Väx (aldrig) upp!

Åh, jag är så fruktansvärt trött på alla dessa förkylningar just nu. Det ena avlöser det andra. Feber, hosta, halsont, snor och täppta näsor. Suck! Just nu känns det som om livet bara står still. Tiden går men jag står kvar och fortsätter göra samma saker varje dag. Vardagssaker som inte för mig längre fram i livet på något sätt, bara får mig att överleva dagen. Att inte må bra får den effekten på mig, gör mig nedstämd och bitter. Jag vill inte känna så. Försöker att tänka positivt men allt som oftast dippar jag ändå. Hoppas att det vänder snart.
Bortsett från sjukdom så har vi annars haft en väldigt mysig och händelserik vecka. Får försöka tänka på det istället för det gör mig på bättre humör. I veckan som varit har vi bland annat träffat finaste Sandra som väntar tvillingar. Viking och Sandras dotter Hailey busade i soffan och kollade på Pippi Långstrump. Det var första gången Viking såg Pippi Långstrump. Efter ett tag kom han besviken ut i köket. Jag frågade honom om han inte ville titta på Pippi, varpå han svarar ”kommer ingen kyckling!” Mitt hjärta smälte! Älskade unge, väx aldrig upp!
Vi var även på snabbt besök hemma hos min mormor på lite kaffe. Hon såg pigg ut i ögonen och det gladde mig mer än jag vågade erkänna. Jag kan ändå inte låta bli att känna skuld över att jag inte träffar henne oftare, men med barnens ständiga förkylningar så vågar jag inte riskera att smitta henne.

Under veckan som var hann vi även med att bjuda på ett hus, vara med i budgivning och tillslut även förlora den. Tråkigt när man under längre tid gått och väntat, velat och långsamt kärat ner sig i det. Såg det första gången för nästan två månader sedan, men har haft is i magen fram tills nu. Trist när utgången då blir en annan. Försöker att se det från ljusa sidan ändå, att det förmodligen inte var menat att bli vårt. Ändå kunde jag se barnen växa upp där och jag sörjer på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Men, den resan är inte slut ännu och vi fortsätter att leta.
Åkte till sommarstugan också och spenderade två nätter på landet med mamma och pappa. Skönt med annat sällskap. Spelade sällskapsspel på kvällen, efter barnen somnat, vilket fyllde på glädjekontot en hel del också. På lördagen lämnade vi stugan och åkte hem till Malmö, utan barn. Jag och Nille skulle till Danmark och gå på Wallmans dinner-show i Köpenhamn. En julklapp vi fått av mina föräldrar. Första gången båda barnen är borta över natten tillsammans. Viking har sovit borta ett par gånger, men jag tror jag kan räkna på fingrarna hur många gånger det är. Hur som helst var det fantastiskt skönt att få komma iväg utan barn. Det var underbart på Wallmans, maten var över förväntan och föreställningen var som alltid grymt bra. Men det vi båda två såg mest fram emot var att få sova. Få sova hela natten utan störmoment och få vakna till en lugn och harmonisk morgon med en hel förmiddag för oss själva. Magiskt! Vi sov riktigt skönt men vaknade i skräck av att kattkräken välte ner en av de stora krukorna i vardagsrumsfönstret. Det var ett ordentligt kras följt av fem odjur som sprang i panik åt alla möjliga håll. Inte nog med krukskärvor och jord över hela golvet så hade växten även slagit sönder termostaten till elementet på vägen ner. Jag var så arg! Nille var ännu argare! Vi båda två hann med andra ord vakna, men vi valde att ändå gå och lägga oss igen. Bara för att vi kunde. Nille kunde dock inte somna om så han gick upp, men jag låg kvar ända tills klockan var 10!! Kan inte minnas senast jag fick ligga i sängen så länge. Vi åt en lugn och skön frukost till ljudet av Tv:n och drack kaffet varmt samtidigt som vi spelade några rundor Uno. Åh, ljuva fritid! Vi var ändå smått stressade hela förmiddagen eftersom vi ville utnyttja tiden till max. Vi ville spela, sy, lyssna på hög musik, kolla en film osv osv. Vi kände viss frustration över att inte rikitgt veta vad vi skulle lägga tiden på. Den värdefulla tiden. Vi kom i alla fall fram till att vi måste göra detta lite oftare. Att få slappna av på detta sätt var guld värt, även om vi såklart saknade båda barnen. Jag vill inte behöva känna mig stressad när jag är barnfri. Stressad över att de barnfria timmarna vi fått måste utnyttjas på absolut bästa sätt! Att de inte får bli bortkastade! För så få och så värdefulla är dom.

