Att vara både mamma och änglamamma! : Det är tacksamt!

Balder är nu 1 månad gammal. Förr räknade jag veckor och dagar, följde utvecklingen med appar och forum. Man jämförde och funderade om ens bebis följde den standardiserade normen och riktlinjerna. Man nojade vid minsta avvikelse. Helt i onödan förstås, för alla barn är unika och utvecklas på sitt sätt. Så länge de följer sin egna kurva bör man vara lugn. Det är så annorlunda nu. Det känns varken skrämmande eller obehagligt att tiden går. Den får gärna gå fort. Balder är jättesöt och gosig, men jag är ingen bebismamma. Jag längtar mer efter att han blir större. När där finns ett utbyte, även om det förstås blir betydligt mer krävande än vad det är nu. Varje ålder har sin charm förstås, men man har också sina favoriter.

Vardagen har förändrats på många sätt, men ändå inte på något ansträngt vis. Det är mer som om våra gamla rutiner har utvecklats och att vi har anpassat oss efter det nya livet. Det krävs förstås betydligt mer planering. Mer ordning och struktur i vardagen för att få ihop det och för att vara säker på att man hinner med allting. Det känns som att det plötsligt kan bli lätt att man ”glömmer” ett barn, speciellt när det är så mycket i huvudet och runt omkring. Emellanåt känns det som att tiden bara precis räcker till för det basala i vardagen. Tvätt, matlagning, städ och underhåll, sen är dagen slut. Men det känns ok. Det känns faktiskt mer än ok. Dessutom är vi två om det mesta. Jag känner sällan att jag är ensam om att dra i saker, utan vi hjälps åt så gott det går.

Jag kommer säkert att få äta upp detta, men Balder är förvånansvärt lätt. Han skriker inte ofta, och när han gör det så är det ganska enkelt att klura ut vad det beror på. Inte för att man har världens längsta lista med förslag att utgå ifrån, men det går liksom att höra skillnaden. Om han har gaser eller en fis på tvären, om han behöver rapa, har magont, blöjan är full, hungrig, understimulerad, överstimulerad, frusen, vill ha närhet osv. Ibland undrar vi om det är ett plåster på såren för att Loke var så svår som bebis. Loke som aldrig var nöjd, hade kolik och som vaknade mellan 15-25ggr varje natt tills han var 1,5 år. Kanske det är vår tur nu med lite flyt? Loke har som sagt ändå satt ribban, och det jäkligt högt, och allting under känns litet i förhållande till hur vi har haft det. Allting kan och kommer säkerligen att förändras ändå, men under tiden så njuter vi så mycket vi kan. En del beror med stor sannolikhet också på att man är mer trygg som förälder nu. Mår mamma bra så mår bebis bra. Även det en anledning till varför jag valde bort amningen. Dessutom ogillar jag att tycka att det är jobbigt, för jag knuffas hela tiden tillbaka i tanken på Freja, och väljer många gånger att vara tacksam istället för frustrerad. Tacksam över att han väcker mig på natten, när han gallskriker, när han kissar ner mig eller över att diska alla miljoner nappflaskor. Tacksam över att han lever, att han finns i våra liv. Tänk att jag faktiskt har en bebis som kan väcka mig, eller som skriker tills mina egna tårar rinner. Det är tacksamt!

Så… en månad gammal, och både jag och Nille känner lättnad över att vi kommit en bra bit på vägen. För varje vecka som passerar och han fortfarande andas ser vi som en vinst. Kärleken växer och vi vågar älska honom ytterligare. Vi tänker tanken att han faktiskt ska få stanna hos oss. Att han ska få leva… tankar som förmodligen bara vi och andra änglamammor och pappor tänker. Hoppas jag.

Viking blev sjuk i slutet på förra veckan och vi fick ställa in massa planerade aktiviteter, bland annat ett kalas under lördagen, vilket kändes riktigt tråkigt. Han mår bra nu, men lilleman har dessvärre fått smaka på förkylningen. Det har satt sig i de övre luftvägarna och han hostar mycket och har segt slem. Det är så synd om honom och han får svårt att andas när han hostar. Jag åkte in med honom till akuten häromkvällen, efter samtal med 1177. Man ville kunna utesluta både kikhosta och RS. Hans lungor lät som tur är fint och vi kunde åka hem igen samma kväll. Gäller bara att ha lite extra koll så att han inte försämras i och med han är så liten.

På tal om tacksamhet, så enkelt det är att faktiskt glädja en annan människa. Bara genom sina vardagliga handlingar. Som att ge bort p-biljetten till någon annan när man är färdig och lagt på för mycket. Det brukar jag göra och folk blir så glada. Nästan lite överraskade, men framförallt tacksamma, vilket gör mig glad. Dubbel glädje.
Det är kul när små gester som man gör av vana eller rutin kan verka positivt för en annan. Att sprida ett leende till exempel, det smittar av sig, testa själv. Att hålla upp dörren för någon, att säga ”godmorgon” eller ”hej” till en främling du passerar på gatan, att ge upp sin plats på bussen för någon annan, eller att tänka på att lägga varorna på bandet i kassan med streckkoden åt rätt håll. Jag fick en väldigt tacksam kassörska häromdagen som tackade mig uppriktigt över hur enkelt jag hade gjort det för henne att scanna alla varorna. Det gjorde mig så himla glad att jag hade gjort henne glad och att hon var fin nog att påtala det för mig. Det är också viktigt, att våga tacka folk. Att berömma människor för deras goda handlingar även om de inte är medvetna. Som när jag lade upp varorna på bandet, utan att reflektera, för jag gör alltid så då det är så jag fått lära mig, men har nog aldrig fått höra att det uppskattas. Det tas liksom för givet. Så jag känner tacksamhet mot henne, för hon gjorde mig glad och fick mig att reflektera mer. Det ville jag dela med mig av, en uppmaning om att sprida lite mer goda handlingar och inte glömma att le!

Vill även tacka Björn på Barnuppropet som gjorde ett familjeporträtt åt oss. Det visar hur vår familj faktiskt ser ut, för alla de som inte kan se. Tänk att detta är det närmsta familjeporträtt vi kan komma. Det gör mig ledsen, samtidigt är jag glad över bilden. Och tacksam!

Avslutar med bilder på tiden som gått och lite som vi hittat på! Bland annat är det Vikings födelsedag idag, han blir hela 5år. Får skriva mer om det en annan gång, men idag ska han i alla fall bli ordentligt firad av familjen! Morgonen började bra med paket, sång och frukost på sängen, och en överlycklig kille som fick sin Blazestorm, soft bullet gun. Någon börjar ta efter sina föräldrar... hm.