Lila moln till våren!

Ett litet babyset med fokus på lila moln blev årets sista färdiga kreation som jag hann med. Om man bortser från ett gäng dregglisar som fortfarande ligger på sybordet förstås. Dessa kläder är i storlek 74 och är en present till en liten flicka som min väninna E har beställt. Tröjan är i en varm lila velour och har svarta kantband och muddar. Fodringen är lila molnjersey. Muddbyxorna matchar i samma velour såklart. Ett lagom varmt och mysigt set som passar perfekt till våren. Jag valde att ta med en närbild eftersom jag tycker att färgen blev missvisande med kameran. Närbilden visar bäst hur den lila tonen framträder och är mycket varmare än på den första bilden, där kläderna är mer åt det blå hållet.

Jag invigde även prymtången, som jag fick av mannen i julklapp, när jag skulle fästa tryckknapparna på denna tröjan. Så smidigt och snabbt det gick. Dock krävs det lite ögonmått för att få knappen i mitten av bandet. Jag tyckte att det var ganska svårt att förutse var knappen skulle hamna, så det slutade tyvärr upp med att jag fick ta loss två stycken och göra om dem. Men går det så lätt att sätta dit dem kanske man kan ta konsekvenserna av att behöva göra om enstaka knappar då och då. Fantastiskt vad lite verktyg kan underlätta för en i alla fall. Sparar massor med tid och arbete jämfört med att slå i knapparna för hand med hammare.

Var för övrigt och tittade ut en coverlock maskin igår hos Greger Sy i Malmö. Är mycket sugen på en sådan. Har inte räknat ihop vad jag tjänat på allting jag har sytt, men förhoppningsvis ger det mig en bit på vägen. Dock kostar Janomes Coverpro 6200kr och sen hade jag behövt köpa till en bandkantare att fästa på maskinen, den ligger på 1700kr. Dock ville Greger ge mig rabatt eftersom jag handlat min overlock hos honom innan, så förhoppningvis får det ner priset litegrann. Tänkte att jag skulle öppna spargrisen efter nyår, får se om jag kan hålla mig till dess. Sant är i alla fall att denna maskin hade sparat mig mycket tid när det kommer till att sy kantband, och tiden är dyrbar. 

Glömde ju förstås en vuxenmössa som blev klar också. Den är till Nilles syster Miia och hon ville ha den i robottyget med svart fleecefodring. Fixat och klart! Hoppas den passar henne, snygg blev den i alla fall om ni frågar mig.

Nu vill jag avsluta med att önska alla läsare ett Gott Nytt år!! Tack för detta året och jag hoppas att ni är kvar 2013 också. Stor kram till er!

Cysta?!

Jag har förmodligen fått en cysta i samband med min senaste menstruation. Gör ont för minsta lilla. Det hugger till om jag skrattar, hostar, går på toaletten eller bara sätter mig ner. Fruktansvärt obehagligt eftersom det känns precis var i kroppen den sitter men ändå är helt onåbar för mig själv. Går inte riktigt att beskriva smärtan heller eftersom det inte gör ont konstant utan bara vid rörelse. Kan dra paralleller med hur det är att ha ett stort blåmärke, när du rör vid det gör det ont, men inte bara av att det finns där i sig självt. Har haft många cystor förut, men det var längesedan nu. Innan jag blev gravid hade jag Endometrios men det har jag tack och lov varit befriad ifrån sen Viking föddes. Jag är inte orolig över att det kommer tillbaka heller, det verkar högst osannolikt, men jag blir ändå besvärad av smärtan som jag fått. Har aldrig tidigare behövt operera bort en cysta då de alltid har försvunnit av sig själva eller åtminstone innan de hunnit åstadkomma så mycket besvär för mig att jag behövt söka hjälp. Nu har jag dock börjat fundera på om jag kanske ändå bör kolla upp det. Känner mig ganska besvärad och det har bara blivit värre från dag till dag. Vill dessutom ogärna behöva ta smärtstillande dagligen för något sådant här. Jävla kvinnokropp! Ibland blir jag så trött på allt som rör mens, hormoner och underliv. Rättelse: inte ibland – alltid.

