Digital Scrapbooking!

Börjar bli lite orolig över min rygg. Den säger ifrån på de mest konstiga sätt med plötslig smärta i vissa rörelser och vinklar. Ibland känns det som om det brinner i ryggen. Verkligen märkliga smärtkänslor som jag aldrig har känt tidigare. Jag har haft ont i ryggen förr men då har det alltid gått över. Detta känns mera som en oändlig nerförsbacke, det blir bara värre och värre. Något inom mig varnar att jag kanske borde kolla upp det. För tänk om det kan vara något allvarligt?

Inatt har Viking legat vaken och skrikit från klockan 02:00 till 04:30. Förkyld är han ju, men ingen feber och ingen hosta. Kunde inte förstå varför han var så ledsen inatt. Tålamodet prövades minst sagt. Tog honom till vår säng och hoppades att han skulle kunna somna där, men det gick inte. Fick tillslut lägga tillbaka honom i hans egen säng där han kunde ligga ifred. Efter många vändor upp och ner så somnade han tillslut. Han vaknade dock 06:30 igen och var superledsen. Jag kunde knappt rå för det men jag var så himla arg på honom. Kanske mest för att han skrek utan att jag visste varför och att jag inte kunde trösta honom. Frustrerad och slutkörd. Jobbigt.
Fick ställa in promenaden till centrum idag bara för det. Han är gnällig och jag är gnällig. Jag ger mig inte heller ut på så långa utflykter när han är så pass förkyld som han är. Det känns lite dumt. Får skjuta på det till nästa vecka istället och hoppas han blivit bättre tills dess.

Har beställt två bilder av en tjej som heter Sandra som sysslar med bland annat digital scrapbooking. Igår kväll fick jag hem dem. Helt otroligt fina. Jag ramlade in på hennes blogg av en slump och blev så fascinerad över hennes alster att jag var tvungen att kontakta henne. Fick supertrevligt bemötande och mycket hjälp. Så här blev bilderna. 

 

Ska printa ut dem hos en fotoverkstad i 30cm x 30cm format, men kan inte bestämma mig för om jag vill ha dem i canvas eller vanlig papp. Är tänkt att det ska bli två tavlor till Vikings rum. Vad tycker ni?
Glöm inte delta i tävlingen!

Stök och bök och bakfylla!

Viking är på stök-humör idag. Allting han får tag i slänger han iväg på golvet. Han har tömt lådor och påsar, öppnat nya blöjpaketen och slängt ut blöjorna (det ligger blöjor Ö V E R A L L T), flyttat på fjärrkontroller, skor och nycklar och gjort det fullständigt omöjligt för mig att hänga med. Jag orkar med att ha det stökigt omkring mig när jag vet att det bara är leksaker som snabbt går att slänga tillbaka i en låda, men när det är mina grejer som ligger överallt, då är det inte lika roligt längre. Känns inte särskilt meningsfullt att städa heller när jag jobbar i 190 och Viking ändå kör på fortare än ljuset hastighet. Men men, så är han också väldigt förkyld just nu och jag har inte hjärta att säga till honom. Han får roa sig med vad han känner för om så bara för ett par sekunder. Mår han bra av att hälla ut allt lego i vardagsrummet och sedan gå därifrån och ge sig på tidningarna i badrummet istället, ja då får han göra det. Är han nöjd är jag nöjd. Idag åtminstone. Egentligen blir jag som sagt tokig på att det ligger prylar överallt. Fast jag står ut. Jag kämpar på. Men när Viking höll sig upptagen i ungefär en kvart med att låsa upp toalettdörrens gångjärn med min bilnyckel (?) så passade jag på att i alla fall ta disken. Det gav mig lite ro i sinnet.

Ur kaoset här hemma har jag lyckats sortera ut lite leksaker, gosedjur och böcker som vi inte har någon användning för längre, och dessa har jag packat in i presentpapper. De ska bli julklappar åt utsatta barn i Malmö. Barn som har det svårt. Det är Passion for people som delar ut julklapparna och det har varit mycket uppskattat under tidigare år. Jag vill givetvis hjälpa till och imorgon ska Viking och jag gå och lägga paketen under granen på Renaissance Hotel där insamlingen är. Kanske har du också lite leksaker hemma som ligger alldeles ifred, och som kanske kan glädja andra barn? 

Konserten i tisdags med Sabaton var helt fantastisk. Som vanligt. Jag blir alltid lika glad när jag ser hur glada bandmedlemmarna är över att stå på scen. De bryr sig verkligen om publiken och inte bara om att spela sina låtar. Helt underbart vilken känsla det blir. Var grymt roligt att dra dit med pappa också. Han är inte den som bangar heller utan vi körde på fullt ös. Långt fram skulle vi stå och vi hade hela tiden minst en flaska öl i handen. Blev en ordentlig överraskning när vi fick se att förbandet var Raubtier, vilka också är en av mina favoriter. Perfekt uppvärming! Blev dock ganska full vilket jag fick ta konsekvenserna för dagen efter. Tur att Viking var gudasnäll den dagen för jag mådde verkligen inte bra. Nästa gång skaffar jag dock barnvakt, så att jag kan ligga och självdö lite ifred på vardagsrumsmattan, utan en unge som skrattande slår mig i huvudet med en bandyklubba. 

 

 

Och nej, jag är ingen fylle-morsa även om det onekligen ser ut som så. Jag lyckades allena att ta hand om min son, mata honom, byta på honom och själv överleva världens bakfylla. Jag är grymt duktig! Faktum är att lilleplutt verkade tycka bättre om en lite däckad och förvirrad mamma, henne kunde man ju plåga fritt utan att få skäll.

Glöm inte delta i tävlingen! 

Bortskämd!