Idag blir förresten Loke 5 månader och jag känner bara lycka! Här önskar jag att tiden ska gå fort. Jag vill att han ska växa upp, börja krypa och börja gå. Det är så mycket roligare då! Jag är verkligen ingen bebismänniska. Jag tycker egentligen inte alls att det är så underbart att vara hemma med en liten plutt. Folk slänger ur sig kommentarer som ”Njut, tiden går så fort!” Tacka fan för det kan jag känna då. Jag längtar tills Loke är äldre! Viking är fantastiskt rolig att vara med, uppfostra och busa ihop med. Men Loke är så liten. Så liten. För liten. Kände samma sak när Viking var under året, men då visste jag inte heller någonting. Klart att det har sina små ljusa stunder också med att ha en liten bebis, men jag tycker att för och nackdelar inte drar riktigt jämt ändå. Första året hade jag gärna spolat förbi. Eller åtminstone kört på fastplay. Säkert många som inte håller med mig, men jag står fast vid vad jag tycker och jag vet att det är ok. Och bäst av allt, jag vet ju att Loke blir äldre. För varje dag som går blir det roligare. I princip. 

 

En sväng inom symässan hann det bli också. Fick äntligen träffa Teres som står bakom Delatezz och de fantastiska fina tygerna från Michas Stoffecke.Hade som tur var med mig pengar kontant, så jag hade en gräns över hur mycket pengar jag max fick bränna. Köpte förstås upp hela högen, så kom hem med en tom plånbok men rikligt med underbara tyger. Nu ska här sys till pojkarna först och främst! Första rundan ligger och snurrar i tvättmaskinen nu. Längtar!

Ikväll blir det middag ute med gamla väninnor, ska bli skönt med lite tjejsnack och god mat. Igen. Just nu behöver jag verkligen paus så detta kommer också lämpligt.

Allas tid är värdefull!

Har äntligen skurit färdigt en dregglis i varje tyg jag har i mitt tygskåp. En konstig grej jag fick för mig att göra efter första gången jag massproducerade ett stort gäng dregglisar, och då var det inte ens i närheten så många som det är nu. När ska jag sy ihop dessa har jag tänkt? Oavsett blir det ett roligt (till en början åtminstone) projekt som kan sysselsätta mig rätt så många timmar/kvällar. Det är nästan 130st olika dregglisar i högarna. Lite svårt att veta exakt då det hela tiden tillkommer lite nya tyger, så jag har tappat räkningen. Jag har även lagt till en del "nya" tyger. Alltså tyg som jag inte lagt ut på sidan förut, spillbitar eller andra småstuvar som jag kommit över och använt för eget bruk. Blir först till kvarn på dessa då de är i begränsad upplaga. Kan avslöja redan nu att det finns både smurfar, grodor och en och annan klätterapa i olika färger. Jag kommer att använda fleece till baksidorna då det av erfarenhet har absolut bäst uppsugningsförmåga. Jag har heller aldrig upplevt att det blir för varmt kring halsen. Många andra som syr barnkläder använder sig också av samma material. Jag kommer troligtvis även att gå över från kardborreknäppning till tryckknappar också. Det sparar inte pengar men definitivt tid. Jag får helt enkelt väga för och nackdelar där, men det blir ju knappast inte fel med tryckknappar heller, och det känns kul att kunna erbjuda det då det dessutom efterfrågats från några av er. Jag kommer givetvis fortfarande att sy kardborreknäppning, men då på önskemål om detta. Dregglisarna kostar 50kr/st alt 3st för 130kr.

