onsdag 27 februari 2013

Hjälp mig!?

Det börjar bli dags för mig att beställa hem lite fler namnlappar. Jag beställer alltid mina ifrån Ulrika på 3exter. Fungerar utmärkt och får alltid superbra hjälp och ett trevligt bemötande. Men, nu hade jag velat ha er hjälp. Jag funderar eventuellt på att ta hem lappar i ytterligare en färg förutom den blå som lapparna har nu. Jag vill gärna ha det könsneutralt, varför jag har valt bort till exempel rosa. Min pappa tyckte dock inte att jag skulle ta in en färg till och resonerade kring vikten av att ett märke fastnar. Då är det dumt om man ändrar på det, även om jag just nu bara vill byta bakgrundsfärg och låter loggan stå orörd. Jag kan hålla med honom, samtidigt så fick jag så fina färgförslag från Ulrika så jag vill ha dem allihop. Vad tycker ni? Vilken färg hade ni valt? Är det någon av dessa eller finns det någon annan färg som man hade kunnat ta fram? Eller ska jag fortsätta att enbart köra på ljusblått? Motivera gärna!


tisdag 26 februari 2013

Börja "leva" igen!

Usch, känner mig halvsjuk, febrig och svullen i hela kroppen. Bara jag inte blir dålig nu, har alldeles för mycket inbokat och planerat under närmaste tiden. Får nästan panik bara av att tänka på det. Nille kände sig också lite halvkass idag. Orka.

Har jobbat undan lite fler beställningar bland annat denna helbody med mintgröna apor och gråa muddar. En liten storlek, 56 blev det då "apan" som ska ha den ännu ligger i magen. Istället för dragkedja använde jag mig av tryckknappar då det känns lite snällare till en nyfödd bebis. Den matchar fint till filten som jag gjorde tidigare med rosa baksida. Min gissning är att sötnosen Nellie ska ha filten och hennes kommande pojk/flick kusin ska få helbodyn.
Blev även ett gäng dregglisar till, de kan man ju faktiskt aldrig ha för många av, tycker jag.

 
Den andra beställningen jag fått klart är också till en "lillbus" som ännu har det varmt och gott i mammas mage. Dock inte länge till. Mössorna är därför ganska små och tänkta att passa en nyfödd. Också här blev det ett par dregglisar till. Hoppas att både föräldrar och bebisar blir glada!

 

Så fort Nille slutat idag ska vi iväg och kolla bilbarnstol. Viking växer så fort och nu är han snart redo för nästa storlek. Dessutom kommer vi att behöva en till stol som vi kan ha i Nilles firmabil, då det kommer vara han som lämnar på dagis större delen av tiden. Det är lite svårt för mig som börjar jobba redan 05:30. Mycket som ska passa och fungera med vardagen, ska bli intressant att se hur det känns att börja "leva" igen.

måndag 25 februari 2013

Beställningsstopp!

Helgen flöt på i samma hastighet som den brukar. Det låg nästan en halvmeter snö i stugan och allting var vitt och kallt. Så i jämförelse med landet var det ganska varmt och skönt att komma tillbaka till Malmö igen. Lite märkligt är det i alla fall, att de senaste gångerna vi har åkt iväg över helgen så har det ramlat in beställningar, och denna helgen slog det rekord. Jätteroligt, men dumt eftersom jag egentligen bara ville hem och sätta igång, haha. 
Får däremot sätta ett beställningsstopp nu och ett litet tag framöver, bara så att jag säkert hinner med allting. Vet inte riktigt hur tiden ser ut när jag väl börjar jobba igen. Men jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta sy på både efterfrågan och privat. Är det något du undrar över så går det ändå alltid bra att mejla och fråga så ser vi hur och när jag kan hjälpa dig.

Dessa plagg blev färdiga under söndagskvällen, bland annat en ny mössa till Viking! Den andra molnmössan han haft har börjat bli lite liten nu. 


 

Den andra mössan är på väg till Charlotta och dregglisarna till Ingrid. Hoppas att de blir nöjda med plaggen.
Mitt i vardagsstressen fann jag mina katter liggandes i soffan. Så lugnt och skönt. I mitt nästa liv ska jag definitivt rösta på att få återfödas som en sådan. Helst ska jag få bo hos en djurälskare som mig själv. Om man får välja förstås.