Snart är det första december och jag är bortskämd. Fick världens bästa julkalender av mamma och pappa. The Body Shops största, fylld med gottiga produkter för kroppen. Smink, krämer, oljor, duschkrämer etc. Naturliga ingredienser, mot djurförsök och för de mänskliga rättigheterna. The Body Shop arbetar för så många goda saker och jag är världens lyckligaste som fått denna julkalender. Nille är också världens lyckligaste, han fick en julkalender med Trisslotter. Halleluja! Håll tummarna!

Vad glad jag blir över era kommentarer i tävlingen. Superskoj! Ni förtjänar att vinna allihop och jag hade mer än gärna sytt filtar till alla, fast då finns det ju ingen mening med att ha en tävling heller. Fick ett förslag på att ha Teddy på baksidan, ni vet det där fluffiga, varma och gosiga materialet. Ska kolla upp det närmre för det tycker jag verkar vara en jättebra idé. Men såklart är det vinnaren som får välja och det finns fortfarande chans att vara med. Klicka här för att delta!

Har fått superfina bilder på bebisar med kläder som jag har sytt och blir bara så glad över denna respons. Så med samtycke från deras föräldrar kommer jag att publicera en del bilder här. Jag frågar alltid om lov innan jag lägger ut något. 

Gulliga Sixten i sin gula moln outfit! Och dregglisen med förstås! :)

Sötnosen Céline i cupcake-kjolen, en riktig liten sötsak!

Rockiga Nella passade superbra i Zebramönstrat, även om mössan ännu är lite för stor.

Ikväll ska jag på konsert och se Sabaton med fina pappa. Ska bli grymt kul. Kommer att bli en helkväll med öl, grym musik och härligt umgänge. På en tisdag dessutom! Överhärligt! Jag känner mig så bortskämd just nu.

Dilemma!

Jag har haft många tankar vad gäller arbete och skola ganska länge nu. Ett ångestladdat område och jag envisas med att skjuta det längre och längre fram. Orkar inte fatta några beslut. Vill inte och kan inte. Jag vet verkligen ingenting! Har dock kommit till det stadiet nu där jag känner att jag måste bestämma mig för att jag inte ska fortsätta längre ner i denna spiral av oro och ångest.

Jag är en sådan person som gärna flyr om jag kan. Saker jag inte vill göra, gör jag helt enkelt inte. Nu menar jag inte sådant som tex att städa, betala hyran osv. Självklart gör jag ju det ändå, även om jag tror att väldigt få människor tycker om att göra det. Nej, det handlar om större saker. Handlingar där jag själv kan bestämma och fatta beslut, där är jag väldigt envis om det är något jag verkligen inte vill. Jag hittar oftast en bra lösning. Detta gör att jag inte kan lita på mig själv heller. Jag känner mig själv för bra för att veta, att jag aldrig frivilligt, kommer vilja sätta min fot på sjukhuset med benämningen sjuksköterska.

Vilka fördelar finns med att gå färdigt min utbildning egentligen? Högskoleutbildad, jovisst. Ett stort plus på CV:t. Men på vilket sätt ska det vara en fördel för mig när jag aldrig kommer att arbeta som det? Det är en falsk trygghet att slussas in i att tro att det kommer att gynna mig. Tvärtom. Folk förväntar sig att man kan. Och visst kan jag, en del, men om ett par år från nu är frågan hur mycket som ännu sitter i. Inte mycket. Man lär genom att göra och den praktiska och till viss del teoretiska kunskapen jag har, som jag aldrig kommer att använda, kommer successivt att tyna bort och försvinna. Vilken fördel ger det mig då? Kan lika gärna skriva att jag var Einstein i mitt förra liv.

Har sökt många goda råd från vänner och familj. Många väldigt olika råd och jag väljer att lyssna på dem alla. Jag har bland annat kommit fram till att det känns bortkastat att plugga i nästan tre år för att sedan hoppa av när man bara har ett par månader kvar. Visst kan jag säkert stå ut och genomlida sista praktiken, men om jag blir godkänd är en annan fråga. Och i det stora hela, vad spelar det egentligen för roll?

Har även kommit underfund med att jag inte har den blekaste aning om vad jag vill göra. Har mina hobbys, men de vill jag hålla på det stadiet. Är rädd att om jag exploaterar dessa och gör det till mitt arbete så tar jag ifrån mig själv det roliga med arbetet och dödar på så sätt mina hobbys. Knäppt, men men. Just nu handlar det om en balansgång mellan hur pass dåligt jag kan tillåta mig själv att må, för att kunna gå igenom och fullfölja utbildningen. Har jag fattat något beslut? Nej. Fortfarande inte.

