Lyxbadrum, Lathet & Bildbomb!

Slängde precis min systemkamera i golvet. Det var INTE meningen! Jag var för lat för att resa mig och ta en kudde i soffan bakom mig, så istället slet jag tag i första bästa jag fick grepp om och drämde därmed kameran i golvet. Den får ligga kvar där tror jag. Kan ju ändå inte göra något åt det om den skulle vara sönder, och just nu sitter jag helt perfekt på rumpan.
Skulle sätta in sladden till granen innan jag sjönk ner här, jag menar det är mysigt med en tänd gran nu när snön ligger tät utanför. Men den jäkla granen barrar bara man ser på den och smidig som jag är fastnar jag mer eller mindre med huvudet i grenarna (också för att jag var för lat för att gå runt granen där jag kommer åt bättre, men då hade jag behövt lämna soffan) och trädhelvetet tömmer ungefär ett kilo barr ner i nacken och i håret på mig. Det går INTE att skaka av sig utan borrar sig in i min kalufs totalt. Härligt, då sitter man här i soffan, lat som få och med huvudet fullt av skog. Yes! Lathet – Smidighet, 1 – 0.

Tänkte bildbomba lite från stugan, för minneskortet hann jag åtminstone få ur kameran innan den fick sin flygtur. Mamma och pappa har förresten världens finaste badrum! Lyxbubbelbadkar med musik och mysiga ljus i vattnet. Stora panorama fönster med utsikt över dammen bakom huset där rådjuren ofta går och betar. Underbart!

Bus med moster!

 

 

Till och med Loke vågade sig fram till tomten!

 

 

Loke var mycket intresserad av gosedjurs-dinosaurierna han fick av Moa & Dennis.

 

Ett pedagogiskt snickeri-set från farmor var en klar favorit bland julklapparna!

Även om Loke fick en egen röd bobbycar så var det roligast att åka på storebrors släp.

 

 

 

Det fantastiska badrummet, med alla vackra detaljer. Vasken som är gjord ur en stor sten, vaskbordet som mamma och pappa själva har designat och skapat, pappa som kaklat och Nilles som dragit el.

Vill förresten även passa på att berätta att jag syr lite igen. Detta gäller främst mössor och dregglisar och så länge Nille fortfarande har semester. Då kan jag lättare få tid framför maskinerna utan att behöva stressa. Så säg gärna till om du önskar något, så ska jag säkert hinna med det. Sydde ett gäng mössor till familjen som jag tog med upp till stugan. Lät alla få plocka vilken/vilka de ville och det blev mycket uppskattat. Har saknat att sy just mössor! Kom på försent att jag skulle tagit foto på samtliga, men här är några utav dem i alla fall.

Idag var vi på rutinultraljud. Kände igen barnmorskan från sist, det var hon som hade gjort rutinultraljud när vi väntade Loke. Trevlig tant, fast kanske inte världens bästa på att ta fina bilder. Hon körde rally med kameran på magen och det blev bara snabba tittar på diverse kroppsdelar. Krabaten sparkade och rörde sig massor och det var riktigt häftigt att se sparken på skärmen samtidigt som jag kände den i magen. Som en 3d upplevelse kan man kanske säga, haha? Allting var fint och såg friskt ut. Hematomet fanns kvar och vid det här laget så lägger vi ju ungefär lika mycket pengar på blöjor till barnen som bindor till mig. Inte jätteroligt, men jag mår annars väldigt bra och det gör krabaten med och det gör mig bara tacksam! Som min känsla och många andras så visade det sig stämma, och vi väntar alltså en liten flicka. När barnmorskan berättade det blev jag jätteglad men fick också en plötslig skräck-känsla. En flicka!? Hjälp, det känns ju ungefär som att börja om på nytt! Samma känsla kände jag när jag först fick veta att Viking var en pojke. Hjälp, jag kan ju ingenting om pojkar typ. Det ska bli oerhört spännande att få träffa henne, få se hur hon ser ut och att hon kan berätta för oss vad hon vill heta. Namnen blir sällan som vi planerat, Viking hette Sebastian i magen och Loke hette Vilde, så vad denna tös slutar upp med det får framtiden utvisa.
Nu ska jag be Nille hämta lite chips till mig, soffan är fortfarande alldeles för bekväm. Latheten segrar igen! 

