Italien!!

Nu är vi hemma igen och har så smått landat i vardagen igen. Semestrat en vecka i Rom med familjen, mina systrar och härliga vänner till familjen. Ett gäng på nio personer, eller åtta och en Viking. Vädret var underbart. Precis lagom varmt för att kunna gå i precis vad man ville utan att frysa eller svettas för mycket. När det regnade vid ett par tillfällen fick vi uppleva hur snabbt gatorna befolkades med Indier som sålde paraplyer till överpriser.

Gatorna i Rom bestod av kullersten från 1800-frös ihjäl med ömsom höga och ömsom låga trottoarkanter eller stenblock. Den nya vagnen fick utstå ett och annat men överlevde hela resan vilket jag tycker är helt fantastiskt. En riktigt bra kvalitetsvagn och värd varenda krona.

Jag är ganska kräsen när det kommer till mat, men både pasta och pizza är favoriter och går alltid att äta. Såg verkligen fram emot framförallt pasta kulturen i Italien så blev smått besviken redan efter första måltiden. Vi åt en sen lunch på en gata med inkastare till restaurangen och det första jag beställde var en ravioli i tomatsås. Hjärnan var väl trött efter resan för när jag fick min mat insåg jag att raviolin innehöll kött. Jag äter inte köttfärs. Nille var snäll och erbjöd sig att byta mat med honom och han hade beställt pizza. Pizza med endast ost. Herregud, jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt av bara anblicken. En stor rund fettdrypande cirkel med en liten brödkant runtom. Mozzarella, mögelost, fårost… jag vet inte allt, men det var ingen hit i alla fall.

Maten i övrigt vad god men jag tror att mina förväntningar var för höga. Jag kan göra lika god pasta själv. Pasta bra nog för mina smaklökar i alla fall. Kändes lite konstigt när alla andra sjöng ut om hur gott deras rätter smakade och att det var gudomligt, fantastiskt, godaste de ätit osv, när man själv satt och kände varken bu eller bä. Det är nog sådan jag är bara. Svårimponerad och kräsen.

Vi var iväg på en hel del äventyr och varje dag bjöd på något nytt. Colloseum var fantastiskt vackert och alldeles enormt. Det var en mäktig känsla att både se och gå in i byggnaden. Föreställde mig det i bruk för flera hundra år sedan och fick rysningar över hela kroppen. Känslan av att ha besökt Colloseum kommer jag ha med mig länge. Lustigt hur sugen man blev på att se Gladiator helt plötsligt…

Vi besökte Vatikanstaten och torget Petersplatsen - Piazza San Pietro som är världens mest heliga plats. Vi gick in i Peterskyrkan - Basilica di San Pietro och fick se var Påven hade sitt kontor och var han står och predikar. Kände stort obehag när vi gick in i kyrkan. Enormt högt i taket och med stora kupoler. Överallt var det målningar och statyer uthuggna ur stenen. De flesta av stora män som tittade ner och massor med tjocka små barn. Hästar med spridda hovar och präster med stora böcker osv. Det var för mycket för att kunna ta in och se skönheten för överallt svämmade religionen över som ett mycket stort och tungt moln. Ett moln av bland annat skuld och skam. En påminnelse av att människan syndar och ska be om förlåtelse för allting. Det var hemskt. Det var fantastiska skapelser verkligen, men det osade obehag över allting. En fruktansvärd religion egentligen, kristendomen.

I Vatikanstaten fanns Sixtinska kapellet som är Påvens privata kapell. Där finns några av världens mest berömda målningar och det är även i det kapellet som man utser en ny påve. Såg Michelangelos målning av Adams skapelse med de två händerna som sträcker sig mot varandra. Jag är inte duktig på historia men när jag såg denna målning häpnade jag. Kändes smått overkligt eftersom jag förstod hur berömd denna var och att jag nu fick bevittna den med egna ögon. På riktigt. Den var målad i mitten av taket som var ordentligt högt. Det gick inte att se små detaljer, men det var ändå häftigt och går inte att jämföra med att se andra målningar på bild, även om man då kan se alla fina detaljer bättre.