Det som irriterar mig är att jag tillät mig själv att gå så långt. Varför jag inte hoppade av tidigare. Men jag var inte riktigt där då som jag är nu. Visst har jag känt hela tiden sen jag började att ”jag vill inte bli sjuksköterska” men jag tänkte så mycket runtomkring också. Jag tänkte att jag skulle vidareutbilda mig och bli specialist. Att sjuksköterska bara var en av många dörrar som skulle öppnas. Nästa steg var att bli barnmorska. Eller sexolog. Kanske en terapeut av något slag… Men nej, allting är fel. Kategorin är fel. Försöker jämföra yrkeskategorin med en flygplats. Jag har alla världens resmål framför mig, men inser att jag varken kan eller vill flyga. Istället var det ju så enkelt att bara skjuta problemen framför sig. Fly från att fatta några beslut. Fortsätta plugga på linjen eftersom det faktiskt var väldigt kul också. Även om jag i bakhuvudet hela tiden hade grym ångest över praktikperioderna och oroade mig över vad som skulle hända sen. Jag ville ju faktiskt inte bli sjuksköterska! Det visste jag om tidigt. När jag blev gravid och insåg att jag inte skulle hinna färdigt utbildningen kände jag både en lättnad och befrielse. Då fick jag plötsligt ytterligare minst ett år på mig innan jag skulle behöva fatta några beslut. Kanske var det detta som gav mig en knuff i rätt riktning. Fick mig att vakna upp och inse att jag aldrig kommer vakna upp en dag och känna ”heeej, vad skoj det ska bli att gå till arbetet/praktiken” eller ”jag lääängtar tills jag är examinerad och ska få jobba på riktigt!” Ack nej! Det gick inte att fortsätta lura sig själv. En dag satt jag i soffan men Nille och då brast det för mig. Jag var livrädd för hur han skulle tolka allt jag sa. Jag var livrädd för hur han skulle tycka om mig efter. Idiot. Men denna lättnad jag kände när jag sa orden högt och den tyngd som släppte från mitt bröst går inte att ignorera. När Nille sen bara sa att det var ok, att man får ångra sig, att man får komma fram till att det är fel yrke, även om han kunde tycka att det var ju trist att det var så sent påtänkt, då lyfte ett stort moln av skam. Det är ok.

Att berätta för mamma och pappa var nog dock det värsta. Kände mig som en stor besvikelse och mådde så dåligt inför denna bomb jag var på väg att släppa. Otroligt hur fel man kan ha ibland. Båda två stöttade mig fullt och förklarade att det var ok att ångra sig och gav själva exempel från deras umgängeskrets på folk som hoppat av både det ena och det andra. Pust.
”Men du ska väl fullfölja utbildningen!?” sa dem sedan. Så som så många andra har sagt, och jag svarar som jag hela tiden har gjort: ”Ja, det måste jag väl göra?!” Men jag känner ju mig själv. Jag känner mig själv alldeles för bra. Tyvärr. För vad kommer att hända när jag står utanför dörren och väl ska stiga in? Jag kommer vända och gå därifrån, och aldrig må dåligt över mitt beslut... 

Overaller!

Glöm inte att kika lite och vara med i tävlingen! Du kommer till den genom att klicka här -> Tävling

För att pigga upp mig själv lite har jag bestämt att allt julpynt ska fram nu i helgen. Vi har fått upp en del redan men där gömmer sig minst en kartong till i källaren. Har även packat in några julklappar och fått tankarna på annat håll. Har dessutom hunnit klippa ut en hel del mönster i tyg också. Har med andra ord skapat massvis med nya projekt som kan sätta stopp för onödiga och störande tankar.

Dessa två gosiga overaller blev färdiga under dagen. Nästan i alla fall. Det ska fortfarande sys på namnlappar (när dessa anländer) samt det ska sättas dit två namn. På den stora som är i storlek 104 ska det stå ”Weronika” och på den lilla som är i storlek 74 ska det stå ”Nella”. Lodrätt längs med sidan är det tänkt, men ska dubbelkolla först så att det blir som beställaren har tänkt sig. De är sydda i stretchfrotte som är lite tjockare trikå än vanlig jersey. Perfekt nu i mörkerkylan. 

 

. . .

Hade en av mina absolut värsta dagar på länge igår. Var på sjukhuset med Viking. Skulle göra röntgen och undersöka hans njurar. Ett heldags projekt. Sov oroligt natten innan. Nille var ute för att dricka lite öl på puben och fira att han förmodligen har fått lärlingstjänst som elektriker. Han skulle ta det lugnt med tanke på att vi skulle iväg på morgonen, men först när klockan var kvart i ett på natten så dundrade han in i lägenheten. Suck. Han mådde ungefär som en 14 årings första bakfylla dagen efter. Välförtjänt. Jag var så besviken på honom för det. Så jag fick dra tyngsta lasset och hålla ordning på allting inför sjukhusbesöket. Kände mig ensam. Väl där, sönderstressad, nervös och urtrött visar det sig att vi ska till samma byggnad som onkologen ligger i. Stannade till utanför, bara ett par snabba sekunder. Det kom över mig skrämmande plötsligt, som ett pistolskott. Hela morfars sista dagar i livet skar som en kniv in i mig och jag började hyperventilera. Var inte alls beredd på detta. Försökte tappert att hålla emot, vi var ju försenade redan, men tårarna rann okontrollerat medan jag försökte hitta rätt våning. Faktum är att hela sjukhusupplevelsen väckte alla minnen med morfar till liv igen. De grep tag i mig med fast hand, vägrade att släppa taget ens för att låta mig andas. Jag kunde inte tänka på något annat. Smärtsamma minnen, sorgliga minnen, glada minnen, allting överöste mig och jag ville bara lägga mig ner och dö. Kunde knappt prata för rädslan över vad jag skulle säga. Hatade det. Sörjde. Du hade inte min tillåtelse att dö. Jag var inte beredd. Jag vägrade inse. Nu fick jag för det. Bam!

Viking skötte sig utmärkt hela dagen. Han charmade all sjukhuspersonal, som vanligt, och när de stack honom tittade han nyfiket på. Han höll sig vaken hela förmiddagen som önskat, och somnade lagom till att han skulle läggas på röntgenbordet. Låg alldeles blixtstilla och tjejen vid maskinen fick bra bilder. Tysta, stilla tio minuters bilder. Mina tankar vandrade och plötsligt var jag med morfar igen på hans sista strålning. Strålningen som han aldrig hämtade sig ifrån.

”Även om det är jobbigt och du mår dåligt nu, så tror jag att du på något sätt blev en starkare person.” Tack för de orden. Tiden läker såren. Idag är en bättre dag. Kändes underbart att läsa kommentarerna jag fått till tävlingen. Helt ärligt, det lyfte mig lite högre upp ur denna skithåla jag lätt ramlar ner i. En grav som jag själv gräver. 