Elvis, Zeke och "lilla" Mithras.

fredag 22 februari 2013

Skogens alla djur!

Hann med en liten snabb beställning på dregglisar mellan all vardagsstress också. Fick äntligen sy i det underbara tvättbjörnstyget! Blev allt som allt en kombination på tvättbjörnar, ugglor och apor, kan det bli bättre? Passade även på att göra en dregglis till Viking också, självklart blev det med tvättbjörnar på. Han har börjat dreggla massor nu igen, kanske nya tänder på gång? Jobbigt med blöta kläder, men å andra sidan får jag användning av alla söta dregglisar. Gott med ont, antar jag. Eller snarare ont med gott.


Har gjort en härlig haj t-shirt i storlek 104 som är en beställning till en liten kille. Ärmarna blev svarta och muddarna och kantbanden fick gå i grått liksom hajarna. Måste erkänna att jag gillar tyget, trots att jag var lite negativ till det i början. Det var ju mest Nille som önskade kläder till lilleplutt med dessa hajar. Men kanske har jag bearbetat en liten procent av min hajskräck genom att sy i detta tyg? Kan ju alltid hoppas! Jag och vatten går nämligen inte alls ihop, så länge det inte ligger koncentrerat i ett badkar!


Har även två tygnyheter som jag måste visa upp. Ett supermjukt blommigt sommartyg som jag klickade hem medan mannen var på gymmet, upps! Det andra är ett grönt skogstyg med söta älgar och björnar på. Magiskt sagolikt!

   

Idag åker vi till stugan över helgen, så symaskinerna får vila. Och jag också, hehe. Det blir en helg med förhoppningsvis lite skogspromenader, bastu, god mat och sällskap av fina familjen. Kärlek! Ha en underbar helg alla ni underbara läsare!

torsdag 21 februari 2013

Ett hjärta av guld!

Det sjukaste på länge hände igår morse. Jag och Viking satt i köket och åt frukost. Vi brukar ibland spela musikvideor på iPaden samtidigt. Vi var inne på Britney Spears och hade nog spelat ett par låtar i bakgrunden innan ”Everytime” började spelas. En lugn och lite sorglig låt som jag själv tyckte var ganska ok när den kom. Annars har jag väl aldrig direkt lyssnat på hennes musik, mer än just i början när hon slog igenom. I alla fall, Viking blev fullkomligt hypnotiserad av låten och kunde inte släppa blicken från iPaden. Efter halva låten ser jag förvånat hur hans underläpp börjar darra och hur hans ögon tåras. Detta är i takt med att Britney Spears badar badkar, och videon når sin topp när hon gör något slags självmordsförsök och försvinner ner under vattnet. Viking gnyr till, ögonen tåras ännu mer, men han gråter inte, är dock bara sekunderna därifrån. Låten tar sedan slut och han tittar sorgligt på mig. Ögonen är röda och kinderna våta. Jag försöker trösta honom med lugn stämma och frågar vad som är fel. Han pekar sedan ivrigt på iPaden och ”hummar”. Han slutar inte förrän jag tryckt på play. Jag sitter tyst bredvid och avvaktar lite. När Britney åter igen lägger sig i badkaret börjar underläppen att darra på honom igen. Mitt hjärta smälte. Det var så märkligt. Jag trodde då inte att så små barn kunde känna så mycket av en musikvideo. Han är verkligen mamma upp i dagen. Jag gråter ju till allt! Ser jag extreme home makeover på Tv så darrar minsann min underläpp också. Tar det som ett gott tecken. Tänk vad fantastiskt att kunna känna så pass mycket med andra människor. Förevigade en del av scenariot med mobilkameran. Blir tårögd själv när jag tittar på det, men samtidigt väldigt glad. Han har ett fint hjärta min lilla älskling. Kände dock att det var lite svårt att hålla sig för skratt under tiden jag filmade. Det var så oväntat, otippat och vackert alltihop. Min finaste skatt!

Vill varna för "känslig" video med en ledsen lilleplutt!



onsdag 20 februari 2013

Ett stort steg Ingenstans!

