Väx (aldrig) upp!

Åh, jag är så fruktansvärt trött på alla dessa förkylningar just nu. Det ena avlöser det andra. Feber, hosta, halsont, snor och täppta näsor. Suck! Just nu känns det som om livet bara står still. Tiden går men jag står kvar och fortsätter göra samma saker varje dag. Vardagssaker som inte för mig längre fram i livet på något sätt, bara får mig att överleva dagen. Att inte må bra får den effekten på mig, gör mig nedstämd och bitter. Jag vill inte känna så. Försöker att tänka positivt men allt som oftast dippar jag ändå. Hoppas att det vänder snart.
Bortsett från sjukdom så har vi annars haft en väldigt mysig och händelserik vecka. Får försöka tänka på det istället för det gör mig på bättre humör. I veckan som varit har vi bland annat träffat finaste Sandra som väntar tvillingar. Viking och Sandras dotter Hailey busade i soffan och kollade på Pippi Långstrump. Det var första gången Viking såg Pippi Långstrump. Efter ett tag kom han besviken ut i köket. Jag frågade honom om han inte ville titta på Pippi, varpå han svarar ”kommer ingen kyckling!” Mitt hjärta smälte! Älskade unge, väx aldrig upp!
Vi var även på snabbt besök hemma hos min mormor på lite kaffe. Hon såg pigg ut i ögonen och det gladde mig mer än jag vågade erkänna. Jag kan ändå inte låta bli att känna skuld över att jag inte träffar henne oftare, men med barnens ständiga förkylningar så vågar jag inte riskera att smitta henne.

Under veckan som var hann vi även med att bjuda på ett hus, vara med i budgivning och tillslut även förlora den. Tråkigt när man under längre tid gått och väntat, velat och långsamt kärat ner sig i det. Såg det första gången för nästan två månader sedan, men har haft is i magen fram tills nu. Trist när utgången då blir en annan. Försöker att se det från ljusa sidan ändå, att det förmodligen inte var menat att bli vårt. Ändå kunde jag se barnen växa upp där och jag sörjer på ett sätt som är svårt att sätta ord på. Men, den resan är inte slut ännu och vi fortsätter att leta.
Åkte till sommarstugan också och spenderade två nätter på landet med mamma och pappa. Skönt med annat sällskap. Spelade sällskapsspel på kvällen, efter barnen somnat, vilket fyllde på glädjekontot en hel del också. På lördagen lämnade vi stugan och åkte hem till Malmö, utan barn. Jag och Nille skulle till Danmark och gå på Wallmans dinner-show i Köpenhamn. En julklapp vi fått av mina föräldrar. Första gången båda barnen är borta över natten tillsammans. Viking har sovit borta ett par gånger, men jag tror jag kan räkna på fingrarna hur många gånger det är. Hur som helst var det fantastiskt skönt att få komma iväg utan barn. Det var underbart på Wallmans, maten var över förväntan och föreställningen var som alltid grymt bra. Men det vi båda två såg mest fram emot var att få sova. Få sova hela natten utan störmoment och få vakna till en lugn och harmonisk morgon med en hel förmiddag för oss själva. Magiskt! Vi sov riktigt skönt men vaknade i skräck av att kattkräken välte ner en av de stora krukorna i vardagsrumsfönstret. Det var ett ordentligt kras följt av fem odjur som sprang i panik åt alla möjliga håll. Inte nog med krukskärvor och jord över hela golvet så hade växten även slagit sönder termostaten till elementet på vägen ner. Jag var så arg! Nille var ännu argare! Vi båda två hann med andra ord vakna, men vi valde att ändå gå och lägga oss igen. Bara för att vi kunde. Nille kunde dock inte somna om så han gick upp, men jag låg kvar ända tills klockan var 10!! Kan inte minnas senast jag fick ligga i sängen så länge. Vi åt en lugn och skön frukost till ljudet av Tv:n och drack kaffet varmt samtidigt som vi spelade några rundor Uno. Åh, ljuva fritid! Vi var ändå smått stressade hela förmiddagen eftersom vi ville utnyttja tiden till max. Vi ville spela, sy, lyssna på hög musik, kolla en film osv osv. Vi kände viss frustration över att inte rikitgt veta vad vi skulle lägga tiden på. Den värdefulla tiden. Vi kom i alla fall fram till att vi måste göra detta lite oftare. Att få slappna av på detta sätt var guld värt, även om vi såklart saknade båda barnen. Jag vill inte behöva känna mig stressad när jag är barnfri. Stressad över att de barnfria timmarna vi fått måste utnyttjas på absolut bästa sätt! Att de inte får bli bortkastade! För så få och så värdefulla är dom.

Idag blir förresten Loke 5 månader och jag känner bara lycka! Här önskar jag att tiden ska gå fort. Jag vill att han ska växa upp, börja krypa och börja gå. Det är så mycket roligare då! Jag är verkligen ingen bebismänniska. Jag tycker egentligen inte alls att det är så underbart att vara hemma med en liten plutt. Folk slänger ur sig kommentarer som ”Njut, tiden går så fort!” Tacka fan för det kan jag känna då. Jag längtar tills Loke är äldre! Viking är fantastiskt rolig att vara med, uppfostra och busa ihop med. Men Loke är så liten. Så liten. För liten. Kände samma sak när Viking var under året, men då visste jag inte heller någonting. Klart att det har sina små ljusa stunder också med att ha en liten bebis, men jag tycker att för och nackdelar inte drar riktigt jämt ändå. Första året hade jag gärna spolat förbi. Eller åtminstone kört på fastplay. Säkert många som inte håller med mig, men jag står fast vid vad jag tycker och jag vet att det är ok. Och bäst av allt, jag vet ju att Loke blir äldre. För varje dag som går blir det roligare. I princip. 

 

En sväng inom symässan hann det bli också. Fick äntligen träffa Teres som står bakom Delatezz och de fantastiska fina tygerna från Michas Stoffecke.Hade som tur var med mig pengar kontant, så jag hade en gräns över hur mycket pengar jag max fick bränna. Köpte förstås upp hela högen, så kom hem med en tom plånbok men rikligt med underbara tyger. Nu ska här sys till pojkarna först och främst! Första rundan ligger och snurrar i tvättmaskinen nu. Längtar!

Ikväll blir det middag ute med gamla väninnor, ska bli skönt med lite tjejsnack och god mat. Igen. Just nu behöver jag verkligen paus så detta kommer också lämpligt.