Mysig filt-frossa!!

Hittade denna pingvin-filt som jag sydde för ett tag sedan och blev med detsamma sugen på att sy en till i något annat skojigt mönster. Viking gillar pingvinfilten och filtar kan man väl aldrig få för många av heller. De behövs överallt kan jag tycka. En i bilen, en i vagnen, någon i sängen, i soffan kan man ha flera stycken, på golvet att lägga ut leksaker på osv osv. Det finns knappt något mysigare än att kura ihop sig med en filt i soffan, framförallt nu när kylen tränger sig på utanför. Jag älskar filtar!

 

 

 

Håller för närvarande på med två matchande onepiece utan huva till två små tjejer. Har dock varit mycket under veckan så har inte haft så mycket tid som jag brukar ha vid symaskinen. Ett par kvällar som har gått till annat. Tur det inte är någon stress med dessa i alla fall. Så ikväll när jag hade tid över, så slutade det upp med denna filten istället. Sydd i "landet" jersey som är av ekologisk bomull. Baksidan består av marinblå fleece och jag kantade hela filten med somrig gul mudd. En mysig filt som piggar upp lite i detta höst/vinter rusk. Den är till salu för 140kr. Enda som saknas är namnlappen, som numera är beställd men lär nog dröja ett tag innan jag får dem.

Landet filt, såld 140kr.

Fiskgratängs-lavett!

Precis lagt Viking för eftermiddagssömnen och själv satt mig med en kopp rykande hett kaffe. Så underbart. Vilken energi där finns i en sådan liten plutt, man blir helt slut själv. Jag tror att jag behöver hans vilostunder minst lika mycket som han själv gör. Det är nämligen när han sover som jag kan njuta av tystnaden, alternativt tangenternas knapprande ljud eller symaskinernas brummande. Det är som musik för trötta öron. Har bokat tvätt under eftermiddagen. Vilket projekt det är. Kånka ner alla Ikea-kassarna från byggnadsställningen, ut i kylan och ner i garaget. Massor med dörrar som ska öppnas och Viking vill såklart hjälpa till att hålla nyckeln hela tiden. Tur att han i alla fall kan gå, så numera kan han roa sig själv där nere medan mamma hänger tvätt. 

Nu blir det fart och fläng här hemma. Medan jag stod och sorterade tvätten (för fjärde eller femte gången?) gick Viking bananas i vardagsrummet. Så här fann jag honom. Får nog skaffa honom en cykelhjälm av något slag som han kan ha på sig inomhus. Känner på mig att det här inte kommer att sluta bra. Det underlättar ju inte att han dessutom totalignorerar mina ”NEJ!”, ”FY!”, ”AKTA!” och ”STANNA!”.

 

Igår var en jobbig dag för mig, rent psykiskt. Det började bra men Viking blev på dåligt humör under eftermiddagen och gnällde och grät om vartannat. Efter ett par timmar höll jag på att bli galen! Ett tag satte jag mig bara i soffan med händerna för öronen. Ungen skrek och mina tårar rann. Vad gör man? Jag kunde inte trösta, krama, roa honom eller någonting. Det bästa var nog bara att sätta sig ner en stund och andas lugnt. När Nille kom hem grät jag av lättnad. Sedan gick jag ut och käkade middag med två väninnor och han fick ta nattningen. Det var trevligt och jag fick påfyllt med ny energi. Väl hemma igen tog jag ett varmt bad och brände bort alla jobbiga och trötta tankar. Det var den dagen i korthet. Idag har Viking varit på strålande humör. Vid lunch fick han fiskgratäng och jag var helspänd på om han skulle öppna munnen denna gången, under gårdagen hade han totalvägrat alla måltiderna nämligen. Men fisk är gott, han åt livligt och vi skojade massor. Lite för friskt blev det dock för plötsligt fick jag en lavett rakt i ansiktet. En kladdig hand nersmetad av fiskgratäng. Det var inte alls trevligt. Förstår inte hur barn inte blir tokiga av allt kladd de har i ansiktet när de ska äta. Skulle vilja se hur jag själv hade sett ut om jag kladdat lika mycket som honom. Nu fick jag i och för sig ett smakprov på det… Ingen hit! Blärk!

Nu har jag förresten lagt upp en prislista med lite information om det jag syr. Ta gärna en titt där. Prislistan hittar du under kategorierna till höger, där du även hittar andra ämnen som är direkt snabblänkade till respektive inlägg här i bloggen. Vill även smygberätta att jag kommer lägga ut en ny tävling nu i dagarna, så håll utkik.

Fääärdig!!

Så blev jag äntligen färdig med en svart hoodie i storlek 110, som är till en väninnas brorsbarn i julklapp. Hela tröjan är fodrad med lila pingviner i härlig varm fleece. Kantbanden, muddarna och dragkedjan följer samma orangea färg som pingvinernas näbbar. Gjorde dock en megatabbe som jag fick stå för själv. Var supernoga när jag skulle sy på dragkedjan. Mätte noga, nålade, sydde från flera håll och kanter etc. Satt uppe en hel kväll enbart med denna dragkedja. När jag klippt av sista tråden och ska öppna tröjan inser jag förfärat att jag har sytt på helt fel dragkedja! Denna gick inte att öppna i slutet! NEJ!! Värst av allt är att detta faktiskt inte är första gången det händer. Fast första gången var det till mig själv och då brydde jag mig inte så mycket. Då bad jag pappa knipsa av en bit av dragkedjan och göra en temporär lösning. Det gjorde detsamma, det blev varken snyggt eller bra men det var bara jag som skulle använda plagget ändå, så jag lät det vara. Denna gången var det bara att sprätta upp allt arbete igen. Åh, så himla onödigt. Har jag för mycket tankar i huvudet att jag helt enkelt glömmer en sådan viktig detalj? Suck. Men oavsett så är rätt dragkedja påsydd nu och eftersom jag redan sytt på den en gång så visste jag hur jag skulle göra och det gick betydligt snabbare denna gången. Slutresultatet blev bra och jag är nöjd, även om jag var grymt irriterad på mig själv där ett tag.