Jag känner mig stolt över mig själv, över de val som jag gjort. Men jag är samtidigt väldigt skör och när jag blir utfrågad känner jag ofta att jag måste gå till försvar direkt. Det ska inte behöva vara så, det kanske inte heller är så, utan är möjligen min egen paranoia? Jag oroar mig mycket över vad folk tycker och tänker om mig, och detta grubblande gör egentligen bara att jag blir mer och mer osäker. Osäker på mig själv och de val som jag gjort. Mina val. Men så är det inte. Jag bestämmer ju faktiskt själv, och hur jag har kommit fram till och dragit mina slutsatser, kan nog ingen annan människa förstå sig på. Hur länge jag än förklarar och sätter ord på mina känslor så är de fortfarande mina, och vi känner alla väldigt olika.
Jag vill inte längre göra vad som förväntas av mig. Jag vill göra det jag vill. Jag vill forma mitt eget liv, utan att jämföra mig med andra. Varför är det så svårt? Är jag så beroende av människorna runt omkring mig att jag inte vågar ta ställning? Bryta mig loss och gå min egen väg?
En vän sa till mig att försöka se saker ur en positiv synvinkel istället. Det finns trots allt två sidor, alltid, och det är vi själva som väljer vilken sida vi vill hylla och lyfta fram. Det är den sidan som formar hur vi lever våra liv. Varför välja den mörka? Är det i hopp om att slippa vara ensam som jag väljer samma väg som någon annan? Känner mig oerhört vilsen, samtidigt som jag nog aldrig har känt mig mer säker.  
Jag har kommit fram till att mitt välmående är viktigare än en högskoleutbildning, och har egentligen varit det väldigt länge. Jag kommer därför inte att slutföra den, oavsett hur kort den sista biten är. Inte nu. Jag kan inte ta risken och fortsätta i samma bana och utesluta mig själv ännu lite till. Jag vågar inte. Dörren är stängd, men jag har inte kastat bort nyckeln. Inte ännu.
Har insett hur pass viktigt det är för mig att skriva ner mina tankar såhär och att jag skriver mycket för egen del. Det blir som en ledsagare för mig när jag plötsligt hamnat utanför stigen. Leder mig tillbaka till rätt väg igen. Det är en karta skriven ifrån botten av mitt hjärta.
Tack alla fina människor för ert enorma stöd! Nu är det äntligen dags för mig att hitta min egen väg.

Såg för övrigt denna texten på facebook nyligen, en väninna som delade en bild. Den var så bra att jag vill sprida den vidare. Lättar upp stämningen lite också när man läser mina grubblerier och djupa tankar.

Man borde leva livet baklänges!
1. Man skulle starta med att dö och få det överstökat.
2. Så vaknar man på ett vårdhem och får det bättre varje dag.
3. Man blir piggare och smidigare och till sist är man för pigg för att vara där,
då får man gå ner och ta ut sin pension.
4. Efter ett antal år början man arbeta. På sin första arbetsdag får du en guldklocka.
5. Så arbetar man i 40 år tills man är ung nog att dra sig tillbaka från arbetslivet.
6. Man dricker, festar och har sex och förbereder sig för att ta en paus.
7. Så börjar man i skolan, blir barn igen, leker, har inga förpliktelser
tills man är en baby igen.
8. De sista 9 månaderna tillbringas flytande runt i fridfull lyx. Där är centralvärme, roomservice m.m. – och till sist lämnar man denna världen i en orgasm.
 

tisdag 19 februari 2013

Grönt+Rosa=Sant

Sydde en filt som är en beställning i härliga mjuka färger. En kombination av de mintgröna aporna på rad med en baksida av ljusrosa college. Det blev en helt underbar färgsammansättning att mixa två så starka (dock ljusa) färger med varandra. Jag älskar filten och vill nästan behålla den själv. Om tyget räcker ska jag åtminstone försöka sy något litet i den kombinationen som jag kan hänga in i min garderob. Om så bara för att titta på för att locka fram vårkänslorna. Filten blev lite större än jag hade tänkt, men det bjuder jag gärna på då det nämligen är en väldigt snäll och ständigt återkommande kund.  
De översta två bilderna är tagna utan blixt och stämmer bäst överens med färgerna.  

