Tack för att ni finns!

Har haft full rulle hela dagen. Började imorse då Viking vaknade 04:05. Fem över FYRA!! Åh, skjut mig. Nille var inte heller helt förtjust. Konstigt hur man på natten förvandlas till världens sämsta förälder inom loppet av 2 sekunder. Tänkte minsann inga höga tankar om knodden då inte.

Mitt uppe i renovering är vi också och lägenheten är mer kaos än mitt sinne. Det är fan illa. Tror samtidigt att det kan vara bra för mig. Får fokusera på annat än att hålla kontrollen här hemma, för det är ändå helt kört. Hade dock velat få färdigt luvjackan, har bara kantningen och tryckknapparna kvar, men det får vänta lite till. 

Träffade Anna och Maximus idag. Det var längesedan. Har saknat henne. Maximus är 10 månader äldre än Viking. Jag kunde se Viking vara som honom om cirka ett år från nu. Spännande. Det är så stor skillnad i utveckling bara på några månader. 

Vill tacka alla ni fina människor där ute som läser min blogg och som kommenterar den. Blir väldigt glad över er respons. Får nästan dåligt samvete när jag inte hunnit gå in och skriva eftersom jag vet att vissa av er väntar på uppdatering. Försöker verkligen få en stund över att skriva något varje dag. Jag behöver det själv. Det ger mig ofta ro i sinnet efteråt. Ibland blir det dock för mycket och det kör ihop sig både tidsmässigt och framför tangenterna. Jag vill inte bara skriva strunt. Jag vill skriva något som får er att tänka. Får er att reflektera. Att känna igen och att känna med. Huvudet är fullt av tankar och hade jag haft tiden och tålamodet hade jag skrivit ännu längre inlägg. Fast då hade ni kanske inte orkat läsa det heller? Hur som helst, ibland vet jag inte var jag ska börja. Det känns som att jag är sprängfylld med historier som bara väntar på att få komma ut. Men om jag successivt börjar släppa ut dem så kommer jag tillslut att rasera. Likt Pandoras ask. Tänk om jag öppnar upp mig själv, blottar mig, kommer ni då att finnas kvar omkring mig? Vågar jag det och vågar ni läsa? Inget vågat inget vunnet. Men jag är feg. Feg och trygg. Blundar för mig själv eftersom det är så mycket lättare. Det är fegt, men det är tryggt och det känns bra. För stunden i alla fall…

Vill även be om ursäkt till er som jag inte har svarat eller hinner träffa så ofta som jag skulle vilja. Tröstar mig med att jag känner mig älskad eftersom jag har så många fina människor omkring mig. Men att jag är berikad gör mig även begränsad. Önskar det fanns mer tid.

Sist av allt vill jag påminna om tävlingen som avslutas på söndag. Eftersom jag inte garanterat vet när jag får en stund över med bloggen, så vill jag inte heller sätta en exakt tid då jag stänger tävlingen. Det är med andra ord säkrast att delta nu om du vill ha en chans att vara med! Du kommer till tävlingen genom att klicka här – TÄVLING!