Tre härliga dregglisar i blåa nyanser till en tjej som heter Maria!

Lite flickigare dregglisar till Ulrika och hennes bebis.

Blev även lite dregglisar som kommer skickas direkt imorgon bitti. Nu har jag även använt upp min sista namnlapp. Ajdå! Snart är dock Ulrika från 3exter tillbaka från semestern så det blir till att hugga henne direkt och beställa hem ett gäng till. Nu kallar sängen, godnatt!

En dag av många dagar...

Helgen var härlig och avkopplande. Som vanligt. Åt överdrivet god mat som mamma lagade. Känner mig bortskämd. Fick även tid till att klyva lite ved och det var riktigt kul det med. Tävlar med mig själv när jag gör det. Avverkar trästock efter trästock och fyller upp vedhögen. Lavar den snyggt och ser hur högen växer upp mot taket. Tiden bara rusar iväg och efter ett tag börjar jag känna i armar, rygg och lår att kroppen arbetat på gränsen till för mycket. Dags att avbryta, fast det gör jag ändå inte. Fortsatte tills Viking vaknade, då var det dags att kliva in i mammarollen igen. Blev trött i kroppen efter att den fått jobba men kände mig fylld med mer energi än någonsin. Jag vet att jag är lite udda, men det är ju så roligt. Avslappande och terapeutiskt på samma gång. Släng på lite god mat på det också. Lyckat!

Under helgen har det såklart också ramlat in småbeställningar på framförallt dregglisar. Kanonkul, men störigt när man är borta ifrån symaskinen. Vet inte hur många dregglisar jag har sytt nu, men fler ska det bli. Går på löpande band. Dock har jag på grund av dessa beställningar hamnat lite efter i mina andra större kreationer. Men det kommer. Känner bara att jag måste prioritera lite annorlunda ibland, och framförallt när det är något så litet som ska sys. Då är det bättre att göra det först så att man blir av med det.

Gick en lång promenad innan idag och träffade mormor. Hjälpte henne att komma till tandläkaren och hem igen. Var jobbigt att träffa henne. Känns i hjärtat varje gång jag går mot hennes hem. Hennes och morfars. På dörren står fortfarande hans namn och jag ser honom stå där i fönstret och vinka… Usch, jag orkar inte med det. Hur överlever man? Hur överlever hon?
Tårarna är hela tiden nära varje gång jag ser henne. Vill dock inte visa henne att jag är ledsen, även om jag ser att hon lider. Vill inte att hon ska bli påmind om morfar. Meningen är väl att hon ska få tankarna på annat håll när hon träffar oss. Barn, barnbarn och barnbarns barn. Känner mig så otillräcklig. Vill göra så mycket mer, men kan inte och detta är bara en dag av många dagar...

Tidig julklapp!

Igår åkte mamma, jag och Viking på utflykt till Gittes tygkälla och till Minnas chokladfabrik. Mamma önskar sig en onepiece i julklapp så det var ju ett utmärkt tillfälle att åka dit och titta på tyger. Som det kliade i mina fingrar. Jag som bara skulle köpa lite. Fick en tidig julklapp, ett par meter extra fick följa med hem. Min själ har blivit påfylld på nytt. Så håll utkik, för snart kommer jag att uppdatera tyglistan med ett gäng nya jersey tyger. Helt underbara motiv och färger som det ska bli så kul att sätta saxen i, haha.

Vi bor på en byggarbetsplats!

Hela dagen idag har det borrats något fruktansvärt här i lägenheten. Det har låtit så högt att jag nästan fått panik. Därför har det ordnats en massa andra ärenden som gjort att vi har sluppit vara hemma. Imorgon kommer det att väsnas lika mycket, men då åker vi till stugan så det känns inte lika jobbigt. Ska bli skönt att få komma bort, ut i friska luften och få äta mammas goda mat. Kanske blir det lite vedklyvning, det tycker jag är så himla skoj. Bada lite bastu och dricka öl, kanske hinns det med en runda svampplock i skogen också. Vi får väl se.

 

Så smidigt när man bara glider igenom bil besiktningen. Har nog aldrig hänt oss förut. Känns bra, och skönt att slippa behöva laga något för att sedan ombesiktiga bilen igen. Nu är det bara att tuta och köra.

Stängde av min mobiltelefon innan idag. Kändes konstigt men samtidigt blev jag så lättad. Ibland blir det för mycket med allting. Man ska skriva sms, man ska ringa lite samtal, man ska kolla klockan, man ska visa bilder, man ska ta bilder, man ska gå in på facebook osv. Alltid något. Blev så trött på det så jag stängde helt sonika bara av den. Pust!

Mitt 100:ade inlägg!

