Båda barnen sover middag just nu och jag slår mig ner framför Hemnet med en kopp nybryggt kaffe. Jag älskar att drömma. Jag drömmer och planerar och funderar. Jag blir lyrisk. Jag blir förväntansfull. Hoppfull. Och nedstämd. Vill ha allt jag drömmer om. Men det är väl därför det kallas att drömma? Det är ju inte på riktigt. Men kan bli... i viss mån. Det är fruktansvärt krävande också. Det tar massor av tid och energi, men då och då dyker där upp något som gör det värt allt sökande. Jag hoppas att det kommer snart.
Insåg igår att det var fyra år sedan jag började blogga. Skrämmande. Nille trodde spontant att det var ett år sedan. Det var ganska obehagligt att räkna efter och inse att det faktiskt gått så lång tid. Det gör mig smått medveten om att ta tillvara på tiden ordentligt. Försöka se till att varje dag blir som jag vill ha den. Inte göra något som jag inte vill heller.
Loke sover väldigt dåligt på nätterna. Vaknar titt som tätt, flera gånger i timmen under flera timmar. Runt 3 sover han oftast lite bättre, men bara för att börja igen runt 5. Jag blir tokig. Jag blir knäpp. Jag blir frustrerad och arg. Ledsen och uppgiven. Varför kan han inte bara sova!? Är det inte Loke så är det Viking. De få gånger han sovit tungt och tyst så har Viking varit gnällig och krävande. Fått sova i vår säng. Jag sover inte bra alls. Ibland funderar jag på att gå upp, kanske jag kan göra något vettigt utav tiden istället? Det känns meningslöst att lägga sig ner i sängen en miljon gånger när jag ständigt måste kliva upp igen. Att bara ligga och vänta på nästa rop. Skrik. Gråt. Gnäll. Idag är det jag som gnäller.
Har egentligen inget vettigt att förmedla med detta inlägget, mest bara ett trevligt sällskap med mig själv. Gnällandet. Med Hemnet och med kaffekoppen. Snart vaknar väl barnen igen. Jag tror jag måste drömma lite till först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar