Inget vågat inget vunnet!

Februari är snart slut och det börjar kännas lite mer som vår i luften. Så himla skönt att slippa alla vinterkläder. Det fodrar till att börja sy lite på killarnas vår och sommargarderob. Vette tusan hur jag ska få tid till det, men är ju lika bra att börja nu. Min sytid är begränsad till enbart kvällar dessutom, dock har man ofta annat planerat under veckorna där även kvällarna går bort på grund av middagar, besök, bio, kvällsfikor, sjukdom osv. Är jag bara hemma så syr jag, men jag är ju sällan det. Därför tar det ganska lång tid innan jag får färdigt beställningar eller andra plagg. Där finns helt enkelt ingen tid. Har även insett att allt det administrativa med att ha företag kommer att ta sin beskärda del av fritiden också. Att svara på mejl, skicka färgförslag, planera, skissa, bokföra och skicka bekräftelser tar redan stor del av kvällstiden för mig, och det lär ju knappast bli mindre av den biten när företaget väl kommer igång på riktigt. Detta väcker tankeställare hos mig, jag vill ju verkligen hinna med att sy, annars känns det ganska meningslöst. Blir lite osäker emellanåt om det verkligen är en bra ideé, men sen gaskar jag upp mig och bestämmer mig för att satsa på det i alla fall. Inget vågat inget vunnet! Eller? Ikväll är det dags för en annan kurs från skatteverket som är speciellt inriktad på momshantering. Mycket att tänka på. Efter det har jag lovat bort mig för eventuellt filmmys hos mannen. Han får numera "boka" tid med sin flickvän och kära sambo om hon ska kunna slita sig från allt som rör symaskinerna och NiViLo. 

Fick igår reda på att en av mina äldsta och finaste väninnor är gravid med tvillingar. Galet! Hon går från ett till tre, då hon redan har en dotter sen tidigare. Jag och Nille pratade en hel del om detta då vi själv känner att det varit extremt jobbigt att gå från ett barn till två. Går det ens att föreställa sig en större förändring? Uppenbarligen. Är så otroligt glad för hennes skull, samtidigt som jag kan förstå att det antagligen finns en del blandade känslor. Hade jag själv velat ha två på en gång? Hade jag orkat det? Hade jag varit sprudlande glad? Hm... den största frågan är nog om jag hade ens överlevt graviditeten. Pust, så jobbigt! Jag fick i alla fall en brinnande lust att börja sy matchande tvillingklädslar. Åh, vad jag vill sy något fint åt dessa två små mirakel!

Blev färdig med en op igårkväll. Helt underbara färger, men då kameran avskyr lila så ser tygerna därför blå ut. Suck. Dumma kamera! Har ett par onepiece till som ligger utskurna och väntar på att bli sydda i också, samt ett stort gäng dregglisar som bara väntar på namnlappar.
Lägger även upp lite annat som blivit färdigt inom den närmaste tiden.

 

 

 

 

 

En glad liten nyhet är att det underbara stjärntyget från znok (på bodyn längst ner) kommer tillbaka i tre gamla färgställningar. Kan tro jag måste ha dom allihopa! Längtar!