Jaha, då var jag uppe i 100 inlägg. Redan. Känns lite konstigt att jag har skrivit så mycket, men nästan ännu märkligare att folk läser allting. Roligt förstås, men ändå en lite konstig känsla. Ofta när jag träffar vänner, så vet de redan allting som jag har att berätta. Någonting jag vill prata om blir en upprepning för personen i fråga då denne redan har läst på bloggen. Det kan kännas lite skumt emellanåt. Fast för det mesta blir jag bara glad. Det är ju positivt! Eller när jag springer förbi någon ytlig bekantskap och personen slänger ur sig ett litet "Hej, förresten så läser jag din blogg"! Jag blir varm i hjärtat samtidigt som jag blir smått generad. Känns som om jag blottar mig, och vissa personer som jag inte visste var intresserade av mig och mitt liv, är numera flitiga besökare. Blir glatt överraskad. Men det påminner mig om hur naken jag är också. Det är ju så lätt att sitta och "gömma" sig bakom en skärm, då kan man ju skriva vad fan som helst. Det är ju så mycket lättare också, att vara ärlig när man skriver och inte när man talar med en person öga mot öga. Oavsett vad så är jag glad och det är mycket tack vare er som jag fortsätter att skriva. Så snälla, fortsätt gärna att läsa och fortsätt att kommentera.

Jag har sett att det är många som syr söta små ugglor. Likt gosedjur eller kuddar och det vill jag också göra. Ska skissa lite på en uggla så fort tiden räcker till. Hade varit en härlig attiralj till Vikings rum, eller varför inte i vårt vardagsrum? Kanske varje rum behöver en liten uggla. Dessa söta små varelser.

Städade i min pysselhörna och rensade och vek alla tygerna, så nu är det fint och i ordning igen. Uppdaterade min tyglista på bloggen också. Tog bort de som var slut och lade till några som fallit bort. Grodorna hade hoppat iväg visade det sig. Har en hel hög med tyger nu som det bara finns en liten bit kvar av. Det gör nästan ont i hjärtat när det tar slut. Jag känner mig så rik när jag tittar på allt material och det känns riktigt, riktigt tråkigt när något tar slut och jag därför inte kan sy mer i det tyget. Många av tygerna kommer och går dessutom så mycket har redan utgått hos leverantörerna. Får väl snart önska mig en tur till Gittes paradis och se om jag kan utöka min samling med lite nyheter, hehe. 

Detta vinterset blev klart nu ikväll. Ytterligare en hjälmmössa och ett par vantar. Fleecefodrade förstås och med långa, vikbara lila muddar och kantband. Till en liten Vidar som jag tror kommer bli grymt cool i denna färgkombination. Jag tycker det är jätteroligt att kombinera ihop olika färger, men det blir ofta samma stuk om jag får välja, därför är det extra roligt när någon annan väljer färgen. Ibland är det färger som jag själv aldrig hade tänkt tanken att mixa, men det slutar alltid upp väldigt bra och jag blir förvånad över hur bra färgerna passar ihop. Våga välja färg helt enkelt.

Städa i garderoben!

Tanken var att jag skulle städa bland mina tyghyllor ikväll, men som det ser ut så har jag fastnat framför datorn istället. Har verkligen oreda i min pysselgarderob så hade behövt organisera lite. Vi har en walk-in-closet i lägenheten och den garderoben har jag fått göra om till mitt skapa-rum. Ligger tyger, garn, kläder, scrapbooking, papper etc överallt, staplat längs med väggarna på stora lådor som i sin tur är fyllda med ännu mer grejer. En gång var där ordning, men nu har det smått förfallit i takt med att jag fyllt på. Det gör dock ingenting för jag tycker att det är lite småmysigt att stå och pilla bland allt mitt pyssel. Att städa i den delen av lägenheten är väldigt mycket mer lockande än att städa resten av rummen. Men att komma till skott kan vara svårt. Satt och sydde lite när jag insåg att mina namnlappar börjat ta slut. Måste beställa nya från 3exter och leveranstiden brukar vara lång. Satte mig därför vid datorn för att mejla Ulrika som hjälpt mig med designen. Jag såg då att hon tagit semester. Idag. Fan, vilken miss. Får beställa så fort hon öppnar upp igen och får hoppas att jag hinner få hem dem innan jul. Knappast troligt, men får väl hålla tummarna. Det är ju tråkigt när man har sytt ett plagg och inte kan sy på sin egen logga på det. Tröstade mig med en macka med tjockt lager med Nutella. Åh, detta sockersug! Jäkla tandläkare som förbjöd mig, då måste jag ha det.
Det blev i alla fall av ett par dregglisar till en tjej som hette Angelika idag. Hade sådant flyt, för Viking sov så länge på eftermiddagen att jag hann sy färdigt dem.

Bara barn, barn och fler barn!

Känner mig lugn och tillfreds med livet just nu. Har sopat undan vissa problem och ångest relaterade projekt under mattan. En sak i taget och tar dagen som den kommer. Försöker att inte tillåta mig att stressa. Fungerar ibland, ibland inte. Men just nu, i denna stund mår jag ganska så bra.


Var i Oxie igår med ett gäng mammor som jag lärt känna från sjuksköterskeutbildningen. Var hemma hos Maja och fick träffa lilla Theo och Nino. Sheima och Leia var förstås med och fina Anna med Edith också. Härliga mammor och barn. Leia gjorde ett försök att säga "ma-ma" helt plötsligt och mamma Sheima blev överlycklig! Vilka framsteg hon gör varje gång vi ses. Så kul att få vara med om det också. Viking och Nino som är 5 år lekte med en radiostyrd bil i vardagsrummet. Skratt och bus. Maja hade satt fram fika och en stor låda med leksaker. Vilket palats för alla små ungar. Timmarna flöt på och när det var dags att åka hem somnade alla barnen nöjda och utmattade. Så mycket intryck och liv. Jag hade själv sprängande huvudverk när jag kom hem. Kanske för mycket för mig också? Haha.

Viking och Leia.

