Katt-A-Strof och kritik mot Djursjukhuset!!

Dagen innan vi åkte till Italien började vår ena katt Zeke att hosta och kräkas. Han hulkade ordentligt utan att han egentligen fick upp något. Han höll på så hela dagen och även natten. På morgonen skulle vi resa iväg och katten var nu ännu sämre. Vi bestämde oss för att han behövde åka till veterinären. Tänk om han svalt något olämpligt? Snabba ryck. Packa det sista. Ringa samtal. Leta fram kattburen. Bära ner till bilen. Osv osv… Först och främst körde vi och lämnade en beställning på kläder jag sytt i en brevlåda, sedan vidare till mina föräldrar där vi snabbt fick låna lite kontanter till eventuella kostnader på djursjukhuset. Åkte sedan vidare till stan och hämtade upp Nilles syster Miia som kunde vara med Zeke hos veterinären. Det var köer överallt och det verkade som om de byggde om på varenda gata i hela Malmö. Kom fram tillslut i alla fall och fick lämnat av katt och syster för att sedan köra i ilfart mot Hyllie tågstation. Hann precis i tid till tåget mot Kastrups flygplats. Stress!

Miia passade katterna under tiden vi var i Italien och Zeke piggnade på sig så smått. Han fick bara äta torsk och ris som är snällare mot magen än torrfoder. Nu har han hastigt försämrats igen. Hulkade som en tok igårkväll och även inatt. Blir till att åka in med honom igen. Är dock inte förtjust i Djursjukhuset överhuvudtaget. Hade så mycket problem med dem innan med Lotus. Missförstånd, misstag, ombokade tider, förseningar, strykta tider, nya veterinärer, bristande journalföring - vilket ledde till mer kostnader för oss då de behövde göra om samma undersökningar igen och igen och igen… listan kan göras ofantligt lång. Organisationschefen för Djursjukhuset sökte även upp mig och bad personligen om ursäkt för alla ”olyckligheter” som drabbat mig vad gällde deras vård och service. Blev positivt överraskad, men problemen fortsatte ändå att komma och tillslut fick jag nog och begärde ut journalerna (vilka inte innehöll någon konkret fakta om Lotus tillstånd alls!!). Jag sökte mig till Hagaveterinären, som jag blivit rekommenderad av, en bit utanför Malmö. Efter kostnader på ca 15 000:- hos Djursjukhuset, som aldrig gav något svar på vad som var fel med henne och hennes kisseri, fick vi komma till Haga där vi fick hjälp direkt. Verkligen direkt! På-dagen-direkt! Om det inte hade varit så mycket privat i mitt liv just då så hade jag tagit itu med alla veterinärbesöken på Djursjukhuset, och anmält eller gått till pressen. Fick faktiskt förfrågan om det men orkade inte med det just då.

Så vidare till Zeke, där fanns ingen tid att åka till Haga den morgonen och vad jag vet går inga bussar ut dit heller. Därför fick det bli Djursjukhuset eftersom Miia skulle vara med honom. Vände mig till Haga direkt efter det. Nu visar det sig dock att de har utbildningsdagar så Zeke kan inte komma dit förrän tidigast på fredag, och jag tror inte att han kan vänta så länge. Suck. Stackars katt.

Notan från Djursjukhuset den morgonen med Miia gick på 2200:-. Helt ok ansåg jag med tanke på att vi hade åkt in akut. Men när jag fick se VAD jag hade betalat för blev jag mäkta irriterad. För det första tog de ut 650:- för grundundersökning och lade till 350:- för akut. Det var alltså 1000:- bara för att ”undersöka” katten, vilket de gör bara genom att se på honom, titta i ögon, öron och mun, kanske även klämma lite. Sen tar de givetvis ändå betalt för allt annat de gör. Röntgen kostade 1100:- vilket är förståeligt, det är ändå en större undersökning och jag blev nästan förvånad över att den inte kostade mer. En sak gjorde mig dock grymt sur, mest av principiella skäl, det är ju en ganska liten summa pengar det handlade om, men dock… Att skriva ut ett recept kostar 95:-. Djursjukhuset skrev ut ett recept på Pepcid (för människa) som är receptfritt på apoteket. Har man läkemedel på recept brukar det bli billigare, men i detta fall kostade det oss mer. Att köpa Pepcid på apoteket utan recept kostar 104:- och med recept 94:-. Var finns logiken i det då? Vi fick betala nästan dubbelt för medicinen jämfört med om vi köpt den själva utan papperslapp. Bitter.

Jag kände att jag behövde skriva ner allting denna gången, få all ilska över Djursjukhuset ur mig. Tänk ifall det blir en liknande historia med Zeke som med Lotus, det kan man aldrig veta. Då är det bra om jag har allting nedskrivet, för denna gång tänker jag dock inte ge mig. Är ändå svårt att själv påverka så mycket när det väl händer, man lär sig en hel del i efterhand istället. Det är ju min katt och jag behöver inte gå med på att göra alla undersökningarna om jag inte vill. Men jag är samtidigt ingen veterinär, och om veterinären då säger att ”din katt kan ha diabetes” vem är jag då att ifrågasätta eller misstro? Jag blir ju galen av förtvivlan och veterinären får sina undersökningar gjorda och jag får en saftig räkning. Katten hade givetvis inte diabetes, och hade inga reella symtom på det heller, det fick jag också lära mig i efterhand… ”Förlåt. Det var ytterst olyckligt!” sa organisationschefen.