 
 

Häromdagen skulle Viking bada leksaker ingen annan stans än i toaletten. När vi upptäckte detta kunde vi inte förmå oss annat än att skratta. Han vet ju faktiskt inte hur man får och inte får göra, men att skälla på honom leder knappast någonstans. Det blev ett ordentligt bad i badkaret senare i alla fall, och med alla prylar som tagit sig ett dopp i dasset.

 

söndag 17 februari 2013

Veckorna flyger fram!

Veckorna flyger fram. Både bra och dåligt. Man missar mycket som händer, det går så fort att man aldrig riktigt hinner häpnas och njuta över det, för innan man vet ordet av blir det ersatt och glömt på grund av något annat som hänt. Samtidigt är det skönt att tiden går fort när man har saker att se fram emot.
Viking ska snart börja på dagis och jag ska i samma veva börja jobba. Jag ser med blandade känslor på detta, men mest tycker jag att det ska bli kul. Känns som om livet börjar igen på något sätt.

Har ett otroligt scrapbooking-sug! Beror nog på att det var så längesedan jag gjorde något. Men nu har högen med oscrappade bilder vuxit till en gräns att jag aldrig kommer hinna beta av den innan Viking fyller x-antal år, så kanske det också är lite stress jag känner?

Jag och coverlocken är ännu inte vänner med varandra. Ärligt talat vill jag nästan slänga ut den ur fönstret ibland. Bara synd att den är så tung. Fast jag antar att det väl är det som räddar den från en flygfärd... Suck!

Har blivit väldigt trött om kvällarna så har inte hunnit sy i den omfattning jag brukar. Känner ändå mig ganska lugn. Har ett par beställningar med utsatta deadlines längre fram, så jag vet att jag hinner med dem. Dock hade jag velat sy lite nya set till Viking inför dagisstarten. Ska försöka ta tag i det ikväll. Fram med saxen och dyka in i tygskåpet! 

torsdag 14 februari 2013

Hatkärlek och Hamburgare!

Ibland vill jag bara skrika ut till hela världen! Berätta både det ena och det andra. Blotta mig fullständigt, bara för att få visa hur det faktiskt är. Att hur livet framstår inte alltid är vad som döljs under ytan. Irriterar mig på folk som lever i någon slags falsk trygghet och vill trycka på alla andra människor om hur ”lyckliga” och ”älskade” de är, jämt och ständigt. Till dem vill jag högljutt förklara att, bara för att man inte själv skriver hur mycket man ”älskar sin” ditten och datten så betyder det inte att man inte gör det. Jag älskar min familj, mina vänner, min sambo etc, men jag känner inte att jag behöver övertyga världen om det var och varannan dag. Det är väl min ensak? Ibland tror jag, det är min lilla hypotes i varje fall, att de som har som störst behov av att uttrycka sin kärlek, är de som behöver mer kärlek. Som kanske inte älskar så mycket som de påstår sig älska. Jag vet inte… men oftast gör all denna kärlek mig mer hatisk. Men visst måste man kunna hata för att älska? Jag tror att de två begreppen ligger närmare varandra än man tror. Det var lite djupa funderingar från mig.

Vill visa upp två nya tyger som anlänt under veckan. Det första är ett underbart tyg från znok med tvättbjörnar på. Blev fullständigt förälskad i det första gången jag såg det. Dock var det ganska så dyrt så jag har dragit mig från att beställa hem det under lång, lång tid. När jag väl tyckte att det var dags och pengarna fanns på kontot, så visade det sig att det var slut. Blev frustrerad till tusen och arg på mig själv. På samma gång blev tyget ett stort MÅSTE och kärleken till det antog nya höjder. Nille gjorde missbruksjämförelser mellan mig och mitt tygbehov men lät mig hållas. Han är, vad man brukar kalla för, min medberoende och förser mig med ekonomiska medel så att jag ska kunna fortsätta driva mitt missbruk. Gav med andra ord inte upp jakten utan sökte vidare och lyckades faktiskt få tag i en person (läs: langare) i ”livsfarliga gruppen” på fb som kunde avvara så mycket som 1,5 meter till mig. Tacka och ta emot, nu är jag lycklig ägare (samt hög på kärlek) till detta underbara tyg.


