Jag vill stanna kvar!

Mys, vilken härlig avslutning på en jobbig dag. Tänkte bara kort uppdatera lite innan jag kryper ner i sängen. Är fortfarande sjuka hela familjen. Feber, hosta, halsont och täppta näsor. Bortsett från Viking, hans näsa rinner som en öppen kran, och han har fått sår runt omkring den på grund av att vi har torkat honom så mycket. Jag smörjer hans näsa i smyg på natten när han sover så att det inte ska bli ännu värre.

 

Besiktigade bilen idag, den gick inte igenom. Suck. Ett datorfel som vi har reparerat men som ändå tydligen ligger kvar. Bilmeckanikern har nollställt och bytt vad som behövdes, men det räckte tydligen inte. Känns onödigt. Vi har lagat men får göra om igen. Suck!

Har ett berg tvätt som jag försöker jobba mig igenom här hemma. Allt möjligt består det där berget av... nyköpta tyger, gardiner, lakan, nya kläder som ska tvättas innan användning, gamla kläder, handdukar etc etc. En liten bit i taget.

Nille köpte en förstärkare för våra julklappspengar, han har tjatat om det i mer än ett år. Han är nöjd. Jag köpte en Stormtrooper klocka i lego-utförande till mig själv. Jag är också nöjd. Bara en nolla (0) i priset som skiljer sakerna åt. Nåväl... pengar är till för att användas. Min söta stormtrooper håller mig numera sällskap på sybordet. Trevligt värre!

Jag har inte fått tillfälle att sy alls under kvällarna senaste tiden. Bortsett från den veckan vi varit borta över jul förstås (då var maskinerna hemma). Det känns oerhört tråkigt att aldrig få tillfälle att sy, och det stressar mig en del med då jag har väntande beställningar som ligger. Samtidigt vill jag ju hinna med att sy åt barnen också. Dock lyckades vi ikväll med att lägga Loke ungefär samtidigt som Viking, dvs kl 19:00. Viking på sitt rum och Loke bäddade vi till i ena soffan i vardagsrummet. Perfekt tillfälle för mig att sy, eftersom vi annars somnar Loke i vårt sovrum, vilket också är mitt syrum. Hm... det går aldrig att han sover där samtidigt som jag ska sy. På dagen går det utmärkt, men inte på kvällen. Då är det ju faktiskt meningen att det ska vara tyst. Men som sagt var, idag, ikväll har jag haft massor med sytid. Och se vad jag lyckades hinna med. En klänning i lila dinosaurier i ca strl 86, samt två mössor i dubbelt tyg, också i dinosaurier. Nu kan jag nöjd gå till sängs. Jag har fått lite ny energi när jag fått leka med mina maskiner.

Imorgon är det årets sista dag. Jag har blandade känslor över att lämna 2013. Nästa år håller många härliga saker i kalendern åt mig, men även ett par tråkiga. Det gör att jag helst av allt vill stanna kvar här och nu. Nu när jag känner mig nöjd.

En dag. Eller en "halv".

Torsdag 21:00: Trött. Båda barnen sover och jag vill sy, men är så fruktansvärt trött. Feber har jag också. Vi är dunderförkylda hela familjen. Jag bestämmer mig för att i alla fall sitta en liten stund vid symaskinerna och koppla bort stress och sjukdom. Jag är lyckligt ovetandes om den väntande natten.

Torsdag 22:00: Viking vaknar med feber. Han får vatten och flytande Alvedon. Han är ordentligt förkyld och har hostat hela dagen, nu kommer väl toppen av infektionen med feber. Jag går och lägger mig efter att jag varit inne hos honom. Loke ska dock ha mat så jag matar honom först, rapar och försöker få honom att komma till ro. Det tar tid…

Torsdag 22:45: Loke sover äntligen och jag kan nu lägga mig ”på riktigt”.

Torsdag 23:00: Viking börjar gråta och gny ifrån sin säng. Nille springer in och ut för att trösta honom i ungefär en halvtimme.

