta hör man folk beskriva släkten i negativ bemärkelse. Men vår släkt är inte den där jobbiga ”släkten” utan vår släkt är ”familj”. Morfars familj. En familj man älskar och tycker om att träffa. En familj som gråter, skrattar och lever tillsammans. En familj jag älskar så mycket… nu blev det jobbigt…

Finaste Kroon passade Viking under tiden. Hämtade upp lilleplutt efteråt och han fick följa med och äta. Stämningen blev inte lika sorglig när det kom in en liten bebis i den fint uppdukade salen. Första barnbarns barnet. Morfar älskade barn…

Är trött. Trött överallt. Hjärta. Kropp. Huvud.

Nilles pappa har tagit Viking över natten. Finns tusen saker vi ”borde” passa på att göra. Men vi ska inte göra någonting. Vi ska beställa hem mat. Vi ska lägga oss framför tv:n. Vi ska gråta. Vi ska kramas. Vi ska sova tillsammans. Vi ska låtsas som om ingenting har hänt. Som om allting är bra. Som att allting är bra...