Glädjer mig av att Nille har semester och att vi lever riktigt mysigt familjeliv just nu. Viking har blivit extra pappig (äntligen) och det är helt underbart att se. Han envisas med att sitta i Nilles knä och vill gärna se på när han spelar tv-spel, till Nilles stora förtjusning förstås. Kärleken flödar.

 

 

Sweden Rock Reunion!

Var på återträff med lite glatt folk från Sweden Rock Festival i fredags. Människor som tillsammans har delat många nära, kalls nätter, kvällar och dagar ihop på en skitig festivalcamping överröst av ölburkar och diverse spritflaskor. Alla har vi visat våra bästa och sämsta sidor, blottat oss, frusit under filtar tillsammans, däckat under bar himmel ihop, ätit från samma tallrik, druckit ur varandras burkar, skrattat, dansat, gråtit, ramlat omkring och haft underbart skoj tillsammans. Ett paradis på ett väldigt annorlunda och udda sätt. Vi har blivit en liten familj, samlade en gång om året, men annars utspridda över stora delar av Sverige. Vilken känsla att styra ihop en christmas edition med detta folk för lite julmat och julfylla. Fantastiskt trevligt, roligt och precis lagom galet. Många nostalgiska minnen som dök upp och glada gemensamma skratt. Fina Helena och Sebbe hade ordnat och fixat och Johans bostad fick agera partytält kvällen till ära. Kändes annorlunda att sitta och dricka tillsammans på bekväma stolar, utan att frysa och med musik som aldrig avbröts av andra festivalares stereos. Härligt. Hade en del djupa samtal med några i gänget och det var fint att få chansen att umgås på detta sätt också. Längtar till nästa Sweden Rock tillfälle, det kan bara bli ännu grymmare. Är mycket nöjd och förväntansfull. Var tvungen att leta upp lite nostalgiska bilder från festivalen 2010, 2011 och 2012, men även från gårdagens reunion. 

 

 

 

 

Lite av maten som bjöds på återträffen.

En sann SRF tjej har många festivalarmband.

 

När döden hälsar på...

Vår granne gick bort under julaftonsmorgonen. Hon blev bara 56 år. Dödsorsaken är okänd, men hon dog i sömnen vad vi vet. Jag var aldrig riktigt förtjust i henne, och hon var aldrig särskilt glad i mig heller, eller över att vi flyttade in ovanför dem. Mycket bråk och mycket skitsnack har det varit. Mest från hennes sida då hon från början hade bestämt sig för att vi var besvärliga. Enligt henne fimpade vi ner på hennes balkong och vi ryste även mattor fulla med katthår, som flög in i hennes vardagsrum. Hon hade bevis i form av ett helt gäng John Silver fimpar som hon hade samlat upp. Det var konstigt tyckte vi då Nille rökte Prince. Inte ägde vi en endaste matta heller, så vi hade inte kunnat rysta någon hur mycket vi än hade velat. Trots det stod hon fast vid att det var vi, för det hade minsann börjat när vi flyttade in. Vi kom med andra ord aldrig riktigt överrens och jag ska vara ärlig och säga att jag avskydde henne. Det senaste året hade vi dock börjat pratat igen, med vänliga stämmor, mycket på grund av Viking. Hon gillade honom och det var nog mest därför som vi bröt tystnaden. Det är dessutom väldigt svårt att undvika någon när man bor grannar, och av någon anledning stötte jag alltid ihop med henne när jag skulle ut. Hon var en mycket speciell kvinna. En med mycket starka åsikter och synpunkter. Man kunde både hata och älska henne. Nu finns hon inte längre, kommer aldrig mer igen, och jag känner att det berör mig enormt mycket. Att ta emot ett dödsbesked oavsett vem det är, vän eller ovän, nära eller bekant, så berör det mig starkt. Det är fruktansvärt obehagligt, men jag kan ändå inte sluta att låta bli att tänka på det. Det känns så overkligt på något sätt.