Kom även över en liten stuvbit (under 1 meter) av detta roliga smurftyg med lila bakgrund. Ett tyg jag ”vill ha” mer än jag faktiskt behöver.


Var på möte på mitt gamla jobb häromdagen, det gick fint. Kändes väldigt bra att vara tillbaka och var en helt annorlunda miljö och stämning. Lugn, positiv och strukturerad. En osäker själ blev om något lite lugnare och kan nu se lite ljusare på den närmaste framtiden. Vilken lättnad! Nu längtar jag nästan faktiskt.

Alla hjärtans dag idag och jag och Nille trotsar normen. Nille kom med förslaget om att boka bord, äta fin, dyr fondué a la dricka ur skinande kristallglas (säkerligen undermedvetet påtvingat från min sida) men jag förstörde allting genom att säga att jag var sugen på hamburgare. So be it! Kommer bli bästa hamburgaren någonsin!

tisdag 12 februari 2013

Tröjor på löpande band!

Fick lite mer sug efter att sy lite snabba t-tröjor. Slutade upp med dessa tre. Samtliga är i storlek 98. Jag tycker det är så härligt med färgerna, jag blir glad av att se dem, speciellt då de är så olika också. Den första med hajar tyckte Nille väldigt mycket om, så jag fick order om att göra en likadan till Viking fast i lite mindre storlek så att han kan använda den nu.
Den andra tröjan är ett kraftig rosa racerbils-kalas. Riktigt cool på en tuffare tjej, eller vågad kille. Funderar starkt på att göra något till mig själv i det tyget.
Sista tröjan blev en till i tyget med Disney’s Bilar, fast denna gång med lila muddar.

 
Hajar, strl 98, 150kr.
Rosa fomell1, strl 98, 150kr.
 

Båda Bilar tröjorna är sålda, men de andra två, Hajarna och Rosa Racerbilar, är till salu för 150kr/st. Mejla mig på lovaabjornsson@hotmail.com vid intresse eller kommentera någonstans i bloggen.

måndag 11 februari 2013

Tutorial - Att sy fast kantband!

Eftersom jag har för avsikt att så småningom lära mig använda bandkantaren till min Coverpro CPX så tänkte jag att det är dags att visa hur jag gör när jag syr på kantband utan en bandkantare. För jag antar att jag nog inte kommer kanta såhär mer efter jag lärt mig den istället.

När jag skulle sy mina första plagg med kantband så hade jag rent ut sagt ett helvete. Jag förstod ingenting hur man skulle göra och letade febrilt efter bra beskrivningar på nätet. Jag hittade en del, men ändå klurade jag många timmar på att få det rätt. Därför känns det bra om jag kanske kan bidra lite till någon annan vilsen själ därute. Någon som är precis lika osäker nu som jag var då. Men håll till godo, jag kanske är övertydlig på vissa delar, men det är för att jag själv skulle velat haft det så när jag letade efter svar. Detta är även mitt sätt att sy fast kantband på, men det finns många olika sätt att göra det på. Fråga gärna om det är något ni undrar över eller saknar i beskrivningen så ska jag göra allt för att försöka hjälpa till. Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar!

♥ Först och främst klipper jag ut en lång remsa muddväv. Kolla alltid så att remsan räcker hela sträckan som du ska sy. Jag använder nästan alltid muddväv från Stoff och Stil, men det går lika bra att använda sig av andra sorter eller interlock. Bredden på remsan brukar jag försöka få till mellan 4-5 cm. Hellre för mycket än för lite. I denna beskrivning ska jag bandkanta en body. Då kommer jag även att sätta fast tryckknappar i grenen och av den anledningen vill jag gärna ha lite bredare kantband, än vad jag tex har till en ärm eller halslinning. Glöm inte att stryka fast eventuellt mellanlägg innan du kantar grenen. Bild 1.

Bild 1.
♥ Jag nålar sedan fast kantbandets rätsida mot tygets rätsida (utsidan av tyget) och försöker lägga mudden kant i kant med tyget. Jag sträcker lätt på mudden medan jag nålar. Eftersom det är mycket kurvor i grenen så nålar jag ganska så mycket så att tyget garanterat inte glider iväg när jag ska sy. Såhär kan det se ut. Bild 2.

