Den senaste tiden har jag inte riktigt varit mig själv. Stundvis
mår jag bra, men för det mesta har jag känt mig ganska nere. På morgonen när
jag vaknat har jag längtat efter kvällen igen då dagen är slut och jag kan gå
och lägga mig. Som om jag räknar ner inför något. Som om jag tar mig igenom dag
efter dag i väntan på den dagen. Dagen
då allt ska bli bra.
Nille fick äntligen ordnat med sitt skrivbord igår, så nu
kan vi snart flytta in i vårt sovrum, vilket innebär att Vikings rum är på
gång. Ritade upp molnen som ska vara mallar till rummet. Blev nöjd med
resultatet.
 |
| Stora kartong ark från Panduro. |
 |
| Ritade upp tills jag var nöjd. |
 |
| Klippa klippa klippa. |
Slogs av en förfärlig obehagskänsla igår kväll. Jag hade
varit inne på Malmöfestivalen och ätit gott med en väninna och på väg till
bilen insåg jag plötsligt att det var måndag. Gick nog och tänkte på morfar
undermedvetet eftersom det var en måndag han dog på. Det var då det slog mig.
Jag tänkte genast att det var en vecka sedan, men ett gammalt minne började
göra sig påmint. Ett minne av mig själv, med fasa stod jag i köket tittandes på
väggklockan när den blev 08.00 och morfar dog. Då var det en vecka sedan. Nu
var det alltså två veckor sedan. En sjuk känsla av uppenbarelse och panik kom
över mig. Vart hade senaste veckan tagit vägen? Vad hade jag gjort? Hur kan jag
helt plötsligt bara öppna ögonen och inse att jag inte är på samma plats, men samma
dag fast en hel vecka efter? Som i en film där någon blir kidnappad av
utomjordingar och sedan återlämnad, men saknar minne av varken kidnappningen
eller vad man gjort under tiden man varit borta. Obehag. Men mina minnen finns där
och vittnar om att jag lever, men i sinnet känns jag ibland långt, långt borta.
Tur jag har bloggen och kan gå tillbaka. Men frågar någon mig vad jag har
hittat på, kommer jag att svara ärligt ”det vet jag inte!”
Jag har dessutom PMS värre än fan själv, och jag vet om det. Blir
irriterad på allt och alla men riktar det mestadels inåt. Nille får nog ta en
del skit dock. Men det får han tåla, jag har aldrig varit någon ängel och han
borde vara van vid det efter mer än 7 år tillsammans. Vill ändå säga ett litet ”förlåt”
och ett litet ”jag älskar dig” för jag vet att jag är en satkärring och ett rövhål
ibland. Punkt.
Det är det som är det konstiga; hur livet går vidare fastän man själv står still i tiden. Men det är även det som har den läkande effekten i slutändan. Tänk inte så mycket på vad som händer och har hänt, lev i nuet istället! Det är då det blir som bäst, egentligen. Din kropp är nog fortfarande i lite av en chock efter din morfar och då är det inte konstigt om det blir konstigt i huvudet, om du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaJag tror att Vikings rum kommer bli awesome. Du är så jäkla duktig på allt med pyssel! Visade nondi vad du har sytt (av det du lagt upp på facebook) och hon blev riktigt imponerad. Hon tyckte att kläderna såg köpta ut och då inte från en billig butik.
Niklas får ta din pms för han har ordentlig pms han med ibland :P Jag älskar verkligen att ni fortfarande är tillsammans och att du är en självklar del av familjen. Ert förhållande är i mina ögon det bästa som hänt Niklas (och då resten av familjen) med allt vad det innebär (dvs VIKING!!).
Det kommer bli bättre, det lovar jag dig. Säg till om jag kan göra någonting.
kramar*
Tack fina du!! Du har rätt om att leva i nuet. Ska försöka tänka så istället. Hälsa Nondi och tacka. Är hon intresserad av något babyplagg vet hon vart hon kan vända sig! ;)
RaderaHehe, ang Nille ja, så kan han nog med ha ordentlig pms emellanåt. Tur det, så uppnår vi balans i förhållandet. ;)
Stor KRAM