Sista gången jag träffade henne stod hon och passade Viking när jag sprang upp med matvaror på byggnadsställningen. Hon beklagade sig lite över snön och jag kunde bara instämma att det var jobbigt att köra vagnen. Obehag. Hon tyckte att det var roligt för Viking nu när han faktiskt kunde förstå snön och julen och allt som hörde till, förra året var han ju alldeles nyfödd. Jag såg också fram emot Vikings första riktiga jul. Julen som hon aldrig fick uppleva. Obehag. Det kanske verkar konstigt att jag berättar om henne, särskilt när det inte bara är positivt. Men jag tycker det är fel att glorifiera något bara för att en person har gått bort. Sanningen är ju ändå sanningen och den vill jag inte förvränga. Hon påverkade mig och hon har gjort ett avtryck i mitt liv, oavsett hur jag tyckte om henne som person. Jag hoppas att hon har det bra där hon är nu och jag önskar henne inget illa. Jag är även tacksam för att vi lyckades leva ihop som grannar, våra olikheter till trots.

Döden har börjat skrämma mig på senaste tiden. Jag har aldrig själv varit rädd för att dö. Jag kan utsätta mig för farliga situationer utan att tänka på konsekvenserna eftersom jag inte är rädd för dem. Den oron har jag besparat mig själv. Däremot är jag livrädd om någon annan dör. Jag vill inte bli lämnad kvar. Jag vill inte uppleva att någon går bort. Under hela min uppväxt har jag varit mer eller mindre befriad från dödsfall inom familj eller vänskapskretsen. Min gammelmormor var nog den första som gick bort, och då av ålder, men jag var så pass ung att jag aldrig förstod eller brydde mig om att tänka djupare på vad det innebar. Nu kan jag tänka på det och känna obehag. Under de senaste åren har det varit flera personer som har gått bort, i tät följd. Död på grund av cancer, hjärtinfarkt, ålder, mord, överdos, sjukdom och olycka och jag känner rädsla över vem som blir näste. Det är fel och jag vill inte tänka så, men jag kan inte låta bli att känna oro när jag öppnar ett sms eller svarar i telefon och det hörs på tonläget att någonting har hänt. Det har blivit en stor skräck för mig som jag måste bearbeta. Men rädslan är stark och ibland tänker jag när jag går och lägger mig att man kanske inte behöver vakna upp. Det är väl en skonsam död att bara få somna in sådär… men tillräckligt obehaglig för att jag ska ligga vaken.

Sänder en extra varm tanke till Morfar, Farfar, Anna-Greta, Åsa, Camilla, Lena, Malin, Mikael, Emma och Daniel. Vila i frid.

Lite bilder från stugan!

Känns onödigt att skriva massa långa utlägg om hur dagarna flyter på här uppe eftersom det ändå kanske inte blir så intressant läsning. Mest vardagliga händelser fast med mycket glädje, skratt och kärlek förstås. Låter bilder få visa istället.

 

Viking ska hela tiden hjälpa morfar.

Nya köket börjar ta form.

Underbara Batman tröjan från farmor.

På vinterpromenad med nya fårfällen.

 

Vi systrar.

Julafton har nu passerat och paketen har slitits upp. Många glada tjut har ekat här inne. Tänk så snabbt allting är över? Dagar, veckor och kanske till och med månaders arbete och förberedelse som sedan är över efter bara en kväll. För efter julafton är julen förbi... eller?

Har inte fått sytt särskilt mycket här uppe, men det gör ingenting. Bara vetskapen om att jag har maskinerna här gör mig lugn. Ifall jag skulle få massor med tid över så vill jag gärna kunna sätta mig och sy en stund. Har i alla fall påbörjat en luvtröja med lila moln samt ritat upp och klippt ut en ny pyjamas i gula apor åt lilleplutt. Beställde även ett gäng nya tyger igår, bland annat lite mer rött molntyg samt en bit av de turkosa randiga flodhästarna. Blev förstås en del nya tyger också. Hittade supersöta ugglor i massvis med färger så jag valde att ta hem ett par varianter. Fick bli orange, ljusrosa samt en ljuslila. Beställde denna gången ifrån Jonic-textil. Lite smakprov på beställningen, samtliga tyger är dessutom tryckta på ekologisk trikå. Vilken blir din favorit?

 

 

 

 

Snökaos i skogen!

När vi kom upp till stugan igår så hade mamma och pappa julpyntat. Där var massor med ljus, tomtar, paket och kulor. Det kändes som om jag äntligen fick lite julstämning. Granen har de själva huggit ute i skogen och den är skit ful. De har valt den absolut fulaste de kunde hitta. Den är så gles att där bara finns en antydan till granbarr och man kan se rakt igenom den. Men det är en gran, och den ger alla som ser på den ett gott skratt. Världens i särklass fulaste gran, haha.