Bild 2.
♥ Sedan är det dags att sy. Jag syr med en raksöm, inställd på stretch, på min vanliga hushållssymaskin som i detta fallet är en Singer Tradition. Jag syr en bit in på tyget. Ju längre in desto bredare kantband blir det. Jag försöker att hålla samma avstånd till kanten hela vägen runt.
Ett tips är att sy första sömmen med en tråd som motsvarar tygets baksida, dvs i detta fallet vitt. Den vita sömmen som syns nu kommer att döljas av att jag viker mudden över sedan. Bild 3.

Bild 3.
♥ Nu är första sömmen färdig och det är dags för den andra. Jag viker då mudden (den röda) över den vita sömmen och bak mot avigsidan (insidan/baksidan av tyget). Jag är noga så att inte tyget viker sig när jag försiktigt spänner mudden över kanten och nålar fast den. Jag tycker det är lättast att nåla precis under kanten från rätsidan. På så sätt är jag garanterad att jag syr genom totalt 3 lager mudd + 1 lager tyg samt att mudden på baksidan inte glider upp. På bilden kan man se hur det ser ut från båda sidorna av bodyn. Bild 4.

Bild 4.
♥ Dags för sista sömmen. Nu byter jag trådfärg till samma som kantbandet dvs rött, eftersom jag inte vill att den ska synas. Ibland kan det vara snyggt att sy med en annan trådfärg på kantbandet men risken finns att om du syr fel så syns ditt misstag ännu tydligare. Är man osäker är det bättre att ta en färg som inte syns tycker jag. Jag syr sedan så nära ut i kanten som jag kan, ovanpå kantbandet från rätsidan sett (bli inte vilseledda av att rätsidan nu är vit då detta fotot är taget när jag sydde halslinningen!). Ju närmre kanten desto snyggare resultat. Jag tar bort nålarna allteftersom sömnaden fortsätter. Bild 5.

Bild 5.
♥ När jag är färdig ser det ut såhär från framsidan, alltså utsidan på plagget. Bild 6.

Bild 6.
♥ Och på baksidan ser det ut såhär, alltså insidan av plagget. Bild 7.

Bild 7.
♥ Nu är kantbandet på plats men behöver snyggas till på baksidan. Jag klipper av den resterande delen muddväv och försöker göra detta så nära den sista sömmen som möjligt. Var försiktigt så att du inte klipper i tyget, det har tyvärr hänt mig ett par gånger och är svårt att reparera utan att behöva göra om allting igen. Hellre att det tar lite längre tid och att jag är mer försiktig. Jag klipper tex alltid först av det grövsta med min vanliga tygsax, och finslipar sedan kanterna med en liten, nätt och spetsig sax. Bild 8.

Bild 8.
♥ När allting är avklippt är kantbandet färdigt, bortsett från allt det röda luddet som blir av. Det får man rolla bort med klädrollern, haha. Bild 9.

Bild 9.
♥ Vill visa varför jag är så noga med att byta färg på tråden när jag syr den första sömmen. Anledningen är att den sömmen ”kan” synas på baksidan av kantbandet (insidan av bodyn) om man inte syr hela vägen ut i kanten med andra sömmen. För att demonstrera detta har jag därför sytt en sida där båda sömmarna varit i rött. Ser ni hur den röda tråden syns efter jag klippt bort det överflödiga kantbandet? Man behöver inte göra som jag och klippa så nära sömmen heller, men jag anser att det blir snyggare då, dessutom kanske den avklippta kanten fransar upp sig om den är för lång och då blir baksidan ojämn och ful. Bild 10.

Bild 10.
♥ Som avslutning visar jag en bild på slutresultatet av hela bodyn. Båda ärmsluten har jag bandkantat på ovan beskrivna sätt, likaså halsringningen och hela bodyns nederdel. Det är värt att ha tålamod när du syr kantband, ju noggrannare du är desto proffsigare blir det. Så ta din tid och stressa inte. Lycka till!

söndag 10 februari 2013

Sjukhelg!