Torsdag 23:45: Nille lyfter in Viking till vår säng och går själv och lägger sig. Viking kommer inte till ro. Vi tar ny temp som visar att febern har stigit. Han får då Ipren också, men sover oerhört oroligt. Rullar rundor i sängen. Av och på med täcket. Byta kudde. Ligga nära mamma, ligga nära pappa. Kan inte bestämma sig. Jag lägger mig och klappar/stryker och försöker få honom att lugna ner sig. Han ligger still och blundar. Efter 20 minuter slutar jag för att själv sova, då börjar han gny igen och fäktas. Han ska ligga på tvären med fötterna i mitt ansikte och huvudet på Nilles kudde. Det GÅR INTE att somna. Även om han nog sover egentligen, men han vägrar att ligga still. Vet inte hur länge detta håller på, men jag hinner inte blunda länge innan Loke börjar skrika…

Fredag 02:30: Loke börjar skrika. Han är hungrig. Viking är inte lika varm längre, men ligger fortfarande inte stilla. Jag går upp och gör mat till lillebror som vid detta laget skriker så att Viking vaknar på riktigt. Jag matar Loke samtidigt som Viking sitter i sängen och gråter. Nille tröstar.

Fredag 03:00: Loke har ätit upp och sover igen. Jag lägger mig ner och försöker sova.

Fredag 04:15: Jag får nog av Vikings oroliga sömn och säger till Nille att jag måste få sova om jag ska orka ta hand om två sjuka barn imorgon, samtidigt som jag själv är sjuk. Vi bär tillbaka Viking till hans säng igen, för jag är övertygad om att han sover bättre där utan diverse störmoment. Han somnar direkt. Babymonitorn visar inga utslag… han ligger med andra ord stilla. Pust!

Fredag 05:30: Loke börjar gny och jag vaknar till. Väcker Nille eftersom hans alarm inte har ringt. Dags för honom att gå upp och jobba. Jag tröstar Loke och får honom att somna om och sova vidare.

Fredag 06:30: Loke börjar gny och sedan skrika. Nu är det dags för mat.

Fredag 06:45: Matar Loke i sängen samtidigt som jag hör att Viking börjar vakna.

Fredag 07:00: Loke sover vidare efter matning och jag försöker övertala Viking om hur mysigt det är att ligga kvar i sängen och gosa lite. Han lägger sig i sängen men vill leka med min mobil. Jag lägger den åt sidan och säger att batteriet är slut. Protester och gnäll uppstår och jag ger tillslut med mig och vi går upp tillsammans.

Fredag morgon och förmiddag: Efter en rent ut sagt helvetisk natt, kokar jag en hel kanna kaffe som jag sedan fyller upp i en termos. Energi i plåtflaska, nummer ett för att överleva dagen som komma skall. Viking tömmer resterna av sin chokladkalender under tiden som jag tömmer diskmaskinen. Jag känner att det inte spelar så stor roll eftersom han ändå är för liten för att förstå ”en om dagen fram till julafton”. Vad är tiden för honom?
Jag gör en macka till honom som han tar en tugga av och sedan vill han inte ha mer. Han vill ha medicin, men tempen visar ”bara” 38,3 så jag låter det vara så. Bättre kroppen får jobba mot förkylningen tänker jag.
Vi får en ganska lugn start på morgonen i alla fall. Vi busar tillsammans i hans ”riddarborg”. Ett tält som han fått av faster.
Snart vaknar Loke och jag går för att ta upp honom, byta blöja osv. När han är färdig går jag ut i köket där Viking står på en stol och har plockat ut alla kött och grönsaksbuljongtärningar ur sina förpackningar och börjat öppna dem. Vi lägger tillsammans tillbaka det som räddas kan i kartongerna och jag föreslår att vi ska kolla lite film. Det vill han och han vill se ”monster”. Jag sätter på Herkules och går sedan för att hälla upp dagens första kopp kaffe. Viking hjälper mig att hämta Lokes babysitter så att han också kan kolla på ”monster”. Loke sitter nöjd i sittern, men Viking har redan slutat bry sig om filmen. Istället har han hämtat en låda full med lego och verktyg som han häller ut över golvet framför Tv:n. Jag överväger att säga till honom när jag ser honom komma gåendes med lådan, men tänker att det ändå kommer bli stökigt under dagen. Dessutom vill jag gärna få dricka den där koppen kaffe.

