En dag av många dagar...

Helgen var härlig och avkopplande. Som vanligt. Åt överdrivet god mat som mamma lagade. Känner mig bortskämd. Fick även tid till att klyva lite ved och det var riktigt kul det med. Tävlar med mig själv när jag gör det. Avverkar trästock efter trästock och fyller upp vedhögen. Lavar den snyggt och ser hur högen växer upp mot taket. Tiden bara rusar iväg och efter ett tag börjar jag känna i armar, rygg och lår att kroppen arbetat på gränsen till för mycket. Dags att avbryta, fast det gör jag ändå inte. Fortsatte tills Viking vaknade, då var det dags att kliva in i mammarollen igen. Blev trött i kroppen efter att den fått jobba men kände mig fylld med mer energi än någonsin. Jag vet att jag är lite udda, men det är ju så roligt. Avslappande och terapeutiskt på samma gång. Släng på lite god mat på det också. Lyckat!

Under helgen har det såklart också ramlat in småbeställningar på framförallt dregglisar. Kanonkul, men störigt när man är borta ifrån symaskinen. Vet inte hur många dregglisar jag har sytt nu, men fler ska det bli. Går på löpande band. Dock har jag på grund av dessa beställningar hamnat lite efter i mina andra större kreationer. Men det kommer. Känner bara att jag måste prioritera lite annorlunda ibland, och framförallt när det är något så litet som ska sys. Då är det bättre att göra det först så att man blir av med det.

Gick en lång promenad innan idag och träffade mormor. Hjälpte henne att komma till tandläkaren och hem igen. Var jobbigt att träffa henne. Känns i hjärtat varje gång jag går mot hennes hem. Hennes och morfars. På dörren står fortfarande hans namn och jag ser honom stå där i fönstret och vinka… Usch, jag orkar inte med det. Hur överlever man? Hur överlever hon?
Tårarna är hela tiden nära varje gång jag ser henne. Vill dock inte visa henne att jag är ledsen, även om jag ser att hon lider. Vill inte att hon ska bli påmind om morfar. Meningen är väl att hon ska få tankarna på annat håll när hon träffar oss. Barn, barnbarn och barnbarns barn. Känner mig så otillräcklig. Vill göra så mycket mer, men kan inte och detta är bara en dag av många dagar...