Omaka par, Utrotningshotade dagar & Nappar!

Håller till på landet hos mina föräldrar. Har varit samlade hela familjen och myst framför granen och Kalle Anka på storbildsduk. Ätit fantastisk julmat, fastän jag måste erkänna att jag inte alls är en sådan person som är speciellt glad för denna mat. Midsommar, påsk, jul och andra högtider innehåller ju samma sorts meny, skillnaden är att julmusten heter påskmust istället osv. Vi är rätt tråkiga på det där med mattraditioner kan jag tycka. Även om maten var god, så är den ju faktiskt ganska trist. Vi har dock ett par andra familjetraditioner vad gäller maten. Dagen innan julafton äter vi tex alltid thaimat. Vi gör hemmagjorda vårrullar, både veganska/vegetariska och med kött, och två olika nudelwooks med cashewnötter, chili och ja, lite annat smått och gott i. På julaftonskvällen äter vi bakad potatis med diverse tillbehör. Själv är jag så typiskt tråkig att jag bara äter potatisen med smör och salt. För mig är det lika gott som när de andra kränger på lök, räkor, oliver, gräddfil och annat i sin potatis. Dock äter jag alltid skalet, och det gör ju såklart ingen annan än jag.

Att klä på barn är nog något av det mest tidsdödande som finns. Det tog mig varken mer eller mindre än 20 minuter att klä på båda barnen deras ytterkläder, då vi skulle ut och leta julgran i skogen. Först har den ena ungen bara en strumpa på sig och under tiden jag får på den andra strumpan så har busfrö nummer två dragit av sig sina strumpor. Jag häftar snart fast plaggen på fötterna alltså. Är så förbannat trött på omaka par och kalla fötter, samt ungar som går och strör små klädesplagg efter sig vart de än går. Men, det är väl inget unikt? Tror barn föds med ett genuint hat emot att ha kläder på sig, i alla fall på fossingarna. Så är det nog! Och bebisar som är för små för att själva lyckas peta av sig sina små strumpor, de har ett medfött glidmedel på foten som gör att alla strumpor i princip ramlar av foten bara man tittar på dom. Förstår inte ens hur det är möjligt? Men ca 40% av mitt kvitto från ullared utgörs av strumpor! Det är fan statistik på svart och vitt som man inte kan blunda för!
Men, ok det är ju inte alltid man behöver ta på barnen lika mycket kläder som precis nu under vintern. Det finns ju dagar (de få dagarna) där man i princip bara kan öppna dörren och gå ut. Men de dagarna är utrotningshotade och håller sällan sitt löfte om att man "inte kommer frysa", för nog fasiken kommer det en regnskur eller så drar solen på semester och man står där helt plötsligt och har fet ångest över att man inte tog med sig en varmare tröja. Lär man sig till nästa gång? Nej!
I alla fall, nu på vintern är det så galet mycket kläder som skall på att man verkligen får koncentrera sig på att inte glömma något. Fleecekläder, strumpor, overall, täckbyxor, fuskpolo, vantar, mössor, kängor. Alla har olika färger, storlekar och användningsområden och även om det för någon är världens självklaraste sak så innebär "att klä på barnen" för mig massor utav stress. Jag avskyr det! Jag fattar inte heller någonting när det gäller skalkläder, regnkläder, täckbyxor, underställ och andra irriterande påhitt och benämningar. Vad är bäst? Vad är vattentätt? Vad är vindtätt? Vad andas? Vad håller i tvätten? Vad blir för varmt och vad blir för kallt? Varför kan man inte bara enas om ett universalplagg så alla vi stressade föräldrar slipper slita vårt hår för att vi inte vet vilka kläder som lämpar sig till vilket klinat? Typ ett plagg som har alla funktioner och kanske alla storlekar. Något magiskt och skitbilligt! En året runt outfit!! Eller så flyttar vi till ett varmare land... det blir nog lättare. För helt ärligt, det tog längre tid att klä på barnen än vad det gjorde att gå ut i skogen och hugga en jävla gran! Kändes ju verkligen lönsamt. Visst fan frös man ändå, trots att man tömt hela lagret med vinterkläder där hemma. Suck!