När jag senare matar Loke i köket springer Viking in och öppnar kökslådorna. Han tar fram en sax som han vill använda för att klippa upp den stora 10kg säcken med kattmat som han släpat fram och lagt i hallen. Jag lyckas (heja mig) övertala honom om att lägga tillbaka saxen i lådan igen. Han tar då sina egna matbestick och går därifrån. Ok, tänker jag. Harmlöst. När Loke ätit upp går jag ut för att se efter Viking. Jag hittar honom då grävandes i kattlådan med kniv och gaffel. Jag vänder om direkt och lägger ifrån mig Loke i sängen. Sedan tar jag ett bestämt tag om Vikings midja och bär in honom på toaletten där jag tvålar in hans händer och skäller på honom. Han vet. Han VET att han inte får leka med kattlådan. Jag kunde se det i hans ögon när jag upptäckte vad han höll på med. Det är inte första gången jag säger till honom om kattlådan.

Efter den noggranna handtvätten sätter jag honom i hans säng och ber honom ”stanna där” tills jag lugnat ner Loke, som vid det här laget legat och skrikit sig röd i sängen. Jag lugnar honom med napp och snuttefilt. När jag går för att se efter Viking igen är han faktiskt kvar på sitt rum. Dock har han plockat ner den lilla krukan från fönsterkarmen och plockat av samtliga blad från den stackars växten. Kvar i sin hand håller han en liten pinne med ett rotsystem och en jordklump. Resten av jorden ligger nere bland stråna i ryamattan. Bladen har han fint samlat ihop och lagt på lära-gå vagnen. Jag säger ingenting. Tar jordklumpen ifrån honom och går och häller upp en ny kopp kaffe.

Det börjar bli dags för lunch och jag värmer upp lasagne till Viking. Loke får samtidigt för sig att han också är hungrig och börjar skrika ifrån sovrummet. Viking gnäller och är säkerligen vrålhungrig med tanke på att han inte åt någon frukost. Jag värmer självfallet lasagnen så att den blir tokhet och måste stå och svalna. Prioritera! Jag gör mat till Loke och lyckas prata med mig Viking in i sovrummet så att han får vara med under tiden lillebror äter. Det är svårt att prata ”tid” med Viking. Jag förklarar så pedagogiskt jag bara förmår att lasagnen är för varm så vi måste vänta annars bränner man sig. Vänta. ”Vänta” finns inte i hans vokabulär. Inte heller ”sista”. ”Sista” kan vara hur många gånger som helst. Det är ett ord han tar till när han vill något riktigt mycket. Tillexempel när vi var i stugan för någon vecka sedan och jag på kvällen öppnade en öl (som jag förvisso aldrig hann dricka) ville han ”Ha den”. ”Nej, Viking du får inte denna.” ”Smaka”, sa han då. ”Nej, älskling du får inte smaka denna!” Sen kom det ”Sista!!” sa han och pekade med ett finger så som jag själv brukar göra när jag verkligen menar att detta är ”sista” gången osv. Lustiga unge, du är i alla fall inte dum.

I alla fall så lyckas jag på något sätt få mat i barnen samtidigt utan att ”dela” på mig och efteråt somnar Loke nöjd och belåten. Viking leker med kaffekapslar på köksgolvet medan jag häller upp femte (?) koppen kaffe och tittar på. Ovanpå kylen står flertalet lådor med kaffekapslar som Nille fått i födelsedagspresent av mina föräldrar. Viking får en låda att leka med. Och en ”sista” låda. Och en absolut ”sista” låda. Bara för att jag ska få dricka min kopp kaffe… 