Rom var mycket vackert. Antikt. Gammalt. Fullt med folk. Kaffet smakade skit om man inte valde espresso förvisso. Både jag och Nille led av koffeinbrist och huvudvärken trängde sig på redan andra dagen. Var nog ändå ganska nyttigt för oss att få en liten detox.

Viking skötte sig exemplariskt hela resan… förutom en gång. Vi satt på ett stort torg och drack kaffe när han blev riktigt arg. Först ville han inte äta och bara spottade ut maten. Sedan gjorde han ett utfall mot mamma och bet henne kinden. När lillasyster skulle ta honom till sig högg han henne med en Grissini (brödpinne) i halsen så att brödsmulorna flög. Ja, han var riktigt mordisk. När vi bestämde oss för att gå därifrån började han gallskrika. Jag var ordentligt irriterad på honom men alla andra bara skrattade, det var så oväntat och oprovocerat att det blev lustigt. I efterhand kan jag väl hålla med, men i stundens hetta ville jag bara försvinna.

Att flyga med honom gick jättebra och han sov mesta delen av tiden i luften. Tristess månne? Han spenderade mycket tid i vagnen under dagarna vilket kanske inte alltid var så roligt, men Roms energiska liv höll honom sysselsatt, och när tillfälle gavs fick han leka av sig på marken. Det gick jättebra. På kvällarna nattade vi honom i vagnen för att sen gå ut och äta middag tillsammans, allihop. Höga ljudnivåer men han sov igenom alltihop. Duktig kille!

Vikings ena öga var lite kletigt en av de första dagarna och jag fasade att han hade fått ögoninflammation. Vi letade upp ett apotek för rådgivning. Två män tittade noga på honom, artikulerade lite högljutt med varandra och plockade sedan fram en kräm. Antibiotika förstod vi och lyssnade och såg hur han gestaltade användningen av krämen. Betalade och gick därifrån med krämen. På hotellet gick jag in på Fass för att läsa lite mer om vad det var för läkemedel. Jag vill veta vad det är innan jag eventuellt skulle ge det till min son. Det var ju kanske inte tvunget en ögoninflammation som behövde behandlas med antibiotika heller. Tacka fan för Internet. Krämen skulle inte användas i ansiktet, påverkade både tänder och skelett negativt, fick inte ges till barn under 8 år och var dessutom borttagen ur svenskt sortiment. Vikings kletiga öga behandlades med Eldorados våtservetter istället och försvann efter 3 dygn.

Träffade ett annat par på hotellet som hade två barn. De var Italienare. Deras yngsta son var 10 månader precis som Viking men betydligt större. Första gången jag träffar en bebis i samma ålder som är större än honom. Viking kändes liten i jämförelse med Joseph, som han hette. Det var kul att jämföra lite och prata om dessa ”big boys” tills pappan skämtade till det och sa att ”they can go to Sweden and get married!” Fan, han tror att Viking är en flicka. Detta var för långt in i ett samtal för att vi skulle kunna berätta att han faktiskt var en pojke, utan att det hade blivit riktigt pinsamt. Lillasyster tyckte det var hysteriskt roligt och drog det längre genom att säga ”give HER a kiss!” med betoning på ”her”. Följden blev att jag de resterande dagarna klädde Viking i ordentligt pojkiga kläder, så att Josephs pappa kanske själv skulle inse sitt misstag. Det gjorde han aldrig. Insåg senare (trots de grabbiga kläderna) att det var lilleplutts blonda kaluffs på huvudet som var vilseledande och gjorde att fler misstrodde honom för att vara en flicka. På marknaderna vi var på drog försäljare i mig för att visa de rosa kläderna på deras försäljningsbord, medans jag stod vid de pojkiga hängslebyxorna utan blommor. Blev smått förnärmad när andra kallade honom vacker med böjelsen ”Bella” och inte den manliga formen ”Bell”.  Känner mig stolt som mamma i alla fall, för hade Viking varit en flicka så hade han, utan tvivel, varit en väldigt vacker och uppskattad liten sådan. Åtminstone i Italien.