Lite småbeställningar som blivit färdiga. En halsduk med klätterapor och gosig fleece till Vidar som föddes bara en dag innan Viking. Även ett vinterset med hjälmmössa och vantar till Nella som är två månader gammal. Använda det sista av zebraleggingsen till detta och det räckte precis, verkligen precis. Mössan och vantarna fick rosa mudd och kantband och varm fleece som fodring. Gulligt och coolt på samma gång tyckte jag.

 

Katter i taket och en färdig pyjamas!

- Viking, var är lampan?
Viking pekar upp i taket! Mamma hjärtat fylls av stolthet. Min lilleplutt börjar bli stor och lär sig att kommunicera. Underbart! Jag berömmer honom massor. Sedan frågar jag:

- Viking, var är katten? Var är kisen?
Viking pekar glatt och visar att den också är i taket, bredvid lampan. Mamma hjärtat låtsas inte om den där förväxlingen. Min son kan minsann se skillnad på en lampa och en katt. Så det så!

Pyjamasen är färdig! Som jag har kämpat med att få till dragkedjan snyggt. Hittar inga bra beskrivningar som förklarar hur man ska gå till väga. Fick utgå ifrån en köpt pyjamas som vi hade och jämförde sömmar etc, men kunde inte få det riktigt likadant ändå. Blev dock grymt nöjd med den, dragkedjan slutade upp jättebra. Men fan då, vilket jobb! Och jag lär definitivt få samma helvete nästa gång jag syr en sådan för jag minns inte alla steg eller i vilken ordning de gjordes. Suck. 

 

 

 

Jag har ju sytt med dragkedja flera gånger tidigare, men då har det varit till större barn eller till vuxna. Då tycker jag inte att det är lika noga hur man maskerar dragkedjan från insidan. Men att ha med en liten bebishud att göra är inte helt lätt. Det får inte vara någonting som skaver eller river mot kroppen då, enligt min mening. Bebisen kan ju inte själv säga ifrån att något är obekvämt (mer än att skrika och gråta) så därav lägger jag ner extra tid på att göra kläderna så sköna och mjuka som möjligt. Och nu ska jag låta som en hudlotion reklam "För de är dem värda!"

Julkorts problematik!

Satt hemma hos Elin igår kväll och pysslade. Var så skönt att få komma bort hemifrån och bara skapa och snacka. Fick klart ett album och hann även med ett gäng julkort. Jag tror att jag har gjort julkort nästan varje år sen jag flyttade hemifrån (sex år sedan) men bara skickat iväg dem kanske två eller tre gånger. Jag nöjer mig sällan, vill dekorera och göra korten lite mer och lite bättre, vilket resulterar i att jag aldrig blir klar. Så, denna gång hade jag gett upp tanken på julkort, och kanske var det just därför som jag gjorde dem ändå. Höll det väldigt simpelt och med tanken bakom att ”det är tanken som räknas”. Dock kan jag aldrig sätta punkt för vem och hur många jag ska skicka till. Det blir ofta som såhär: ”ska jag skicka till honom, så måste jag också skicka till henne, osv osv. Jättejobbigt! Jag vill ju inte att det ska bli orättvist eller att någon ska känna sig utanför, samtidigt känner jag kanske inte för att skicka till alla, men som sagt om jag skickar till person A så måste jag skicka till person B. Och person C skickade till oss förra året så då måste jag skicka till denne också. Usch, så jobbigt det är egentligen. Så mycket måsten. Kanske borde jag bara sätta ner foten och ignorera om någon släkting, bekant eller kompis hör av sig och frågar varför inte de fick något. Det värsta är att dessa samtal existerar. Ni kanske tycker jag är knäpp som bryr mig om sådant, men faktum är att man kan både hata och älska samma människa, och ibland är det lättare att bara följa strömmen än att ta tjuren vid hornen. Så slutsatsen blir att jag inte kommer skicka till alla. Tråkigt nog kommer jag inte skicka till många som jag vill skicka till, men jag kan ju inte göra hur många kort som helst heller! Dock gör detta huvudbry om ”vem som man ska skicka till” mig galen och tar lite ifrån det roliga med att skicka julkort. Så om du får ett julkort eller inte, bli inte arg och ta det inte personligt.

Nytt tyg inhandlat också. Vitt med älgar på i lite tjockare frotte-jersey. Två små onepiece ska det förhoppningsvis bli av med detta tyg. Första ska jag dock bli klar med Vikings pyjamas, börjar bli lite tomt i garderoben, så nu är den prio ett och allt annat får vänta.

Bara burken och jag!

Jag är ganska kräsen av mig när det gäller mat, men så fort det kommer till något sött så är jag hur villig som helst att prova. Nu finns det philadelphia med Marabou smak. Ett måste att testa tyckte jag. Brer ut ett tjockt lager på mackan, men måste dock säga att varje tugga man tar är en besvikelse. Konsistensen och färgen är helt underbar och man luras att tro att det smakar ren choklad, men det gör det inte. Såklart, det ska ju vara philadelphia med i bilden också, men jag vill ju så gärna att det ska smaka så som det ser ut! Detta gör som sagt att jag blir besviken för varje tugga. Men, men nu har jag provat i alla fall.
Hittade en annan nyhet igårkväll som jag också var tvungen att testa. Skickade iväg Nille för att handla bearnaise sås och nötcreme på burk. Åh, gud vilken lycka. Ville bara sätta mig ner med en sked och burken. Bara burken och jag en fredagskväll. Underbart! Inga konstigheter utan bara ren nötcreme i större förpackning. Insåg dock att det var ganska mycket socker så det växte i munnen efter ett tag. Testade imorse på mackan också, det var smarrigt, även om vi hade grovt bröd och det säkerligen är godare på vitt. Typ socker på socker. Mums!