Snart är det dags för vila och jag lägger Viking i sängen utan att han protesterar. Han dricker lite vatten och somnar sedan lugnt och stilla. Loke sover fortfarande. Jag fyller på med mera kaffe från min stora termos. Sätter på en tvättmaskin och slår på datorn för att betala några räkningar som måste betalas. Njuter av tystnaden. Njuter så galet mycket! Tröstar mig med att jag knappast är ensam om att ha det kämpigt. Viking är inget överaktivt barn, bara väldigt påhittig och busig. Det är ett gott tecken. Loke är väldigt snäll och lugn. Han sover mycket. Jag är lyckligt lottad, det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara ännu kämpigare. Ändå måste man få kräka ur sig lite ibland. Få klaga på att det är jobbigt. På att man inte orkar mer. Såklart är det betydligt jobbigare när man inte själv heller mår bra. Så jag gör inget fel i att längta efter att Nille slutar jobbet. Idag längtar jag extra mycket. Idag är det fredag. Dock är jag så trött i kropp och huvud, av feber, förkylning och barnen, att jag nog får hoppa den efterlängtade julfesten som är ikväll. Jag längtar bara efter sängen just nu… och efter Nille.

Smurfar, Hypnos och Kosmos!

Sista julklapparna är färdiga och nu tar jag ”semester” ifrån symaskinerna. Lite i sista minuten då vi åker till landet på lördag. Imorgon är det julfest på mitt jobb. Det ser jag verkligen fram emot. Få träffa alla underbara kollegor igen, äta god mat och mingla runt. Vara ”mammaledig” på riktigt som jag brukar säga.

Vi har de senaste dagarna varit kattvakt åt lillasysters katter då hennes lägenhet för närvarande inte är beboelig. Två små tokiga ragdollkattungar som heter Kosmos och Hypnos. Våra egna katter är nog världens snällaste och har i princip välkomnat dessa två ”främlingar” med öppna armar (läs: tassar). Zeke och Kosmos fann varandra direkt och är nu bästa kompisar. Äntligen en annan katt som också har oändlig energi, som Zeke kan springa rundor i lägenheten med. Och tusan vad de har sprungits. Fram och tillbaka i hallen. Först kommer Zeke med den andre efter sig. Svansarna står högt. Sedan rusar Kosmos tillbaka och Zeke efter honom. Inte ett fräsande eller annat tecken på bråk, bara två knasiga filurer som leker lattjolajban. Underbart att beskåda. Till och från har det dock känts för mycket. Speciellt när man ser katter var man än vänder blicken. Kosmos är dessutom ordentligt busig och hittade snabbt vår stora kruka i vardagsrummet där han grävde ner sig. Sedan hivade han ut jord med sina tassar så det blev en fin liten hög på golvet. Viking tyckte det var jätteroligt och plockade upp jorden och lade den på hans traktors släp. Sedan körde han ut jorden i resten av lägenheten. Mycket uppskattat! Jag gav upp (som vanligt) där jag satt i soffan och beskådade allting samtidigt som jag matade Loke. På kvällen körde vi storstädning och sedan tryckte jag ner hela Vikings traktor i krukan så nu får där inte plats någon katt längre. Problemet löst.

 

 

 

 

 

Anledningen till att Elvis ser så lustig ut är för att hon blivit rakad. Hon har en tendens att få otroligt mycket tovor och får därför åka till "frisören" någon gång om året för att ta bort det värsta. Vikings kommentar när han såg henne efteråt var oslagbar. "Heeest" utbrast han! Nej, älskling det är bara lilla Elvis, jag vet att hon ser konstig ut, men inte ser hon väl ut som en häst?! Hm...

Dessa två luvjackor har jag sytt åt pojkarna i julklapp. Är så otroligt nöjd. Har länge velat göra vars en till dom i matchande smurftyg och äntligen är de färdiga. Valde en himmelsblå velour till utsidan och vita (!) kantband och muddar. Egentligen vill jag inte ha vitt då det lätt blir smutsigt, men det blev så himla rätt till dessa jackor. Nu har jag två riktiga smurftröjor till mina små smurfar. Viking fick gröna smurfar och Loke fick lila, storlek 98 respektive 68.

