Zeke har fått komma hem igen!

Zeke är hemkommen och mår mycket bättre idag. Han är mager som en sticka och ser ganska risig ut, men vi har kelat med honom till tusen och han får ta styrka med hjälp av vår kärlek. Är ändå orolig över hur dessa närmsta dagarna kommer te sig. Han hade ätit idag på Djursjukhuset utan att kräkas.
Förklaringen var en inflammerad tarmkanal som gjort honom både illamående och kräkig. Detta ledde i sin tur till att han åt mindre och mindre vilket gjorde honom uttorkad och även då förstoppad. De vet fortfarande inte varför han blev sjuk och de kan inte heller med säkerhet säga att han kommer fortsätta hålla sig frisk. En hårboll kan ha gett upphov till att problemen startade, men finns den kvar... det vet man inte. Bara att hålla tummarna!
Zeke ska få specialfoder som givetvis är R Ö V  D Y R T, lite lactulos för att smörja tarmen och även fortsätta med Pepcid tabletterna för att lugna magsyran. Det komiska var när jag fick alla papper och såg att de skrivit ut ett nytt recept på Pepcid och fakturerat mig för det också. Jag bestämde mig för att stå på mig och tog upp det med djursjukvårdaren som lämnade över Zeke. "Inte bara har jag tabletter kvar sen sist utan det blir också dyrare när ni skriver recept på ett läkemedel som är receptfritt! Skillnaden i pris är bara 10:-", förklarade jag, "men sen tar ni ju ut en avgift på 95:- för denna papperslapp. Då blir det dyrare för mig!" Detta skulle lösas och jag skulle få mina pengar tillbaka sa hon. Hon förstod ju själv att det var ganska korkat. Packade ihop oss och gick ut till kassan för att köpa fodret och få tillbaka den lilla summan pengar för receptet. Det var en principsak men jag kände nästan för att bråka lite också. Fy, fy. Personalen där hade gått hem och ingen annan kunde hjälpa oss. Stod på oss ytterligare en gång och efter en kvart kom det ut en kille för att hjälpa oss. Han kunde inte ge oss rabatt på fodret för den summan vi skulle ha tillbaka, då detta sköttes i olika system (shop vs vård), men han kunde ge oss ett tillgodokvitto. "Det kan ni använda när ni kommer nästa gång tex vid vaccination eller så..." Nille avbröt honom ganska barskt "Vi går inte hit och vaccinerar." Spänd tystnad uppstod för en sekund. Killen i kassan såg så nervös ut att jag började tycka synd om honom. Han visste inte hur man gjorde, han var ju inte stationerad i kassan i vanliga fall, förklarade han. Jag bad honom då att skriva i journalen att vi skulle ha pengar tillbaka och sen kunde jag ringa på måndag och lösa detta med ordinarie personal istället. Så fick det bli och vi kunde äntligen köra hem.
Totalsumma: En jävla massa tusen... minus en hundralapp, men jag är faktiskt, förvånansvärt, ganska så nöjd i alla fall!