Hade en sy-dregglisar-dag igår. Nästan alla från förra omgången är sålda så tyckte det var dags att göra en ny laddning. När Viking sov förmiddag klippte jag ut massor av dregglisar i olika tyger, mycket från spillbitar. När han sedan sov eftermiddag så sydde jag ihop alla dregglisarna. Senare på kvällen när Nille kommit hem och lilleplutt somnat för natten, fäste jag alla trådarna, sydde på märket och kardborrband. Mycket effektivt arbete. Går ändå hyffsat fort om jag gör mer än en åt gången. Ser du någon du vill ha så lämna en kommentar eller mejla mig.
De kostar 40:-/st alternativt 3st för 100:-. Portot blir 12:-.

Randig blå flodhäst. Randig orange flodhäst. Randig vinröd flodhäst.
Turkos flodhäst. Orange flodhäst.

Orange fordon. Röd/rosa apor. Grön klätterapa.
Bruna grodor. Rosa grodor.

Grön/bruna ugglor. Robotar. Lila pingviner.
Cupcakes. Rosa moln.

Ikväll ska jag hem till bästa E för att ha pysselkväll. Det var evigheter sedan jag pysslade med annat än symaskinen. Ska se om jag får gjort lite julkort och förhoppningsvis färdigt ett litet album som ska ges bort i julklapp till en viss person… Måste också bara säga grattis till E som tog sitt körkort häromdagen. Är så grymt glad för hennes skull! Det var hon verkligen värd så som hon har kämpat.

Pang! Boom! Bang!

Det väsnas ordentligt utanför lägenheten nu om dagarna. Det smäller, slår, bankar och skrapas. Borras överallt gör det också. Det är helt fantastiskt att mitt lilla monster kan sova igenom alla oväsen. Katterna var ganska stressade i början men nu verkar de ha vant sig, alternativt gett upp. Idag stänger de våra entredörrar helt och det går varken att komma in eller ut på loftgångarna. Balkongen som gäller numera. Byggnadsställningen skramlar och gungar när man går på den, läskigt men det ska ju vara säkert. Får väl ha tillit till det och komma över min höjdrädsla helt enkelt.

 

Var på Leos Lekland igår med lite fina vänner från sjuksköterskeutbildningen. Viking var väl i yngsta laget men han kunde ändå klättra och studsa på en del saker. Dumma jag skulle tvinga upp både honom och mig i en sluten rutschkana som utgick ända uppe ifrån taket. Jag blev skiträdd och skrek och Viking började såklart att störtböla. Dumma, dumma mig. Efter det var han ganska reserverad mot alla andra lekattraktioner, och så fort jag gick mer än ett par meter ifrån honom så sjönk hans underläpp och tårarna började spruta. Fega unge. Till och med bollhavet var skrämmande och lockade till fler tårar. Där rök vår tanke om att skaffa ett bollhav till lilleplutt i julklapp. Men, men bättre lycka nästa gång. Det var åtminstone fritt inträde och vi mammor fick barnslig leklust och hade väldigt roligt. Lilla Leia runt, 8 månader gammal, gjorde dessutom oss alla häpna genom att plötsligt krypa iväg. Så roligt att se när hon fattade galoppen och spärren släppte.

Har hakat upp mig lite bland mina projekt. Har nog påbörjat för mycket på en gång och det irriterar mig att jag inte kan slutföra något. Tiden är dyrbar dessutom. Svärmor kommer hit en stund idag och jag hoppas att hon ska kunna hjälpa mig med att sy på dragkedja, vilket är ett av mina projekt. Har gjort det tidigare men tycker det är onödigt komplicerat och tycker att det borde finnas små knep för att få till det bättre och lättare. Skulle bli förvånad om hon inte kan, hon är ett uppslagsverk vad gäller sömmad och har gett mig mycket goda råd och förklarat och förenklat för mig när jag inte förstått. 

Myskväll en deppig dag!

Jobbig dag idag. Känner mig urless på allt, saknar morfar och Vikings humör är inte heller på topp. Antingen är det på grund av mig som han gnäller eller så är han bara också allmänt deppig. Mitt tålamod är snart borta och det känns som om jag håller på att bli galen. Längtar tills Nille kommer hem. Vi ska ha myskväll och titta på The Walking Dead och American Horror Story. Världens grymmaste serier som jag verkligen rekommenderar för de som gillar skräck, spänning och död. Det var Nilles initiativ och bara det gör ju att det känns ännu mysigare. Han har frågat mig om hur många beställningar jag haft osv för att sen boka in en kväll då jag inte ska sitta och sy. Självklart blir det även spagetti med köttfärssås till middag också. Det är ett måste när vi vill lyxa till det. Tar med andra ord ledigt från mina maskiner ikväll.  

Träffade Micke igår. Han fick mig att må så himla bra. Sa precis det man ville höra men inte visste att man ville höra. Gjorde mig glad in i själen. Min fina vän. Vi tog en kaffe och snackade loss, sedan gick vi en längre promenad i mörkret. Vädret var ruggigt men det var ändå trevligt och vi hade så mycket att prata om.

Har blivit klar med två mössor av en annan modell. Liknande hjälmmössa tror jag det heter. Den tar betydligt längre tid att göra än den andra mössmodellen men resultatet var helt klart värt det. Dessa två mössor är till en liten flicka på 3 månader. Den vita med ugglor är fodrad med ljusrosa fleece och har svarta kantband. Den andra i rosa grodtyget har mörkrosa fleecefoder och kantades med gröna kantband. Märket NiViLo fick sitta i nacken. Viking fick prova den ena mössan bara för att jag skulle kunna vissa upp hur den ser ut på. Det blev inte riktigt rättvisa när jag fotograferade den liggandes plant. Hoppas inte lillflickan får killbaciller nu, hehe.