Osthyvlar och vitlökspress!

Julen närmar sig med stormsteg, lika snabbt som den är här är den över igen. Kanske lika bra när man ändå inte har någon julstämning. Känns som om listan för vad jag vill hinna med att göra bara blir längre och längre för varje dag som går. När ska jag hinna ikapp?
Häromdagen distressade jag Lokes fötter och gjorde små ”tassavtryck” på ljusa papper. Tänkta som minnesbilder som jag ska scrappa med. Senare. Någon gång. Har insett hur viktigt det är att sätta av tiden ibland. Om tillfälle ges att sy, pyssla, se en film eller annat rogivande så ska jag ta chansen, för man vet inte när den kommer igen. Som nu tex. Loke sover, det står disk i köket, tvätt på torkstället, tvätt i torktumlaren, sängen är inte bäddad, leksaker, kläder, prylar täcker golvytorna i stort sett i alla rummen. Men… jag sätter mig istället med en kopp kaffe och tänker att jag ska blogga lite. Kopplar bort alla måsten och krav. Jag tror det är avgörande för att inte gå under. För helt ärligt, jag hade kunnat städa hela dagarna utan att det för den delen hade fått fortsätta vara rent.
Dock måste jag sanera ett av våra skåp i vår tv-möbel idag. Nille hittade nämligen en gammal nappflaska där inne igårkväll. Fylld med något som troligtvis en gång har varit mjölk. Mums! Behöver jag ens säga att det luktade? Fy tusan! Någon (Viking) har öppnat och stoppad in den där bland alla dvd-filmerna och sedan stängt dörren igen. Han gör sådär ibland. Tar saker och lägger dom på platser där de glöms bort och ingen hittar dom. Tandborsten är ett sådant exempel. Den hittade jag inuti leksaksspisen häromdagen. Osthyvlar är en annan pryl som har en tendens att försvinna. Varje morgon hör man Nilles frustrerade stämma: ”nu är alla jävla osthyvlar borta IGEN”! Sen dyker de upp igen bara för att nästa dag vara borta på nytt. Saknar även min vitlökspress… den är fortfarande inte återfunnen.

 

 

Loke är vaken en hel del på kvällarna och oftast inte på så bra humör heller. Detta gör att mina symaskiner får vila en hel del. Ibland hinner jag med att sitta en halvtimme/timme men ofta får jag inte mycket gjort då. Jag har ändå valt att släppa på beställningsstoppet från och med januari. Istället har jag uppfört ett kösystem och kommer enbart att påbörja en beställning åt gången. När denna är avslutad går jag vidare på listan. Jag börjar inte sy något förrän jag hört med kunden om beställningen fortfarande är aktuell. Det kan ju ev behöva ändras storlekar också eftersom det tar lite längre tid för mig att bli färdig numera. Som plåster på såren när jag inte hinner sy så har jag valt att ta hem två favoriter igen. Det underbart söta Bambityget samt Bilar från Disneyfilmen ”Bilar”.

Vill även lyfta fram att jag numera mest sköter tyguppdateringar och annat jag sytt i min grupp på facebook. Du hittar den här -> NiViLo. Jag har för avsikt att ha kvar bloggen, men den uppdateras mera sparsamt just nu. Om du inte har facebook och är intresserad av något jag sytt eller vill se tyger osv så mejla mig så hjälper jag gärna till.  

"Tänk om" jag åt en gräddtårta!!