  
Jag har även sett över min prislista, räknat noga på material, storlekar och inte så mycket på tiden det tar att sy, och har grundat på det ändrat lite bland mina priser. Senaste året har jag dessutom mest köpt hem tyger av de lite dyrare varianterna, de som slutar kring 200kr/m inklusive fraktkostnader. Detta gör förstås också att en liten höjning blir relevant. Hoppas att folk har förståelse för detta, men hoppas samtidigt att det inte ska märkas alltför mycket heller. Att sy för mig är att rensa huvudet på tankar, får mig att koppla av, återhämta ny energi och kraft. Men jag vill inte riskera att gå minus på det jag skapar. Min tid är lika värdefull som någon annans. Även om jag trivs framför symaskinerna så lägger jag ner mycket arbete, tid och omsorg på allting jag skapar. Det vill jag att du ska kunna se när du sedan får din vara.
Att jag väljer lite dyrare tyger är delvis för att jag kan, för att det önskas, samt för att motiv och kvalitet på dessa tyger är helt underbar. Man får helt enkelt vad man betalar för när det kommer till tyg. Många av dessa tyger är även ekologiska vilket såklart är värt en slant extra bara det! Jag känner ändå att jag har ganska så bra koll på olika återförsäljare och letar såklart hela tiden efter billigast leverantör när jag ska beställa. Samtidigt vill jag kunna erbjuda samma pris till dig som kund oavsett om det är ett "billigt" tyg eller ett lite "dyrare". Detta innebär för mig att jag ena gången inte gör någon större vinst, men andra gången så gör jag. Detta påverkar enbart mig och är inget som du som kund ska behöva stå för. Jag vill kunna erbjuda alla tygerna och du ska bara välja och vraka bland de du gillar bäst. Bra va?!

Det kostar att vara snäll!

Viking är så otroligt snäll mot sin lillebror. Han hämtar napp, leksaker, startar spelmobilen till honom och försöker alltid att hjälpa till. Om han är ledsen kommer Viking springandes och berättar att Loke är ledsen osv. Han sa häromdagen till dagisfröknarna att ”det är min Loke” medan vi vinkande hejdå. Loke ska vara med överallt och Viking går ofta fram och pussar, klappar eller vill ligga ner bredvid honom. Det är så fantastiskt vacker att se! Viking vill bara väl med sin lillebror. Han är så stolt!

Dock kan det ha sina nackdelar också. När Viking varit duktig och gått på pottan brukar han ibland få en liten present. Det kan vara en leksak, eller en godbit. Senast så fick han några rispuffar i choklad efter att han självmant bajsat på toaletten. Jag kan avslöja redan nu att denna händelse inte handlar om att någon äter bajs – såsom i tex detta inlägget här! Nä, detta var bara Viking som var snäll och ville dela med sig av sitt godis, men till en bebis på 4 månader som enbart dricker mjölk. Hm… jag var till och med i samma rum när det hände. Barnen satt vid köksbordet, men jag stod med ryggen mot och ordnade med kvällsmaten. Plötsligt känner jag att något är fel. Det ringer en varningsklocka på något sätt. Jag vet inte såhär i efterhand om Viking kanske har sagt ”Loke smaka” och detta har min hjärna snappat upp utan mitt medvetande? Jag vänder mig i alla fall om och ser att Viking matar Loke med chokladpuffarna. Loke hostar till och jag kör in fingret och lyckas gräva ut tre stycken puffar, lagom stora att sätta i halsen flera gånger om. Gulp! Hjälp! Ingen skada skedd i alla fall och Viking fick en snäll förklaring till varför Loke inte kan äta något annat än mjölk. Att han är för liten. Dock bultade hjärtat på mig och jag insåg snabbt hur fort allting kan gå. Även om jag var med i rummet så räckte det med att titta bort i ett par sekunder för att en ”olycka” skulle kunna vara framme. Min älskade Viking som bara ville vara snäll!

Vädret har varit och är fortfarande underbart denna helgen. Känner ny lust till massor av saker. Härligt med lite vår i luften.
Veckan som gått har spenderat med massvis med fina människor. Något litet varje dag, som små guldkorn i vardagen. Kommande vecka ser likadan ut. Fullt upp med nöje, fikor och trevliga små händelser. Nästan lite väl mycket emellanåt. Finns inte så mycket utrymme för egentid. Men å andra sidan fylls det sociala kontot på till max och det kan jag leva länge på.

Detta har jag hunnit färdigt med sen senast. Ett klädset i glada lejon som från början var tänkta att bli en present. Men Viking ville så gärna prova kläderna och han passade så bra i dom att han helt enkelt får behålla dom. Till och med Nille tyckte att de var fina, han brukar egentligen inte vara så förtjust i övermycket färg eller sådanna här "galna" kombinationer. Men döm själva, jag blev i alla fall otroligt nöjd och Viking är såååå stolt. "Mamma sytt, osså tröja, titta! Osså byssa! Fin!" Det värmer i mammahjärtat att höra. Så jag antar att jag få börja klura på en ny present eftersom denna blev så poppis.