Viking gav sina nappar till tomten på julafton! Han var så duktig och tomten belönade honom med ett extra stort paket som innehöll ett blått släp till hans bobbycar. Denna lycka! Nu är det andra "natten" utan napp på ingång och jag är beredd på värsta "återfallet" och skrik, men (peppar peppar) det har än så länge gått förvånansvärt bra. Eftersom jag inte sitter vid min vanliga dator får det bli bildbomb så fort vi kommit hem istället. Nu ska vi strax äta kvällsmat, också det är nog unikt för vår familj, att vi äter sent. Förbannat sent, klockan 22-23 på kvällen. Men mammas mat är värd att vänta på, och det finns en viss njutning att få äta middag i lugn och ro utan barnen. Helt lätt värt det!

Nutella, Proteinpulver & Patetiska Plättar!

Igår skulle jag göra plättar för första gången i mitt liv. Hade en bild av hur de skulle smaka och se ut, baserat på minnen från min egen barndom. För något år sedan fick jag även ett riktigt plättjärn som väger flera kg, minns inte vilket material det är, kanske gjutjärn? I alla fall, nu skulle oskulden bort och det äntligen användas. Fy tusan vad svårt det var. Plättarna brände lätt och jag kunde inte få loss de små asen ifrån järnet utan att fullständigt hacka sönder dom. Vågade inte använda en metallgaffel för jag misstänkte att jag skulle få ångra det bittert om jag försökte. Tog istället en av barnens plastgafflar från IKEA, men det var lika svårt och dessutom smälte ju fanskapet. När Nille kom hem hade jag gömt de ”färdiga” plättarna under massa folie, men började faktiskt få kläm på tekniken mot slutet. Lyckades göra EN sats som blev skitsnygga (om jag får säga det själv) och sen hördes ett litet klick och allting blev kolsvart! Strömmen hade gått! Viking gav ifrån sig ett vrål på toaletten, livrädd såklart, och om han inte hade hunnit kissa så gjorde han nog det på stört när allting svartnade. Nille konstaterade snabbt att det inte fanns någon ström i hela Oxie och att det med andra ord inte fanns så mycket för oss att göra. Så vi tände massor av ljus istället och jag var tacksam över att maten åtminstone precis hunnit bli färdig. Det blev en mysig middag faktiskt. Man slapp ju se all mat som hamnade på golvet och på andra ställen där den inte skulle vara, och för att inte nämna de misshandlade plättarna, de fula slamsorna slapp vi också se. Tur i oturen kan man säga, första gången jag gör plättar, och misslyckas, så slipper vi åtminstone att se fiaskot. Båda barnen verkade gilla det och Nille likaså, själv motsvarade de ju knappast mina gamla barndomsminnen men jag var lättad över att de ändå gick hem. Nästa gång blir jag nog inte räddad av strömavbrott så håll tummarna för att jag lyckas bättre då.