Som vanligt när det är mycket folk här uppe och det bjuds på god mat, bastu och musik så blir det ibland också en hel del dricka. Man kan väl säga att en några inte mådde särskilt bra imorse. Som tur var höll både jag och Nille igen eftersom Viking valde att stiga upp redan kl 5:30. Mindre kul. Kroon var ordentligt bakfull och frös så han skakade. Golvet framför kaminen i vardagsrummet var en perfekt plats att nyktra till på. 

När resten i familjen piggnat till körde vi en runda till en butik som heter Woolpack. Den ligger bara ett par minuter ifrån stugan. Där säljer de olika fårskinn och ullprodukter och jag var ute efter en fårfäll att lägga i vagnen. Hittade massor av varma, gosiga, sköna och några mindre sköna samt supermjuka fällar, men föll speciellt för en fläckig långpälsad sådan. Den fick följa med mig hem och Viking klappade den glatt som om det var ett annat husdjur mamma släpat hem. 

För närvarande är det storm utanför huset och snön fyker in i stallet trots att dörrarna är stängda. Obehagligt, men samtidigt lite mysigt. Det är mycket snö här uppe och det blir bara mer och mer. Vägarna är igensnöade. Tur vi har värme, mat och varandra. Det blir en vit jul i alla fall. 

 

Efterlängtad leverans!

Fångade brevbäraren i trappen på vägen ut mot bilen igår eftermiddag. "Har du något till mig?" frågade jag, såsom jag gjort så många gånger den senaste tiden. Denna gången hade han det. Jag blev som ett litet barn och skuttade glatt fram till honom utan att sluta le. Äntligen fick jag mina namnlappar från 3exter. Blev galet nöjd med nya loggan och nya designen. Valde att göra vanliga enkla lappar som sist men även vikta lappar som man syr in i sömmen på ett plagg. Där finns knodden på ena sidan och adressen på andra. Smart va!

 

 

Fick också två fina textilband med posten samtidigt som namnlapparna. Det ena är med Star Wars motiv och det andra är Super Mario, ursprungligen köpta från England. Har även beställt lite silikonringar för MAM nappar samt klämmor. När jag får det sistnämnda så ska jag ge mig på ett försök med att göra egna nappband. Ska bli riktigt skoj.

Nu kör vi mot landet för lite julfirande och familjemys. Datorn hänger dock med, och så gör både symaskinen och overlocken. Jag kan ju inte lämna mina älsklingar hemma.

Sista julstressen.

Funderar på att lägga upp en egen lista med de saker som är till salu här på bloggen. Istället för att man ska behöva leta igenom alla inläggen så hade det kanske varit bättre om allting låg samlat i ett postat inlägg istället. Ska se om jag kan få i ordning ett sådant under helgen.

Huvudvärken har gjort mig sällskap hela förmiddagen idag också, men förhoppningsvis lämnar den mig för lite frisk luft. Så fort lilleman har vaknat ska vi ge oss ut i "vintervärmen" för att ordna det sista innan jul och nyår. Nille arbetar sin sista dag på NCC idag, sedan väntar två veckors ledighet innan han börjar sin lärlingstjänst som elektriker. Skönt för honom. Och skönt för oss.

Har sytt färdigt lite julklappar fast där jag inte vågar lägga upp bild på dem ännu. Men detta kan jag i alla fall bjuda på. Det första är en onepiece i storlek M till min fina mamma. Hon vet redan om att hon ska få den då det är hon som har valt tyget. Den är sydd i skön, grå sweatshirt med fodrad hätta av "smarta barn" jerseyn. Fickorna är också i jersey. Jag valde att inte göra dragkedjan hela vägen upp eftersom hon ändå aldrig skulle dra upp den över huvudet. Poänglöst liksom! Dessutom tyckte jag det blev snyggare brytning till hättan om jag avslutade blixtlåset vid halslinningen.

Såklart blev det en t-shirt också till en liten kille, vars mamma aldrig slutar tjata om dessa flodhästar. Hoppas att både hon och lilleman blir glada, samt att de vet vem de är, haha.

Huvudvärk!

