torsdag 16 augusti 2012

Loosing my mind!


Älskar reklamer som börjar med ”spara pengar genom att köpa…”. Lagom ironiskt.

Känner mig vilsen i mig själv. Som om jag har tappat kontrollen. Glömmer vardagliga saker i sådan utsträckning som jag aldrig gjort tidigare. Är så förvirrad och glömsk att det påverkar min omgivning negativt. Dubbelbokar mig, glömmer bort att jag bestämt en träff eller fika, glömmer ringa upp eller svara på mejl osv osv. Huvudet är fullt med tankar och känslor som bara rör till allting. 

Promenerade en långrunda hem till Elin idag och drack kaffe och snackade familjeliv och känslor. Mys. Viking var på bra humör och skrattade åt Elins grimaser. Hennes hund Diva var han särskilt förtjust i och hon tvättade rent honom frenetiskt. Det var Viking första ordentliga möte med en vovve. En mycket snäll sådan dessutom.   

 

Träffade mormor på eftermiddagen. Vi gick en lång runda medan plutten sov i vagnen. Det smärtade något otroligt inom mig när mormor sa att hon saknade morfar så fruktansvärt mycket och att hon längtar efter honom. Jag höll på att gå sönder. Vad svarar man? Vad gör man? Led med henne av hela min kropp och själ. Sa till henne att morfar bara sover nu och inte vet av att han är borta, och att nästa gång han vaknar så kommer mormor vara där vid hans sida.
Att gå runt i lägenheten var plågsamt. Överallt var han. Han satt i soffan mitt framför mig och han stod på balkongen och rökte. När vi skulle gå ut och jag packade ner Viking i vagnen så var han där och kramade om mig igen. Jag hörde hans röst, hans ärliga röst som sa ”var rädd om dig min tös” och hjärtat fylldes av otrolig kärlek och saknad. Varför var du tvungen att lämna oss? Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Dagen avslutades med svärmor som kom på besök. Viking fick fina presenter, som alltid, och jag fick underbara tyger och bra tips vad gäller symaskinen och mönsterbeskrivningar. Sorgen vände litet.
Efter Viking somnat kom Sandra förbi och vi började med luvjackorna. Underbart vad lite sällskap kan göra. En turbulent dag rent psykiskt men som ändå fick ett ganska bra avslut.  

4 kommentarer:

  1. Hon blev nog lite trött på hans gormande och ryckande i pälsen. ;)

    SvaraRadera
  2. Åh finaste Lova! Jag gråter då jag skriver detta, en sorg som väller upp i mig! Jag blev så berörd av dina ord, så smärtsamt det är att sakna en älskad människa. Du vet att jag tyckte så mycket om Hans! Finaste du, var rädd om dig och andas...var inte rädd då ditt minne sviker dig, du är småbarnsmamma, en underbar känslomänniska och har nyligen mist en högt älskad morfar inte konstigt att allt känns omtumlande för dig nu;) Saknar dig Lova, hade så gärna velat träffa dig/er och få pussa på Viking. Så svårt att bo långt ifrån dig.
    Ps! Vad kul att du har börjat blogga, du är duktig på att skriva, skriver roligt, intressant och ärligt om livets alla glädjeämnen och dråpligheter, det ger mersmak, jag vill läsa mer... Tusen pussar och många telepatiska kramar från faster Anna i Norrland:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anna! Det betyder mycket för mig. <3
      Kul att du gillar bloggen, det gör ju som sagt att man vill fortsätta skriva när man vet att det uppskattas av andra.
      Saknar er också, stor kram och tack!! <3

      Radera