Jag har börjat må ganska så bra nu. Sådär som man läser i gravidtidningar, appar och böcker att man ska må under andra trimestern. Inga direkta krämpor, förutom blödning, men det lär jag få dras med ett tag till tyvärr. Huvudvärk har jag massor av, men det går att behandla med Panodil också som tur är. Efter Ullared fick jag även lite ont i höften, fogarna som börjar kännas av, men det är ändå inte i närheten så illa som jag hade det med båda pojkarna. Känns så himla skönt att få må ”bra” för en gångs skull. Illamåendet är nästan helt borta, kräks bara någon enstaka gång och då beror det oftast på för lite eller för mycket mat. Hetsätning är inget att rekommendera, men svårt att låta bli när man gått hela dagen utan ordentlig mat. Därför det finns Nutella! Det tillfredsställer min akuta hunger på några sekunder och jag kan överleva resten av dagen. Mums! Jag kollade instagram när jag stod i köket och fick direkt upp bilder på bekanta eller vänner i träningsoutfits och burkar med proteinpulver eller annan hälsokost. En å annan naken överkropp med spända muskler och 12 pack syntes också, det hör väl till. Själv körde jag ner skeden i Nutellaburken för femte gången och berördes inte ett dugg. Jag behöver ingen ursäkt, och om jag skulle haft en skulle den nog låta något som följer ”för att det är så jävla gott”! När kvällen kommer och jag får tid till annat finns det inget i världen som skulle kunna få mig att sätta mig på en träningscykel eller ut och springa några varv runt kvarteret. Skulle jag springa något överhuvudtaget skulle det vara till affären för att köpa mer Nutella. Men helst hade jag övertalat Nille att göra det åt mig. Jag är inte överviktig, men har heller aldrig brytt mig om träning. Jag springer efter mina ungar istället, och när jag inte har hand om dom så jobbar jag på hotellet där man inte heller sitter still. Jag imponeras över de människor som kan viga sitt liv eller en del av sin vardag åt träning och faktiskt se resultat utav det, men jag skulle själv aldrig kunna bli den personen. Tur vi är olika! Jag hoppas bara att de som tränar så hårt ändå är stolta och lyckliga över sina kroppar, precis som jag är med min fastän jag aldrig går till gymmet!

Fikade med två andra mammor häromdagen, hemma hos bästa Aldijana. Mysigt, även om det var stundvis mycket skrik och kaos, så är man ju van vid det vid det här laget så det bekom nog ingen av oss egentligen. Skönt att man är mer avslappnad. Minns hur spänd och nervös jag var när jag nyss hade fått Viking. Allting hängde på att han var på gott humör och att jag hade orken till att hitta på något. Skrek han gick jag verkligen inte ut. Så annorlunda det är nu. Visst det är aldrig kul med skrikiga barn som är på dåligt humör, men det stoppar mig inte längre. Den enda som stoppar mig är jag själv. Är mamma på röv-humör, då är det bäst för alla om jag håller mig inne!

Ullared, Tourettes & Preggosaurusar!

Jag har trott ett par veckor att jag känt krabaten röra sig i magen, och visst har det säkert varit så också, men inget slår ändå den där första buffen där man man utan tvekan VET att det var från det lilla livet. En fantastisk känsla! Två små puffar fick jag till och med, efter varandra, när jag satt i bilen påväg hem från Ullared med min finaste Natalie vid ratten. Jag blev så lycklig, lättad och chockad att jag bröt ut i gråt. Natalie stämde också in för hon är lika gravid och hormonell som jag, faktiskt så är det bara drygt 1 vecka som skiljer oss åt nu. Det är jätteroligt! Vi är två preggosaurusar som håller ihop! Hon väntar också sitt tredje och har två pojkar sen innan, precis som jag. Hon har nyss fått reda på kön (fast det avslöjar jag inte här) och jag kan knappt bärga mig tills vi också får veta vad lilla krabaten är för en. Inte för att det spelar någon roll men det är ändå så otroligt spännande! Min känsla säger att det är en flicka som lurar där inne, men skulle ändå inte förvåna mig om det var en pojke till.

