Halva över, halva kvar!

Hej hopp, nu är vi inne i juni månad. Tiden går fort som vanligt. Gäller att fylla dagarna med värdefulla händelser, annars sitter man där i slutet av veckan, månaden, året och minns inte vad man har gjort. Denna helgen har varit mycket efterlängtad. Kroppen har börjat säga ifrån mycket mer och även om jag känner mig piggare så klarar jag inte av saker i samma utsträckning längre. Det är väl helt normalt, men jag har ändå svårt för att acceptera förändringen. Jag kan känna mig smått otillräcklig både i hemmet och på jobbet. Vill prestera som vanligt men jag tampas med olika signaler som kroppen sänder ut. Foglossningen bland annat. Har fått tid till läkare för att "få en ordentligt bedömning". Är bara orolig över att smärtan inte har gått över utan hållit i sig från dag till dag. Kör jag på för hårt? Kanske bara under sista tiden?
Att få vara ledig en hel helg har därför varit väldigt efterlängtat just nu. Har hunnit med massor av vardagsbestyr och ärenden, samtidigt som jag inte behövt stressa eller utsätta kroppen för onödiga rörelser. Kunnat göra allting i lugn och ro. Känns värdefullt att kunna stryka saker från listan. Projekt som tar tid och energi så länge de bara står skrivna på papper. När de väl är avklarade tänker man att "det där var ju inte så jobbigt!" Ett psykologiskt lugn lägger sig.

Halva graviditeten har nu passerat. Andra halvan är kvar. Med slutmålet.
Jag har successivt dragit ner på Primperan tabletterna och har tagit endast 1 tablett på morgonen ganska länge nu, fram tills för ett par dagar sedan Då tog jag istället 1 Lergigan på morgonen och det var relativt smärtfritt. Inga kräkningar, bara lite smått övergående illamående. Helt ok med andra ord. Hoppas på att kunna fortsätta med enbart dessa tabletter nu och utesluta Primperan helt. Hoppas.