Mammas mumsiga mat!

Heldag igår med Natalie. Scrapbooking för fullt som på kvällen avslutades med lite vin. Tänkte mig ett glas vin, lite avkoppling. Det brukar inte krävas särskilt stora mängder innan jag känner av det, och eftersom Nille var ute blev det jag som fick ta ansvar över lilleplutt. Alltså bara ett glas vin. Komiskt var det när Natalie kom upp med två glas lika stora som guldfiskskålar och som dessutom fylldes till bredden. Riktigt avslappnat och tjejigt. Inga män och inga ”vakna” barn. Livet är en fest.

 Var iväg på kalas idag hos kusiner där den yngsta fyllde 14 år. Glatt sällskap och brännande hett. Bil-termometern visade på 29 grader ute. Jobbigt. Vanja fick ett presentkort på en Onepiece som jag ska sy. Det blev hon mycket glad över. Hon fick välja färg men lämnade mycket upp till mig vad gäller designen. Ska fundera lite på färg och mönster till henne. Ett önskemål var i alla fall blått eller turkost så det ska jag väl lyckas ordna. Får ge mig iväg ut och inhandla lite mera tyg. Ska även dyka ner i gömmorna i garderoben för lite inspiration. 

Kvällen avslutades hos mina föräldrar. Grillad fläskytterfilé med klyftpotatis och bondbönsås. Efterrätt var en kolapaj med röda vinbär och kanelkryddad creme fraiche. Behöver inte säga annat än att magen är mycket spänd. Tänk om jag hade kunnat laga mat som min mamma!? Märkligt hur otacksam man var när man var liten. Då kunde jag kläcka ur mig dumma kommentarer om att maten var äcklig eller visa besvikelse över att det inte var någon mat jag var sugen på. Oförskämda unge! När jag själv har lagat mat åt Viking, och han visat ointresse för det, har jag i princip velat lägga mig ner på köksgolvet gråtandes och banka knogarna i parketten. Undrar hur min mamma kände när jag gjorde äcklade grimaser? Jag har dock alltid varit väldigt kräsen när det kommer till mat. Länge har jag haft en dröm om att uppfinna en pilla som täcker samma behov som en ordentlig måltid gör. Inte bantning och sådant utan mer att man hade kunnat överleva på tabletter istället för att äta. Nu låter jag som en knarkare, jag hör det själv. Men den drömmen fick jag när jag var liten och har fortfarande. Men visst… ibland finns det heller inget som klår en riktigt god måltid. Helst en sådan där som mamma har gjort.