Ullared var som en härlig, energiboost weekend! Tjejsnack, shopping, fika, två hela dygn utan barn (!!) och män (!!). Jag längtar redan tills nästa gång. Vi bodde över på motell, ett lagom stort rum med sköna bäddsoffor och våningssängar, samt ett stort badrum med dusch! Liten köksvrå fanns till och med, med kyl, frysfack, kaffekokare och microvågsugn. Billigt och bra, och helt underbart härligt att få komma iväg. Natalies söta mamma var också med och bättre sällskap än vår lilla trio kunde man inte önskat sig. Det gick så himla bra, kändes familjärt, naket och öppet. Avslappnat och roligt. Natalie är som hon är och skrek högljutt "BAJS" inne på barnavdelningen när hon upptäckte två gosedjur i form av "kiss och bajs", de andra föräldrarna vände sig frågande om, men ingen sa något. Vid ett tillfälle "råkade" hon även skrika "KUK" rakt i ansiktet på en annan kvinna på avdelningen för hemtextil (var nog en filt som var dyrare än hon tänkt sig) och jag fick ursäkta kvinnan med att Natalie typ har Tourretes. Hennes mamma är precis lika galen och härlig har jag fått uppleva. Först gör hon världens roligaste vurpa i snön (jodå, det snöade faktiskt där uppe) när vi är påväg till en pizzeria, senare på kvällen börjar hon oroa sig över en tallrik med små dessertostar som hon köpt och packat ner i bilen. I och med snöovädret blev det bara läge för att snabbt slänga in alla shoppingpåsarna från dag 1 i bilen, det blev alltså inte så organsierat som vi hade tänkt oss. Men men, dessa ostar... bara de inte hamnat längst ner i en påse, då skulle de vara totalt mosade. När vi shoppat färdigt dag 2 och lastar in i bilen hittar hon dom, helt oskadda överst i en av hennes påsar. Vilken lättnad hon kände! Men lyckan blev inte långvarig, för den tossiga mamman lade upp ostarna på biltaket under tiden som vi packade in resten av påsarna och sedan glömde hon såklart bort dom! Jag led lite med henne då faktiskt, även om det var hysteriskt roligt.
Är så tacksam över att de bjöd med mig på denna "resa". Det var verkligen precis vad jag behövde, och samtidigt så himla smidigt, nu är alla julklapparna fixade, barnen har nya ytterkläder och overaller, vi har nog tandborstar så det räcker tills barnen flyttar hemifrån och likaså med schampoo och fryspåsar. Inga onödiga köp, om man bortser ett stenhårt mobilfodral som jag inte kunde ta tassarna ifrån, samt en påse popcorn. Helnöjd mamma här alltså! Wihoo!!

Idag har vi även firat vår älskade lille Viking, som inte alls är så liten längre. Han fyllde 3 år idag och det känns helt otroligt! Otroligt att tiden gått så fort, men samtidigt känns det som om han alltid funnits hos oss. Fast det är nog bara för att det är omöjligt att föreställa sig ett liv utan honom. Finaste Viking!

Morgon vs. Morgon!

Försökte mig på att jämför några smågrejer över hur jag kunde ha det en morgon innan jag fick barn och tänkte att det kunde vara kul att se det i jämförelse med hur vardagen ser ut nu. Ja, livet är ingen dans på rosor direkt, men jag ångrar ändå inget! Är det någon som känner igen sig?

Vaknar utvilad till ljudet av fågelkvitter och solljus som sipprar in genom persiennerna!
vs.

Vaknar till ljudet av två vrålalarm från superpigga, snorhungriga och stirriga småttingar. Sol? Knappast, klockan är endast 5 på morgonen, och jag har redan varit uppe 8 gånger inatt! Skjut mig!

Doften av kaffe som sprider sig i hemmet!
vs.
Doften av två sprängfyllda bajsblöjor, som gärna har kladdat en bit ut på låren! Sprider sig fortare än något annat och slår ut alla andra odörer.

Duscha varmt och länge! Tvåla in sig, bli ren, mjuk och fin!

vs.
En snabbspolning av kiss om man råkar ha otur vid blöjbytet! När var det jag duschade sist?

