Varför sa jag så?

Ibland hatar jag mig själv för saker jag säger. Som tex under helgen när jag satt en eftermiddag och scrappade hemma hos E. Båda två är gravida och huvudsamtalsämnet är därför nästan bara graviditeterna. När vi sitter där och pysslar brukar jag även få ont efter ett tag. Jag får skruva lite på mig och försöka hitta en bättre ställning. Det är den dumma foglossningen som brukar förstöra för mig när jag antingen scrappar eller syr. Men nu i helgen så hade jag inte haft ont alls. Vi satt där i nästan fem timmar och skapade och det fanns inga jobbiga smärtor som gjorde sig påminda. Superhärligt! Det är dock här jag förstör allting genom att säga att jag faktiskt haft det ganska snällt nu i ett par dagar och att det känns mycket bättre i höften. Dumma mig! Fan. Därför upplever jag nog idag en av de värsta dagarna på länge, rent smärtmässigt. Varenda litet steg jag tar är direkt plågsamt. Klarade mig igenom arbetet men det var efter det började det ila till ordentligt. Suck. Varför sa jag något så dumt som att det började kännas bättre? Brukar alltid vara så. ”Bara det inte regnar imorgon!” Imorgon vaknar jag till regn. ”Vi har i alla fall tur att vi är friska!” Dagen efter hämtar jag Viking från dagis med snorig näsa. ”Om vi gör såhär så räcker pengarna säkert till löning!” Två veckor innan lön tvingas vi ”låna” från sparkontot. Ja, ni fattar poängen va? 

 

 

Blev färdig med en beställning på luvjacka och tillhörande leggings häromveckan. Ett underbart set i leopard och rosa i storlek 86. Tufft och sött på samma gång. 

Sydde även en t-shirt i ett av de nyanlända tygerna från Lillestoff. Små gröna krokodiler. Fantastiskt! Har även påbörjat en body till bebis i magen i detta tyg. Dock kommer lite annat emellan så jag hinner inte klart med den så snabbt som jag trodde (men jag har ju gott om tid på mig). Viking behöver nya shorts och sen har jag en väntande beställning på en annan luvjacka som ska till utlandet, närmare bestämt till Belgien. Första beställningen som går utanför Sverige, om man bortser från en jag hade på gränsen till Norge. Roligt är det i alla fall, och samtidigt lite nervöst.