- Mamma kör fort!!

Det är nog många inlägg som jag börjat med att nämna om tiden, att den går så himla fort. Men det gör den faktiskt, och det är nog extra märkbart när man har barn. Det händer stora grejer i utvecklingen hos Viking med bara dagars mellanrum. Fantastiskt!

I början av sommaren kunde han inte säga mer än ett par enstaviga ord och knappt det. Går man tillbaka en månad från nu, så började hans ordförråd fyllas på i rasande takt. Nu säger han nya saker varje dag. Alldeles speciellt fantastiskt är det ju såklart när han börjar lägga till ord efter varandra. Igår i bilen sa han sin första ”riktiga” mening.
- Mamma kör fort!
Jag höll nästan på att köra av vägen så överraskad jag blev. Stolt till tusen också, även om det kanske inte är den bästa meningen ”att mamma kör fort” som man vill att han ska säga till andra människor, haha. Men det väcker en tanke om att man nog får passa sig lite för vad man säger här hemma. Han fångar upp allt och sen kommer det när man minst anar det. På dagis hade han uttryckt att ”mamma sjuk” flera gånger. Det är tråkigt att han ska behöva lida för att jag inte orkar med honom. Jag har dock aldrig sagt till honom att jag är ”sjuk” utan bara att ”mamma har ont”. Då är det ganska fantastiskt att han gör den kopplingen själv mellan orden ”ont” och ”sjuk”. Jag har försökt åtaliga gånger att förklara för honom att det ligger en bebis i magen, men jag tror att det är alldeles för abstrakt för en 21 månaders att förstå. Han har förstått vad bebisar är, att bebisen ska sova i spjälsängen, att de små napparna är bebisens osv, men när jag pekar på magen och uttrycker ”bebis” då blir det nog konstigt i hans tankar. Vem kan klandra honom? Är det inte ganska så absurt egentligen? Att det faktiskt kan finnas en bebis inuti ens kropp?? Jag fattade själv inte det när jag väntade honom i alla fall.