Stå framför spegeln och sminka sig, smörja in ansiktet, borsta håret, frisyr, lite parfym etc. Finslipning!
vs.

Drar ett finger under varje öga för att ta bort gårdagens smink. Parfymen står och möglar i badrumsskåpet för barn och starka kemiska produkter är tydligen ingen bra kombination. Men visst är det väl charmigare om en unge doftar naturligt än påsperajad tant? Även om ”naturlig doft” omfattar en hint avföring, ett stänk banangröt samt en hel fors av dreggel! Håret tovigt och smutsigt, kanske hinner jag tvätta det ikväll efter barnen somnat, om jag orkar. Om. Jag. Orkar.

Gå igenom garderoben med snyggt vikta, rentvättade kläder och prova ut en outfit som lyfter fram formerna och som får mig att känna mig snygg, sexig och självsäker! Check!
vs.
Rotar i lådorna efter ett par rena underkläder, var är mjukisbyxorna? Innehållet i tvättkorgen har förökat sig ner på golvet, runt sängen och är påväg ut i hallen. Alla kläder spänner och sitter åt, mammafläsket är inte superhett att framhäva kanske. Lånar en t-shirt från Nilles garderob. Snygg, bekväm och självsäker! Check!

Frukost med nybakade bullar, färsk frukt och en kopp rykande kaffe! Läser tidningen i lugn och ro!
vs.
Matkrig! Smör på bordet, golvet, stolarna, i håret och på kläderna. Hamnar något överhuvudtaget i munnen kan man undra? Skrik, tjat, stress, osten lade sig på fel håll (?!) och ett utbrott är ett faktum. Kaffet antingen skållhett eller gårdagens. Sveper en Panodil med ett glas Proviva istället och är redo för dagen. Tidningen ligger under barnstolen och agerar uppsamlare!

Inga barn? Längtan.
vs.
Barn! Ett paradis med ett eget helvete. Lika lycklig som olycklig ibland, men livet har fått en mening och jag skulle dö för mina ungar. Med eller utan smör i håret! Alltid!

Bildbomb, Renovering & Hotellkärlek!

Nyss kommit hem från en kväll på hotellet. Julfika med mina finaste kollegor i frukosten. Helt fantastiskt skönt att komma iväg hemifrån, men också att få sitta vid dukat bord med helt underbara tjejer. Som jag saknat. Hela känslan av att vara där, det känns så hemma på något sätt. Tryggt, trevligt och familjärt. Söta Louise skulle klappa och mysa med magen förstås. Hon känner knappt igen mig när jag inte har mage, känns som att det säger en del om vad jag sysslat med de senaste åren, haha.
Vi spelade julklappsspelet och jag ska erkänna att det var första gången för mig. Det var riktigt roligt och det blev många skratt och paralleller mellan bananfodral och huruvida man är oskuld eller inte. Dessa tjejer alltså, jag älskar er!
Finaste Pernilla hade fixat och stått i från klockan fem på morgonen och det syntes bland annat på all fika som fanns. Lussebullar, cornflakes-choklad-påhitt (som var äckligt goda), lakrits i guldchoklad, risgrynsgröt, grädde, olika sorters sylt, vanilsockerblandning, pepparkakor, ostar och kex, glögg, julmust och självklart hade hon även beställt hem en massa Kalvin. Underbart! Nu hoppas jag bara att barnen får dagis i tid denna gången så att jag hinner gå tillbaka och jobba lite till våren innan krabaten kommer. Jag behöver det om jag ska orka bli hemma så länge till. Några har tyckt att det hade varit bättre om jag blivit hemma fortlöpande istället för att komma tillbaka mellan mammaledigheten, men det är inte vad jag önskar. Det ska vara kul att vara mammaledig, men just nu kan jag känna mig ganska less på det. Jag känner mig även till viss del berövad. Berövad på min tid med Loke. I och med att Viking inte gått på dagis denna tiden så har jag varit hemma med båda två och alltså inte fått samma kvalitetstid med Loke som Viking fick när det bara var honom. Svårt att förklara, och jag vet förstås att det är omöjligt att ge andra barnet exakt samma uppmärksamhet som första fick, för de är ju trots allt två nu. Men, emellanåt tycker jag att det är lite synd. Synd om Loke och även synd om Viking. Han frågar ofta på morgonen om vi ska till dagis. Han saknar det och det gör ont i mig att jag tagit honom ifrån det. Även om det var för det bästa i och med flytten. Försöker att se det positivt också. Loke lär sig en hel del av storebror och de två har varandra hela tiden.