 

 

 

 

 

Äntligen leverans, och en liten kärleksförklaring!

Äntligen kom mina namnlappar. Beställda sen i början på december. Som jag har väntat och längtat. Första omgången försvann i posten då paketet inte var skickat rekommenderat, väldigt tråkigt. Men det löste sig i alla fall och jag har nu fått en laddning på 1000 lappar. Bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

Hann färdigt med sista onepiecen till en smurtokig tjej häromdagen. Nu har jag inga direkta väntande beställningar, vilket också är väldigt skönt. För första gången på väldigt länge har jag tid att faktiskt bara sy åt mig själv och barnen. Det är en konstig känsla, lite befriande samtidigt som jag ändå älskar att sy åt andra. Men Mars månad börjar redan fyllas på med saker att göra, måsten samt nöjen, så kanske lika bra att NiViLo får ligga på is ett tag. Tiden är ju väldigt knapp! Jag är ibland rädd att jag glömmer bort familjen och vännerna över syendet. Jag vill ju fortsätta känna att det är roligt att sy, inte att det är ett måste, ett tvång och en stressfaktor. Jag är livrädd för att ett "företag" kommer ta ifrån mig glädjen i det. Men som jag skrev i tidigare inlägg, inget vågat inget vunnet, fast jag tror ändå att jag ska avvakta lite. Låta det ligga och gro i tankarna ett tag innan jag verkligen sätter spaden i marken och kör igång "for real". När jag väl bestämmer mig för att satsa så vill jag också göra det fullt ut, det är nog där problemet ligger just nu, att tidsbristen gör att jag inte har möjlighet att göra det fullt ut. Hm...

Igårkväll kom Cess förbi på lite sen middag. Vi lagade risotto med svamp och sparris och åt maten i lugn och ro efter barnen hade somnat. Fantastiskt mysigt. Passade även på att ha lite tända ljus på bordet. Som avslutning på en fantastiskt skön kväll köpte vi biljetter till Sweden Rock Festival. Kommer bli helt underbart! Missade förra året då jag var gravid med Loke och kände inte riktigt att jag ville vara där en gång till med illamående och andra gravidkrämpor. Nja, en hårdrocksfestival är inte riktigt rätta miljön för en gravid kvinna kan jag känna. Året innan dess var Viking 7 månader och hemma med pappa vilket funkade bra. Året innan det hade jag redan köpt biljett när jag fick reda på att jag var gravid med Viking. Det funkade bra det med, jag var bara i vecka 12 när festivalen ägde rum, men är som sagt inget jag skulle vilja göra om igen i det tillståndet. Men men, nu är jag fit for fight, ej gravid och lagom peppad på att få festa loss till grym musik med underbara människor.
Jag kan ju tillägga för alla som tycker det är märkligt att jag åker på festival när jag samtidigt har två små barn att ta hand om, att den stora faktorn i det hela är sambon som verkligen "tjatat" på mig att åka. Jag har velat och velat just för att jag inte vill lämna honom ensam med två, men han har inte en enda gång bett mig att stanna hemma. Så länge ekonomin tillåter bara. Han vet hur kul jag tycker att det är och vill gärna se mig åka igen. Han vill inte att jag ska känna mig hindrad över att vi har barn. Fantastiskt fin kille jag har, inte sant!! Sen Loke kom har vi blivit mer och mer måna om att den andre i förhållandet ska må bra och få egentid. Jag tror det är viktigt, eftersom det tär ganska mycket på en som människa och person att vara förälder till mer än ett barn. Det blir liksom ett helt annat tempo. Nille är duktig på att "skicka iväg" mig när han ser att jag håller på att gå under. Han ber mig åka ärenden att tex handla och inte komma hem förrän efter barnen somnat. Han låter mig ligga kvar i badet och tar och lägger båda småttingarna så att jag kan få lite lugn och ro. Han städar, han fixar och han lyssnar alltid när jag behöver kräka av mig hur jobbigt allting är och hur förbannat trött jag är. Han är mitt stora stöd och jag är så tacksam över att jag har honom!