Skitdag rent ut sagt! Har huvudvärk utan dess like, jag som aldrig brukar ha det. Säkert för att mensen valde att komma idag. Bråkat med mannen har man också gjort, och plötsligt känns livet helt och hållet utan mening. Hormonerna svämmar över jag valde att skålla kroppen lite i badkaret. Slumrade nog till en stund med. Ajdå, farligt, men oj så avslappnande det var. Här blir i alla fall inte mycket gjort ikväll, så det blir en date med tv:n istället. Det var längesedan vi umgicks på tu man hand. Vad bjuds det på då? Jo, vatten, Alvedon samt hopp om en bättre morgondag… 

Stackars Pappa Isbjörn!

Ååh, alla dessa sy-ideer jag har. Kan sitta och glo mig tokig på andras verk och känna att ”det där vill jag också prova på att göra”. Men vart är tiden för det? Jag tror att jag kommer vara tvungen att ta med mig maskinerna upp till landet över jul. Klarar nog inte av att slitas ifrån dem i en hel vecka. Vill fortfarande sy en uggla, men även testa göra napphållare. Ibland känns det som om jag hade velat sy på heltid, arbeta med det. Fast hur kul kommer jag att tycka att det är i längden? Dessutom blir det svårt att försörja sig på det. Bättre att hålla det på hobbynivå istället.

Titta vad mina katter har gjort. Eller för det första, titta vad jag skapade förra julen när jag väntade Viking. En familj isbjörnar där stommen är i frigolit. Den vita ullen har jag filtat på, samt format tassar, öron och svans. Sedan har jag limmat på diverse attiraljer såsom ögon, lussbulle och rosett. Min lilla isbjörnsfamilj. Nu är dessvärre pappa isbjörn död. Han har blivit våldsamt attackerad och tuggad på. Stackars mamma isbjörn som nu är änka och bebisbjörn har bara en förälder kvar. Kattfan!

RIP pappa isbjörn!

Längtan efter...

Lycka för mig kan ibland vara att bara få krypa upp i soffan med en filt och en rykande kopp kaffe och inte göra någonting. Bara vara i nuet. Tystnaden som omsveper mig är ljuvlig i motsats till vilka ljud som jag brukar omge mig med. Kontrasterna är tydliga och det är dem som gör mig så lugn och fridfull. Så skönt det är att göra absolut ingenting. Man borde försöka göra det oftare…

Jag har börjat längta efter våren. Längtar tills julstressen är förbi, för om sanningen ska fram så har jag inte haft någon direkt julkänsla detta året. Tråkigt. Jag tycker ändå att jag har ansträngt mig för att locka fram den bland annat med pepparkaksbak, presentinslagning, pysslat ihop julkort, öppnat julkalendrar och satt stjärnor i fönstren. Snö har vi ju dessutom också haft till hjälp, men ändå ingen julkänsla. Kanske den inte får plats just nu när det finns så många andra känslor, tankar och grubblerier i huvudet på mig? Känns ändå som att nästa år kommer bli bra och jag ser med lättnad fram emot våren. Bara lite till.

Hann med en snabb dregglis-beställning igår kväll. Superskoj. Det var ett tag sedan jag gjorde dregglisar nu och jag saknar det nästan. Så fort mina nya lappar kommer ska jag sy ihop ett nytt skojigt gäng i alla möjliga färger och lägga ut här på bloggen. Så ni med massa dregglande bebisar får hålla utkik, haha. Förutom dregglisarna så kollade vi lite film under kvällen. Kroon var också med och gjorde oss sällskap. Han är så fin med Viking och det är så roligt att se dem tillsammans. Viking vill alltid ha hans snusdosa, hm… Kroon visade skatefilmer på datorn och lilleplutt var superintresserad. Skoj, då kunde mamma laga maten ifred. Win!

 

HÅLL KÄFTEN!!

Under helgen fick jag, förutom massor med avslappning, även gjort färdigt en luvtröja. Det är en väninna till mig som har beställt den i julklapp åt en liten kille. Den är i storlek 68 med mossgröna randiga flodhästar som foder. Utsidan är i svart mjuk sweatshirt med matchande gröna muddar och kantband. Att matcha starka klara färger med svart kan aldrig bli fel och jag tycker därför såklart att denna är skitsnygg. Återstår att se vad lillkillen tycker.