Sjukhelg! Så tråkigt att spendera helgen med snoriga näsor och halsont. Fick ändå trevligt grabbigt sällskap i form av Kroon och Nilsson. Kollade film och käkade gott tillsammans. Helgen är helig, trist när man inte orkar eller kan göra det man planerat. Skulle egentligen på scrapkväll hos E vilket vi tyvärr fick skjuta fram till nästa vecka istället, och en mysig fika med Cess blev också inställd. Jag är så trött. Kände mig död i hals och kropp när jag vaknade imorse. Rättare sagt, blev väckt imorse. Jag förstår inte varför Viking envisas med att sova till 7:00 på vardagarna och 5:30 på helgen? Suck! Här är aldrig någon sovmorgon inte. 



Fick lite härliga bilder från en liten prinsessa som heter Leia. Ett riktigt litet charmtroll som bara är tre månader yngre än Viking. Kläderna är dock lite stora på henne ännu, bortsett från mössorna, men hon ser lika glad ut ändå. Maskinerna har fått vila lite under helgen, har inte haft motivation, ork eller lust att sätta mig. Hoppas det ändrar sig så fort jag blir lite piggare, har en hel del att sy. 

 
 
 

fredag 8 februari 2013

Bilar bilar bilar!

Ibland är det kul att sy annat än beställningar. Att bara plocka fram något ur tygskåpet och sätta igång. Har ju blivit en hel del nya tygköp för mig den senaste tiden, men ändå har jag inte hunnit sy så mycket i just dessa tyger. Eller har jag? Jaja, strunt samma. Jag valde ut Disney Cars tyget och tänkte mig en pojkig t-shirt i lite större storlek. Barnen som gillar den filmen brukar väl vara några år i alla fall, men så det fick bli storlek 110 för det kändes lite mitt emellan. Ärmarna gjorde jag svarta men sedan fick jag lite huvudbry. Vilken färg skulle jag använda till mudd? Det passade riktigt snyggt med både gult, blått och rött, men den färg jag föll mest för var lila. Några av bilarna är lila i tyget och det såg riktigt bra ut med den lila mudden. Dock fegade jag ur i sista sekund och valde det mer färgsäkra kortet – rött. Men om någon önskar sig en Cars t-shirt till sin son eller dotter, kompis osv så kan jag varmt rekommendera att välja lila mudd.
Denna t-shirt är till salu för 160:-, plus eventuellt porto. Mejla mig på lovaabjornsson@hotmail.com vid intresse, eller om du önskar beställa något annat i andra storlekar och färger. Det går också bra att kommentera i bloggen.  

 

RockBaby och Fotavtryck!

Har sytt en rock inspirerad body med dödskallar på. En beställning som jag fått från ett par rockiga vänner till oss. Det är dessutom första plagget jag sytt av dödskalletyget, bortsett från dregglisar då. Blev supernöjd med mönsterpassningen och färgkombinationen. De önskade ha gula kantband och det livar verkligen upp denna outfiten tycker jag. Ärmarna blev svarta för att framhäva trycket på fram och baksidan. Tror att det lätt kan bli stirrigt om det blir för mycket mönster. Vad tycker ni? Hela setet är i storlek 68, med ett par mjuka muddbyxor i härlig sweatshirt till.


Från rock till något helt annat, nu ska jag börja med en beställning som förhoppningsvis ska bli riktigt sockersöt. Jag säger bara cupcakes!! Wait and see!

När Viking var 8 veckor, tror jag det var, gjorde jag ett avtryck av hans fötter. Jag använde mig då av vattenlöslig målarfärg som jag penslade på hans små fossingar och sedan pressade försiktigt mot ett papper. Igår gjorde jag ett nytt avtryck, men denna gång använde jag mig av Distress Inc istället. Distress använder jag mycket när jag färgar in kanter på papper, för att få en gammal look, vid scrapbooking. Resultatet blev bra, alla små linjer under foten syns på avtrycket, det gjorde det inte med målarfärgen lika lätt. Dock färgar Distressen gärna av sig så numera har vi två svarta barnfötter på halkmattan i badkaret också. 


Idag ska jag träffa mormor igen och följa med henne till Remautologen. Diskutera lite smärtlindring med läkaren, men framförallt vara med som stöd. Min mormor är nog den starkaste människa jag mött. Älskar henne så otroligt mycket!