Ibland får jag lite galna tankar. De flesta känner säkert igen sig i detta och om inte så är det väl bara jag som är lite knasig. Men då får jag bjuda på det. I alla fall, ibland tänker jag att jag bara ska släppa kontrollen helt. Låta följdeffekterna få uppkomma och låta känslan av det förbjudna att sjunka in. Nu menar jag inte så illa som det kanske låter, utan jag ska försöka dra några exempel. Alla har väl sett Pippi Långstrump äta en gräddtårta? Att äta en gräddtårta för kanske 10 personer helt själv och med händerna, är att bryta mot det normala och det som kanske anses vara allmänt hyfs. Att äta en gräddtårta som Pippi gör är att göra något galet. Att släppa på kontrollen och låta det bli som det blir. Strunt samma vilka konsekvenserna blir, och strunt samma om det inte är så man gör. Jag har alltid velat äta en gräddtårta helt själv sen jag var liten och såg Pippi göra det. Men det är galet och har förblivit något man bara "tänker göra" och faktiskt aldrig skulle göra på riktigt. För vem gör så? Inte normala människor i alla fall. Det är sådant man bara pratar hypotetiskt kring. En gräddtårta är visserligen ganska harmlös, men ibland har jag fått galna tankar som mer är som plötsliga infall. "Tänk om" tankar. De kan låta ungefär såhär: (i bilen) tänk om jag bara skulle gasa för att se hur fort jag kan köra? (i båt) tänk om jag bara skulle hoppa ner i vattnet? (i sängen) tänk om jag bara skulle skita i att gå upp idag? (i köket) tänk om jag bara skulle ta och slänga denna tallriken i golvet?
Ok, jag ska väl erkänna att några av dessa förslag låter ganska extrema, men jag vill bara poängtera att det är tankar. Dessa "tänk om" tankar får nog de flesta människor, men de kommer och går och man lägger nog ofta inte ens märke till att man tänkt det. Men en gräddtårta...

"Vad gjorde du igårkväll?"
"Jag köpte en stor gräddtårta som jag åt själv med händerna. Jag började gräva i mitten och kladdade med grädden överallt."
"...okeeeej....!"

Jag vet inte om det är för att man fått barn som man börjar lägga märke till sådana "tänk om" tankar lite extra. En viktig del av barnens utveckling är just att ifrågasätta. Så, jag har låtit Viking få göra sådär som man normalt sett inte gör, vid ett par tillfällen. Ett exempel ur vardagen är när Viking upptäckte margarinet som jag måttat fram till matlagning och plötsligt ville smaka på. Först tänkte jag säga "Nej" för man äter ju inte smör sådär. Men istället lät jag honom ta hela biten på 175g och känna, klämma och slutligen försöka stoppa hela smörbiten i munnen. Han upptäckte och jag ville inte förstöra för honom med "det är inte så man gör".
Ett annat exempel var när han ville ta ketchup till maten själv. Jag såg kladdet framför mig och förberedde mentalt för ett ordentligt bad och grovstäd av köket. Men lät honom. Han klämde nog ut halva flaskan ner i tallriken innan han glatt slängde flaskan ifrån sig och tjöt "MYCKEE!! Mycke kiffi!!"
Sista exemplet handlar dock om mig själv (sen vågar jag nog inte skriva mer för ni lär tro jag är helt knäpp i huvudet då). Vi hade ätit middag och Nille stod och plockade med diskmaskinen. Vi retades med varandra och skämtade om diverse saker och plötsligt hade jag "hotat" honom med att kasta mitt vattenglas på honom. Ett tomt hot mina vänner. För inte skulle normala människor göra så? Han fortsatte duka av från bordet och jag försvann bort i tankarna på Pippi och på gräddtårtan. Sakta reste jag mig från bordet och gick lugnt fram till Nille, som stod med ryggen mot mig. Intet ont anande tömde jag hela glaset iskallt vatten i nacken på honom. Han skrek till och snodde runt medan det rann nerför ryggen på honom. Ja, ända ner i kalsongerna. Jag hade gjort det man inte gör, vilket inbjöd till ett mindre matkrig där jag blev offer för hollandaisesås på armar och ansikte. Det var lätt värt det. Det gav mersmak, att gå emot normen av det normala av hur man ska bete sig. Nästa "tänk om" kanske jag faktiskt ska utveckla. Nästa gång någon frågar mig "vad jag gjorde igår" ska jag svara, jag åt en gräddtårta...

Skål för storvinsten!

Första advent! Jag har glömt vad jag skulle skriva... som vanligt. Hm...