Blev även gjort ett gäng mössor igårkväll. Bland annat ett par vuxenmössor vilket jag inte har sytt så mycket tidigare, blir ju mest barnmössor. Fick äntligen tummarna loss och gjorde en molnmössa till mig själv också. Nu kan jag matcha Viking. Valde dock att göra den i bruna moln istället då jag är lite kinkig med för mycket färg till mig själv. Fodrade mössan med brun fleece så nu behöver inte jag heller frysa om huvudet. Toppen. De andra mössorna är i dubbeljersey och de tre svampmössorna i rosa och grönt är en julklappsbeställning från en tjej som heter Emma. Bara namnlapparna som är kvar att sys på. Väntar ännu på min leverans från 3exter, men har sett provlapparna och vet att de är på väg. Hoppas innerligt att jag hinner få dem innan jul. 

 

Igårkväll var vi på bio och såg nya Sagan om Ringen filmen ”The Hobbit”. Var kul att komma iväg med hela familjen och vänner för lite biomys. Det var längesedan. Var ett sällskap på åtta personer allt som allt. Filmen var bra, i sann Sagan om Ringen anda, men jag är inte superförtjust av att se filmer i 3D. Alla snabba krigsscener blir blurriga och jag blir trött i ögonen av att ha glasögonen på mig. Vi såg den dock på Royal där de har installerat den nya sorten 3D med dubbelt så många bilder i sekunden, från 24 till 48, så kallad High Frame Rate. Det var betydligt bättre än vanlig 3D så att säga, men om jag får välja så håller jag mig ändå helst till vanlig ”platt” film, haha. Plus då slipper man dessa fula brillor som skaver eller sitter knasigt. Det värsta jag vet är dock inte ett par smaklösa 3D-glasögon utan när folk pratar och stör under bion. Jag hade mega otur denna gången och fick en liten unge bakom mig. Detta lilla barn kan omöjligt ha haft åldern inne för att få se filmen. Men, jag antar att om båda föräldrarna är med och propsar så får dem ändå… IDIOTI!! Jag höll på att gå i taket. Efter varje jäkla mening hördes ”Vad sajjor han?!” varpå pappan svarade. Eller ”Vafför gör han så?” Heeela filmen igenom! Jag stirrade surt bak på dem ett par gånger, utan effekt, sedan hyssjade jag så hårt att lungorna vändes ut och in på mig. Då blev det tyst, ett tag. När det sedan började igen och steg i röststyrka satt Nille och kokade bredvid mig. När nästa tysta scen spelades så vände han sig om och röt ”Nu får ni för fan HÅLLA KÄFTEN!!”. Gud, som jag skämdes. Fast samtidigt fungerade det och ungen höll käften. Pappan likaså. Men seröst, jag förstår inte föräldrar som tar med sina ”små” barn på bio, på kvällen, där de får sitta och översätta vartendaste ord för att ungen vaken förstår eller är gammal nog att kunna läsa! Detta är för mig helt ofattbart? Jag och Nille ville gärna be föräldrarna om 300kr för att de hade förstört vår bioupplevelse. Det är inte gratis heller så när man väl går är väl det minsta man kan förvänta sig att det ska vara tyst? Jag kan inte hjälpa det men jag blir så fruktansvärt irriterad över något sånt här. Det hade varit en annan sak om det var en barntillåten film eller en film mitt på dagen, men inte en film som den här. Det kryllar ju av monster och grejer, tillräckligt nog för att skrämma en vuxen människa. Hur ska då ett litet barn reagera? Speciellt när 3D effekten gör att bloddrypande orcher som rider på hårresande vargar får en att vilja trycka sig bakåt i stolen. Hoppas fan ta mig att ungen får hemska mardömmar och att föräldrarna inser sitt misstag. Aaarh!!
Men till något helt annat... Titta så söt denna lilla flickan är i sin nya luvtröja som jag har sytt. Hon heter Nellie och fick mig på bättre humör när jag var irriterad efter filmen. Tack mamma Therese för att du delade med dig av bilden på din dotter. Det värmde fint!

Brösarps Gästgivaregård!