Vi har julpyntat en massa i huset. Julgran, gardiner, stjärnor och ljusslingor. Jag har inte mycket tomtar och prydnader, men däremot älskar jag alla ljusen. Njuter så mycket jag bara kan. Lussebullar får jag baka var och varannan dag för här finns några riktiga bull-monster i denna familjen.

 

 

Måste visa denna bilden som jag fick skickat till mig från ett gäng mammor i Veberöd. Helt fantastisk! Alla dessa bebisar har dregglisar ifrån mig och jag blev så rörd när jag fick bilden att jag nästan började gråta. Dessa hormoner alltså. Men visst är de söta?! Har nu även fått tillstånd att använda bilden som header i gruppen på facebook, ska bara ta tag i det och byta också.

För övrigt så renoverar vi i princip hela nedanvåningen just nu. Det ska bli biorum, matkällare och pysselparadis. Förvånansvärt hur kul det är att lägga pengar på betong och klinker när man gör det för sitt egna hem. I lägenheten var det inte alls samma sak. Vi köpte tex ett nytt dörrhandtag häromdagen, då det inte finns ett enda dörrhandtag i hela huset som sitter fast (men kan bero på att de är original från när huset byggdes) och det var skitroligt att slänga iväg 200 kronor på. Blev ju himla bra och jag längtar tills nästa gång vi åker till Bauhaus för då ska jag köpa ett till. För övrigt är det väldigt praktiskt att vara tillsammans med en man som kan massor inom bygg och såklart all el. Det är ett riktigt "el-hus" vi köpt, där allting måste dras om och bytas och ordnas upp. Vissa knappar tänder lampor på helt fel ställen, uttagen är lösa och ej jordade, det går sladdar och kablar längs golv och tak i princip alla rum. Hela centralen är från stenåldern och behöver bytas och rustas upp. Allt sånt kostar! Man kan säga att Nille har att göra här hemma. Vågar knappt tänka på vad det hade kostat oss att hyra in den tjänsten. Nu betalar vi "bara" för material, och det hade jag inte heller en aning om att det var så dyrt. 

Samtliga rum har behövt putsas och muras, spåra in nya elkablar, ventilationsrör (MED INSEKTSSKYDD denna gången) och plockas av och sättas på element. Det är många fler moment än vad jag någonsin trott. Det är så lätt att bara tänka "det är ju en vägg, lägg på lite spackel och sedan målarfärg så blir det bra". Men icke. Gammal puts och en del fukt i väggarna så bara att riva ner och börja om. Men jäklar vilken skillnad det blivit och lätt värt all tid och pengar. Lätt! Vi är inte färdiga, men har kommit en bra bit på vägen. Nu önskar vi oss bidrag i julklapp så att vi kan köpa Silikat färg att måla källarväggarna med, de som är ytterväggar. Bara en sån sak, att man måste ha "speciell" jävla färg när man målar ytterväggar som är under mark, och såklart ska den vara snordyr också!

 

 

 

Hade även kalas för barnen för ett tag sedan nu (usch, känner det var längesedan jag uppdaterade). Loke fyllde ett år och Viking blir tre år nästa vecka, så valde att slå ihop det. Det blev mycket lyckat och båda barnen sov riktigt gott den natten. Då menar jag rikigt jävla bra! Borde nästan ha kalas lite oftare…