Världens längsta samtal?

Hittade vår hemtelefon igår bakom soffan. Insåg alldeles för sent att det såklart var Viking som hade lekt med den tidigare under dagen. Displayen visade ett samtal på 10 timmar och 34 minuter, sekunderna tickade fortfarande. Instinktivt tog jag luren till örat och frågade ”Hallå?!”, men det var såklart ingen där. Jag lade på och hoppas innerligt att Viking inte hade ringt upp ett riktigt telefonnummer, eller värre ett mobilnummer. Vågar knappt vänta på telefonräkningen…

Sydde ett par byxor till Viking imorse i storlek 86, gick superfort och bra blev det. Riktigt pösiga och sköna mjukis med bruna muddar. Se så fint de passar ihop med luvtröjan som jag gjorde tidigare. Ett litet fritids-set.

 

Det hann även bli ett par fleecefodrade vantar och mössa till plutten också. Superbra, nu slipper han frysa. Jag är ju så svag för molnen så det fick bli samma tyg som jag gjort mössa i tidigare, fast då gjorde jag det i bara dubbel jersey. 

Varför står där en påse lösgodis i mitt vardagsrum och varför har jag numera sylt på mackan och sug efter socker? Är det så attraktivt så fort man förbjuder något? Jag antar det. Jag har skött min tandborstning, tandtråd och munskölj exemplariskt, men sockersuget är betydligt större nu när jag inte ska äta så mycket sött. Måste kanske tillåta mig själv för att kunna låta bli? Människan fungerar ibland väldigt märkligt, eller så är det bara jag. Tillät nyss Viking att få leka med toarullen, vilken han alltid jagar efter, men min teori verkar inte stämma för nu har jag sönderrivet toapapper i hela hallen. Han verkar inte förstå att om jag säger att han får göra vad han vill, så ska han inte göra det. Åtminstone inte vilja göra det längre. Han har en del att lära, haha.