Övernattningen på Brösarps Gästgivaregård var helt fantastisk. Maten var underbart god och innehöll allting som bör finnas på ett skånskt julbord, plus lite till. Jag som dessutom är väldigt kräsen av mig fann flera olika smaker som jag uppskattade. Det bjöds på hela kalaset inklusive god julöl från Mariestad och snaps för den modige. Var en mycket trevlig upplevelse med många fina människor som man lärde känna. Jag gjorde dock en liten tabbe och smet in på herrarnas toalett, och när jag sedan skulle ut från toaletten stod där såklart en kille och kissade i urinoaren. Jag tjöt ”förlåt” upprepade gånger när jag smet ut bakom honom medan mina händer fick agera skygglappar. Pinsamt. Värre blev det när det visade sig vara en utav Nilles nya arbetskollegor. Jaja, tur man kan bjuda på sig själv och det blev ett gott skratt utav det hela ändå. Frukosten var också över förväntan och bjöd på bland annat äggröra, bacon, minst fem sorters fil och youghurt med massvis med tillbehör, bullar och bröd, sill, ägg, kaffe och flera olika juicer från Kiviks musteri. Åh, vad jag njöt. Att äta på frukostbuffér tycker jag är extra intressant eftersom jag har fått min beskärda del ifrån hotellfrukostar och även erfarenheten av att ha arbetat som frukostvärdinna. Jag måste därför säga att denna var fantastisk, men den kommer ändå inte upp i frukosten som serveras på Hotel Noble House i Malmö.

Mamma och pappa hade passat Viking och det hade gått superbra. Han hade inte pipit en endaste gång sen vi åkte. Det hade gått jättebra att lägga honom för både natten och när han skulle sova förmiddag. Vilken lättnad det var att höra. Att veta att ens lilla hjärta har mått bra under tiden man varit iväg är nästan lika skönt som själva grejen att ha varit iväg.

Imorgon blir det hemfärd från landet till storstaden igen. Det blir bio med familjen för att se senaste tillskottet till Sagan om Ringen. Spännande!

Bröstkakor, pepparkakor och en Viking som fyller 1 år!

Idag fyller vår älskade Viking 1 år! Helt otroligt vad tiden har gått snabbt, på gott och ont. Det första halvåret tyckte jag inte var särskilt kul om jag ska vara ärlig. Jag hade ganska mycket blandade känslor över hela den här ”bli förälder” grejen. Det var inte alls så som folk beskrev det eller som man kunde läsa i böckerna. Nä, det var nästan som om jag gick och väntade på att livet snart skulle gå tillbaka till det vanliga, så som det var innan vi fick barn. Naivt. Det är ett livsåttagande att skaffa barn, det visste jag också, men ändå kändes det så. Som om det var en dröm jag snart skulle vakna upp ur. Nu är jag i alla fall ute ur drömmen och har kommit in i ”mammarollen” rätt bra. Men egentligen är det väl inte så konstigt om det är svårt att acceptera att man blir förälder? Eller om det i alla fall tar lite tid? Allting är ju omvälvande och ställer saker och ting på sin spets. Massor förändras, och de där nio månaderna som alla tjatar om att man har för att förbereda sig på, de är i det stora hela totalt meningslösa. När barnet väl är fött är ändå ingenting som man trodde och allting förändras i ett ögonblick. Inte successivt under nio månader… vilket hade varit toppen. Mitt liv förändrades ganska mycket tyckte jag, och det är först senare som jag har börjat njuta av det.

Så, för att fira att Viking blir 1 år, så ska Nille och jag åka till Brösarps Gästgivaregård för middag och övernattning. Vilket utomordentligt bra sätt att ta tillvara på varandra och glädjas över något fantastiskt som bara vi har skapat. Viking ska vara hos sin mormor och morfar vilket han säkert inte har något emot. Vi har blivit bjudna på detta av Nilles nya chef, annars hade vi nog aldrig haft råd. Vi kommer att fira Viking ändå, fast vi får skjuta på det en dag. Men vad gör det egentligen? Han är ju bara 1 år. Vår lilla Rally-Kalle!

Bakade pepparkakor häromdagen med Elin. Pepparkakor som blev pusselbitar, igelkottar, dalahästar, fladdermöss och dinosaurier. Mysigt bakpyssel där stor del av energin lades på dekoreringen. Vi hade olika färger kristyr, strössel, pärlor, hjärtan och blommor. Allting ätbart förstås. Hela hemmet luktade pepparkakor och julstämningen började infinna sig. Blev en hel del gjort. Vem hade inte velat äta dessa? Haha!