Ikväll är det konsert i Danmark. Volbeat ska spela och jag ska dit med pappa. Härligt! Jag har längtat. Nille har tagit ut pappadagar för morgondagen så att jag säkert kan gå ut och festa utan att behöva oroa mig för att ta hand om två barn dagen efter. Att jag sen inte heller har druckit på över ett år kan ju också vara bra att ha i åtanke. Jag är nog inte den bästa föräldern imorgon.

På onsdag åker jag med mamma och lillasyster till Ullared. Behöver lite smått och gott till hemmet, spara pengar samt bocka av en och annan julklapp. Jag förstår inte vart dagarna tar vägen? Det finns ju tusen saker jag tänkt göra men som aldrig får utrymme i min kalender. Lite ångest över det har jag allt... Be om hjälp är inte heller något jag gärna gör. Jag behöver ingen hjälp. Däremot är avlastning alltid uppskattat, som när svärfar eller svägerska erbjuder sig att hämta Viking på dagis. Det är otroligt uppskattat och oerhört lugnande för mig. Det är ett projekt att hämta eller lämna barn på dagis. Det tar betydligt mer tid än jag hade kunnat föreställa mig, och ändå kan jag inte förklara hur det kan ta den tiden det tar. Man måste nog få uppleva det själv för att förstå. Är ytterst tacksam över att jag har dom i mitt liv, och för att de ställer upp för mig och barnen.

Loke är ständigt förkyld. Eller, nja. Hans näsa varken rinner eller är täppt men han hostar ännu. Han har mycket slem i halsen och en seg hosta som besvärar honom. Det är jobbigt för oss alla. Men han är ju nummer två och lär bli smittad av Viking och oss andra om och om igen. När hans tid för dagis kommer lär han ha ett immunförsvar bättre än oss allihop i alla fall. Något positivt ska väl komma utifrån detta lidande.
Loke har troligtvis också kolik. Inte sådär fasligt svår utan en mildare variant. Nästan var och varannan eftermiddag/kväll skriker han. Ibland i timmar, ibland i perioder om 20 minuter som sedan åtföljs av 5 minuter lugn och ro och sedan börjar det om igen. Det är svårt att tillfredsställa honom och man blir tillslut helt rådvill. Ingenting hjälper. Magmassage, Minifom droppar, mat, blöja, rapa, fisa, ändra ställning, gunga, vagga, rygg, mage, sidan osv. Han skriker och jag gråter. Man blir maktlös och det är förfärligt frustrerande att inte kunna trösta honom. Det är tur att vi är två. Det är en jäkla tur att vi är två. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Nille när det är som tyngst! Babyskrik är nog det värsta ljudet som finns!
Detta tär ju såklart på oss. På vår energi, ork och på vårt förhållande. När dagarna är tillräckligt intensiva så längtar man efter kvällen och att få vila. Viking somnar som tur är ganska lätt. Hans läggningsprocedur tar sin lilla tid, men det är ju inget ovanligt. Man ska varva ner, kanske bada, borsta tänderna, byta om och läsa saga. Han ska pussas på, stoppas om och gullas med ett par gånger innan han tillslut somnar på egen hand. Andas ut. Känner tystnaden lägga sig som ett varmt täcke. Man drar en lättnadens suck. Vågar man ens tänka att man kanske kan sy lite, kolla en film eller hitta på något? Nej! För sedan är det dags för Loke att börja skrika. Men, jag ska var ärlig och säga att vi har lugna kvällar också. Bara det att det inte finns någon garanti. Vi vet inte hur kvällen kommer att se ut (eller låta) och det kan kännas oerhört frustrerande efter en intensiv dag. All vidare planering är att strunta i. Det är han som leder oss. Det är han som avgör om vi ikväll får vila, spela lite spel, kolla en film eller sy ett par byxor/tröjor. Eller om vi får stå och vagga, gunga, trösta och gråta utan effekt i ett par timmar innan man själv stupar till sängs. Livet är numera som en trisslott, fast med något bättre odds. Vi vinner ändå ett par gånger i veckan. Och ikväll har jag dragit storvinsten... Det ska jag skåla för! Och pappa med förstås!