Första gången...

Häromdagen veckohandlade jag själv med alla barnen, för första gången. Säkerligen inget märkvärdigt för många, men allting har en ”första gång”. Natta alla barnen själv för första gången. Köra bil med alla barnen själv första gången. Åka till mataffären med alla ungarna själv första gången. Vara hemma själv, med alla barnen, en hel dag första gången. Och så vidare. Jag kan bocka av samtliga ovan nämnda ”första gången” nu, vilket känns bra föra det innebär att jag klarar av att göra det igen och igen. Det ultimata testet är att åka själv till ikea med alla barnen, men riktigt så destruktiv är jag inte. Åtminstone inte ännu.

Handlingen flöt på förvånansvärt bra i alla fall. Lite mutor tog jag till, jag är ju inte helt dum i huvudet, och det var ju som sagt ändå ”första gången”. Pojkarna är i sina respektive trotsåldrar (5år och 3år) och är extremt krävande var för sig, men tillsammans blir det som att öppna portarna till Hel. De skulle få välja var sin godissak ifall de uppförde sig inne i butiken, och de gjorde de faktiskt. På deras vis. De hälsade högljutt på alla de mötte och presenterade sig med namn oavsett om de utvalda personerna var intresserade eller ej. Vid två tillfällen höll Loke på att välta omkull ett äldre par, när han fick små adrenalinryck och rusade runt i en halvcirkel vid mejerivarorna, men så blir det väl när man är så uppspelt över att man ska få välja godis helt på fri hand. Viking stannade till och erbjöd sig att hjälpa en ur personalen att packa upp smör i en kylmonter. ”Behöver du hjälp?” ”Ska jag hjälpa dig?” och ”Jag kan hjälpa dig!” osv. Tur att kvinnan tog det som en generös gest och inte som att vi misstrodde henne över att klara av sitt jobb. Framme vid kassorna valde de sitt socker och vi ställde oss sedan i kön.

-          Tjenare mannen!! Utbrister Viking. Mannen framför oss vänder sig förvånat om, men får sedan världens bredaste leende.

-          Men tjenare hörrödu! Svarar han glatt tillbaka. Kändes som att Viking gjorde hans dag med den hälsningen för jag hörde hur han återberättade det för en annan person lite längre fram.

Pojkarna hjälpte mig sedan att kränga upp varorna på bandet och jag kände mig illa tvungen att be om ursäkt över oordningen som uppstod med streckkoder i alla möjliga och omöjliga vinklar. Kassörskan var också hon vid gott mod (som tur var), speciellt med tanke på att pojkarna kastade både ett paket blöjor och en limpa bröd i famnen på henne. Medan jag drog mitt kort stod där en äldre kvinna bredvid mig och bara tittade på mig. Hon log när jag log mot henne, sen lade hon handen på min axel, upptäckte Balder i bärselen och sa ”Det var inte illa, bra jobbat!” Stoltheten brände till lite i bröstet och det gick nog inte att dölja. ”Jag överlevde!” kontrade jag med och började sedan packa ner mina varor. Viking och Loke klättrade i och ur och ovanpå karusell-bilarna som strategiskt står placerade precis utanför kassorna. Jag hade nog stressat mig till en hjärtinfarkt om de inte vore för de där bilarna som uppehåller barnen under tiden jag försöker få ner allting i kassar i vagnen igen. Tack Ica Maxi, från djupet av mitt hjärta!  

Jag stannade till för att ta ut pengar också och under tiden tiggde Viking enkronor till tuggummiautomaterna. När han fick avslag från mig gick han på en stackars äldre man och började fråga ut honom om hans ekonomi istället. Loke sprang fram och tillbaka genom glasdörrarna under tiden. Men vi klarade det, och hem kom vi. Jag backade upp bilen på gräset på framsidan och hela vägen fram till dörren istället för att ställa den på vår uppfart, och barnen tjöt glatt över att mamma var tokig som körde bilen in i trädgården. Men hej, jag sparade säkert 30 meter och undvek samtidigt risken att barnen skulle råka springa ut i gatan under tiden jag tömde bilen på matkassar.

Idag har vi även bockat av några mindre trevliga ”första gången” moment också. Den äckelmagade bör sluta läsa nu…

Vi har avverkat en ”första gång med bajs överallt utom i blöjan” incident. Det blev Nille som fick ta den. Balder sket ner sig fullständigt i mitt knä, men eftersom jag bytt alla blöjor under dagen så gav jag givmilt bort denna blöjan till honom. Där var senapsgul skit över hela ryggen, rumpan, strumporna och hans ena hand. Ni som har barn vet nog precis vad jag menar, ni andra, frukta inte. Man får en helt annan tolerans mot bajs när man får barn. Det blir nästan lite intressant faktiskt. För bajset kan vara a och o om du ska få sova inatt eller ej, eller om du ska behöva vagga och trösta en skrikig bebis med magknip i 4 timmar en kväll eller inte. Så ja, bajs är bra och i princip alla föräldrar hurrar (och gör solhälsningar till övre makter) när ens barn har gjort nummer två.

En annan första gång, idag, som nog faktiskt är en premiär för mig, för det har jag aldrig varit med om tidigare, var att jag blev lite lagom lätt nerskvätt i ansiktet. Jag får skylla mig själv, faktiskt. Jag menar man är ju en idiot om man sätter ögat framför en pistolmynning liksom.

Sist men inte minst, när vi ändå är inne på kiss och bajs, så kan vi ju ta med en spya också. Nämligen inatt, klockan 4,00, efter jag matat Baldermannen med en hel flaska ersättning. Jag lägger honom i babynestet och han får en hostattack och spyr sedan så att han fyller hela nestet med mjölk. Det blev som ett litet badkar för honom, fast med mjölk. Kul. Sen vägrade han förstås att somna om och höll mig vaken lagom till det var dags för Nille att gå till jobb, och jag måste gå upp och börja dagen. Då. Då somnade han. Såklart.