Ett par förbrända hjärnceller!

Jag förstår inte vart dagarna tar vägen. Ibland ser jag tillbaka på något och inser förvånat att det var jätte längesedan det hände. Det får mig att längta ännu mer, samtidigt som jag blir varse om att ta tillvara på tiden som passerar bättre.
Vikings inskolning tar på mig, det går bra, men jag ogillar tanken på att ha massa tider att passa. Antar att jag varit hemma för länge. Det är i alla fall en bra förberedelse till att börja arbeta igen, så jag försöker att hålla mig någorlunda positiv. Viking verkar trivas på dagis, men det känns ändå lite jobbigt i mammahjärtat. Det är väl helt normalt att känna så antar jag, men jag har smått börjat inse att de flesta dagisbarn inte alltid är särskilt snälla. Det är bara min uppfattning, som förvisso bara är baserad på iakttagelser under ett par dagar, men visst stämmer det åtminstone litegrann? Barnen på dagis har sina regler och i den åldern är de ju ganska så själviska. Det kan skrämma mig en aning. Deras attityder mot varandra är inte direkt ”hej, vad glad jag är att se dig!” utan mer ”håll dig undan, detta är min leksak” samtidigt som läpparna är hårt sammanbitna och ögonen sneda av misstankar och suspekta tankar. Tur att fröknarna är helt underbara och kan styra upp dessa negativa sammandrabbningar mestadels av tiden.

Lite nytt på syfronten får jag också bjuda på. Jag försöker att få tid över vid maskinerna lite varje dag, men jag ska erkänna att soffan fått min odelade uppmärksamhet ett par kvällen i rad nu. Jag ligger ogärna och tittar på tv vanligtvis eftersom jag anser att jag har så många andra viktigare grejer att göra. Jag kan även få dåligt samvete över att ha ”slösat” bort en hel kväll på ”ingenting”. Men som sagt, ibland får man lyssna på kroppen och det trötta huvudet och bara slå på dumburken och förbränna lite hjärnceller istället. Därav mina sparsamma uppdateringar.
Detta är i alla fall färdigt. En liten vit body med ugglor på samt gula kantband i storlek 62,  med tillhörande muddbyxor i svart sweatshirt. Jag testade att sy fast ärmmuddarna samt halsringningen med flatlock istället för vanlig overlocksöm. Det ända man får tänka på är att trådfärgen kanske inte ska skilja sig alltför mycket mot tyget. Eller så ska den kanske det, det gör man ju faktiskt lite som man vill. Fördelen med flatlock är i alla fall att sömmen på insidan blir platt, vilket lämpar sig utomordentligt bra när man syr så små bebiskläder. Inga skavande kanter med andra ord. Visserligen tycker jag aldrig att det blir några direkta hårda kanter med overlocksömmarna, eftersom tygerna ändå är så mjuka, men det var skoj att testa och speciellt kul att det ändå blev en snygg detalj. Kläderna är en beställning från min morbrors fru, till en av hennes kompisar som väntar en liten hemlis. Hela setet blev väl ganska könsneutralt eller vad tycker ni?

 

 

 

Har även fått färdigt en del av en större beställning på luvjacka och lite mössor, bland annat ett matchande vårset bestående av en mössa i dubbel jersey och en fleecefodrad dregglis i samma tyg, nämligen de röd/rosa aporna. Det är en doppresent till en liten flicka, där mamman är tokig i apor. Hoppas presenten blir uppskattad.