Ljuva verklighet!

Känns som fredag eller lördag just nu. Rörigt när jag inte vet vilken dag det egentligen är. Det innebär ju att den härliga fredagskänslan lyser med sin frånvaro, och helgen är aldrig lika skön som en helg ska vara. Blir väl så när man är mammaledig antar jag. Man är ju alltid ledig. Ledig… hah! Man är ALDRIG ledig skulle jag vilja påstå. Var ute och åt middag på restaurang inne i stan med två väninnor, har nyss kommit hem. Kanske därför det känns som helg, eftersom jag varit ”ledig” och ute?

Tänkte att jag skulle uppdatera lite eftersom jag ändå är alldeles för orolig i kroppen för att gå och lägga mig. Blir så ibland. För mycket i huvudet, då är det bra att jag kan skriva av mig lite och sen trött gå till sängs med vetskapen om att jag suttit uppe på tok för länge med påföljden att jag kommer vara dödstrött imorgon. Det blir jättebra. Skäms på mig att jag sen beklagar mig över hur trött jag är och att jag aldrig får sova ut. Gå och lägg dig istället för fan.

Fick faktiskt ett litet sms under eftermiddagen om att tygerna hade anlänt. Tog syster med och promenerade bort för att hämta ut dem. Blev glad i själen igen och ny skaparlust tog form i huvudet. 

Inatt ska vi sova första natten i nya sovrummet. Äntligen. Lägenheten är fortfarande kaos men nu är det på gång att bli bättre. Det går åt rätt håll i alla fall. Imorgon kanske jag får sätta fingrarna i lite tapet och dra ner. Minns som vi (Nille) svor över dessa tapeter när vi (Nille igen) satte upp dem. Med det i åtanke borde det inte vara så förbaskat roligt att dra ner dem igen. Men det är det. Jag älskar att riva tapet. Att förstöra. Se kaoset växa upp på nytt. Får en annorlunda känsla i kroppen som kan liknas med en blandning av rädsla och förväntan. Jag tänker ”Shit, vad gör jag!” samtidigt som jag river och fylls av glädje. Så håller det på tills det är kaos och Nille får ta över. Då är det inte lika roligt längre. Jag vill börja och jag vill avsluta, men allting där emellan ignorerar jag. Säkert på grund av att jag blundar för vissa bitar som jag hinner påbörja många projekt som sen aldrig blir av.

Hej och välkommen till kaoset!

Nu känner jag mig någorlunda avslappnad och smått stressad också över att klockan tickar på, så jag ska faktiskt avsluta nu. Börjar bli lite långt dessutom. Vill bara få sagt ett par saker till…

*Det bor en spindel under min sadel. Jag var jätterädd för att den skulle krypa in i mitt underliv medan jag cyklade. Vad skulle jag gjort då? Förmodligen kastat mig av cykeln i farten. Det hände en gång när jag körde bil och fick syn på en spindel i taket precis ovanför mitt huvud. Tvärnittade och kastade mig ut ur bilen. Mitt i gatan. Nille blev arg. ”Man kan inte göra sådär fattar du väl?!” utbrast han. Jag blev ännu mer upprörd och skrek tillbaka att ”Det var ju för fan en jävla spindel, fattar du väl att jag inte kan sitta kvar i bilen heller!!” Jag förlorade den fighten och fick gå hem, men jag vann över spindeln i alla fall. Den dog. Lova – Spindel 1-0.

*Malmö stad luktar bajs.

*Jag hatar cancer.   

*Jag hatar spindlar.