Brända barn, Airsoft och Aktiviteter!

Frejas fotavtryck gick i golvet. Den ena gick sönder, flera bitar. Jag kunde inte hejda mig. Jag började panikgråta. Det finns så få saker av henne, så få minnen kvar... när något så värdefullt som en avgjutning av hennes fot, går sönder, känns det som att jag förlorar allt! Nille lyckades i alla fall att limma ihop alla delarna igen. Man ser det bara om man vet om det. Jag vet om det. Men jag är ändå glad över att den är ”hel” igen. Herregud, vad dåligt jag mådde.

Vi spelade airsoft i torsdag. Jag älskar det. Jag verkligen, verkligen älskar det. Det var längesedan jag hade så roligt som jag har när jag får skjuta och leka krig. För det är ju det man gör. Det är nördigt och det är till viss del smärtsamt, men adrenalinkicken jag får lever jag länge på. Airsoften gör mig pirrig i magen och inger en känsla av att vara nykär. Ungefär. Ja, det är nördigt som bara den, men det ger mig enorm glädje och energi och det behöver jag.
Nille ska snart köpa nytt vapen också. Det är spännande det med. Jag har en CZ Scorpion Evo 3A1 som jag fick i förtidig födelsedagspresent av min pappa och min svärfar, tillsammans. Det gjorde mig glad. Jag tittade ut den i butiken och den passar verkligen mig perfekt. Jag är så nöjd. Hoppas att Nille ska bli lika nöjd med det vapen han väljer ut. Vi var nere i butiken i Malmö under veckan och klämde, kände och frågade om de olika modellerna. Jag fick hjälp med att prova ut en väst som var liten och nätt, precis som jag. Fördelen med västen är att jag slipper springa med lösa magasin i byxfickorna utan kan fästa dom på västen istället. Både praktiskt och snyggt. Och nördigt javisst. Hursomhelst får det vänta lite tills vi ser hur mycket pengar som blir över när månaden är slut.

Min Evo.

 

För ganska så exakt en vecka sedan, på kvällen, så tände vi en brasa i vår kamin som står i vardagsrummet. Folk vet liksom inte ens om att vi har en sådan för vi har i princip aldrig eldat i den, förutom förstås denna kväll. Barnen sprang runt och busade, nakna och med färdigborstade tänder. Sista energirycket de får sådär 10 min innan läggdags. Hur som haver så sprang Viking i alla fall in i kaminen med armen och brände sig illa. Jag for in med honom till akuten och sen dess har vi lagt om armen ungefär var annan dag. Vi var kanske lite optimistiska i början, men vi räknade med att vara hemma med honom i en vecka, vilket nu visar sig bli åtminstone en vecka till. Infektionsrisk om han är i förskolemiljö och jag känner väl att det är för det bästa. Jag vill inte ta några onödiga risker. Bifogar en del bilder men vill ändå varna ifall det är någon som är känslig för "sår". Viking är idag omåttligt stolt över sitt bandage, då han får en hel del uppmärksamhet från alla människor runt omkring oss. Det låter ungefär såhär ”Jag brände mig och sen fick jag bandage!!” (Håller stolt upp armen med bandaget i luften). Han är en riktigt Viking (eller så är han gjord av trä??) med tanke på hur smärtsamt det måste vara och hur lite han reagerat på denna smärtan. Men men… som mamma är jag tacksam över att han inte är så påverkad av det. Efter omläggning verkar han dock få en febertopp som sedan lägger sig. Antar att det ändå gör rätt jävla ont i det där såret, men ungen är kanske för stolt för att känna av det.

 

Min väninna har börjat blogga, och jag, som alltid, tycker det är himla roligt att läsa om någon annans vardag och liv. Framförallt om det är någon jag känner, och framförallt om det är någon som också har barn, som vågar visa föräldraskapets fram och baksidor. Sheima heter hon och hon har en hel del vettiga tankar och åsikter kring livet. Sådant som jag tycker om att läsa om, men ogärna själv drar igång debatter eller diskussioner kring. Tur jag har henne, som kan tala lite för mina tankar också. Gå gärna in och ta en titt, det hade hon uppskattat. Hennes blogg hittar ni här – LivsSheimat.

Denna helgen har varit fullproppad med aktivitet. I fredags var jag modell åt min väninna Sandra som arbetar som fransförlängare. Hon tävlade i SM och gjorde bland annat klassisk fransförlängning på mig. Roligt att få vara med i bedömningen, väldigt stort, även om det är ytligt. Men jag gillar mina fransar och jag rekommenderar Sandra till alla som funderar på att testa. Hennes sida hittar ni här – Skills.
I lördags hann jag med en tur till symässan i Malmö (trots att jag var livrädd över att jag skulle spränga plånboken). Men jag kom därifrån ”bara” en dryg tusenlapp fattigare, men grymt mycket rikare i tygväg. Loke följde med som penga-blockad, då han inte är den lättaste killen att ha att göra med ute i det offentliga. Mycket praktiskt eftersom jag fick lägga manken till att gå igenom mässans alla montrar i rekordhastighet, och på så vis sparade in en hel del onödiga hundralappar. Stundvis fick han gå lös mellan gångarna, men resten av tiden satt han i barnvagnen och tuggade i sig programbladet för utställarna.
Söndagen (idag) gick åt till städning och förberedelse för Me & I klädparty på kvällen. Var supermysigt även denna gång och det var roligt att maten blev så uppskattad. Bjöd på pastasallad samt lite hembakade kanelbullar, kladdkaka och maränger, vilken mix va?! Imorgon väntar jobb och sedan blir det en tur till vårdcentralen för omläggning av Vikings arm. Resten av veckan blir det vabb, kantat med en del trevliga möten och människor förstås.

Vi tog oss ett bad i bollhavet.

Symässans fynd!

På SM.

Min älskade Aston och hans fina mamma Eva.