Hundra miljoner procent!

Mitt skrivbord är fyllt av inspirationsbilder som jag sparat ner från datorn. Saker jag vill testa, skapa eller göra liknande av. Någon gång. I framtiden.
Tiden springer ifrån mig och helt plötsligt inser man att man är närmre 30 än 20. Att Viking blir 3 år detta året, han som föddes för inte så länge sedan. Loke börjar snart att krypa, och samtidigt ser jag på Nille på ett helt annat sätt än förut. I mina ögon är han annorlunda. En man, och inte den punkaren som jag så handlöst föll för för nästan 10 år sedan. Skrämmande. Men det får en att komma till insikt med ett och annat. Saker som betyder något för en. Saker som verkligen betyder något. Vänner. Familj. Arbete. Pengar och vardag. Boendet. Har nog aldrig längtat bort så mycket som jag gjort på sista tiden. Samtidigt trivs jag så oerhört bra här i området och i vår lägenhet. Även om den numera är i minsta laget. Men det är dags. Det är faktiskt dags att ta steget. Vi letar. Och letar. Hittar något, men väljer att söka vidare. Det måste kännas helt rätt. Hundra miljoner procent rätt. Annars vågar jag inte.

Sen jag tog beställningsstopp så har jag hunnit med att sy lite nytt åt killarna. En ny lust har gjort sig påmind. Jag tycker det är kul. Men jag tycker också att det är kul att göra "ingenting". Det är himla skönt att göra "ingenting" ibland. Att få lov att inte stressa, att ge sig själv tillåtelse att titta på en film istället för att vara kreativ eller "duktig". Även om det bollas fram och tillbaka i huvudet på mig när jag väljer mellan att ta det lugnt eller dra över lägenheten med dammsugaren ett varv. Ett ständigt krig. Ofarligt. Ibland slås jag av förundran över hur jag hann med själv. Hur kunde jag hinna med allting inklusive beställningarna? Innan. Svårt att se tillbaka och förstå. Men jag vet att det går. Det gör mig stolt. Att veta att jag kan. Om jag vill.

Sömn och Sömnad!

Så trött så trött! Loke sover väldigt dåligt på nätterna. Han har slutat äta på natten nu i takt med att vi introducerat välling för honom. Dock vaknar han miljoner gånger och gnäller, gnyr eller stortjuter. Ofta räcker det med att bädda om honom, ge nappen och snutten för att han ska tystna, men bara för att göra om samma visa igen 5 minuter senare. Ibland 2 minuter, ibland 20 minuter. Det är ett himla farande från min sida, upp och ner från sängen. Kroppen är trött. Huvudet är tungt och dimmigt. Jag vill bara sova. Varannan natt vaknar han även lagom till vi ska lägga oss och ligger och jollrar och gråter om vart annat. Inte förrän vid 2 tiden sover han lugnt igen. Mitt i natten är man inte vidare stark psykiskt. Trött. Matt. Slutkörd. Jag ska erkänna att jag många gånger själv sitter där och gråter av trötthet och frustration. Men idag är det "helg". Nu får Nille ta natten, för jag måste verkligen få bygga på lite ny energi.

Jag börjar bli lite orolig över min älskade sy-hobby. Som de flesta vet vi det här laget så syr jag uteslutande allting på kvällarna, efter barnen har somnat. Detta är möjligt av den enkla anledningen att vi bäddar till Loke på soffan. Hela min syhörna med maskiner, tyg och tillbehör är nämligen placerad i sovrummet, jämte spjälsängen. Så blir det när man bor många på liten yta. Dock blir det mer och mer problem i takt med att Loke växer, men även av att det är ljusare ute på kvällarna. Vi kommer inte kunna natta honom i soffan länge till. När vi själva går och lägger oss lyfter vi såklart in honom till spjälsängen, så inte någon trodde något annat. Det är ofta någon halvtimme-timme efter det som han börjar sova oroligt. Vet inte hur vi ska lösa varken hans sömn eller min sy-tid. Jag hoppas bara att det ena inte utesluter det andra.
Jag vet att med bra sovvanor på dagen brukar ofta natten komma av sig själv. Men det är omöjligt att ha sovrutiner för Loke på dagarna. Han blir allt som oftast trött vid samma tidpunkter, men de är illa valda för de infaller ständigt med andra tider som jag måste passa. Han sover tex nästan alltid när jag måste hämta Viking på dagis, vilket innebär att jag "måste" väcka honom för att klä på samt ta med honom. Vid ett par tillfällen har jag haft barnvakt av lillasyster så jag sluppit ta med honom och han har fått sova färdigt sin vila, men de tillfällena gör knappast att vi får in en rutin bra nog åt honom. Känner mig illa fast i detta svårlösta dilemma. Förhoppningsvis löser det sig med tiden ändå. Jag lever efter filosofin att "det löser sig". Det gör det alltid!

Detta är lite smått och gott som jag i alla fall hunnit med de senaste veckorna.