Hundra miljoner procent!

Mitt skrivbord är fyllt av inspirationsbilder som jag sparat ner från datorn. Saker jag vill testa, skapa eller göra liknande av. Någon gång. I framtiden.
Tiden springer ifrån mig och helt plötsligt inser man att man är närmre 30 än 20. Att Viking blir 3 år detta året, han som föddes för inte så länge sedan. Loke börjar snart att krypa, och samtidigt ser jag på Nille på ett helt annat sätt än förut. I mina ögon är han annorlunda. En man, och inte den punkaren som jag så handlöst föll för för nästan 10 år sedan. Skrämmande. Men det får en att komma till insikt med ett och annat. Saker som betyder något för en. Saker som verkligen betyder något. Vänner. Familj. Arbete. Pengar och vardag. Boendet. Har nog aldrig längtat bort så mycket som jag gjort på sista tiden. Samtidigt trivs jag så oerhört bra här i området och i vår lägenhet. Även om den numera är i minsta laget. Men det är dags. Det är faktiskt dags att ta steget. Vi letar. Och letar. Hittar något, men väljer att söka vidare. Det måste kännas helt rätt. Hundra miljoner procent rätt. Annars vågar jag inte.

Sen jag tog beställningsstopp så har jag hunnit med att sy lite nytt åt killarna. En ny lust har gjort sig påmind. Jag tycker det är kul. Men jag tycker också att det är kul att göra "ingenting". Det är himla skönt att göra "ingenting" ibland. Att få lov att inte stressa, att ge sig själv tillåtelse att titta på en film istället för att vara kreativ eller "duktig". Även om det bollas fram och tillbaka i huvudet på mig när jag väljer mellan att ta det lugnt eller dra över lägenheten med dammsugaren ett varv. Ett ständigt krig. Ofarligt. Ibland slås jag av förundran över hur jag hann med själv. Hur kunde jag hinna med allting inklusive beställningarna? Innan. Svårt att se tillbaka och förstå. Men jag vet att det går. Det gör mig stolt. Att veta att jag kan. Om jag vill.