Ett Sy-Paradis!

Nille har varit världens bästa pojkvän och ordnat för mig i vårt sovrum. Egentligen har vi inte plats, då vi gärna vill ha så lite möbler som möjligt, men det är svårt när man bor i lägenhet och alla prylar har sin funktion. Men eftersom vi båda var eniga om att vi behövde vårt köksbord till köksbord, så fick vi helt enkelt hitta en annan plats för mina maskiner. Min hobby har bara förökat sig från start och börjar ta större och större plats nu. Han tog därför tag i saken och letade upp ett 2 meter långsmalt bord som jag hade mätt ut. Detta bord fanns tydligen bara på Ikea i Helsingborg varpå han satte sig i bilen och körde och köpte det. Hyllor som löper längs med hela bordskivan (2 meter) hittade vi på Bauhaus och kompletterade med vita lådor från Ikea. Allting går i vitt för att hålla det så städat och stilrent som möjligt. Jag är så himla nöjd och tacksam. Han är bäst! Han ställer alltid upp för mig, oavsett vad det är. Jag kan räkna med honom i vått och torrt. Även om jag vet att det är något han absolut inte vill göra så gör han det för min skull ändå, och jag älskar honom för det. Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin man i mitt liv.

 

Nu har jag sorterat och har ordning bland grejerna också (dock inte i tyghyllorna!!). Allting är lättåtkomligt och går snabbt att plocka fram eller städa undan. Jag kan enkelt byta maskin under sömnad, det är ju bara att rulla lite åt höger eller vänster, haha. Så mycket tid jag sparar! Så mycket mer jag kan sy! En annan fördel är att jag slipper oroa mig över att ljudet ska väcka Viking när han sover, för nu är det ett helt rum mellan hans sovrum och maskinerna. Jag kan med andra ord sy med gott samvete och väsnas hur mycket jag vill.

Men trubbel finns även i paradiset. Igår skulle jag serva overlocken för första gången. Jag vet att jag borde ha gjort det för väldigt länge sedan, men det har liksom aldrig blivit av. Har dragit mig för att plocka isär och smörja och hålla på. Man måste ju vara noga med allting så ingenting blir fel. Läste instruktionerna noga. Jag bytte kniven också och skulle sen byta nål. Börjar skruva ut den pyttelilla skruven som håller fast den ena nålen utan att någonting hände. Nålen satt stenhårt fast och helt plötsligt var hela skruven ute och ramlade rakt ner i maskinen. Det gick på mindre än ett ögonblick och jag hörde bara hur det klirrade till och sen inget mer. Hur fasiken ska jag få ut den nu? Fan. Jag började borsta bort ludd, plocka bort pressarfot och andra delar. Jag lös med ficklampa, vände maskinen från sida till sida i hopp om att skruven skulle leta sig ut, men ingenting hände och ingenting lät. Fan. Fan. Fan. Detta får ju inte hända. Jag hade inte vågat ersätta med en ny skruv heller om den gamla fortfarande fanns kvar i maskinen, den hade ju kunnat göra stor skada om den kommit i kläm någonstans. Skit också. Blev riktigt modlös och kände hur jobbigt allting blev och att jag nu skulle bli tvungen att lämna in den på reparation. Hur ska jag klara mig utan overlocken nu när jag har massvis med projekt? Jag fick en släng av PMS och började störtböla. Nu var allting förstört och jag var bombsäker på att jag aldrig mer skulle kunna sy på den igen. Jag är så fånig. Under kvällen började Nille titta på maskinen och skruva isär den bit för bit. Jag var super orolig (som en mamma till ett sjukt barn) så jag gick och grät ut min sorg hos Kroon som var och hälsade på. Åh, pinsamma jag.
Men slutet gott allting gott! Skruven återfanns och sattes tillbaka på sin plats. Den andra nålen lossnade efter lite skruvande runt omkring och jag fick bytt den med. Smörjningen och resten av rengöringen gick bra och jag hann till och med sy färdigt de sista dregglisarna. Bara kardborreband och namnlappar som är kvar att sy på. Vad skulle jag gjort utan mitt hjärta? Mitt hjärta i benämningen Nille då alltså!